tillbaka

-Av Lennart Wiberg-

”Den stora striden…Jag är mer angelägen om att se en stor spridning av denna bok än någon annan bok jag skrivit. Orsaken är att i ”Den stora striden” framställs det sista varningsbudskapet tydligare än i någon av mina övriga böcker.” (Ellen White, Colporteur Ministry, s 127).

”På ett särskilt sätt har sjundedagsadventister blivit satta som väktare och ljusbärare i världen. Åt dem har anförtrotts den sista varningen till en döende värld…De har fått en arbetsuppgift av allra största betydelse – förkunnandet av den första, den andra och den tredje ängelns budskap (Upp 14:6-12). Det finns ingen annan arbetsuppgift som har så stor betydelse. De får inte tillåta någonting annat att helt uppta deras uppmärksamhet. De viktigaste sanningar som någonsin anförtrotts dödliga har getts till oss för att vi skall förkunna dem för världen. Vår uppgift är att förkunna dessa sanningar. Världen skall varnas, och Guds folk skall vara trogna det förtroende som getts till dem.” Ellen White, Vittnesbörd för Församlingen, bd 9, s 19).

Jag har tidigare skrivit fyra vittnesbörd om mina erfarenheter när det gäller utdelningen av ”Den stora striden” runtom i Sverige mellan 2008 och 2016. Eftersom jag fått en del nya erfarenheter i detta verk sedan 2016 - det är nu december 2019 - tycker jag det är lämpligt att redovisa dem i denna artikel.

Sverige tycks hela tiden avkristnas gradvis. Det är inte överraskande med tanke på det profetiska ordet (Luk 17:26-30, 2 Tim 3:1-5). Frågan är emellertid på vilket sätt avkristningen sker och vad vi kan dra för lärdomar av det.

Det är uppenbart att Sverige har fastnat alltmer i materialism, nöjen och likgiltighet, och att detta är en av de viktigaste orsakerna till att det blivit allt svårare att evangelisera i Sverige. Bara under de 11 år jag åkt omkring och försökt sprida ”Den stora striden” i Sverige har jag märkt en tydlig skillnad. Men mitt i ett allt djupare andligt mörker finns det ljusglimtar och jag skall försöka redovisa dem här. Det har varit en stor tillfredsställelse för mig att se hur Gud fortsatt att sända personer i min väg som är intresserade av sanningen.

Min största besvikelse när det gäller missionsarbete i dagens Sverige handlar om svårigheten att nå människor från medelåldern och uppåt. Det största glädjeämnet för mig är det relativt sett stora intresse jag funnit hos personer som studerar på universitet och högskolor. Ett annat glädjeämne handlar om det ganska stora intresse jag funnit hos elever som studerar på flera av landets gymnasieskolors teoretiska linjer (dock inte praktiska linjer). Så har det varit ända sedan jag började missionera på dessa ställen för snart 8-9 år sedan. Jag måste emellertid nämna att detta intresse gäller framför allt pojkar och unga män. Intresset bland flickor och unga kvinnor som studerar på högskolor/universitet och gymnasieskolor är betydligt mindre än hos jämnåriga pojkar och unga män som studerar på dessa institutioner. Jag har helt enkelt ingen bra förklaring på detta. Visst är flickor i framför allt gymnasieåldern ibland blygare än pojkarna i den åldern, men intresset för evangeliet har dalat tydligt bland dessa flickor under de senaste 8-9 åren. Intresset hos unga män som studerar på universitet och högskolor är emellertid idag nästan lika stort som för 8-9 år sedan när jag började denna verksamhet, medan det på teoretiska linjer på gymnasieskolorna dalat klart mindre hos pojkarna än hos flickorna där (även om det definitivt märkts en nedgång bland pojkarna på vissa gymnasieskolor). Nedan skall jag redovisa en del av de erfarenheter jag gjort framför allt utanför universitet/högskolor och gymnasier runtom i Sverige mellan 2016 och 2019. Gud har lett och välsignat min verksamhet på ett underbart sätt. Innan jag redovisar detta kan jag tillägga att cykeln är ett viktigt redskap i min missionsverksamhet. Tempot i samhället är högt och med hjälp av cykeln kan man dels förflytta sig snabbt, dels effektivt nå upp personer som är ”på språng” åt något annat håll än man själv befinner sig.

