Frälsning och rättfärdiggörelse

G. Vandeman
Traktat Nr. 17
Det är svårt för en och samme person, att vara både försäljare och inkasserare. Försäljaren försöker alltid, att bagatellisera betalningssummans storlek vid en affärsuppgörelse. Hans intresse är endast, att få varan över i kundens händer. Betalningen ordnar sig alltid. Det blir inte svårt. Inkasseraren, däremot, önskar starkt, att understryka vikten av, att man betalar, vad man har köpt. Men att betala är inte alltid så lätt. Försäljaren har naturligtvis svårt, att helt hastigt skifta om med tanke på det han bör lägga tonvikt vid. Det är bekvämare, att överlåta det till någon annan.
Själafienden har emellertid lärt sig, att bemästra konsten, att vara både försäljare och inkasserare. Han tycks vara glad åt, att göra hastiga omkastningar beträffande det han önskar, att rikta uppmärksamheten på. Han försöker, att intala oss att synden alls inte medför några större kostnader. Den kan erhållas för en ringa avgift. Man behöver knappt ge ut någonting. Men när man en gång har gått med på hans förslag, blir läget ett helt annat. Avgifterna är höga och ofta återkommande. Och de upphör aldrig.
Som försäljare, säger den Onde att synden verkligen är högst ringa och betydelselös samt att det är lätt, att få förlåtelse. Men när man en gång har gett efter för hans övertygande försäljningskonst, säger han, att den synd man har begått, är stor, ja, så stor, att Gud aldrig kan förlåta den. Därför, resonerar han, är det inte lönt att bekänna den, ty den är alltför stor, för att kunna förlåtas.
Själafienden har en väldigt effektiv gåvoförpackningsavdelning. Om man inte vill köpa hans varor i en viss förpackning, emballerar han gärna om dem på annat sätt utan extra avgift. Om man inte vill ha varan inslagen i rött, sveper han in den i vitt. Och skulle man tycka om, att få en ändå trevligare förpackning, ställer han om, att en sådan snart är färdig. I den händelse man föredrar en mera diskret förpackning, står han även till tjänst med en sådan.

Bibeln avslöjar Vad Djävulen säljer, i vilken form det än må presenteras, har i verkligheten alls intet värde, utan gör människor nedslagna och deprimerade. Det finns ingenting mera nedslående i världen, än att känna att man har syndat alltför mycket och alltför länge, så att allt hopp syns vara ute.
Låt oss slå upp Bibeln och läsa med varandra om dessa tvivelaktiga ting, som han försöker att narra på oss.
För det första vill han säga oss, att när vi en gång har blivit omvända, är det omöjligt, att gå förlorad. ”En gång frälst – alltid frälst” är ett ofta använt uttryck. De, som försvarar den teorin, brukar hänvisa till Jesu uttryck i Johannesevangeliet 10:28: ”ingen skall rycka dem ur min hand.”
Tänk på detta! Utgör omvändelsen något, som är avgjort en gång för alla? Är det omöjligt, att avfalla? Om det inte är möjligt, att gå miste om det eviga livet, varför sade Jesus då i Matteusevangeliet 10:22, att den som ”håller ut intill slutet skall bli frälst”? Varför uppmanas vi i Uppenbarelseboken 2:10 så här: ”Var trogen intill döden”? Uppenbarelseboken 3:11 säger: ”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.” Tydligen är det möjligt, att förlora sin krona. I annat fall, varför uppmanas vi, att hålla fast det vi har?
Läs noggrant Hesekiel 18:20-24. Enligt de orden, är det fullt möjligt för en kristen, att avfalla och gå förlorad. Är det då rätt att påstå, att man är frälst, för att aldrig gå förlorad, när man endast har börjat vandringen på väg till Himmelen? Kan man då inte ändra sitt beslut under morgondagen?
Det är sant, att ingen kan rycka oss ur Frälsarens hand. I viss mån skulle man kunna säga, att det är både tragiskt och underbart, att vi själva kan rycka oss ur Hans hand. Tragiskt, därför att skilsmässa från Honom alltid medför tragedi. Underbart – därför att det inte finns något, än det att vi har fått förmågan att välja.
Anta, att den som en gång har blivit frälst, alltid är frälst. I dag tar han emot Kristus. Han önskar, att tjäna Honom alltid. I morgon ändrar han sig och vill inte förbli hos Herren. Men han måste bli där. Han är en slav. Han kan inte ändra sinnelag.
Jag tackar Gud för, att det inte är så. Gud vill nämligen inte förslava någon. Vi har alltid frihet, att välja. Guds Son betalade ett omätligt pris, för att friköpa oss. Vi kan ta emot Honom i dag och förkasta Honom i morgon, om vi väljer att göra så.
Det är fienden, som försöker att förslava viljan. Det är han, som påminner oss om, att vi har undertecknat ett kontrakt och att vi saknar ångerrätt.

