tillbaka

- Lennart Wiberg-

”Tidigare har jag skrivit tre vittnesbörd om hur Gud välsignat mitt arbete med att sprida ”Den stora striden” av Ellen White runt om i Sverige. Detta har inneburit många samtal med människor om andliga ting, vilket ibland varit rena bibelstudier. Eftersom jag inte skrivit om dessa bibelstudier i mina tidigare vittnesbörd känner jag nu Guds kallelse att skriva om detta här.

För ett antal år sedan diskuterade jag frågan om själen är odödlig med en teolog som hade sina rötter i pingströrelsen. Jag citerade från Predikaren 9:5 - ”de döda vet ingenting” – och fick ett svar som förvånade mig: ”Men detta kommer ju från Gamla Testamentet”. Han menade alltså att Gamla Testamentet inte är lika trovärdigt som Nya Testament. För mig som sjundedagsadventist är det självklart att båda testamenten är lika trovärdiga, men när jag mött bekännande kristna från andra samfund har jag förvånats över hur många av dem som haft samma uppfattning som teologen ovan.

När jag ibland haft bibelstudier med andra bekännande kristna, som en följd av att jag erbjudit dem ”Den stora striden”, har det slagit mig att dessa genomgående endast haft Nya Testamentet med sig (när de haft med sig ”Bibeln”). De har alltså inte varit intresserade att diskutera vad Gamla Testamentet säger om olika bibliska ämnen, utan endast vad det Nya Testamentet säger. Med tanke på Gamla Testamentets oerhörda betydelse för oss sjundedagsadventister när det gäller stora sanningar som sabbatsbudet, den undersökande domen, hälsobudskapet (och andra ämnen) får detta stora konsekvenser för oss hur vi skall gå till väga när vi möter kristna från andra samfund och skall försöka förklara våra olika trospunkter. Jag minns t ex en sådan person som trodde att de sju skapelsedagarna i 1 Mosebok, kapitel 1, var sju långa tidsperioder och därmed inte trodde på att sabbaten tillkom under den sjunde dagen (och följaktligen inte heller trodde på att sabbaten är giltig idag). Hur skall vi gå tillväga för att överbevisa dessa människor om vår tro?

Det enda rimliga är att börja förklara vår tro utifrån Nya Testamentet. När de vi samtalar med, genom Guds nåd, blivit överbevisade om någon av våra sanningar är det ju lämpligt att därefter gå till Gamla Testamentet för att försöka ge en djupare förståelse av det vi diskuterat. Detta borde ju också öka deras tilltro till Gamla Testamentet. Vi måste acceptera att vägen blir smalare och smalare och att Satan hela tiden försöker få så många som möjligt att misstro Guds Ord.

Sabbaten
När jag kommer i kontakt med kristna från andra samfund som vill studera Bibeln med mig försöker jag först få till ett bibelstudium om sabbaten (om inte speciella omständigheter gör att vi börjar med ett annat ämne). Sabbaten skall ju bli den stora stridsfrågan vid tidens slut. Dessutom kan detta vara deras enda tillfälle att få studera sabbaten innan slutstriden. Vi vet ju att när det sena regnet utgjuts över Guds sista kvarleva skall ”folket gå till sina tidigare lärare och ivrigt fråga: `Är detta sant?` Pastorerna (prästerna) svarar då med att berätta fabler och profetera om behagliga ting för att stilla deras fruktan och lugna deras samveten som börjat vakna.” (GC, s 607).

Jag kommer så väl ihåg ett möte med en ekonomistudent på Stockholms universitet. Hon tillhörde Frälsningsarmèn. Hon ville studera Bibeln med mig. Jag föreslog att vi skulle studera sabbaten. Eftersom hon endast hade Nya testamentet med sig gick hon med på att studera detta ämne utifrån detta testamente. Jag framförde det (enligt min mening)ena starka argumentet efter det andra med bibelcitat efter bibelcitat. Men för varje bibelcitat svarade hon snabbt med ett bibelcitat till stöd för sin uppfattning att vi inte behöver hålla sabbaten. Så höll det på ganska länge. Hon tycktes inte vara mottaglig för den heliga Andes upplysning. Vad gör man i en sådan situation? Om en person inte verkar vara mottaglig för den helige Andes överbevisning kan det vara frestande att sluta diskussionen. Problemet är ju bara det att vi inte kan veta om personen i fråga är mottaglig för Anden eller inte. Endast Gud vet det. Därför är det viktigt att i detta kritiska ögonblick, när en person inte verkar vara mottaglig och diskussionen tycks ha kört fast, att be till Gud om vägledning. Gud gav mig då två bibeltexter som förändrade allt. Jag citerade Uppenbarelseboken 11:19 för henne: ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel.” Trots att hon hade lite kunskap om innehållet i Gamla Testamentet påminde hon sig emellertid – när jag berättade det för henne - att det fanns en förbundsark som innehöll Tio Guds Bud i det tabernakel som Mose upprättade efter Guds anvisningar. Men vilket är då sambandet mellan förbundsarken i Guds tempel i himlen och den förbundsark som fanns i det tabernakel som Mose upprättade? Hebr 8:5 var den andra bibeltexten. Denna bibeltext förklarade detta samband. Prästerna i den jordiska helgedomen ”tjänar i den helgedom som är en avbild och en skugga av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: `Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.`” När hon förstod att förbundsarken med Tio Guds Bud i den helgedom som Mose upprättade var en avbild av den förbundsark med Tio Guds Bud som idag finns i den himmelska helgedomen blev hon övertygad om att den sjunde dagens sabbat är giltig ännu idag. Det var den märkligaste omsvängning jag varit med om i de här sammanhangen. Hennes hjärta var inte stängt för den helige Andes påverkan, trots att det verkade så. Finns det förresten något starkare bevis för sabbatens giltighet i Nya Testamentet?