Vid högskolan i Västerås presenterade jag DSS (Den stora striden) för en kvinnlig student. När jag presenterat boken upptäckte jag att en annan ung kvinna stått bredvid och lyssnat på åtminstone delar av presentationen. När jag var klar sade denna kvinna som stod bredvid: ”Boken är fantastisk!” Hon hade fått DSS av mig utanför högskolan i Eskilstuna något år tidigare. Den kvinnliga student som jag nu presenterat boken för tog emot den med intresse och bättre reklam än vad den andra studenten gav boken kan jag inte tänka mig.

Utanför universitet i Lund presenterade jag DSS för en kvinnlig student som studerade till läkare. Hon fick veta att boken ger bibliska svar på bland annat följande frågor: Hur uppstod ondskan? Vad händer när vi dör? Kan de döda tala till oss? Vilken är den nära förestående konflikten som hela mänskligheten skall få ta del av men som de nu inte vet något om och därför är oförberedda för? När jag var klar med presentationen sade hon: ”Jag är otroligt tacksam för boken. Sedan jag läst den kan jag ge patienterna svar på de livsfrågor som de är angelägna att få besked om.”

Under en missionsdag i Malmö sände Gud (bland flera andra) fyra studenter i min väg som skulle bli lärare i religionsvetenskap. De tog emot DSS med tacksamhet.

I samma stad mötte jag två personer, vid två olika tillfällen, som konverterat från islam till kristendomen och nu fick DSS i rätt tid för att lära känna sanningen för vår tid.

En student vid Växjö universitet som fick DSS: ”DSS var det bästa jag kunde få – och min far kommer att läsa den också!”.

I Göteborg mötte jag en person som sade till mig: ”Jag är konfirmandlärare och har varit det de senaste tre åren.” Han tog emot DSS med allvar och med intresse.

I Norrköping tog en person emot DSS som dagen innan ville veta vad som står i Bibeln.

En teologiestuderande i Göteborg fick DSS strax före en tenta, så att han kunde bredda sina bibliska kunskaper.

En blivande religionslärare som studerade vid Jönköpings universitet fick DSS strax före en tenta i religionskunskap.

En gymnasist utanför gymnasiet i Gävle fick DSS just innan han skulle skriva en uppsats om kristendomen.

I Vänersborg mötte jag en teolog. Han kände igen boken och sade: ”Var det inte du som delade ut denna bok utanför Humanisten på universitetet i Göteborg?” Han hade fått boken då men hade ännu inte börjat läsa den. Hans nyfikenhet hade väckts. Nu sade han att han skulle läsa den.

En person som nyligen konverterat från islam till kristendomen fick DSS i Kalmar.

En student som utbildade sig till grundskollärare hade lyssnat på ett föredrag om Martin Luther. Omedelbart därefter träffade han mig utanför Malmö universitet, och fick bland annat Martin Luther presenterat för sig av mig när jag erbjöd honom DSS.

I Karlskrona presenterade jag DSS för 6-7 personer i tonåren. En av dessa tog genast emot boken. Efter någon minut kom en till av dessa och ville ha boken av mig. Strax kom ännu en som hört presentationen och ville ha boken.

När jag presenterade boken för ett antal gymnasister utanför Bäckängsskolan (gymnasieskola) i Borås visade det sig att en av dessa hade fått boken av mig tidigare och sade nu att ”boken är fantastisk!”

