Romarbrevets 7:e kapitel och 1 Johannes 1:8

”Jesu, hans (Faderns) Sons, blod renar oss från all synd.”, ”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:7,9).

Romarbrevets 7:e kapitel kan tyckas säga något helt annat när det gäller kampen mot synden än vad som sägs i Romarbrevets 6:e och 8:e kapitel, dvs kapitlen närmast det sjunde. I t ex Rom 7:19 skriver Paulus att ”det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”. I Rom 7:14 skriver Paulus att han ”är…såld till slav under synden”. Bibelställe skall med bibelställe förklaras och Romarbrevets 6:e kapitel skall hjälpa oss förklara Romarbrevets 7:e kapitel.

Rom 6:e kapitel
”Skall vi fortsätta i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte! Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna fortsätta att leva i den?” (v 1, 2). ”Vi vet ju att vår gamla människa har blivit korsfäst tillsammans med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synden.” (v 6, 7). Den gamla människan är den oomvända människan som inte kan låta bli att synda. När en person blivit omvänd har hon övervunnit synden genom Kristi nåd.

Skall alltså den omvända människan sluta att synda helt och fullt? Verserna efter ger entydigt besked. ”Ty hans (Jesu) död var en död från synden en gång för alla. Men det liv han nu lever, det lever han för Gud. Så skall ni också se på er själva: Ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.” (v 10, 11). Precis som Jesus dog från synden (han tog på sig våra synder på korset) ”en gång för alla” skall vi sluta att synda en gång för alla.

Resten av kapitlet går i samma stil. ”Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte!” (v 15). ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet. Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.” (v 16, 17).

Hela kapitlet upprepar det som Jesus säger i Joh 5:14 och 8:11: ”Synda inte mer.” Detta är alltså en uppmaning att sluta synda helt och hållet. Det är därför Paulus i Rom 6:18 och 22 skriver att de som är omvända ”har blivit fria från synden”. Det är synden som skiljer oss från Gud, se t ex Jes 59:2, Matt 6:24, 7: 16-23, Rom 6:15-16 och Gal 5:16-6:1.

Änkan och domaren
Tron på Jesus måste nå upp till en viss nivå för att seger över synden skall bli möjlig genom Andens kraft. I Lukas 18:1-8 berättar Jesus en liknelse om en änka som oförtröttligt kom till en domare (Gud) för att få rätt inför hennes motpart (dvs Satan som anklagade henne för hennes synder). ”Han ville inte till en tid.” (v 4). Detta innebär att änkans tro på Kristus måste nå upp till en viss nivå för att ”änkan” skulle få ”rätt” (v 5) så att Satan inte längre kunde anklaga henne för någon synd. Jesus säger att outtröttlig bön är nyckeln för att få trons dyrbara gåva från Gud (v 1). Jesus avslutar liknelsen med en allvarlig fråga: ”Men skall Människosonen finna tro här på jorden när han kommer?” (v 8). Frågan antyder att det skall vara mycket få personer på jorden som har den tro på Jesus som krävs för att leva utan att synda när Jesus kommer tillbaka – och som krävs för att kunna bestå inför honom då.

Guds sista församling
Upp14:1-5 beskriver en grupp, de 144 000, som lever vid Jesu återkomst. Genom Jesu blod har de fått Guds förlåtelse för alla sina synder - efter uppriktig bekännelse inför Gud - och blivit renade från dem alla i tankar, ord och gärningar (v 5). De kommer aldrig mer att synda sedan nåden dörr stängts (Upp 15:8). De ”håller Guds bud”, eftersom de har ”Jesu tro” (Upp 14:12, Reformationsbibeln, King James Bible). De har samma tro som Jesus hade när han gick som människa här på jorden. Det var genom tron på sin himmelske Fader som Jesus fick kraft av honom och segrade över synden. Om vi har samma tro, ”Jesu tro”, kan vi få samma kraft och ”segra (över synden) …liksom jag (Jesus) själv har segrat” över synden (Upp 3:21). Denna tro kan vi bara få om vi efter att helt och hållet överlåtit oss själva till Gud har en nära gemenskap med honom i bön och bibelläsning. De 144 000 har en tro som genom Guds nåd växt tills de inte längre faller.

En omvänd kristen kan naturligtvis falla i synd och fortfarande få förlåtelse av Gud genom Jesu blod (1 Joh 2:1). Men det finns aldrig finns någon ursäkt för synden. I 1 Kor 10:13 står att ”…Gud är trofast och skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan han kommer att bereda en utväg när frestelsen kommer, så att ni kan härda ut”.

