”Jag ger allt till Jesus!”

G. Vandeman
Traktat Nr. 23
En affärsman satt och lyssnade till en ung kristen. De flesta besök på hans kontor var kalla, formella och avsåg materiell vinning. Men denne unge mans okonstlade sätt var annorlunda. Hans hänförelse och den glädje, som strålade i hans ansikte, då han talade om sitt arbete för Kristus, gjorde ett djupt och oemotståndligt intryck. Plötsligt kände affärsmannen, att han skulle vilja äga samma erfarenhet, som denne unge man.
– Jag skulle ge hela världen, för att få vara så glad och lycklig, som Ni är, sade han. Och den unge mannen svarade:
– Det är precis, vad det kostar!
Ja, det kostar verkligen något – i helgelse och överlåtelse – att vara en kristen. Det kostar, att vi lämnar synden, som vill förstöra oss.
Men vi lever i en värld, där penningen härskar. Vi vill veta, vad det kostar – i kronor och ören – att följa Kristus.
En ung man kom till Jesus. Med sina förmågor kunde han ha utfört samma mission, som aposteln Paulus utförde. Med sin rikedom kunde han ha avhjälpt den första församlingens lekamliga behov, liksom Nikodemus gjorde. Jesus älskade honom. I dag vet vi inte ens hans namn. Han gick bort, därför att det kostade honom för mycket.
Om denne rike, unge överhetsperson hade blivit lärjunge, kunde han ha talat med Mästaren om belöningen, som Petrus gjorde. Petrus sade: ”’Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?’” Matteusevangeliet 19:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Läs Jesu svar i de påföljande verserna och i Markusevangeliet 10:20-30. Lägg märke till, att många får belöning ”här i världen”.
Vad kostar det, att lämna allt och följa Jesus? Herren tvingar oss inte, att lämna våra pengar, och inte heller våra hjärtan. Det förekommer inget tvång i Guds rike, utom kärlekens tvång. Det får heller inte finnas något tvång i församlingen. Det är Golgatas betvingande kraft, att vi erkänner Guds rätt till våra liv, den kallelse som förkastas av de många millioner människor, som går in i evigheten utan Gud – kärleken till Gud och människor är de enda krafter, som tvingar församlingen att utge sig själv i osjälvisk tjänst för världen.
Kristendom är inte bara, att samtycka till en lära. Den är inte trosbekännelse, utan liv. Kristendom är dagligt och stundligt samarbete med Frälsaren. Detta samarbete är så verkligt, att det berör alla livets faser. Det är ett samarbete, som bevarar oss i frestelsens stund, som ger oss hjälp i nödens tid, som leder oss, när vägen inte är klar. Detta samarbete berör också våra affärer och vår villighet, att ge.

Tionde och gåvor Vi kallar det för, ”att ge”. Vi talar om offer. Men kan något kallas för ”offer”, när vi tänker på, vad Jesus har gett? Är det egentligen ”att ge”, när Han alltid ger tillbaka mer, än vi ger? Är det fråga om ett givande, eller är det bara ett sätt, att öppna våra händer, för att ta emot riklig välsignelse? I Malaki 3:10 läser vi om Guds välsignelser. ”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.”
”Tionde” – vad är tionde? Ordet tionde betyder en tiondel. En tiondel av vår inkomst. Är det en gåva, eller är det ett offer? Nej, det är den del av vår inkomst, som tillhör Gud och inte oss. Gud säger, att vi rövar pengarna ifrån Honom. ”Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig.” Malaki 3:8, 9.
En ung man, som gick i en kristen skola, kom in på kontoret och begärde, att en tiondel av, vad han tjänade i sitt arbete vid skolan, skulle innehållas och betalas som tionde. Flickan på kontoret tittade förvånad på honom och sade: ”Men Du är ju inte medlem i församlingen!”
”Nej, jag kanske inte är medlem i församlingen”, svarade han, ”men jag vill vara ärlig.”

Tiondet tillhör Gud Att ge tionde, är helt enkelt att man inte använder någon annans pengar. I detta fall är pengarna Guds pengar.
Men var inte tiondegivandet en del av Moselagen? Jo visst! Men det praktiserades även före Moses tid, ty vi läser i Första Moseboken 14:17-20, att Abraham betalade tionde. Och av Matteusevangeliet 23:23 är det klart, att Jesus lämnade tionde. ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.” Fariséerna var noga med tionde, även i fråga om små trädgårdskryddor. Jesus sade att det var rätt, men de försummade andra viktiga ting i stället.
I gamla tider användes tiondet till prästernas underhåll. Då israeliterna av Josua fördes in i det utlovade landet, fick varje stam en del av landet som sin arvedel – dvs. varje stam, utom leviterna. Leviterna var präster och skulle ge hela sin tid till Herrens verk. De fick inte någon arvedel, inget land att plöja och så, bara städer att bo i. De andra stammarna gav en tiondel av sin inkomst, för att underhålla leviterna. Vi läser om detta i Fjärde Moseboken 18:21, 24.

