Kan majoriteten ha fel?

G. Vandeman
Traktat Nr. 25
Jag bilade en gång utmed Annie Creek Canyon i USA och kom allt högre upp mot randen av Crater Lake. Jag hade sett flera dåligt utstakade vägar, som ledde ned till ravinen. Var detta också en sådan väg? Plötsligt kände jag mig frestad, att undersöka saken, men beslöt lika hastigt, att avstå från detta. Och då jag senare upptäckte, att där inte fanns någon väg, blev jag glad över mitt beslut. Det var bara ett blindspår vid avgrundsranden. Det beslut, som jag varit så nära att fatta, kunde ha betytt en säker död.
Det är inte alltid, som vi fattar våra beslut så hastigt. Emellanåt tar det längre tid, att komma till ett avgörande. Men alla ställs vi någon gång inför ett avgörande, varvid vi måste ta ställning antingen för eller emot Kristus. Antingen måste vi förkasta Bibeln, eller acceptera hela dess innehåll, det finns inte någon medelväg.
Jag vet inte, när det ögonblicket kommer i Ditt liv. Men när det kommer, är det Du själv, och endast Du, som måste välja. Varken människor eller änglar kan tvinga Dig till något avgörande. Inte ens Gud vill tvinga Dig.

Frågar Gud efter sådana bagateller, som vilken dag vi avskiljer till vilodag? Ingenting är obetydligt, som står i strid med Guds vilja. Adams och Evas erfarenhet borde för oss vara ett verkligt bevis på, att Gud menar, vad Han säger. Det finns inget mera tragiskt, än att dra den slutsatsen, att Gud säger ett och menar något helt annat.
Kain och Abel bar fram offer till Gud. (Första Moseboken 4:3-5.) Abel offrade ett lamm enligt den undervisning de hade fått. Det skulle symbolisera Jesu död på korset. Kain offrade av markens frukter och tänkte, att det skulle vara lika bra. Men det var det inte.
I Första Konungabokens trettonde kapitel läser vi om en profet, som Gud hade gett särskilda föreskrifter angående hans resa. Han mötte en man, som också gjorde anspråk på, att vara Guds profet och som påstod sig ha fått undervisning av Gud angående samma resa. Men det var en undervisning, som stod i strid med den befallning, som profeten själv hade fått, och som ett resultat av att han följde det falska rådet, miste han livet.

Är det nog att tro? Ja, det är tillräckligt att tro, om tron är uppriktig. Men att i sanning tro på Frälsaren, betyder att man lyder Honom. ”Om ni älskar mig, så håll mina bud.” Johannesevangeliet 14:15, Reformations-Bibeln. ”Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” Johannesevangeliet 15:14. ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.” Första Johannesbrevet 5:3. Att bekänna Herren Jesus (Romarbrevet 10:9) innebär mycket mer, än en formell trosförklaring. Det betyder, att vi tar emot Honom som Herre i våra liv. Då hedningarna kallade Caesar för herre, betydde det fullständig underkastelse för alla hans befallningar. Jesus Själv frågar: ”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?” Lukasevangeliet 6:46.
Men jag anser, att jag har levt ett riktigt liv, varför måste jag då omvända mig? Svaret finner vi i Guds Ord: ”En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden.” Ordspråksboken 16:25. Det viktiga i frågan är inte, vad som förefaller oss vara rätt, utan vad Gud säger är rätt.
Jag är lycklig i det liv jag lever. En människa förstår inte, vad verklig lycka är, förrän hon helt har överlåtit sig åt Frälsaren. ”… säll är den som håller lagen.” Ordspråksboken 29:18, Gustav V:s Bibel. ”När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” Johannesevangeliet 13:17. ”Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.” Psaltaren 16:11.