Bäckängsskolan i Borås tillhör en av dessa gymnasieskolor i Sverige där spridningen av DSS går lika bra idag som för 8-9 år sedan då jag började missionera där. Förra hösten gick det, genom Guds nåd, ut c:a 30 exemplar av boken utanför skolområdet på en dag. Ungefär lika många exemplar fick jag ut sista gången jag var vid gymnasieområdet Lindholmen i Göteborg. I det starkt avkristnade Sverige tycker jag det är anmärkningsvärt, milt uttryckt. Samma sak kan jag berätta om när det gäller universitetet i en större svensk stad. År 2017 delade jag ut, genom Guds nåd, DSS till 35 personer utanför detta universitet på en dag och till ytterligare 36 personer där dagen därefter. Det innebär alltså att 71 personer hört min presentation av boken och var intresserade av samt tog emot denna bok utanför ett och samma universitet under loppet av två dagar. Det kallar jag ett Guds mirakel. Jag vill understryka att jag inte delar ut boken till någon som jag inte är övertygad om är intresserad av boken. Jag delar heller inte ut boken om de inte lovar mig att de skall läsa den.

En annan gång – ett antal månader före eller efter de 71 utdelade böckerna på två dagar ovan - missionerade jag utanför detta universitet och fick ut 20 ex av DSS under en dag. Dagen efter började jag missionera på nytt där, men planerade att strax därefter cykla iväg till stadens största gymnasieskola en bra bit därifrån. (Morgonen därefter var det bestämt att jag skulle åka iväg till en annan ort och missionera.) Till min förvåning fick jag punktering när jag just skulle cykla iväg från universitetet. Jag insåg då att Gud lät detta ske för att jag skulle fortsätta missionera utanför universitetet även denna dag. Denna dag sände Gud 23 personer i min väg som tog emot DSS, det vill säga 3 fler än dagen innan.

Utanför universitetet i Lund brukar jag som regel, genom Guds nåd, få ut åtminstone 30 ex av DSS varje gång, dvs på en dag (framför allt då vid de teologiska och historiska fakulteterna).

Utanför den humanistiska och teologiska fakulteten vid Umeå universitet fick en student DSS av mig bara några få veckor efter att hon börjat läsa Bibeln.

När jag parkerade på för mig okänd mark i Avesta presenterade jag boken för en person - den första personen jag presenterade boken för i Avesta – som sade att han skulle ge den till sin mor som är prost (ledare för domkyrkoförsamling eller kontrakt).

Utanför Malmö universitet erbjöd jag DSS till en kvinnlig student, som tog emot den och sade: ”I går fick min bror DSS av dig utanför Lunds universitet. Han fotograferade framsidan och sände den till mig via internet. Vi skall läsa den tillsammans.”

En kvinna i 20-årsåldern i Malmö blev så glad när hon fick DSS att hon insisterade på att ge mig 100 kr för boken, trots att jag sade att den var gratis.

I Eslöv regnade det när jag skulle missionera där, men det upphörde när jag bad Gud om uppehållsväder. En elev som studerade på gymnasieskolan där fick DSS strax innan han skulle hålla ett föredrag om kristendomen.

I Göteborg träffade jag en kvinna från Iran. Hon hade bott i Sverige i några år. Hon hade nyligen blivit intresserad av kristendomen och hade börjat lyssna på predikningar av några kristna pastorer från USA, på internet. När jag presenterat DSS för henne sade hon till mig: ”Jag har funderat på att köpa mig en Bibel. Nu när jag får den här boken av dig tror jag att det är meningen att jag skall läsa den.” Hon menade att hon skulle läsa den utan att dröja.

I Stockholm träffade jag en person som sade till mig att hans bror studerade teologi på teologiska högskolan i Stockholm. Personen jag talade med tog emot DSS som han lovade överlämna till sin broder.

I Linköping träffade jag en student som skulle bli religionslärare och som tog emot DSS.

I Halmstad gav jag DSS till en gymnasieelev som skulle skriva ett prov om bland annat kristendomen. Samma dag och i samma stad gav jag boken till en student som höll på med en uppsats om kristendomen på högskolan i Halmstad.

