Sann vila med Gud

G. Vandeman
Traktat Nr. 18
Jag önskar, att det hade varit möjligt, att beskriva den första solnedgång, som någon människa någonsin har sett.
Världen var ny. Människan likaså. Adam och hans vackra hustru var endast några timmar gamla. Gud hade skapat dem som vuxna, färdiga att kunna glädjas åt den underbara värld, Han hade gett åt dem som ett hem.
I lustgårdens skönhet vandrade de tillsammans, betraktade de vackra blommorna, genomilades av en lyckokänsla vid åsynen av den djupblå himlen. Då de såg mot väster, hände det någonting. Gud höll på, att måla den första solnedgången för människan. Han ville, att det skulle bli något alldeles särskilt, något outplånligt i deras minne.
Under andlös förundran såg de, hur Mästerkonstnären blandade Sina utsökt vackra färger i växlande nyanser och tilltagande skönhet. Sex händelserika dagar hade det tagit, att skapa jorden och allt, som var på den. Nu började den sista och mest underbara av skapelseveckans dagar. Bibeln säger, att Gud vilade.
Då Gud målade himlen denna afton, hade det en särskild betydelse för Honom. Skapelsen var fullbordad. Människan hade skapats lycklig och fri – fri, att bestämma över sin egen framtid. Gud formligen omslöt henne med all Sin uppmuntran till, att göra ett rätt val; men valet måste hon själv träffa. Allt, vad Gud hade gjort, var gott.
Men allt var ändå inte riktigt, som det skulle i universum denna afton, då solnedgångens färger strålade och sedan tonade bort i natten. Från Lucifers hjärta hade synden smugit ut i universum. Den hade växt från ett litet frö till öppet uppror. Gud visste, att synd hotade lyckan för det första människoparet i Eden. Men människan själv måste fatta sitt avgörande.

Gud vilade Och Gud vilade. Var Han trött? Kunde Han inte ha skapat tusentals världar, utan att bli trött? Detta var inte allenast en fysisk vila, utan en sinnets vila, en frid.
Om det någonsin i hela evigheten har funnits en tid, då det kunde ha varit svårt för Gud att vila, att ha sinnesfrid, var det denna första Sabbat. Hur kunde Gud vila, då Han visste, vad synden hade gjort och skulle göra?
Fadern och Sonen hade kommit överens om, att i fall människan syndade, skulle Sonen ge Sitt liv, för att göra en återlösning möjlig. Gud vilade – Fadern och Sonen – i full förtröstan om, att i fall det bleve nödvändigt, skulle frälsningsplanen offentliggöras och även bli framgångsrik.
Läs åter de två första kapitlen i Första Moseboken. Läs Första Moseboken 3:15, det första löftet om en Frälsare: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.’” I Uppenbarelseboken 13:8 (engelsk översättning) talas det om ”det ifrån världens begynnelse slaktade Lammet”. Vilken underbar Frälsare! Frälsningsplanen var inte ett resultat av efterklokhet.
Vi läser i Hebréerbrevets fjärde kapitel, att vi skall få gå in i Hans vila, Guds vila. Börjar Du inte, att nu se, vad verkligt vilodagsfirande är? Alldeles som Gud, i fullkomlig tillit till den plan, Han hade gjort, kunde vila på denna första Sabbat, får vi vila varje Sabbatsdag i fullständig förtröstan och full visshet om, att vad Gud har gjort, och vad Han gör och kommer att göra för oss, är fullkomligt. Gud inte bara vilade på Sabbatsdagen, Han välsignade och helgade den. Andra Moseboken 20:8-11. Ser Du detta? Hur kan vi tänka oss, att gå miste om en sådan välsignelse?

Sabbaten mer, än fysisk vila Att fira Sabbaten eller helga vilodagen är inte endast, att gå till kyrkan eller att plikttroget upphöra med sitt arbete under bestämda timmar. Det är mycket mer, än så. Det är en fullständig förtröstan på Gud. Det är fruktans motsats, och lyckans och glädjens innersta natur.
Du och jag, min vän, skall också ha ett möte med Gud i solnedgången, när Sabbaten går in med frid och vila. Kan vi ens tänka oss, att börja Sabbaten på något annat sätt?
Jag har en anteckning om en vän, som ber mig att möta honom vid flygfältet i dag kl. 13.30. Men i dag är jag upptagen. Du och jag har ytterst betydelsefulla saker att tala om i dag. Så i dag kan jag inte ta mig tid till, att möta min vän.
Samma flygplan kommer en annan dag. Och i morgon är jag inte så upptagen. I morgon kan jag vara där tidigt. Det passar mycket bättre för mig i morgon.