Ett annat bibelstudium med en kvinna som tillhörde den lutherska kyrkan och som varit bekännande kristen bara ett par år lärde mig också mycket. Jag mötte henne på en tunnelbanestation i Stockholm och vi satte oss ned att diskutera sabbaten på en bänk där mörkret och kylan försvårade bibelstudiet. Jag hade inte med mig min egen Bibel och fick därför använda hennes ”Bibel”, som endast innehöll Nya Testamentet. Eftersom hon ganska nyligen blivit kristen hade hon uppenbarligen bara tagit för givet att söndagen är den rätta vilodagen, som skall firas till minnet av Jesu uppståndelse. Jag slog upp bibeltext efter bibeltext som försvarade sabbaten. En sak upptäckte jag direkt. Det tog längre tid att hitta vissa texter än vad jag hade räknat med. Speciellt på ett ställe där det var mörkt, kallt och där människor sprang förbi hela tiden. När man slår upp bibeltexter i sin egen Bibel vet man var den speciella texten man söker finns eftersom man slått upp den många gånger. När man använder en annan Bibel med en annan översättning är det svårare. En lösning på problematiken är naturligtvis att köpa en Bibel med en annan översättning och testa sig själv om man snabbt hittar. Om man har bibelstudium med någon är det viktigt att snabbt kunna hitta de texter man letar efter, så att personen inte tröttnar eller inte har tillräckligt med tid för att fortsätta bibelstudiet (om det kommer oplanerat). Under studiet med kvinnan citerade jag bibeltext efter bibeltext, men hon fällde inte en enda kommentar. Jag tror det var Gud som påverkade henne när hon citerade från Matt 5:17, 18 innan jag själv hade citerat dessa verser för henne: ”Jag har inte kommit för att upphäva (lagen eller profeterna) utan för att fullborda. Innan himmel och jord förgås skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän det har skett.” (Resten av kapitlet visar ju tydligt att det ”lagen” syftar på är Tio Guds Bud). Även den här bibeltexten måste ju räknas som en av de starkaste i Nya Testamentet till stöd för sabbaten. Även denna kvinna insåg att det fjärde budets sabbat fortfarande är giltigt.

Sabbaten (2 Mos 20:8-11) är en del av Guds testamente som gäller alla kristna efter Jesu död, se Gal 3:15, Hebr 9:15-18. Nattvarden (med fottvagning) är en del av detta testamente, eftersom nattvarden ”skrevs in” i testamentet strax före Jesu död (Joh 13:e kapitel). Söndagen ”skrevs” aldrig in i detta testamente före Jesu död. Därför är det inte Guds vilja att vi skall hålla söndagen helig.

När Jesus i Matt 24:15-20 uppmanar sina lärjungar att be för att deras flykt från Jerusalem och Judeen år 70 e Kr, från romarnas attacker, inte skulle ske på sabbaten, inser man att denna dag skulle vara helig även fyra decennier efter Jesu korsfästelse.

Genom hela Apostlagärningarna finns inte ett enda exempel på att de första kristna höll söndagen helig, däremot flera exempel på att de höll sabbaten helig (Apg 13:42-44, 16:13-14, 17:1-3, 18:4 m fl).

Gud gav GT:s Israel två tecken, som visade på förbundet mellan Gud och sitt folk, omskärelsen (1 Mos 17:10-14) och sabbaten (2 Mos 31:15-17). Omskärelsen upphörde att gälla när Jesus dog på korset (Rom 2:28-29). I Apg 15:e kapitel uppstod djup oenighet bland de jude-kristna i den första församlingen när Paulus och andra ledare i församlingen lärde ut att omskärelsen inte längre var giltig. Låt oss säga att sabbaten upphörde att gälla samtidigt med omskärelsen. Då skulle säkerligen samma splittring ha uppstått i den första kristna församlingen. Det faktum att det inte står något om någon sådan splittring är ett starkt bevis för sabbatens giltighet. Alla höll sabbaten i den första kristna församlingen.