En bedräglig lära Är det inte något bedrägligt förbundet med denna lära om, att den som en gång har blivit frälst, är alltid frälst? Blir inte den läran för dem, som har accepterat den, ett par mörka brillor, som hindrar dem från, att klart urskilja synden?
Syndaren överlämnar sig åt Gud. Han blir omvänd. Nu är han ett Guds barn. Men de mörka glasen blir för honom såsom en bindel för ögonen. Den Onde kan leda honom djupare och djupare i synd, tills han slutligen en dag rycker bort bindeln och visar syndaren i vilken förskräcklig grop han har fallit och hånleende säger: ”Det finns inget hopp för Dig. Du har begått den oförlåtliga synden!”
Vad är den oförlåtliga synden? Är det möjligt, att Du och jag har begått den? Hur kan vi vara säkra på, att vi inte har överskridit den ödesdigra gränsen?
Bibeln lär inte, att den oförlåtliga synden är någon speciell överträdelse, som Gud vägrar att förlåta. I Guds Ord kan man läsa om vilken synd det än må vara och finna, att Herren har förlåtit den. David, till exempel, begick samtidigt mord och äktenskapsbrott och trots det fick han förlåtelse. Paulus, som skriver till korintierna, presenterar en lång lista på förskräckliga synder och tillägger: ”Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena”. Läs om detta i Första Korintierbrevet 6:9-11.
I Matteusevangeliet 12:31, 32 talar Jesus om synden, som inte kan förlåtas. Han kallar den för synden ”mot Anden”.
Vad är den Helige Andes verk? Läs Johannesevangeliet 16:8: ”Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom”.
Han skall låta världen få veta sanningen i fråga om synd, dvs. han skall överbevisa om synd. Således är det Andens verk, att övertyga oss om, att vi är syndare. Om man inte blir överbevisad om, att man är en syndare, kan man inte heller visa någon ånger. Och om man inte ångrar sin synd, är det omöjligt, att få förlåtelse.
Är inte detta tydligt och klart? Den oförlåtliga synden är inte en synd av sådan oerhörd omfattning, att Gud för den skull inte kan förlåta den. I stället är den ett tillstånd eller en situation, som vi själva har gett upphov till, genom att säga nej till den Helige Ande så många gånger, att vi inte längre hör Hans röst.
När väckarklockan ringer på morgonen, stiger man vanligtvis upp ur sängen efter en stund. Men man kan vänja sig vid, att sova över ringningen, tills man efter en tid inte alls hör den.
Samma sak kan inträffa och händer också på det andliga området. En människa kan känna Andens maning på sitt hjärta, men likväl vägra, att besvara den. Hon kan ställa sig likgiltig, när hon i sin själ förnimmer Andens bevekande inbjudan, att följa Jesus. Vid ett annat tillfälle är Andens röst – alarmsignalen kan vi kalla den för – något svagare. Men det är möjligt, att uppfatta den. Och människan förstår, vad det gäller och hon vet, att nu är stunden inne, att fatta ett beslut. Likväl förkastar hon om och om igen Guds inbjudan. Så kommer slutligen den dag, när hon inte längre hör denna inre röst, som säger henne, att hon är en syndare. Samvetet säger inte längre, att hon behöver ångra sig. När en person har skurit av räddningslinan, det enda förbindelsemedel som Gud har med själen, är hon förlorad. Hon har då begått den oförlåtliga synden. Således är det uppenbart, att man utsätter sig för fara, för ohygglig fara, vid dröjsmål och uppskov.