Rom 7:e kapitel
Rom 6:e kapitel kan tyckas motsäga Rom 7:e kapitel. ”…jag är köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.”, ”jag vet ju, att det inom mig – jag menar i mitt kött – inte bor något gott. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen hos mig som vill göra det goda, att det onda finns hos mig.” (Rom 7:14-15, 18-21).

I dessa verser ovan – samt i Rom 7: 7-13, 16-17 – ser man att varken Fadern, Jesus Kristus eller den helige Ande nämns över huvud taget – i stark motsats till det 6:e och 8:e kapitlet. I Rom 7:23 talar Paulus om en lag i hans lemmar som ligger i strid med lagen i hans sinne och att den förstnämnda lagen ”gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar”. Hur kan då Paulus strax efteråt skriva att ”ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag”. (8:2). Dessa verser kan vid en första anblick verka som om de motsäger varandra fullständigt. Svaret finner vi emellertid i verserna omedelbart efter Rom 7:23: ”Jag arma människa, vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! ” (v 24, 25).

Utan Jesus Kristus var Paulus ”köttslig, såld till slav under synden”. (Rom 7:14). I Rom 8:13 skriver han att: ”Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.” I denna sista vers talar Paulus om ett segrande liv med Jesus – precis som i Rom 7:25 - i motsats till vad han skriver i Rom 7:14.

Kristus lever i mig
Den hopplöshet som Paulus skriver om i Rom 7:e kapitel är en varning från aposteln att försöka övervinna synden i egen kraft. I Rom 7:20 skriver Paulus att ”…då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig”. I Gal 2:19 och 20 skriver Paulus om sin erfarenhet som omvänd kristen: ”Jag är korsfäst med Kristus och nu lever inte mer jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.”

Paulus hänvisar till sitt oomvända tillstånd när han skriver ”synden som bor i mig”, medan han hänvisar till sitt liv som omvänd kristen när han skriver att ”Kristus lever i mig”. Han är ”korsfäst med Kristus”, friad från synden (jämför Rom 6:6-7)

Endast om vi har Kristus i vårt hjärta genom tron kan vi segra över synden. I Rom 7:18 läste vi tidigare att i Paulus ”kött inte bor något gott. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda.” I Rom 8: 4 läser vi emellertid att: ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” Här finns både vilja och förmåga att hålla Gud bud, genom Andens kraft.

Rom 8:6-9 talar också om seger över synden genom Andens kraft: ”Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som låter köttet råda, de kan inte behaga Gud. Ni däremot låter inte köttet råda, utan Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.”

Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan vi hittills säga att såväl Rom 7:24-25 som Rom 6:e och 8:e kapitel talar om fullständig seger över synden genom tron på Jesus Kristus. Detta bekräftas av Bibeln även utanför Romarbrevet, t ex: ”...Var alltså fullkomliga så som er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:43-48). ”Allt förmår jag genom Kristus som ger mig kraft.” (Fil 4:13). ”Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra det som köttet har begär till.” (Gal 5:16). ”Han som förmår bevara er från fall och ställa er fläckfria inför sin härlighet med jubel.” (Judas v 24).

Varför talar Paulus om nutid i Rom 7:e kapitel?
Men huvudfrågan är varför Paulus uttrycker sig som han gör i Rom 7:e kapitel, vilket har fått många att tro att kapitlet handlar om en omvänd kristen som inte kan segra över synden? Paulus säger ju att han ” är…såld till slav under synden”, ”Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.” (v 14, 15). Varför sade inte Paulus att han var slav under synden och att han inte gjorde det han ville samt gjorde det han hatade (för att beskriva sitt tillstånd innan han blev omvänd)?

Svaret ges i Romarbrevet för övrigt. Församlingen i Rom, som Paulus skrev till, bestod av hedna-kristna samt jude-kristna. I Rom 2:e kapitel varnar Paulus de jude-kristna i Rom för att fastna i den judiska läran med bland annat frälsning genom egna gärningar – dvs frälsning utan en levande tro på Jesus Kristus, se Rom 2:17-29: ” Du kallas för jude och förlitar dig på lagen…Du är övertygad om att du är en ledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, en fostrare för oförståndiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligade i lagen. Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du är själv en tjuv. Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår själv äktenskapsbrott.… Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att överträda lagen…Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte det som syns utanpå kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och omskärelse är hjärtats omskärelse genom Anden, och inte genom bokstaven.”

