danska - tillbaka -

Spridningen av Den stora striden under 2025

Vittnesbrd

”På ett särskilt sätt har sjundedagsadventister blivit satta som väktare och ljusbärare i världen. Åt dem har anförtrotts den sista varningen till en döende värld…De har fått en arbetsuppgift av allra största betydelse – förkunnandet av den första, den andra och den tredje ängelns budskap (Upp 14:6-12). Det finns ingen annan arbetsuppgift som har så stor betydelse. De får inte tillåta någonting annat att helt uppta deras uppmärksamhet. De viktigaste sanningar som någonsin anförtrotts dödliga har getts till oss för att vi skall förkunna dem för världen. Vår uppgift är att förkunna dessa sanningar. Världen skall varnas, och Guds folk skall vara trogna det förtroende som getts till dem.” (Ellen White, Testimonies for the Church, vol 9, s 19).

”Han (Gud) håller tillbaka sina domar, och väntar på att varningsbudskapet skall gå ut till alla.” (Ellen White, Testimonies for the Church, vol 9, s 97).

”Den stora striden…Jag är mer angelägen om att se en stor spridning av denna bok än någon annan bok jag skrivit. Orsaken är att i ”Den stora striden” framställs det sista varningsbudskapet tydligare än i någon av mina övriga böcker.” (Ellen White, Colporteur Ministry, s 127).

När jag sammanfattar spridningen av Den stora striden under 2025 kan jag säga att det har gått mycket bra. Oron för ett nytt världskrig och de ständiga rapporterna om en kommande klimatkatastrof tycks ha gjort människor mer öppna för evangeliet än de annars skulle ha varit. Nu verkar inte detta gälla hela Sveriges befolkning. När det gäller de som är i medelåldern och uppåt är intresset tyvärr lika dåligt som tidigare. Det största intresset finns bland yngre män omkring 20 år. Det är så pass många av dessa som visar intresse för evangeliet att det är inspirerande att fortsätta att sprida Den stora striden (DSS) i Sverige. Men i sammanhanget måste jag nämna att den grupp som är mest intresserad av boken är invandrade kristna från olika afrikanska länder. Det är ingen stor grupp i Sverige, men de är så intresserade att det vore ett allvarligt misstag att förbigå dem. Men eftersom en majoritet av dem talar bättre engelska än svenska är det viktigt att erbjuda dem Den stora striden på engelska (vi har DSS på engelska på lager).

Innan jag går in på själva vittnesbördet vill jag understryka hur viktigt det är att kort presntera DSS för dem man erbjuder boken till – och framför allt då nämna de viktigaste kapitlen i slutet av boken Jag har funnit att ”Den kommande konflikten”, ”Den sista varningen (i Uppenbarelseboken)”, ”Det ondas ursprung” och ”Spiritismen (Vad händer när vi dör)” är de kapitel som väcker störst intresse.

Många vill ha en fin bok gratis trots att de egentligen inte är intresserade, och därför kan man t ex ställa en enkel fråga efter presentationen: ”Är du intresserad av Bibelns budskap?”, eller ”Skulle du vilja veta mer om Bibelns budskap?” (beroende på situationen). En sådan fråga brukar ”skilja agnarna från vetet”. Dessutom är det många av dem som börjar läsa boken som aldrig kommer längre än till medeltiden. När allt kommer omkring är det nog få av dem som tidigare läst en andlig bok på över 600 sidor Därför bör man lägga tyngdpunkten i presentationen på nämnda fyra kapitel i sista hälften av boken.

Nedan följer ett vittnesbörd om min utdelning av Den stora striden i Sverige under 2025. Först vill jag emellertid säga att det är mycket inspirerande att se hur Gud sänder intresserade personer i min väg och att dessa påverkas starkt av den helige Ande när de läser boken. En gymnasielev fick DSS i Varberg och sa: ”Det skall bli jätteintressant att läsa den.