En student som fick DSS av mig vid Uppsala universitet hade tidigare bestämt en tid senare samma dag då han skulle förklara Bibelns profetior för en annan person.

I Göteborg mötte jag en flicka vars storasyster var präst i Svenska Kyrkan. Flickan jag mötte lovade att överlämna DSS till prästen.

Utanför den teologiska fakulteten i Lund presenterade jag DSS för en kvinnlig teologistuderande. Hon förstod att boken var positivt inställd till den protestantiska reformationen, men jag förstod att hon var positivt inställd till katolicismen. Hon hänvisade till en medeltida katolsk teolog som hon menade stod för samma bibliska budskap som Martin Luther stod för. Vad skulle jag säga till henne i den här situationen? Utanför gymnasieskolor och universitet lämpar det sig inte så bra att försöka starta ett bibelstudium, mitt ibland många andra studenter (jag hade dessutom ingen Bibel med mig). För övrigt är gymnasieelever och studenter allt som oftast ”på språng” till någon lektion, till hemmet eller kanske till någon lunchrestaurang under en lunchrast som går fort över. Det gäller att uttrycka sig kortfattat. Eftersom den ekumeniska andan är så utbredd i dag är det inte förvånande att den här kvinnan framförde denna uppfattning (ovan). Hur många teologistudenter ser någon egentlig skillnad mellan katolicismen och protestantismen av idag? Jag insåg att det krävdes ett avväpnande svar till den här teologistuderanden. Jag fick en tanke – som jag tror kom från Gud: ”Men den protestantiska reformationen gav oss Bibeln på våra egna språk.” Detta var ett argument som hon inte kunde säga emot. Hon visste att den medeltida katolska teolog hon talade om inte försökte få Bibeln översatt till folkets eget språk och sprida den till allmänheten (hon jämförde ju denne teolog med Luther). Hon tog emot DSS och verkade uppriktig när hon sade att hon skulle läsa den.

En erfarenhet som jag inte glömmer i min missionsverksamhet med DSS är denna: Hos ett antal av dem som tagit emot boken har deras ansikten lyst upp av glädje när de förstått bokens innehåll, eftersom de längtat efter sanningen. Det har varit en stor glädje för mig att vidarbefordra boken till dem, eftersom de förstått att DSS varit värdefull för dem. Många kristna, som längtat efter något mer än vad de fått i sina hemförsamlingar, har med stor tacksamhet tagit emot DSS sedan Gud sänt dem i min väg.

Det har hänt ganska många gånger att jag mött unga människor som varit ointresserade av DSS, men som sagt att de har t ex en förälder som säkert skulle vara intresserad av boken. Då ber jag dem naturligtvis att överlämna boken till den personen.

I min missionsverksamhet har naturligtvis väderleken varit viktig, eftersom jag arbetar utomhus. Jag vet inte hur många gånger väderleksprognosen visat på regn eller att det har regnat när jag skulle börja verksamheten. Men Gud har alltid hört mina böner om uppehåll. Jag minns t ex väderleksprognosen som visade dagsregn i Umeå när jag missionerade där för ett par år sedan. Det hade regnat på natten och på morgonen, men regnet upphörde när jag började missionera på förmiddagen. Strax efter att jag slutat med missionsarbetet på eftermiddagen började det regna igen.

