En Fast Grund.se

”Den stora striden…Jag är mer angelägen om att se en stor spridning av denna bok än någon annan bok jag skrivit. Orsaken är att i ”Den stora striden” framställs det sista varningsbudskapet tydligare än i någon av mina övriga böcker.” (Ellen White, Colporteur Ministry, s 127).

”På ett särskilt sätt har sjundedagsadventister blivit satta som väktare och ljusbärare i världen. Åt dem har anförtrotts den sista varningen till en döende värld…De har fått en arbetsuppgift av allra största betydelse – förkunnandet av den första, den andra och den tredje ängelns budskap (Upp 14:6-12). Det finns ingen annan arbetsuppgift som har så stor betydelse. De får inte tillåta någonting annat att helt uppta deras uppmärksamhet. De viktigaste sanningar som någonsin anförtrotts dödliga har getts till oss för att vi skall förkunna dem för världen. Vår uppgift är att förkunna dessa sanningar. Världen skall varnas, och Guds folk skall vara trogna det förtroende som getts till dem.” Ellen White, Testimonies for the Church, vol 9, s 19).

För ungefär tre år sedan fick jag en beställning av Den stora striden (DSS) av Susanne i Växjö, som fått mitt flygblad, Framtidshopp trots allt, där på baksidan erbjuds ett gratisexemplar av boken (någon måste ha skickat flygbladet till henne, eftersom det aldrig delats ut i Växjö, vad jag vet). När Susanne fått boken visade hon den för sina väninnor, som blev så intresserade att de bestämde sig för att starta en läsecirkel om boken. Hon bad mig skicka 3 böcker till (vilket jag gjorde). Susanne var ingen kristen. Hon skrev att hon varken trodde på Bibelns inspiration eller på Kristi Gudom. Men hon skrev också: ”Nu jobbar jag hårt med boken. Den är fantastisk. Den ger en mycket klar bild av hur det är…Jag tar gärna några böcker att förmedla. Här finns personer som står på kö!!! Jag kan även sprida via nätet om du vill. Min pappa (i Arboga) är också väldigt intresserad. Han vill gärna läsa boken.” Det tog henne ungefär ett år att läsa boken. Sedan fick jag ytterligare ett brev: ”Din bok blev en del av mitt liv. Tack för ditt arbete med att sprida den. Den har varit en avgörande faktor till att jag startade ett socialt företag (på en annan ort än Växjö)…jag försöker ge långtidssjukrivna och arbetslösa personer möjlighet till en nystart. Här finns människor från hela världen och Gud är ett ständigt samtalsämne. Därför vill jag be dig om fler exemplar av boken. De gamla är slut. 5-10 st skulle nog bli bra.” Totalt har Susanne nu fått ca 20 böcker – på egen begäran. I sista brevet bekräftar hon att Den stora striden (DSS) ”blev en viktig del i mitt livspussel…Den verksamhet jag i dag bedriver (dvs det sociala företaget) är faktiskt ett resultat av mina slutsatser…”

Två gånger tidigare har jag varit med om ungefär samma händelse. I båda fallen hade två personer läst ett flygblad med adventbudskapet och beställt DSS, som erbjudits gratis på baksidan. Båda personerna blev så gripna av DSS att de beställde 10-15 exemplar för att sprida själva, när de hade läst boken. Inte heller dessa två var sjundedagsadventister.

I sammanhanget måste jag berätta om kvinnan, en icke-sjundedagsadventist, som också beställt DSS sedan hon läst samma flygblad som de två ovan, beställt DSS och satte igång att läsa boken. Hon kunde inte sluta läsa den. Hon blev så gripen av innehållet att hon sträckläste den på tre dagar.

