En fast grund .se

   


Förstasidan

E-post Sundstad
E-post Pedersen



Missionsbroschyrer

Olika dokument

av L Wiberg

Tidsåldrarnas Längtan

Guds folk i kris

Den Goda Världsordningen

Föreläsningar om Framtiden

Muslimer studerar Bibeln

tillbaka

Varför har Jesus två olika stamtavlor?

av Lennart Wiberg

”…Jesu, hans (Faderns) Sons, blod renar oss från all synd... Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:7, 9).

Ett noggrant studium av Jesu två stamtavlor i Bibeln ger övertygande bevis för att Jesus tog på sig vår fallna natur och att Han därför är vårt stora Exempel när det gäller att fullkomna en kristen karaktär – och att Han är sann Gud och kan ge oss kraft till att lyda Honom.

Det är ett faktum att Nya Testamentet presenterar Jesu stamtavla två gånger och att dessa båda skiljer sig åt. Den första släkttavlan finns i Matteus första kapitel och beskriver Jesu kungliga arvsföljd, som betonar Hans Gudom. Vi finner här Josefs härstamning. Den andra släkttavlan finns i Lukas tredje kapitel och beskriver Jesu biologiska arvsföljd, som betonar Hans mänskliga natur (jämför Davids efterkommande i de båda släkttavlorna).

Därför är det inte Josefs utan Marias härstamning vi finner i Luk 3:23-38. Där står att ”man menade att han (Jesus) var son av Josef, som var son av Eli” (Luk 3:23). Grundtexten lär oss att ”Josef, som enligt vad som var lagstadgat (eller ” enligt seden”), var son av Eli” (se W Bullinger, Number in Scripture, s 159, 160). Enligt judarnas lag (eller sed) räknades Josef som Elis son genom Josefs äktenskap med Maria, Elis fysiologiska dotter (jämför Rut 1:11-13,där Rut kallades Noomis dotter genom Ruts äktenskap med Noomis son; se även Neh 7:61-64 där Hacko genom äktenskap med Barsillajs dotter ”blev uppkallad efter deras namn; se även 4 Mos 36:11, 12 där Selofhads döttrar på Guds råd ”gifte sig med sina farbröders söner…ochderas arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam”).

Kungar och enskilda människor

Det är viktigt att observera att Matteus första kapitel presenterar en nedåtgående stamtavla, medan Lukas tredje kapitel har en uppåtgående stamtavla. Detta har en logisk förklaring. Kungar härleder sin makt från Gud som har gett dem denna makt. Kungar spårar därför sina avkomlingar i nedåtgående led.Den enskilda människan däremot spårar någon speciell stamfader i uppåtgående led.

Stamtavlan i Lukas tredje kapitel är ”inringad” av två mycket betydelsefulla händelser. I den första händelsen (v 21, 22) sänker sig den helige Ande ner över Jesus i dopet, när Hans återlösningsverk inleds här på jorden, och ger Honom kraft att stå emot Satans frestelser. På samma sätt får också vi Anden i dopet och därmed kraft tillatt stå emot varje frestelse i det nya livet med Jesus (”allt folket döptes”, v 21; jämför Apg 2:38).

Omedelbart efter stamtavlan i Lukas tredje kapitel kan vi läsa att Jesus, ”full av helig Ande” (4:1), frestades av Satan i öknen under och efter fyrtio dagars fasta. Jesus segrade över aptiten samt över lusten tillära och beröm, förmätenhet, världslig makt,rikedom mm.

De fyrtio dagarnas fasta i öknen ”upprepade” Israels fyrtio år i öknen. Skillnaden var att medan Israel föll för Satans frestelser, segrade Jesus, den sanne israeliten, över Satans frestelser. ”Israel” betyder att ha ”kämpat med Gud och med människor och segrat” (1 Mos 32:28). ”Full av helig Ande” segrade Jesus över synden. Genom den helige Andes kraft kan vi segra som Han segrade över synden.

”Jag har fått brev där man bestämt påstår att Kristus inte kunde ha haft samma natur som människan, för om Han hade det skulle Han ha fallit då Han utsattes för liknande frestelser som vi utsätts för. Om inte Kristus hade människans natur kunde Han inte vara vår förebild. Om Han inte tog del av vår natur kunde Han inte ha frestats som människan har frestats.” (Ellen White, Selected Messages, del 1, s 408).