Paulus skriver i 1 Kor 9:20 att: ”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.” (1 Kor 9:20). Judarna ”står under lagen”, vilket innebär att de bekänner sig lyda Guds lag, men försöker göra det i egen kraft, dvs utan Jesus Kristus, för att försöka förtjäna frälsningen. Mycket talar för att ett antal jude-kristna i Rom, trots sin bekännelse som kristna, hade gjort samma andliga erfarenhet som Paulus före sin omvändelse på vägen till Damaskus – att försöka hålla Guds lag utan Jesus och försöka förtjäna frälsningen genom lydnad. För att kunna nå sådana jude-kristna i Rom med evangeliet identifierar han sig med dessa i Rom 7:e kapitel genom att använda sin egen person samt skriva ”är” och ”gör” i stället för ”var” och ”gjorde”. Med all sannolikhet använder Paulus nutid för att så tydligt som möjligt försöka få dessa jude-kristna att förstå sin egen ”nutida” situation och försöka få dem att inse att det endast är genom Jesus som vi kan segra över synden (eller åtminstone försöka varna dem för att bli bedragna på detta sätt). ”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar.” (1 Kor 9:20).

Budordet ”blev till död”
I Rom 7:9, 10 läser vi att: ”Jag levde en gång utan lagen, men när budordet kom fick synden liv och jag dog. Budordet, som skulle föra till liv, blev till min död.” Paulus försöker här övertyga jude-kristna i Rom om att de inte kan hålla Guds lag i egen kraft. Han beskriver i dessa verser hur han själv till slut lät sig övertygas av den helige Ande att hans försök att hålla Guds lag (”budordet”) i egen kraft ”blev till min död” i stället för att ”föra till liv” som han trodde tidigare. Slutet av resonemanget - och lösningen - beskriver han i v 24, 25: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre!” Genom Jesu blod kan vi få förlåtelse av Gud (efter uppriktig bekännelse inför Gud) och den helige Andes kraft till lydnad (se 1 Joh 1:7,9).

Församlingens äktenskap med Kristus
I Rom 7:1-4 talar Paulus om Guds församlings förhållande till Kristus som ett äktenskap (se v 4). Men han skriver också (v 4) att jude-kristna i Rom (borde) ingått detta äktenskap eftersom de först (borde) brutit med sitt äktenskap med den gamla, syndiga, människan (Rom 6:6). Dödandet av den gamla människan genom Kristi nåd, vilket måste ske dagligen (se 1 Kor 15:31), medför slutet på försöket att bli frälst genom egna gärningar – ”dödade från lagen” (v 4). Paulus uppmanade de jude-kristna i Rom att inte längre försöka förtjäna frälsningen genom lydnad för Guds lag i egen kraft, jämför Rom 3:19-28, 4:1-8, 13-14, 9:30-33, 10:1-4. ”Genom Kristi kropp blivit dödade från lagen” i v 4 upprepar Paulus i v 6: ”Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna, så att vi kan tjäna i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. ”

Från bokstavens tjänst till Andens tjänst
Det är denna förändring från det ”gamla” till det ”nya” som v 5-6 handlar om: ”Ty så länge vi behärskades av vår onda natur var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden...”

Resultatet av denna övergång från ”bokstavens gamla tjänst” till ”Andens nya tjänst” i v 6 är att den omvända människan, genom tron på Kristus, inte längre ”behärskades” av ”de syndiga begär(en)”, enligt v 5. Det är omöjligt att hålla Guds lag i egen kraft.

Det är viktigt att Paulus i v 5 talar om förfluten tid, då han ”behärskades” av ”de syndiga begär (en)”. Han vill visa att genom tron på Kristus kan vi få frälsningen som en fri gåva från Gud och när vi tagit emot denna gåva har vi fått Anden som ger oss kraft till att stå emot alla synder. Detta visar att när Paulus senare i kapitlet säger att han ” är köttslig, såld till slav under synden” (v 14), och här alltså talar om den närvarande tiden (när han i själva verket redan var omvänd), inte kan betyda att han som Guds sanna barn ”behärskades” av ”de syndiga begär(en)” (v 5). Dessa begär hade han ju övervunnit, enligt v 4-6.