Ingvar Ljung och jag vistades en gång i Malmö i ett ärende, och vi beslöt då att försöka tala med människorna ute på gatorna i staden genom att bland annat erbjuda ett gratisexemplar av DSS (samt Kärlekens beröring, som är en sammanfattning av Vändpunkten på ca 35 sidor, och ett flygblad med adventbudskapet - för dem som ville ha något kortare än en bok på över 600 sidor). Detta var under 2008. Vi beslöt att endast ge DSS till dem som verkligen var intresserade. Nästan omedelbart visade Gud oss att Han ville att vi skulle arbeta med detta. Vi träffade en kvinna som blev så glad när hon erbjöds boken att man kunde ha trott att hon vunnit högsta vinsten på lotteriet. Hon hade sökt efter sanningen, och när hon nu fick den, sedan hon upplysts om bokens innehåll, visste hennes glädje inga gränser. Både Ingvar och jag såg detta som en uppmaning från Gud att fortsätta med att sprida Den stora striden i Sverige. Vi gjorde tillsammans tre resor till Malmö, där vi gick ut och erbjöd boken personligen till människor på gatorna (framför allt vid Triangeln och Mobilia) och genom Guds nåd fick vi ut ca 370 böcker till intresserade personer i Malmö. Vi jobbade där nio hela dagar. Jag kommer bland annat ihåg en man som fick boken och kom tillbaka till oss dagen efter, sedan han läst halva boken, och gav oss en ”björnkram” av tacksamhet.

Därefter reste Ingvar och jag till Örebro där vi blev lika välsignade av att sprida DSS på gatorna som i Malmö. Jag kommer särskilt ihåg en erfarenhet därifrån. Jag träffade en ung man som hade läst färdigt Nya Testamentet bara någon dag tidigare och undrade vad han skulle göra sedan. Och så fick han DSS. Vi såg det båda som Guds ledning att han just då fick denna bok. Vi reste också till Stockholm där vi arbetade på samma sätt på Centralstationen. Vi fick ut mycket böcker i det starkt avkristnade Stockholm, eftersom Gud sände rätt personer i vår väg och påverkade deras hjärtan. Intresset i Stockholm kanske är mindre än i t ex Örebro, men eftersom det är så mycket folk på Centralstationen var åtgången ungefär lika stor där. Ingvar och jag gjorde tillsammans tre ”missionsresor” till Stockholm innan Ingvar tyvärr hastigt avled i lungcancer. Därefter har jag själv gjort fyra ”missionsresor” dit. Totalt har vi fått ut ca 1200 ex av DSS i Stockholm. Jag gjorde många intressanta erfarenheter i Stockholm, men begränsar mig till tre av dem. Jag minns flickan som länge velat börjat läsa Bibeln och som nu fick den impuls hon behövde för att sätta igång, när hon fick boken. Jag minns också mannen jag mötte som innehade en hög ledarposition i Missionsförbundet och som skulle läsa boken med stort intresse. David Lega, nyvald andre vice ordförande i Kristdemokraterna, var mycket tacksam när han fick DSS, sedan han blivit upplyst om bokens innehåll.

I Skene (i Marks kommun) är det marknad i september varje år och för något år sedan var jag där och erbjöd boken, eftersom det alltid är mycket folk på dessa marknader. Jag kommer ihåg att jag bland annat presenterade boken för en politiker, som utbrast: ”Den stora striden av Ellen White. Den boken har jag hemma. Den är mycket bra. Jag önskar dig all framgång med att sprida den boken”. Häpen funderade jag senare på hur han fått boken. Jag kan ju inte veta säkert, men ett halvår tidigare hade jag delat ut boken till ett antal elever på gymnasiet i Skene, och han var i en sådan ålder att han mycket väl kunnat haft en son eller dotter som fått boken där.

Under marknaden i Skene gav jag boken till en person som sålde blommor och marknadsförde dem där. En vecka senare hände något märkligt. Jag gick över ett övergångsställe i Kinna (en halvmil från Skene). Plötsligt var det någon i bilen som stannat för rött ljus och som signalerade på mig. Han vevade ner vindrutan och tilltalade mig. Då kände jag igen honom. Det var blomsterhandlaren från Skene, som fått DSS en vecka tidigare. Han ropade till mig med hög röst: ”Jättebra, jättebra! Jag läser en del i boken varje kväll (dvs när han hade tid). Fortsätt att sprida den!”