En gymnasieelev i Falkenberg hade fått DSS ett år tidigare, läst boken och sa: ”Den är väldigt bra.”

En högstadieelev fick DSS en måndag i Båstad. När jag kom tillbaka på onsdagen samma vecka sa han: ”Den är jättebra.”

Jag erbjöd en grupp gymnasieelever i Kungälv DSS. En av dem hade fått DSS av mig ett åt tidigare i Kungälv. Han hade läst hela boken. Nu sa han: ”Jag rekommenderar boken starkt.” Resultatet av denna rekommendation blev att en annan gymnasieelev i gruppen tog emot DSS.

Två gånger har jag missionerat vid gymnasieskolan i Falkenberg och blivit utkörd. Jag var villrådig hur jag skulle missionera denna tredje gång, men Gud visade mig en utväg. Gymnasisterna korsade en allmän väg för att gå till deras matsal vid lunchtid samt även till en parkeringsplats när undervisningen var slut (eller skulle börja). Jag ställde mig vid denna väg och delade under c:a 3 timmar ut c:a 40 exemplar av DSS till gymnasister som gick till matsalen eller till eller från parkeringsplatsen (som blev intresserade efter min presentation).

Utanför stadsbiblioteket i Göteborg erbjöd jag DSS till en kvinna i 60-årsåldern. Hon kände igen namnet Ellen G White. Hon sa att hon läst ”Vägen till Kristus” (EG White) och sa att ”den var jättebra”. Nu skulle hon läsa DSS med stort intresse.

En dag när jag missionerade i Göteborg sände Gud i min väg två personer som studerade religionsvetenskap samt en person som snart skull börja studera religionsvetenskap. Samtliga tog emot DSS med intresse.

I Gävle gav jag DSS till en person som sa: ”Det skall bli jätte-jätteintressant att läsa boken.”

Jag köpte tågbiljett till Umeå för att kunna missionera där. Det var tågbyte i Stockholm. Tåget till Stockholm blev försenat på grund av växelfel. Jag kom fram till Stockholm först när tåget till Umeå redan skulle ha gått. Men Gud såg till att tåget till Umeå blev försenat, så att jag hann med det. Annars skulle jag ha förlorat en hel missionsdag i Umeå.

Efter ett välsignat missionarbete i Umeå tog jag tåget till Sundsvall där jag missionerade två dagar. Vid slutet av mitt missionsarbete i Sundsvall kom en gymnasieelev fram till mig. Han had fått DSS tidigare av mig under dagen eller en dag tidigare och läst en del i den. Glädjestrålande tog han mig i handen och sa: ”Den är jätte-jättebra!”. Jag bad honom lämna boken vidare till andra när han läst den, och han svarade: ”Naturligtvis!”

En av mina missionsresor denna höst var till Kristianstad (och tre städer i Blekinge). När jag kom fram till Kristianstad (med min bil) regnade det kraftigt. När jag använder bilen i missionarbetet tar jag alltid med mig min cykel. Missionsarbetet blir mycket effektivare då. Men det kraftiga regnandet hindrade cykelmission. I sammanhanget är det viktigt att nämna att Gud alltid gett mig uppehållsväder under mitt missionsarbete ända sedan jag började missionera med DSS 2008, även om väderleksprognoserna talat om regn. Jag är mycket tacksam för det. När jag nu kom fram till Kristianstad regnade det kraftigt där. Jag drog mig till minnes en händelse ett antal år tidigare då jag missionerade med en broder i Lund. När vi kom fram till Lund (med bil) regnade det så kraftigt att det inte ens gick att gå ut och betala parkeringsavgiften utan att bli sjöblöt. Den helgråa himlen antydde att det skulle bli dagsregn. Men vi tänkte på Elia som bad om regn i Israel efter 3,5 år av stark torka och blev bönhörd (fast i vårt fall var det ju tvärtom). Vi bad nu till Gud om uppehållsväder, men ingenting hände. Vi drog oss till minnes att Elia fick be sju gånger innan regnet kom över Israel. Därför fortsatte vi att be om uppehållsväder. Plötsligt kom en vind som var så stark att den ”tog tag i bilen”. Regnmolnen skingrades omedelbart och vi kunde arbeta i flera timmar med uppehåll. När vi var klara med missionsarbetet i Lund flera timmar senare och börja köra därifrån började det regna kraftigt igen.