Jesus tog på sig ”samma” fallna natur som Maria och alla hennes förfäder, med alla deras syndiga böjelser (i deras natur), Se Rom 1:3, 8:3 (1917 års översättning), Hebr 2:17, 4:15. Han gjorde detta för att visa att vi alla, genom den helige Andes kraft, kan stå emot alla Satans frestelser och följaktligen kan leva utan att synda. Det är viktigt att förstå att synd inte är något vi är, utan något vi gör. En ond tanke eller böjelse behöver inte vara synd. Det är först när vi ger efter för en ond tanke eller böjelse som det blir synd, se Jakob 1:14, 15.

De två händelser med Jesus, som inleder och avslutar Marias stamtavla i Lukas tredje kapitel, visar att hela den mänskliga familjen kan segra över synden precis som Han segrade över synden. Det är ett faktum att i samtliga sju församlingar i Upp 2-3 får vi veta att seger över synden är ett villkor för att få evigt liv.Genom alla tider har Guds barn kunnat segra över synden precis som Jesus segrade över synden (se särskilt Upp 3:21).

En enda brist i karaktären är tillräckligt för att utestänga oss från himlen (Matt 7:21, 2 Kor 2:9, Gal 5:19-21, Upp 21:8, 27). Det finns emellertid fortfarande möjlighet för oss att få förlåtelse för våra synder, precis som vi kan få kraft till att segra över dem. Jesu blod är fortfarande verksamt. Om Jesus är vårt Offer, vår Överstepräst och vår Kung, kommer vi aldrig att gå under.

Genom en levande och uthållig tro på Jesus skall vi få tillbringa evigheten tillsammans med Honom i en härlighet som ”ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor 2:9).

Har vi den levande tron som ”äter Människosonens (Jesu) kött och dricker Hans blod” (Joh 6:53) genom att umgås med Honom i bönen och genom bibelläsning sedan vi fullständigt överlämnat oss till Honom? Har vi iklätt oss Hans rättfärdighet? Låt oss lyftas upp i solljuset från Guds ansikte, så att vi inte bara blir insläppta i himlen, utan får tillträde dit på ett överflödande sätt.

Fullkomlig Gud och fullkomlig människa

Det finns ett samband mellan talsymboliken och Jesu båda stamtavlor.

Stamtavlan i Matteus första kapitel innehåller 42 generationer totalt - se v 17. 42 är 6 gånger 7. Sju är fullkomlighetens eller fullständighetens tal i Bibeln. Detsamma gäller multipler av talet 7. Stamtavlan i Matteus första kapitel, som visar Jesu kungliga arvsföljd, beskriver en fullkomlig (fullständig) kung som då även är fullkomlig (fullständig) Gud (Luk 1:30-33, Joh 1:1, 14).

Stamtavlan i Lukas tredje kapitel, som visar Jesu biologiska arvsföljd, innehåller exakt 77 (11 gånger 7) namn, förutom ”Gud” . Detta visar att Jesus också var fullkomlig (fullständig) människa - ”i allt lik sina bröder” (Hebr 2:17) precis som de människor Han kom för att återlösa.

De två stamtavlorna i Matteus första och Lukas tredje kapitel visar alltså att Jesus är sann Gud och sann människa (människa i lika hög utsträckning som du och jag). Som människa blev Han vårt Exempel på lydnad. Han ” blev frestad i allt liksom vi, men utan synd” (Hebr 4:15). Genom att få del av den helige Ande kan vi vinna samma segrar över synden som Han gjorde. Och, som tidigare påpekats, seger över synden är ett villkor för att få evigt liv.

Men Jesus är alltså också sann Gud. Det innebär att Han kan förlåta oss våra synder (Mark 2:7).Det innebär också att Han kan ge oss kraft till seger över synden: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden” (Matt 28:18).

”Som Människosonen gav Han oss ett exempel på lydnad. Som Guds Son ger Han oss kraft till att lyda.” (Ellen White, The Desire of Ages, s 24).

Om vi inte tror på att Jesus är fullständig Gud eller att Han var fullständig människa finns det en klar risk att vi inte segrar över synden – och därmed går miste om det eviga livet. Det är därför de två stamtavlorna är så viktiga.

”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi har förstått att en har dött för alla, och därför har alla dött. Och han har dött för alla för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.” (2 Kor 5:14, 15).

”Kristus…efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd...” (1 Petr 2:21, 22).