Jag har gjort tre välsignade ”missionsresor” till Uppsala med flera intressanta erfarenheter. Jag minns mannen jag mötte som berättade att han hade släktingar i USA som var sjundedagsadventister och därför skulle läsa DSS med stort intresse. Men framför allt minns jag de fantastiska erfarenheter jag gjorde vid ingången till stadsbiblioteket i Uppsala. Jag fann ett andligt intresse där som överraskade mig mycket. Och framför allt var det yngre människor som var intresserade. Jag räknade ut att jag fick ut totalt över 200 ex av DSS bara framför biblioteket. Jag frågade mig var detta stora andliga intresse kom från. Då drog jag mig till minnes att det finns en teologisk fakultet i Uppsala samt att Uppsala är centrum för Livets Ord, där det finns många ungdomar. Från biblioteket minns jag bland annat en kvinna i 50-årsåldern som kom ut därifrån och som, sedan jag presenterat boken för henne, sade att hon var rektor på en skola i Uppsala. Hon såg mig rakt i ansiktet och frågade om orsaken till att jag trodde Jesus snart kommer tillbaka beror på profetiorna eller vårt sätt att leva. Jag kommer ihåg att jag gav henne ett kort svar samt att hon intresserat tog med sig ett exemplar av boken. Jag kommer också ihåg den uppretade mannen som, sedan jag presenterat DSS för honom, undrade varför kristna skall strida. Han fortsatte, lika uppretad, att fråga sig varför Frälsningsarmén har stridsuniformer. Kristna skall ju visa kärlek, sade han. Sedan han hållit på ett tag, alltjämt lika uppretad, blev han plötsligt helt lugn och sade till mig: ”Det är bra att du står här och delar ut den här boken”. Sedan tog han med sig boken och gick. Guds Ande hade arbetat på hans hjärta. Jag minns också den olycklige mannen som behövde tala ut. Han berättade för mig att hans mor hade begått självmord och att han varit i konflikt med sin far och att fadern hade dött innan de försonats. Då känns det särskilt varmt i hjärtat att kunna dela ut boken som innehåller ”de viktigaste sanningar som någonsin anförtrotts dödliga” (9T, s 19).

I Uppsala fick jag också min svåraste prövning hittills. Jag erbjöd DSS för en man som var mycket arg på Gud. Han sade att Gamla Testamentet tydligt visar att Gud är en folkmördare och därför borde ställas inför en internationell domstol som övriga krigsförbrytare. Han avfärdade kristendomen som en bluff. Jag svarade honom att den Gud vi finner i Gamla Testamentet måste vara samma Gud som i Nya Testamentet, och att Gud i Nya Testamentet blev människa och visade hurudan Gud är på ett tydligare sätt än i Gamla Testamentet. I Jesu liv och undervisning finner vi ju ingenting som skulle ens antyda om att Gud är folkmördare eller mördare för övrigt. Jag sade till honom att problemet i sammanhanget är att Israel i Gamla Testamentet avföll från Gud och tog till vapen för att besegra sina fiender när de skulle bosätta sig i Kanaans land, trots att Gud hade meddelat Israel att han ville fördriva de folkslag som var Israels fiender genom att sända getingar framför dem, och följaktligen inte ville utrota dem med vapen (se 2 Mos 23:28). Jag sade också att det inte står någonstans att Gud befallde Israel att skaffa sig vapen för att utrota folkslag som stod i vägen för dem fram till dess att de bosatte sig i Kanaans land. Kanske blev han lite lugnare efter detta.