I Visby finns ett universitet (det enda på Gotland) där jag brukar missionera när jag åker över dit med båten. I Visby finns också en stor gymnasieskola. Jag är alltid angelägen om att missionera utanför både universitetet och gymnasieskolan när jag är i Visby och missionerar. Sista gången jag var på Gotland bestämde jag mig för att ta bilen och åka iväg till Hemse och dela ut flygblad med de tre änglarnas budskap där. Hemse ligger lite mer än 50 km från Visby. Jag hade planerat att åka så tidigt på dagen att jag skulle försöka vara tillbaka från Hemse till vandrarhemmet, där jag hyrde rum, för att sedan cykla iväg till gymnasieskolan och vara utanför skolområdet och missionera där senast två på eftermiddagen. Det är då gymnasieleverna börjar gå (eller cykla) hem efter skolundervisningen. Nu är det så att det finns så många brevlådor mellan Hemse och Visby som jag ville ”täcka” med flygbladet, att jag hamnade i tidsnöd vad beträffar utdelningen av DSS till gymnasieeleverna. Vandrarhemmet ligger så långt från gymnasieskolan att jag inte skulle hinna cykla till gymnasieskolan för att kunna vara utanför skolområdet senast två. Men Gud hade en lösning på problemet. När jag var på väg till vandrarhemmet körde jag vilse med bilen (jag arbetar ensam och har ingen kartläsare). Jag körde till en gata som visade sig ligga bara ett par minuters cykelväg från gymnasieskolan – fick jag veta när jag frågade mig fram. Jag parkerade bilen där och mötte gymnasieleverna nästan exakt två – just när de började gå hem från undervisningen. Det hade jag inte hunnit om jag kört till vandrarhemmet.

Under de 11 år jag rest omkring i Sverige och erbjudit människor DSS har jag lärt mig en hel del. En lärdom är att om man ber Gud styra verksamheten behöver man inte stressa (vilket jag ibland gjorde i början). Om t ex 20 eller 30 gymnasieelever står vid en busshållplats och väntar på bussen hem till sig efter skoldagen behöver jag inte rusa dit. Om bussen kommer innan jag hunnit presentera boken för någon av dem vet jag att ingen av dem är intresserad. På samma sätt vet jag att om jag hunnit presentera boken för endast en av dem innan bussen kommer, så är det i alla fall inte någon mer av dem som är intresserad. Jesus har sagt att ”på er är till och med alla hårstrån räknade” (Matt 10:30). Detta lär oss att Gud är med oss även i de små detaljerna under dagens lopp. Som ett exempel på detta kan jag nämna en missionsresa till Skövde. Jag missade att köra av tillfartsleden till Skövde. Det innebär att jag förlorade lite tid när jag fick vända tillbaka. Detta gjorde mig nedstämd. Men när jag började missionera i Skövde kom jag direkt i kontakt med en person som var mycket intresserad och som just skulle gå till en lektion. Det var Gud som styrde det så att resan blev fördröjd så att jag skulle möta den här personen - och även andra i Skövde - i precis rätt tid för att ge honom DSS.

Vid sidan av studerande på universitet och högskolor samt gymnasiets teoretiska linjer finns det ett par andra missionsområden i Sverige som har gett mer resultat för mig än missionsarbete i allmänhet i Sverige. Det ena är svarta afrikaner från ”kristna” länder i Afrika (Ghana, Nigeria, m fl). Genom Guds nåd har det gått åt häpnadväckande många exemplar av DSS till dessa människor. Men det förutsätter oftast att man har med sig den engelska versionen av DSS. Ofta talar de bra engelska, men sämre svenska. Det förutsätter då också, naturligtvis, att man kan föra ett samtal med dem på engelska, och förhoppningsvis få tillfälle att presentera boken på engelska om de verkligen är intresserade – precis som man gör på svenska för svenskar. I Borås mötte jag tre icke-muslimska svarta afrikaner som promenerade tillsammans - de var inte släkt - som alla med glädje tog emot DSS när de fått boken presenterat för sig (en ville ha boken på engelska och två ville ha den på svenska). Hur ofta händer det att jag möter tre infödda svenskar som promenerar tillsammans och där samtliga vill ha ett exemplar av DSS?

Den andra gruppen som visat ovanligt stort intresse för evangeliet är unga afghanska, manliga, flyktingar. En del av afghanerna i Sverige är troende muslimer och är då i allmänhet inte intresserade. Men sedan den stora flyktingsströmmen 2015 har anmärkningsvärt många manliga, unga, flyktingar från Afghanistan visat sig vara klart intresserade av evangeliet. Sedan 2015 har många av dem lärt sig det svenska språket.