Är inte alla samfund lika bra? Enligt Jesu ord, kommer en del högst aktiva församlingsmedlemmar – som har gjort underverk i Jesu namn – att gå förlorade, därför att de inte gjorde Guds vilja. Läs dessa ord med eftertanke: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” Matteusevangeliet 7:21-23. Aktivitet i en församling kan aldrig ersätta lydnad. Jesus säger, att vår gudsdyrkan är fåfäng, om våra läror är människobud. (Matteusevangeliet 15:9.) ”Den som säger ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.” Första Johannesbrevet 2:4.
Kan majoriteten ha fel? Majoriteten har alltför ofta haft fel. Endast åtta blev räddade undan floden. (Första Moseboken 7:1-13.) Endast Lot och hans hustru samt två döttrar räddades från Sodom. (Första Moseboken 19:16.) Mer, än 600 000 män lämnade Egypten, men endast två av dem kom in i Kanaans land. (Andra Moseboken 38:26 och Femte Moseboken 1:35-38.) Jesus talade om, att få skulle välja, att följa Honom: ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Matteusevangeliet 7:13, 14.

Varför förstår inte vår tids predikanter detta? Det, som vi har studerat, är ju kristallklart. Varför inser då inte predikanter detta, de som har studerat det under så många år och varför följer de det inte? (Läs Första Korintierbrevet 1:26, 27; Jesaja 29:13, 14; Malaki 2:7-9; Hesekiel 22:26, 28.) Enligt Jesaja 30:10, är det tydligt att folket ofta är ansvarigt för predikanternas förkunnelse: ”’Profetera inte för oss det som är sant. Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting.”
Även om vi hade levat på Jesu tid, skulle vi ha mött samma problem, som vi gör i dag. Skrifterna vittnar tydligt om, att Jesus var Guds Son, den utlovade Messias. Men de, som övervägde att bli Hans lärjungar, ställdes inför frågan: ”Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom?” Johannesevangeliet 7:48. Förvisso borde de religiösa ledarna på den tiden ha känt igen Honom. Men det gjorde de inte. Deras hårda hjärtan vägrade, att ta emot Guds Son. Några av rådsherrarna trodde på Honom, men fruktade för fariséerna. ”De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.” Johannesevangeliet 12:42, 43. Deras exempel hjälpte inte folket.
Jag tog emot Kristus för många år sedan. Vore det inte att förneka den erfarenhet jag då upplevde, om jag skulle ändra uppfattning? Den kristna erfarenheten är ett framåtskridande. Och det enda sätt, på vilket Du kan vara trogen mot de löften Du gav Herren då, är att fortsätta att följa Honom nu. De tre lärjungarna var lyckliga med Jesus på Förklaringsberget. Herren hade lett dem dit. Men Han fortsatte ned i dalen, för att tjäna. Om lärjungarna hade fått stanna kvar på berget, skulle de ha förlorat Jesu närvaro.
Men jag har familj att försörja. Och jag vågar inte ta några risker. Här är några texter att vila vid under tiden, som Du avgör Dig för Kristus. ”Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.” Filipperbrevet 4:19. ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matteusevangeliet 6:33. ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har inte sett den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd.” Psaltaren 37:25. ”Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.” Psaltaren 34:10. ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag… jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” Jesaja 58:13, 14. Bibeln står ju till vårt förfogande. Är det möjligt, att någon av oss har större förtroende för en lönecheck, än för Guds säkra löften?
Vi gör aldrig gott, genom att göra orätt. ”… lydnad är bättre än offer”. Första Samuelsboken 15:22.
Jag kan göra mera gott, genom att stanna, där jag är.
Om jag väntar, kan jag kanske få mina anhöriga med mig på vägen. Kan Du leda dem Du håller av dit Du själv inte har gått? Kan Du leda någon rätt, genom att gå bort från sanningen? En dag skall Du stå till svars för Ditt handlande. Hur skall Du då svara Dina kära, när de säger: ”Du kände till det här. Varför gick Du inte den väg Du visste var rätt?”
Vi får inte avgöra oss efter andras beslut. Frälsning eller förtappelse gäller oss personligen. Noa, Daniel och Job kunde endast rädda sig själva. (Hesekiel 14:20.) Vad andra gör eller inte gör, får inte påverka Ditt beslut. Jesus säger till oss lika mycket, som Han sade till Petrus: ”vad rör det dig? Följ du mig!’” Johannesevangeliet 21:22.