En dag stod jag framför stadsbiblioteket i Helsingborg och erbjöd DSS. En av dem som jag erbjöd boken ställde sig och ”stirrade” på mig sedan jag presenterat den och frågade efter några sekunder: ”Får jag köpa den av dig för 100 kronor?” Jag hade redan sagt att den var gratis, men ändå erbjöd han denna summa pengar. Jag upprepade att den var gratis. Men han sade en gång till att han ville ge mig 100 kronor bara boken blev hans. Så vitt jag minns tog jag inte emot några pengar, men här hade jag den stora förmånen att förmedla sanningen till en person som hungrade och törstade efter den.

När jag rest omkring i olika städer i Sverige har jag mött många kristna från olika samfund på gator och torg, och jag glömmer aldrig hur många av dem som lyst upp som solen när de blivit erbjudna DSS. Jag har förstått att de har hungrat efter något mer än det de blivit erbjudna i sina egna församlingar och när de nu förstått att de fått det de längtat efter har de blivit mycket glada. Ibland har jag stått framför kyrkor och delat ut boken, och när gudstjänsten varit slut har jag försökt nå dem som kommit ut. Eftersom det är kristna som kommer ut finns det anledning att försöka nå så många som möjligt av dem, och det har oftast gått bra. Men då får man vara lite diskret. Risken finns att någon i församlingen varnar de övriga församlingsmedlemmarna för boken, eftersom den kommer från ett annat samfund. När det gäller andliga ledare har jag emellertid bra erfarenhet när jag delat ut boken. De flesta har tagit emot boken med intresse. Men det är naturligtvis sådana som Gud sänt i min väg.

Brist på utrymme gör att jag får begränsa mitt vittnesbörd om möten med människor på gator och torg och i stället berätta om mina erfarenheter när det gäller att sprida DSS på gymnasier runt om i Sverige.

Efter hand som mitt arbete fortskred med att sprida denna bok på gator och torg stod det mer och mer klart för mig att det finns en kategori människor som är mer intresserad av boken än andra – rent generellt sett, och det är ungdomar i 17-20 års åldern. Därför har jag de senaste två åren i första hand koncentrerat mig på gymnasierna runtom i Sverige. Jag har märkt att redan i 25-års åldern är det svårare att nå människor med evangeliet, eftersom de ofta redan då tycks ha fastnat i någon ideologi.

Det började i Kinna, i Marks kommun. Jag försökte få ut boken till eleverna på gymnasiet i Mark. Det gjorde jag flera gånger, och fann att intresset där var ungefär 3 gånger större än det intresse jag mötte på gator och torg i samma kommun (även om man räknar med att man träffar mer människor på gymnasiet). Det var då jag började ”bearbeta” gymnasierna systematiskt runt om i Sverige. Även om jag naturligtvis också ”bearbetat” gågator, stationer mm i de orter där gymnasierna finns. När det gäller gymnasier är det viktigt att i förhand ta reda på vilka gymnasier som är övervägande teoretiska och vilka som är övervägande praktiska. Jag har funnit att det inte är så många elever på de praktiska gymnasierna som läser böcker på över 600 sidor och därför bör man koncentrera sig på de teoretiska gymnasierna. I Borås finns det 2 stora teoretiska gymnasier och, genom Guds nåd, har jag fått ut c:a 60 exemplar av DSS på varje gymnasium. På det ena gymnasiet, Bäckängsgymnasiet lärde jag mig hur jag skall arbeta på ett stort gymnasium. På Bäckängskolan, som ligger mitt i Borås, försökte jag när skolan var slut att stå vid den utgång där flest elever går från skolan. Bäckängsskolan har flera utgångar. På ett stort gymnasium som Bäckäng är det oftast mycket elever ute på skolgårdarna under rasterna på dagen, och det försökte jag utnyttja. Elever står ofta i grupp och pratar på rasterna, och då är det tacksamt att gå fram till dem och lite diskret försöka presentera boken för dem (dvs fråga om de vill ha min favoritbok gratis). Då kan man ju nå flera stycken elever samtidigt. På det mindre gymnasiet i Kinna, med en stor utgång, som ligger en bit utanför samhället, koncentrerade jag mig på att möta eleverna vid busshållplatserna samt vid cykelställen mellan klockan 2 och 4 på eftermiddagen när eleverna slutade, eftersom de flesta eleverna kom dit.