Men när jag bad om uppehållsväder efter min ankomst till Kristianstad upphörde inte regnandet. Jag blev konfunderad. Men eftersom jag hade ett paraply med mig i bilen beslöt jag mig trots allt för att ta en väska med missionsmaterial och gå till Kristianstads största gymnasieksola, som låg strax intill där jag parkerat, och försöka missionera åtminstone för någon där. Detta var vid 11-tiden på förmiddagen. Till min överraskning stod jag plötsligt framför en stor lunchlokal dit de flesta gymnasieleverna i denna gymnasieskola gick vid den här tiden för att äta lunch. Genom Guds nåd kunde jag dela ut många exemplar av DSS framför lokalen. Det var inte Guds vilja att jag då skull cykla omkring och missionera utan stå där framför lunchlokalen. När detta arbete var över slutade det att regna och jag kunde cykel-missionera runtom i Kristianstad. Jag cyklade på eftermiddagen till stadens näst största gymnasieskola. Till min överraskning såg jag knappast någon gymnasieelev som gick hem efter undervisningen (de brukar börja gå hem vid två-tiden). Jag väntade ett tag men såg knappt någon elev och bestämde mig därför att åka därifrån och missionera på annat håll i staden. Men då kom ännu en överraskning. Det började regna så kraftigt att jag blev tvungen att stanna kvar under ett skyddande busk- och trädtak. Där blev jag stående ett tag. Men till slut kom gymnasieleverna ut från skolan och de passerade mig för att gå till anslutande bussar och andra ställen. Många av dem gick precis förbi mig och eftersom jag stod under ett skydd för regnet kunde jag i lugn och ro prata med eleverna. Genom Guds nåd blev det utdelat en hel del DSS också där. Hade inte regnet kommit hade jag missat dessa gymnasieelever.

När det gäller vädret kan jag nämna att jag gjorde en liknande erfarenhet i Karlstad i år. Jag körde bil till staden under konstant regn. Men Gud hörde mina böner och skänkte mig uppehåll så fort jag började missionera där. Uppehållsvädret stod sig sedan under hela förmiddagen under missionarbetet. När jag gick till en restaurang för att äta lunch började det regna igen. Efter lunchen bad jag åter igen om uppehåll och Gud hörde mina böner. Jag hade uppehållsväder under hela eftermiddagen, så att jag kunde fortsätta missionera.

Det är intressant att se hur Gud styr, griper in och rättar till när vi gör misstag i hans verk. Jag missionerade i Eslöv och Höganäs. I Eslöv gick det mycket bra. I Eslövs största (troligtvis enda) gymnasieskola gick eleverna över en allmän väg till en restaurang när de åt lunch. Det var lätt för mig att stå vid den allmänna vägen vid lunchrestaurangen och erbjuda DSS till gymnasieeleverna. Det blev utdelat 39 exemplar av boken till gymnasielever som visat intresse för boken när jag presenterat den för dem. Därefter åkte jag till Höganäs för att missionera vid den enda gymnasieskola som finns i den staden. Men till min bedrövelse upptäckte jag att jag hade endast 16 exemplar kvar av DSS. När missionarbetet var slut i Höganäs hade jag delat ut precis 16 exemplar av DSS. Det gick ganska kärvt i Höganäs. Men Gud såg till att böckerna räckte precis till alla dem som skulle ha boken på gymnasieskolan i Höganäs.