Guds verk skall underhållas I dag har vi inga präster, ty Kristus Själv har blivit vår Överstepräst. Men vi har förkunnare och de skall underhållas av tiondet, liksom prästerna fordom. Detta är Guds plan. Paulus klargör detta i Första Korintierbrevet 9:13, 14: ”Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.”
Anta, att Du är medlem av en församling och en dag behöver Du pastorns tjänst – kanske för en begravning eller ett besök på ett sjukhus, eller för att få ett råd. Men pastorn arbetar i fabriken fem dagar i veckan. Han kommer hem trött på kvällen. Han måste förbereda de predikningar han skall hålla vid veckoskiftet. Hur mycket hjälp kommer Du att få av en sådan pastor?
Om Du tillbringar någon tid i en predikants hem, ser Du snart, hur mycket arbete en predikant har. Han arbetar från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Gud vill därför, att han skall få sin lön av tiondet, så att han helt kan arbeta för församlingen och för evangelii förkunnelse.
Vad skall vi göra med tiondet? Gud säger, att vi skall föra ”in allt tionde i förrådshuset”. Malaki 3:10. Vi skall lämna tiondet till församlingen.
Om givandet bara vore en impulsfråga, kunde en rik man kanske ge mindre, än en fattig. Eller man skulle ge i förhållande till den vädjan, som framställs. På det sättet skulle en församlings finansiella välstånd bara återspegla ledarens förmåga, att tala för en sak.
Ingen plan kan vara mera rättvis och opartisk för både predikant och medlem, än tiondesystemet, som Gud har gett. Det har införts i många kristna församlingar i dag, t.ex. Sjundedags-adventistsamfundet.
Det finns ingen bestämd avgift utkrävd av medlemmarna, vilket skulle orsaka svårigheter, när inkomsten reduceras genom sjukdom eller andra oförutsedda händelser. Om en peson tjänar 1 000 kronor, ger han 100 kronor i tionde. Om han tjänar en krona, är hans tionde 10 öre. Ingen medlem eller predikant påminner Dig om, att ge tionde. Det är en sak helt och hållet mellan Dig och Gud.
Enligt denna plan ges tiondet i den lokala församlingen, i tiondepåsar, och vid slutet på månaden sänds allt tionde till kassören vid distriktskontoret. Därifrån får varje predikant sin lön av tiondet. Varje ordinerad predikant på fältet får samma summa, antingen han tjänar en stor eller liten församling.

Gud välsignar ”Hur skall jag ha råd att ge tionde, när pengarna inte räcker till nu?”, säger Du.
Min vän, detta är ett problem, som Du kanske inte kan lösa med vanlig matematik. Men Du kan lösa det med tro. Och Du kommer att finna, att matematiken blir rätt också, när Du sedan räknar ihop det hela. Jag kan inte förklara, hur det kommer sig, att nio kronor med Guds välsignelse är värda mer, än tio kronor utan den välsignelsen. Men jag vet, att det är sant. Jag vet av erfarenhet, att varje tiondegivare kan berätta samma sak.
Kommer Du ihåg den gången, då några av lärjungarna fiskade hela natten, utan att få något? Sedan bjöd Jesus dem, att kasta ut näten på andra sidan. Näten gick sönder, så fulla blev de av fisk! Guds välsignelse, eller frånvaron av Hans välsignelse, gör hela skillnaden.
Malaki 3:11, 12 innehåller ett underbart löfte: ”Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.”
Jag tänker på en lantbrukare, som skulle skörda sitt vete. Han hade varit trogen mot Gud och gett tionde. Gud gav honom en jätteskörd. Strax innan han skulle skörda sitt vete, kom en plötslig hagelstorm. Han stod vid fönstret och såg, hur haglet slog i marken. Hade Gud glömt Sitt löfte?
Efter stormen gick han ut, för att se på vetet, som han trodde var fördärvat. Till sin förvåning fann han, att vetet inte hade skadats, trots att haglet låg i högar ibland vetet. Gud hade åter ärat den, som hade ärat Honom!
Har Du råd, att ge tionde? Hur kan Du ha råd, att inte göra det? Söker Du säkerhet? Det finns ingen säkerhet lik Guds löftens säkerhet. Den, som står på ett sådant löfte, står på en klippa. Det finns ingen säkrare plats, än i centrum av Guds vilja, och utanför Guds vilja är varje plats osäker.
Många undrar, hur man skall göra, när två makar inte har samma tro och inte är överens angående tiondet. Här kommer vi åter till den stora frihetsprincip, på vilken Guds regering är grundad. Det finns inget tvång i Guds rike. Det får inte finnas något tvång i församlingen eller i hemmet eller för någon individ. Alla Dina grannar i kvarteret är skyldiga Gud ett ärligt tionde, inte sant? Men det är inte Ditt ansvar, att samla in det. Samma princip gäller i hemmet. Var och en måste svara för sig själv inför Gud. Men vilket underbart privilegium, att få samarbeta med Honom! Tiondefrågan kan inte kallas för en liten sak, ty att undanhålla tiondet, kallar Gud för röveri. Men även om vi ser bort ifrån dess exakta betydelse, är det förvånande, vilken noggrann mätare den ofta är på den kristna erfarenheten, hur snabbt den registrerar vår helgelse eller brist på helgelse åt Gud.

Allt för Gud Vad vi har talat om, är i själva verket inte en fråga om kronor och ören. Gud behöver inte våra pengar. Han kunde lätt skapa medel, för att fullfölja Sitt verk. Men utan att ge tionde, kan inte våra själviska hjärtan göras osjälviska, ej redo för Himmelen. Det är inte våra pengar Gud begär. Han begär oss själva!