Till min förvåning har jag runt om i Sverige funnit att gymnasieelever inte skäms över att visa intresse för Bibeln och dess innehåll, även om de befinner sig i en grupp. Därför brukar jag fråga de elever som tagit emot DSS om de har en Bibel hemma, eftersom ju boken skall stimulera till eget bibelstudium. Även i grupp brukar de utan att skämmas svara på det. När man delar ut boken på skolgården, sedan man presenterat innehållet på ett lämpligt sätt och verkligen förvissat sig om att intresset är äkta, händer det ibland att de som fått boken visar den för andra elever, som i sin tur kommer och ber att få ett exemplar (om de är intresserade). Arbete på skolgårdar kan alltså få en dominoeffekt.

Nu är det så att det är emot skolans regler att dela ut material (även gratismaterial) på skolgårdarna. Men eftersom det jag gör handlar om evangeliet, och dessutom inte ger mig någon ekonomisk vinning, har jag inga samvetsbetänkligheter. Jag håller mig utanför själva skolområdet, utom när jag ser någon eller några elever som jag vill fråga på skolområdet. Då går jag in dit. Därefter försöker jag snabbt gå utanför skolområdet igen. På många ställen i Sverige innehåller gymnasieområdet flera olika byggnader, där man kan cykla emellan. Då försöker jag så diskret som möjligt använda cykeln på gymnasieområdet, eftersom det går snabbt att både nå fram till eleverna och komma från skolområdet. Problemet uppstår om det kommer ut någon lärare och förbjuder en att sprida DSS på skolgården. Då kan man inte gärna gå eller cykla på skolområdet mer. Då får man vänta på eleverna utanför skolområdet, t ex när de går hem på eftermiddagen. Min erfarenhet är att på vissa skolor kan man gå omkring utan problem, trots att det är emot reglerna. Jag har på flera olika gymnasier i Sverige helt fritt kunnat gå omkring på skolgården och erbjuda boken. Lärare har då kommit ut och frågat mig vad jag gör, men sedan jag förklarat vad jag håller på med har de låtit mig arbeta helt fritt. Ibland har jag också blivit utkörd från skolgårdar av lärare, men på olika sätt har jag ändå lyckats nå ut med boken till gymnasielever. I t ex Varberg kunde jag gå en timma och presentera boken för gymnasielever, innan lärare och rektorer stoppade mig, eftersom jag bröt mot reglerna. Men jag tror att jag under den timmen fick ut böcker till dem som Gud visste borde få boken. På ett antal gymnasier där jag kunnat gå omkring helt fritt utan att lärarna stoppat mig, trots att de visste vad jag höll på med, har ibland elever frågat mig om jag får stå där och göra propaganda. Men det har naturligtvis inte stoppat mig. På sådana gymnasier har det funnits en hel del elever som varit intresserade av DSS, och Gud har då sett till att inga lärare hindrade mig i mitt missionsarbete.