Paulus varning till jude-kristna
Förmodligen ville Paulus i Rom 7:1-6 upplysa ett antal jude-kristna i Rom om det förhållande till Kristus som Paulus önskade att de hade ingått, men som de (troligen) inte hade ingått. I v 7-24 tyder allt på att Paulus ville få dessa jude-kristna att förstå sitt verkliga, oomvända, tillstånd (eller åtminstone försökte varna dem för att försöka lyda Guds lag i egen kraft, utan en levande gemenskap med Jesus).

Den förlorade sonen
”Det liv som kretsar kring det egna jaget är ett bortkastat liv, oavsett skenet. Den som försöker leva skild från Gud slösar bort allt av värde. Han slösar bort den dyrbara tiden, han ödelägger sinnets, hjärtats och själens krafter och kastar bort allt som har evighetsvärde. Den människa som skiljer sig från Gud för att tjäna sig själv är slav under mammon…Det kommer en tidpunkt i ditt liv när du inser din förnedring. Ensam, långt borta i ett främmande land, inser du ditt elände och ropar i förtvivlan: `Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?` (Rom 7:24).” (Ellen White, Christ Object Lessons, sid 200, 201).

Den förlorade sonen ovan levde skild från Gud, men bekände sina synder inför sin himmelske Fader och tog emot Jesus Kristus som sin frälsare, som frälste honom från hans synder (se Luk 15:11-32).

Rom 7:24 kan sägas sammanfatta avsnittet från v 7-24 där Paulus vid en första anblick tycks uttrycka konstant nederlag mot synden. Men Ellen White tillämpar i citatet ovan inte v 24 på en omvänd kristen som ständigt faller i synd. Som vi nyss sett tillämpar hon denna vers på den förlorade sonen, dvs en människa som lever skild från den levande Guden. Då är det också logiskt att tillämpa v 7-24 på en människa som lever skild från Gud, även om en sådan människa bekänner sig tillhöra Gud, eftersom v 24 sammanfattar v 7-24.

Då är det också logiskt att den vers som kommer omedelbart efter detta avsnitt ger (1) svaret på frågan i v 24 samt (2) lösningen på den till synes hopplösa situationen i v 7-24: ”Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre.” (Rom 7:25).

1 Joh 1:8
Det är framför allt en bibeltext som ofta citeras av dem som påstår att vi syndar ända till Jesu återkomst. Det är 1 Joh 1:8: ”Om vi säger att vi inte har någon synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.” Johannes talar inte här om synd i det förflutna som i t ex Rom 3:23 (som kan ha blivit förlåten och övervunnen) utan om synd som finns kvar i nutid. Säger alltså denna vers att synd är en naturlig och oundviklig del av den omvändes kristna liv?

I nästa vers (1 Joh 1:9) skriver emellertid Paulus att ”om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet”. Här talas ju inte bara om fullständig förlåtelse utan också om fullständig rening från synden i vårt liv, dvs - ”från all orättfärdighet”. Två verser senare skriver aposteln till de troende att ”detta skriver jag till er för att ni inte skall synda”. (2:1). Det är alltså en uppmaning till dem att inte synda. Hade det inte varit möjligt att övervinna synden hade Paulus inte skrivit ” om någon syndar” i 2:1 utan ” när” någon syndar.

Det är viktigt att förstå vilka Johannes riktar sig till i 1 Joh 1:8. I The Sanctified Life, sid 68, 69 skriver Ellen White om dessa personer: ”I Johannes brev finns en anda av kärlek. Men när han kommer i kontakt med den grupp som bryter mot Guds lag och ändå påstår att de lever utan att synda tvekar han inte för att varna dem för deras fruktansvärda bedrägeri (1 Joh 1:6-10 citerat).”

Det faktum att dessa personer påstod att de levde utan att synda är tillräckliga bevis för att de inte var verkligt omvända. Guds sanna barn känner en brist på helighet, eftersom de lever nära Gud och jämför den helgelsenivå de befinner sig på med Guds helighet som är så mycket högre. (Jämför Joh 3:30; Troligtvis känner Guds änglar, som befinner sig i Guds närhet, också på liknande sätt en ovärdighet eftersom de trots sin syndfrihet aldrig kan nu upp till Guds nivå i helighet).

”Ingen som påstår sig vara helig är i verkligheten helig. De som är registrerade som heliga i himlens böcker är inte medvetna om detta faktum och är de sista som skulle skryta med sin egen godhet.” (Ellen White, The Faith I Live By, sid 140).

”Jesus…skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21), inte i dem.