Den undersökande domen
Om vi skall citera bibeltexter som gäller den undersökande domen för kristna som vill ha dessa utan stöd från Gamla Testamentet, vilka bör vi då välja? Följande texter tycker jag själv kan vara en bra utgångspunkt: ”Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol.”(Rom 14:10). Paulus skriver här till kristna som levde årtionden efter Jesu korsfästelse, men som en gång i framtiden skulle undersökas i en domstol inför Gud, precis som han själv.” 2 Kor 5:9,10 är ytterligare en sådan text: ”Därför är vi angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. Ty vi måste alla stå inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott eller ont.” Även här skriver Paulus till kristna som levde årtionden efter Jesu död och som en gång skulle få sina liv undersökta i Kristi domstol. Det är omöjligt att tolka dessa båda bibeltexter som att Guds barn dömdes på korset en gång för alla när Jesus dog för deras synder.

Rom 3:4 beskriver själva anledningen till den undersökande domen, nämligen för att rentvå Gud från Satans anklagelser mot Honom (när det gäller hur Gud dömer de som bekänt sig tro på honom): ”Låt det bli klart att Gud är sann och varje människa en lögnare; som det står skrivet: `För att du skall få rätt i dina ord och segra, när man anklagar dig.`” Här framgår tydligt att Gud själv är anklagad, men skall segra.

Hälsobudskapet
När det gäller hälsobudskapet visar texter som t ex 1 Kor 3:16, 17, 1 Kor 6:19, 20 och 1 Kor 10:31 att vår kropp är Guds egendom och att vi kan gå miste om det eviga livet om vi ”orenar” denna Guds egendom. Det finns ingen anledning att tro att detta förändrades på Golgata kors. En gris är lika oren och farlig att förtära efter korset som före. I Upp 18:2 framgår det tydligt att det idag fortfarande finns ”orena fåglar”, precis som under Gamla Testamentets tid.

Det är viktigt att förstå att Gud inte gav oss hälsobudskapet - frisk luft, solljus, avhållsamhet, vila, motion, rätt kost, vatten, förtröstan på Guds kraft - endast för att vi kan tjäna Gud bättre i en frisk kropp och att vi kan leva längre och då kan tjäna honom längre. Gud gav oss hälsobudskapet också för att våra tankar skall bli klarare, så att vi därför bättre kan stå emot det onda och fatta rätta beslut. I Matt 27:34 vägrade Jesus att dricka vin blandat med den smärtstillande gallan för att hans tankar skulle vara klara under de sista viktiga timmarna på korset.

Det är intressant att Jesus i Luk 17:27 och 28 bara nämner en sak gemensamt för de människor som levde under Noas och Lots tid – mat och dryck. Innebär det att eftergivenhet för mat och dryck är det som framför allt får människor på fall strax före Jesu återkomst?

Den troligtvis vanligaste invändningen mot hälsobudskapet är hämtat från Jesu ord i Mark 7:19 där Jesus förklarar all mat för ren. Men när man läser verserna 1-19 finner man att Jesus inte här suddar ut skillnaden mellan ren och oren mat. Jesus besvarar istället (inför sina lärjungar) en anklagelse från fariseerna och de skriftlärde att Jesu lärjungar åt med orena händer, dvs utan att tvätta händerna, se verserna 1-2. Fariseerna hade den uppfattningen att syftet med att på detta sätt tvätta händerna renade en jude från den orenhet som uppstod när denne kom i kontakt med en hedning eller ett föremål som kom från hedningarna. Detta styrks av verserna 3-5, där fariseerna och de skriftlärde tydligt sade att tvättningen av händerna här handlade om de äldstes stadgar. Jesus förkastade denna lära. I Matt 15:15 bad Petrus efteråt Jesus förklara denna liknelse, vilket visar att Jesu ord i Mark 7:19 om att han (Jesus) förklarade all mat för ren inte skulle uppfattas bokstavligt.