Utrymmet är alltför begränsat för att här redogöra för alla de intressanta erfarenheter jag gjort på gymnasierna, men här följer några. Först vill jag nämna att jag aldrig kunde ana att jag skulle få ut så många exemplar av DSS till gymnasielever - och lärare - på de olika gymnasier runt om i Sverige, som jag besökt. Gud har varit med mig hela tiden. Eftersom elever på en skolgård oftast är tillsammans med andra elever, och dessutom ofta har ont om tid, är det inte alltid så lätt att få till ett längre samtal med eleverna. Man får fatta sig kort och innehållsrikt. Här följer nu några händelser från olika gymnasier runtom i Sverige. Jag tänker t ex på gymnasieleven på Södra Latin, ett av de största gymnasierna i Stockholm, som jag gav ett exemplar av DSS våren 2011. När jag kom tillbaka till samma skola hösten samma år mötte jag samma elev som berättade för mig att han läst en del i boken och sedan lämnat in den till skolans bibliotek – där den nu står på en hylla och kan lånas av alla i skolan. Genom Guds nåd lyckades jag också få in ett exemplar av DSS på skolbiblioteket på Andreasgymnasiet i Stockholm. Jag tänker också på eleven som fick DSS på ett gymnasium i Göteborg en vecka före vinterlovet och en vecka efter vinterlovet (när jag besökte skolan igen) berättade för mig att han läst delar av boken under lovet och tyckte den var mycket bra. Men jag tänker också på alla de gymnasielärare som tacksamt tagit emot boken. På Lindholmen i Göteborg presenterade jag DSS för en gymnasielärare i ett naturvetenskapligt ämne. Han jäktade iväg till en lektion småskrattande och sade till mig att det var sådana naturvetare som han som den kristna kyrkan brände på bål en gång. Jag svarade honom (jag tror jag fick orden från Gud) att det var den fallna kyrkan som gjorde sådant. Han tvärnitade, gick allvarligt tillbaka till mig och bad om att få boken, samtidigt som han lovade läsa den. Jag tänker på läraren på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg, som önskade mig lycka till med att sprida boken bland eleverna där sedan jag presenterat den för henne. Jag blev verkligen ”paff”. Jag tänker också på läraren (eller om det nu var vaktmästaren eller rent av rektorn) som iakttog mig från skolan gång på gång under dagen, när jag stod utanför huvudingången på Norra Real i Stockholm, ett annat av de största gymnasierna i Stockholm. Till slut kom han ut och frågade vad jag höll på med. Jag trodde han skulle be mig gå därifrån, men i stället bad han att få ett exemplar av DSS när jag presenterat boken för honom. Han visade mig till och med var jag skulle stå för att nå så många elever som möjligt när undervisningen var slut och eleverna skulle gå hem (skolan hade flera utgångar).

I Västerås hade jag stått och delat ut DSS framför en gymnasieskola ett tag, när plötsligt en lärare kom ut och undrade om han fick köpa boken. Någon elev som fått boken innan måste ha presenterat den för honom. Han var mycket angelägen om att få boken, och jag förstod att priset var av underordnad betydelse (han fick den gratis). Den här läraren hade längtat efter sanningen och att få förmedla den till honom var värd hela resan till Västerås. Men det fanns en hel del andra personer i Västerås som också hungrade och törstade efter sanningen och som fick boken (bla på andra gymnasieskolor i staden).

Trots att jag - genom Guds nåd - fått ut mer exemplar av DSS på de 69 gymnasier jag besökt än jag någonsin vågat drömma om innan jag började verksamheten, är jag ändå nedslagen när jag tänker på att inte en enda av alla de tusentals gymnasielever jag mött (bortsett från en sjundedagsadventist) hade läst DSS eller kände till Ellen White (och säkerligen inte heller kände till de tre änglarnas budskap) när jag talade med dem. Och ungefär lika illa har det varit när jag besökt människor på gator och torg runtom i Sverige och erbjudit DSS. Och jag har väl tillbringat ungefär dubbelt så mycket tid med att prata med människor på gator och torg som jag besökt gymnasieskolor. Genom att Gud sände rätt personer i min väg och påverkade deras hjärtan fick jag under 2011 ut totalt c:a 1300 exemplar av DSS runtom i Sverige, och jag tackar Honom av hjärtat för det. Och vilken nåd är det inte att kunna gå ut med vårt budskap under frihet. Låt oss ta väl vara på friheten. Snart kommer den att tas ifrån oss. I sammanhanget kan jag nämna att det gått lika lätt att få ut DSS på högskolor och universitet i Göteborg, Stockholm och Uppsala som på gymnasierna. Men då har jag i första hand försökt nå ungdomar runt 20 år, snarare än runt 25.