Vill Du se de Dina frälsta? Det finns inget Du högre önskar, än att se Dina kära bli frälsta. Du ber allvarligt för dem, men Gud kan inte höra dens bön, som lever i olydnad: ”vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.” Första Johannesbrevet 3:22. ”Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.” Ordspråksboken 28:9. Genom att följa Frälsarens kallelse, kommer Du i en sådan ställning, att den Helige Ande kan verka genom Dig till frälsning för dem, som Du ber för. Men genom eftergifter lyckas Du aldrig, att vinna dem.
Men jag möter motstånd i mitt hem. Ta emot Jesu ord och löften. De gäller Dig i den stund Du behöver dem och tar emot dem. Sätt Dig ned och begrunda dem i stillhet och avgör Dig för Honom. ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd… Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig... Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.” Matteusevangeliet 10:34-38. ”Jesus sade till sina lärjungar: ’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” Matteusevangeliet 16:24. ”Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.” Markusevangeliet 10:29, 30.

Begår jag synd, om jag uppskjuter mitt beslut? På denna fråga finns det endast ett svar. Du finner det i Jakobsbrevet 4:17: ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.”
Det är farligt att dröja: ”Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid”. {”… kämpa med människorna”. Fotnot i Svenska Folk-Bibeln 98.} Första Moseboken 6:3. ”hur skall vi då kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” Hebréerbrevet 2:3. ”Agrippa svarade Paulus: ’Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen.’” Apostlagärningarna 26:28.
Det är ett alltför stort offer. Är det för mycket att försaka? Tidsåldrarnas stora fråga är denna: ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Markusevangeliet 8:36. ”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.” Matteusevangeliet 16:25.
Finns det ingen annan väg? Jesus säger i Johannesevangeliet 14:6: ”’Jag är vägen och sanningen och livet.” Och i Johannesevangeliet 10:1 står det: ”Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.”
Men det finns så många skäl för, att jag inte kan göra det nu. Är dessa skäl orsak nog, att vänta? Jag skall aldrig glömma den dag, då en ung kvinna kom till den stund, då hon måste fatta sitt beslut. Hon talade om för mig, att hon hade orsak att vänta. Jag föreslog, att vi skulle böja våra knän och att vi skulle tala med Gud om dessa orsaker. Då hon hade varit tyst en lång stund, sade hon: ”Tror Du, att jag kan tala om för Gud, att jag har någon, som jag aktar mer, än Honom?”
Min vän, låt ingenting i Ditt liv, vad det än må vara, komma före Gud. Låt intet skilja Dig från Honom.
Till var och en av oss kommer den stunden, när vi måste avgöra oss. ”… jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet”. Femte Moseboken 30:19. Läs Jeremia 21:8 och besluta Dig sedan för, att göra såsom Josua gjorde: ”välj i dag vem ni vill tjäna… Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.’” Josua 24:15.

Ligger det någon fara i, att lita på Guds Ord? Nej, inte större fara, än det för barnet, att somna i sin mors famn. Och inte så mycket ens. Det är ingen fara, att vandra hand i hand med Mästaren och alltid stå på Hans löftens klippa. Faran består i, att vänta med, att ta emot Hans löften.
Gud är nogräknad. Han kan inte acceptera ett halvt överlämnande eller delad hängivenhet. Gud är också nogräknad på ett annat sätt. Han vill inte, att någon skall gå miste om Himmelen. Han vill, att Du skall vara där, ty då var Hans offer inte förgäves. Men ändå vill Gud, att varje människa skall äga frihet. Han gör aldrig människan till Sin slav. Du måste själv fatta Ditt beslut. Och medan Du gör detta, väntar en tålmodig, vädjande Frälsare.
Du behöver inte vänta på predikantens eller evangelistens vädjan, eller på att bli gripen av musiken, innan Du avgör Dig. Frälsaren klappar på Din hjärtedörr. Han kallar Dig just nu. Var Du än är, kan Du böja knän vid Hans fötter. Endast Du själv kan fatta Ditt beslut.