Det är viktigt att påpeka att det finns bra och mindre bra missionstider under dagen. Jag har upptäckt att tiden mellan 10 och 11 är en dålig tid under den ljusa tiden på dagen att missionera på. Då är eleverna upptagna med sitt skolarbete och de som arbetar är upptagna med sitt. Men efter klockan 11 börjar lunchrasten för många och det är en bra tid att missionera på fram till närmare 13. Efter klockan 13 är lunchrasten slut och då är det lite kärvt fram till 14, då elever och de som arbetar (deltid) börjar gå hem. När mörkret bryter ut är det av naturliga skäl svårt att komma i kontakt med människorna.

Naturligtvis träffar man gymnasieelever och studenter som på grund av tidsbrist eller bristande intresse inte tar emot DSS. Om de visar något intresse för evangeliet är det viktigt att ha till hands någon lämplig broschyr eller lämpligt flygblad med de tre änglarnas budskap, som förhoppningsvis kan väcka deras intresse.

Det är också viktigt att dela ut broschyrer och flygblad på lämpliga ställen (bänkar, busshållplatser mm) i de orter man besöker och be Gud att Han sänder rätt personer dit. Då kan man ju nå även sådana som inte är gymnasister och studenter. Fast man bör även försöka sprida DSS på gator och torg i de orter man besöker, även om man kanske får arbeta i timmar innan man där möter en enda person som är intresserad av evangeliet. Då är det viktigt att påminna sig att Jesus skulle ha kommit hit till jorden och blivit korsfäst om så bara en enda person hade tagit emot evangeliet.

Genom Guds nåd har jag sedan 2008 fått ut lite mer än 12 500 ex av Den stora striden till intresserade personer i Sverige.

Jag har i tidigare vittnesbörd beskrivit hur jag presenterar DSS för människorna jag möter. Det kan vara lämpligt att kortfattat upprepa det här. Först frågar jag dem om de vill ha min favoritbok gratis. Om de inte är helt avvisande brukar de fråga vad boken handlar om. Då svarar jag att ”boken är en sammanfattning av kristendomens historia från apostlarnas dagar genom medeltiden och reformationen fram till de sista profetiorna vid tidens slut”. Visar de intresse brukar jag fråga om de har tid med en halv minuts kort sammanfattning av boken. Det har de nästan alltid.

Jag brukar börja med att läsa upp kapitlet om ”Avfallet från (den sanna kristna) tron” med början på 300-talet. Därefter går jag in på reformationen med (framför allt) Martin Luther (som är välkänd i Sverige). Därefter säger jag att reformationen utgör en viktig historisk bakgrund till den sista hälften av boken som handlar om vår egen tid. I samband därmed läser jag då upp kapitlen ”Den nära förestående konflikten”, ”Den sista varningen” (`i Uppenbarelseboken`) och ”Spiritismen” (`vad händer när vi dör?` och `kan de dödas andar tala till oss?`). Dessa kapitel tillsammans med kapitlet ”Det ondas ursprung” har jag funnit väcker åhörarnas intresse.

Det finns emellertid en viktig varning här. De flesta vill ha en gratisbok. Det innebär alltså inte att alla som vill ta emot DSS verkligen är intresserade av boken. Jag har gång på gång märkt att det är först när jag ställer en relevant fråga efter presentationen som jag förstår om de verkligen är intresserade. Jag frågar därför: ”Är du intresserad av Bibelns budskap?” – eller något liknande. Detta brukar skilja agnarna från vetet. Vissa som efter presentationen tycktes vara mycket intresserade säger då: ”Kanske du skulle ge boken till någon som är mer intresserad än jag.” Men de som visar intresse efter min presentation och medföljande fråga om de är intresserade får alltid boken – om de lovar läsa den. Jag brukar alltid ställa som villkor att de verkligen läser boken.

Skulle jag få svaret att de inte har tid att läsa hela boken, men ändå visar intresse för den, brukar jag ge dem en lämplig broschyr med de tre änglarnas budskap.