Det är bara ett problem. I morgon kommer min vän inte att vara där. Detta är också orsaken, varför vi måste hålla vårt möte med Gud på den tid, som Han har angett, och varför en annan dag inte kan hållas helig. Gud har ordnat för ett solnedgångsmöte med Dig och med mig varje Fredagsafton. Vi kan aldrig få samma välsignelse, genom att gå för att möta Honom på Söndagsmorgonen, därför att det för oss är mera lämpligt då. Tiden från solnedgången på Fredagen till solnedgången på Lördagen har Gud välsignat på ett särskilt sätt. Det betyder ingenting, hur uppriktiga vi är, vi kan inte få samma välsignelser på en tid, som Han aldrig har välsignat.
Alla, som följer Hans Ord, vill ha ett möte med Gud, en stilla stund med bön och lovsång vid solens nedgång. De kan inte tänka sig, att gå miste om den. Och de gör det med glädje på den tid, som Gud har bestämt.
Men vi lever i en värld, som är färgad av jäkt, människor som arbetar under press vid skrivmaskiner, i fabriker och på industrier. När arbetet är slut för dagen, kastar vi oss i våra bilar, på tunnelbana, spårvagn eller buss, för att komma hem så fort som möjligt. Hem till barn och allt hushållsarbete. Många gånger alldeles uttröttade.
Hur firar vi Sabbat? Hur förhåller vi oss till vår omgivning, både till saker och människor, under dessa heliga timmar?
Det måste stå klart för oss, att det inte är Sabbatsfirande att enbart ta sig tid, att gå till kyrkan och sedan därifrån återvända till vår vanliga sysselsättning, kanske se om vår trädgård eller ägna oss åt något slag av förströelse. Varje timme, varje ögonblick, av okränkbar tid är helgad. Dessa tjugofyra timmar, som är utmärkta genom solens nedgång, skall hållas åtskilda från de övriga dagarna.
Möt Gud, när Sabbaten börjar Tusentals familjer kunde berätta för Dig, om Du hade möjlighet att fråga dem, att höjdpunkten under hela veckan är timmen för den gemensamma andaktsstunden, när Sabbaten börjar, och likaså när den slutar. Det är ett slags välkommen och farväl till de lyckliga timmar Gud så omsorgsfullt har ordnat åt oss – ett slags välkommen och farväl till Gud, som alltid är med oss, men som under Sabbaten umgås med oss på ett särskilt sätt. Dessa tusentals människor har inte möjlighet, att tala om det för Dig, men Du kan uppleva det själv den första Sabbaten Du firar. Gud välsigne Dig, när Du nu planerar för detta!
Jesu föredöme lär oss, hur vi skall fira Sabbaten. Aldrig någon gång talade Han om, att den kunde iakttas likgiltigt. Men Han sköt åt sidan de av människor gjorda förordningarna såsom obehövliga, för att Sabbaten skulle framstå i all sin skönhet. Han gjorde den inte till en dag fylld av förbud, utan en dag, på vilken man kunde göra gott. Han sade: ”Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.’” Matteusevangeliet 12:12. Han lärde, att det inte var mot Sabbatens anda, att ge hjälp åt lidande den dagen. Det är lika rätt i dag, som det var då, att ta vård om de sjuka på Sabbaten.
Sabbaten skall inte vara en dag av overksamhet, därför att budet i Andra Moseboken 20:8-11 förbjuder arbete. Att sova bort de heliga timmarna, i stället för att gå till kyrkan, är att vanära Gud och felaktigt tolka Hans bud.
Att delta i gudstjänsten, så ofta det är möjligt, är något av det viktigaste. Vi skall inte försumma den. Läs Hebréerbrevet 10:25: ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” Ju närmare vi kommer dagen för Kristi återkomst, desto mer behöver vi välsignelsen av gemensam gudstjänst. De, som följer Hans Ord, kan inte känna sig tillfredsställda med, att tillbe i Herrens hus endast någon gång då och då.

Om Du är varsam I Jesaja 58:13, 14 finner vi de principer vi behöver, för att avgöra, hur Guds heliga dag skall firas. Jesaja talar om tre saker, som vi skall avhålla oss ifrån under de heliga timmarna – ”egna vägar”, ”göra vad du har lust till” och ”tomma ord”. ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN”.
Sabbaten är inte en dag för våra egna vägar, för världslig sysselsättning eller yrkesutövning. Sex dagar är vi uppmanade, att arbeta, men den sjunde dagen är avskild för Gud. Hur underbart är det inte, att ha en ledig dag – avskild helt för Gud och Hans intressen! Stundom lämnar vi vårt arbete, för att besöka våra vänner. Kan vi inte göra detsamma för Gud? Vi måste göra undan vårt arbete och förbereda oss, för att rätt kunna fira Sabbatsdagen. I Bibeln kallas dagen före Sabbaten för tillredelsedag: ”Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.” Lukasevangeliet 23:54. Under gammaltestamentlig tid blev människorna uppmanade: ”Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka.” Andra Moseboken 16:23.
Skall de kristna i dag vara mindre intresserade av omsorgsfull förberedelse för Sabbaten, än Guds folk fordom? Sabbaten betyder mer för oss, än vad den gjorde för dem. Den har blivit ett minnesmärke över försoningen, såsom den är ett över skapelsen. Skaparen har också blivit vår Frälsare.