Rom 14:2 är också en bibeltext som ofta missförståtts. Här står att den ene har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. Det fanns två huvudgrupper i församlingen i Rom. Den ena gruppen bestod av jude-kristna som omvänt sig från judendomen. Ett av de problem som dessa jude-kristna hade var att lämna ceremoniallagen, t ex omskärelsen, se Rom 2:17-29. Uppenbarligen förstod de inte heller att de skulle lämna de årliga sabbats- och högtidsdagarna (se 3 Mosebok 23). Allt talar för att det är detta Paulus syftade på när han i Rom 14:5 skrev att vissa håller alla dagar för lika, utan att fördöma detta beteende. Den andra huvudgruppen i denna församling var hedniska kristna som omvänt sig från hedendomen. Dessa båda grupper kom inte särskilt bra överens med varandra. En del från båda sidor dömde den andra sidan. Hedna-kristna dömde de jude-kristna för att de åt kött som hade offrats till avgudar. Trots att de hedna-kristna nu var kristna fanns fortfarande kvar övertygelsen att ätande av sådan mat hörde ihop med avgudadyrkan. De åt därför inte detta kött av samvetsskäl. De jude-kristna i Rom hade emellertid aldrig ätit kött som offrats till avgudar och hade därför inga problem med att äta sådant kött. Paulus skrev i verserna 1-4 att det inte var fel i sig självt att äta detta kött. Vad Paulus fördömde var att man dömde varandra i de båda grupperna, se vers 10-15. I 1 Kor 8:4-13 skrev Paulus om ätande av kött som offrats till avgudar. I vers 9 - 11 varnar Paulus för att inte bli de svaga till fall genom att äta detta kött så att de svaga också äter detta. Detta motsvarar den svage i Rom 14:1-3. I 1 Kor 8:11, 12 skrev Paulus att en sådan svag person som Kristus lidit döden för kunde gå förlorad om hans bröder åt sådant kött, trots att de inte hade något problem med samvetet för egen del. Detta har sin motsvarighet i Rom 14:15 där Paulus varnade de jude-kristna för att inte genom deras mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus lidit döden för.

Den syn som Gud gav Petrus i Apg 10:9-17 handlar inte om att Gud här visar att skillnaden mellan rena och orena djur inte längre gäller, utan att Gud genom denna syn ville visa den fördomsfulle Petrus att han inte skulle kalla någon människa (hedningarna) ohelig eller oren (vers 28). Vers 14 visar ju dessutom att Petrus inte upphört att skilja mellan rena och orena djur efter Jesu död (Petrus missförstod ju synen).

Läran om själens odödlighet
Sjundedagsadventister som diskuterat med bekännande kristna från andra samfund om vad som händer när vi dör vet att i de flesta bibelöversättningar står det att Jesus sade till den ene rövaren på korset i Luk 23:43: ”Sannerligen säger jag dig. I dag skall du vara med mig i paradiset.” Detta används som det starkaste försvaret för läran om själens odödlighet. Bibeln gör emellertid helt klart för oss att ”i dag” (skall du vara med mig i paradiset) är en felaktig översättning. I Joh 20:17 framgår det tydligt att Jesus sade till Maria från Magdala att han på uppståndelsedagen – två dagar efter korsfästelsen – ännu inte hade farit upp till Fadern. Trots att den grekiska grundtexten öppnar för möjligheten att översätta Luk 23:43 på det sätt som citerats ovan, ger grundtexten också möjligheten att översätta denna vers på det sätt som gjorts i de fyra olika översättningarna nedan – och som dessutom stämmer överens med Bibelns budskap om vad som händer när vi dör:

”Jesus sade till honom, sannerligen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” Nya Testamentet från ursprungliga arameiska texter av George Lamsa.

”Och han sade till honom - (sannerligen) jag säger dig denna dag: Du skall vara i paradiset.” Rotherhams översättning.

”Och Jesus sade till honom, sannerligen säger jag till dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” Concordant version.

”Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig i dag, att du skall vara med mig i paradiset.” Curetonian manuskript på syriska. British Museum.

Endast Gud är odödlig (1 Tim 6:16).

Bibeln säger att den första döden är en sömn (Matt 9:18, 24; Joh 11:11, 14). De goda skall uppstå till evigt liv, de onda skall uppstå till dom, när dessa båda grupper väcks ur sömnen av Jesu röst (Joh 5:26-29). Detta sker vid Jesu andra respektive tredje återkomst (den tredje återkomsten sker efter de tusen åren), se 1 Tess 4:13-18, 1 Kor 15:51-55 och Upp 20:4-6.

Därför har David ännu inte kommit till himlen (Apg 2:29-34). Eftersom människorna döms på ”den yttersta dagen” kan inte de dödas själar leva vidare efter döden – innan domen.

Syndens lön är evig död, men Guds gåva genom Jesus Kristus är evigt liv för dem som har en levande tro på honom (Rom 6:23). De som förkastat evangeliet skall utplånas fullständigt genom eld (Matt 10:28, Hebr 10:26-27 och Upp 20:11-15).

I Judas vers 7 står det enligt de flesta bibelöversättningar att Sodoms och Gomorras ogudaktiga invånare drabbades av ”evig” eld och att detta var ett varnande exempel för kommande generationer. Av 2 Petr 2:6 framgår det tydligt att elden som förtärde Sodom och Gomorra brann bara så länge den fick näring (därefter återstod bara ”aska”). På samma sätt skall de ogudaktiga förtäras av elden och inte längre finnas till efter de tusen åren.