Men hur skall man då presentera Den stora striden? Om man går fram till jäktade människor på gator eller torg eller försöker tala med skolungdomar vid någon gymnasieskola under en kort rast kan ett enda misstag ”stjälpa hela lasset”. Efter samtal med tusentals människor runtom i Sverige har jag gjort följande erfarenheter: För det första är det naturligtvis lättare att få till ett samtal med människor som sitter och väntar på t ex en buss, och därmed har lite tid att samtala, än någon jäktad person som halvspringer på gatan. Därför försöker jag i första hand närma mig den förstnämnda kategorin. Men hur skall man få människor att stanna upp som ”är på språng”? De flesta människor man möter ute på stan är ju på väg någonstans. Jag har förstått att i ett starkt avkristnat land som Sverige, där tempot är högt uppdrivet och de flesta inte vill prata med ”försäljare” de möter på gatan, måste man vara radikal. Jag har upptäckt att följande ”koncept” är framgångsrikt. Jag går fram till människorna och frågar dem om de vill ha min favoritbok gratis (Bibeln betraktar jag inte som en bok. Har man flera favoritböcker, inklusive DSS, kan man ju fråga om de vill ha en av ens favoritböcker gratis). Då stannar många upp och vill ta emot boken. Men då säger jag omedelbart: ”det vill säga om du är intresserad av innehållet”. Då undrar de naturligtvis vad boken handlar om. Jag brukar svara ungefär som så att boken är en sammanfattning av kristendomens historia från apostlarnas dagar genom medeltiden och reformationen fram till de sista profetiorna i Bibeln vid tidens slut (man måste vara kort och snabb). Om de då visar intresse brukar jag fortsätta med : ”Har du tid kan jag gå igenom innehållet på en halv minut”. Då slår jag upp innehållsförteckningen och läser upp de huvudrubriker som jag av erfarenhet märkt väcker mest intresse. Eftersom historieintresset är ganska stort i Sverige, framför allt bland ungdomen, brukar jag tala om de första kapitlen, samt reformationen i Europa, i DSS. Då brukar jag nämna bl a Martin Luther (kap 7och 8) och Olaus Petri (kap 13) för att markera att boken står på en säker protestantiskt grund och inte är en sådan udda bok som man inte behöver bry sig om. Sedan brukar jag nämna att detta ger en historisk bakgrund till resten av boken som handlar om vår egen tid. Men de kapitel som väcker mest intresse är ”Det ondas ursprung” (kap 29), ”Den nära förestående konflikten” (kap 36) och ”Den sista varningen” (kap 38). Alla är intresserade av att veta hur ondskan uppkom en gång. Profetiorna om framtiden är också någonting som många är intresserade av. Inte minst nu när framtiden verkas så oviss. I sammanhanget tar jag också med ”Bibeln, ett säkert skyddsvärn” (kap 37) för att uppmuntra bibelläsning.

Denna presentation tar inte mer än en halv minut. För att förstå om det verkligen finns ett intresse för boken, är det viktigt med någon följdfråga, om personen inte själv säger någonting och då inte visar något intresse för boken. Man kan t ex fråga om personen är intresserad av Bibelns innehåll eller Bibelns profetior. Detta brukar skilja agnarna från vetet. Alla vill ju ha en gratis bok om de erbjuds. Ofta är det först när man ställer en sådan här följdfråga, som man får veta om personen verkligen är intresserad. Många gånger har det verkat som om det finns ett intresse, men när man ställer en sådan här fråga kommer ofta ett svar i stil med: ”Det kanske är bäst att du ger boken till någon annan som är mer intresserad ”. Om det finns något andligt intresse, men inte tillräckligt för att läsa en bok på över 600 sidor, brukar jag gratis erbjuda dem ”Kärlekens beröring” (tillsammans med flygbladet som jag lagt i, som innehåller adventbudskapet). I sammanhanget är det mycket viktigt att påpeka att jag fått ut många böcker med en sådan här presentation, trots att den person jag talat med själv inte är intresserad. Men många gånger har personen jag talat med känt någon annan som är intresserad och lovat att vidarbefordra boken till denne person. Det gäller att hela tiden vara öppen för Guds ledning.