En husmor vill göra varje nödvändig förberedelse för Sabbaten. Sabbatens timmar används inte till rengöring, sömnad och bakning. Hon planerar för måltiderna, så att det till Sabbaten lämnas endast ett minimum av arbete för tillredning.
Å andra sidan är inte Sabbaten en dag av ostädade hem, obäddade sängar och tråkiga måltider. Med tanke på Kristus som särskild gäst, gör vi hemmet snyggt och Kristus äras inte heller genom dåligt förberedda måltider.
Sabbaten är inte en dag för egen sysselsättning – eller världslig förströelse. Sabbaten skall vara en glädjedag, säger Ordet. Vi skall fröjda oss över den, såsom Gud gör, inte såsom människor gör.
Ett av de mest underbara sätten, att tillbringa Sabbatseftermiddagen på, efter det att gudstjänsten är slut, är ute i naturen på någon vacker plats, kanhända kring en måltid, där vi samtidigt kan njuta av det sköna i Guds skapelse.
Hur lämpligt är det inte, att tillbe Skaparen, omgiven av de ting, som Han Själv har gjort! I sanning, Sabbaten är en glädjedag. Och den kommer till oss varje vecka, för att vi skall bli mer och mer förtrogna med, vad Han har gjort – och förtrogna med Honom Själv. Hur härligt har Han inte planerat allt!
Vi lever i en jäktad värld. Vi går till sängs alltför nära den tid, när det är dags att stiga upp, och då är vi alltför stressade, för att kunna sova. Vad skulle det inte betyda för spänningarna och problemen i världen, om människorna helighölle Sabbaten, som Gud vill! Det var aldrig meningen, att vi – utan avbrott och under högsta fart – skulle arbeta och vara i gång sju dagar i veckan. Inte heller i våra tankar.
Sabbaten är inte en dag för talande av tomma ord. Diskussioner om bil och husplanering och nymodigheter kan vänta. Vi har andra dagar, hela sex stycken, för detta. Denna dag är Herrens. Låt oss fira den till Hans ära.
Varför inte göra Sabbaten till en glädje för andra, lika väl som för oss själva? Varför inte ta hand om de sjuka, dem som sitter i fängelse, de bortglömda? Varför inte gå med sången Du bär i Ditt hjärta, och med Dina böner, till någon som annars aldrig skulle förstå Guds kärlek, om inte Du uppenbarade den för dem?
Har Du någon fråga om, hur man skall fira Sabbaten? Hur förhåller det sig med oförutsedda händelser, som kan inträffa?
Det kommer kanske främmande och Du har ingenting att bjuda på. Du måste gå till affären på Sabbaten, bara denna gång. Chefen håller på med ett särskilt arbete och han behöver Dig på kontoret – just denna vecka. Han kommer inte att be Dig någon mer gång. Mjölkbudet kommer, för att inkassera. Du bad honom, att komma en annan dag, men han glömde det. Säden är mogen för skörd och Du kan inte uppskjuta tröskningen till en annan dag, ty då löper Du risken, att få regnskadad säd.
Hur lång blir inte listan på förhinder – och vi har endast börjat. Men Guds förteckning är inte lång. Jesus hade synbarligen få poster på Sin lista över förhinder på Sabbaten. Han lärde att lidande, både ibland människor och djur, skulle skötas denna dag. Det kan hända, att oxen faller i brunnen, därför att ägaren har varit vårdslös. En sådan människa bidrar till sina egna förhinder. Många gör så ännu i dag.
Gud förutsåg dessa förhinder. Han säger i Andra Moseboken 34:21: ”Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.” Kan inte Gud, som skapade jorden, skydda sädesfälten? ”Men”, säger Du, ”säkert förstår Gud vår moderna tid. Han räknar väl inte med, att vi skall vara oförnuftiga, eller hur? Säkert förstår Han, att vi måste kompromissa emellanåt – endast då och då – så att vi kan försörja våra familjer.”
Tänk på några av de andra buden. Förstår Gud, att det emellanåt kan vara nödvändigt, att stjäla för att klara livet – inte som en vana, men någon gång? Fattar Han, att en människa i vår tid stundom måste ljuga? Inser en förståelsefull Gud, att en människa nu och då måste få synda?
”Naturligtvis inte”, säger Du. Och Ditt ”naturligtvis inte” anknyter också till det fjärde budet. Skulle Gud ha gjort det till en del av Sin morallag, om Han hade känt till, att det kunde vara nödvändigt, att överträda den? Överträdelse av lagen är synd. Och synd är aldrig nödvändig. Det finns inga förhinder, som kräver det.
”Vår himmelske Fader, vi tackar Dig för det mod och den hjälp Du ger. Vi ber Dig i dag, vill Du, när nästa Sabbat kommer, skänka oss tillfredsställelse och glädje i ett rätt Sabbatsfirande! Vi ber i Jesu namn. Amen.”