Om Du vill Men, säger någon, jag är rädd för, att jag har begått den synd, som inte kan förlåtas. Finns det något hopp för mig? Jag vill komma till Gud, men jag har kanske redan gått för långt.
Min vän, det faktum att Du vill komma tillbaka, är ett bevis för, att Du kan komma. Men att vilja, är inte nog. Man måste också göra något, för att förverkliga sin önskan. Tillåt inte själafienden, att hindra Dig från att fatta Ditt beslut, genom att intala Dig att Du har begått den oförlåtliga synden. Han vill, att Du skall tro det och önskar, att Du skall hålla Dig på avstånd. Men Jesus, den älskvärde Frälsaren, säger: ”den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” Johannesevangeliet 6:37. Frestaren för fram ett urval av tvivel. Han frestar oss, att tvivla på Gud, att tvivla på Hans Ord, att ifrågasätta Hans omsorg om oss. Stundom är de svåraste tvivlen inte tvivel angående Gud, utan angående oss själva. Vi finner det lätt, att tro på Gud och Hans Ord, men vi tvivlar på, att Hans löften gäller oss. Kanske har vi syndat för mycket och alltför länge. Stundom finner vi det lättare att tro, att Gud tar hand om den dag, som skall komma, än att tro att Han bryr Sig om gårdagens problem. Det är ofta våra gårdagserfarenheter, som oroar oss och som håller psykiatrikerna i arbete.
Låt oss granska några av dessa tvivelsmål och betänkligheter i ljuset av Guds Ord. När vi gör det, skall vi även finna en utväg ur dem alla.
Vi hyser betänkligheter med avseende på våra synder. Är de verkligen förlåtna? Profeten Mika säger: ”Du skall kasta alla deras synder i havets djup.” Mika 7:19. Är de inte i säkert förvar där?
Vi svävar i ovisshet, eftersom vi har fallit. Den rättfärdige faller sju gånger, säger Ordspråksboken 24:16. Han faller, men han står upp, han reser sig igen. Däri ligger skillnaden. Han förblir inte liggande.
Tänk på skillnaden mellan ett får och en gris. Ett får går längs en väg och faller oförmodat i en gyttjepöl. Genast reser det sig upp och skakar av sig gyttjan och smutsen samt fortsätter sin väg. Grisen kommer gående utefter samma väg och råkar falla i samma gyttjepöl. Men grisen tycker om, att stanna kvar där. Han gör sig ingen brådska, att bege sig därifrån.
Vi oroar oss över de synder och felsteg vi har gjort. Kan Gud använda oss nu, trots dessa synder? Läs i Jeremia 18:4-6 om, hur krukmakaren börjar om igen med ett kärl, som har misslyckats i hans hand. Det är, vad Herren gör med vårt liv. Han vill börja om igen med oss.

Vi får förlåtelse Tvivel besvärar oss, därför att vårt liv har blivit så tilltrasslat och söndertrasat. Kan Han göra allt helt igen? ”Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka.” Jesaja 42:3.

”Om Din synd än är blodröd,
Skall den varda vit som snö,
Om den är röd som purpur,
Skall den bli som ull.
Om Din synd än är blodröd,
Skall den varda vit som snö.

Han förlåter Dig synden,
Och Han minnes den ej mer,
Se upp till mig, Ni människor!
Säger Herren Gud.
Han förlåter Dig synden,
Och Han minnes den ej mer.”
Fanny Crosby.
Vi har avfallit. Vår synd är stor och omfattande. Bryr Gud Sig om oss, eller har Han lämnat oss åt vårt öde? Döljer Han Sig för vår blick, om vi söker Honom?
Nej och åter nej! Läs Jeremia 29:11-13: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp… Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”
Behöver vi tvivla på, att Gud tar emot oss? Han säger uttryckligen, att om vi frågar efter Honom av allt vårt hjärta, skall vi finna Honom och Han är då också redo, att ge oss den förlåtelse vårt hjärta längtar efter. Jesaja 1:18.
Förlåtelse för alla mina synder! Kan jag verkligen lita på detta? Lyssna till sångarens ord:

”Gud är Din Fader, tro Honom blott
Ömmaste kärlek skiftar Din lott!
Ser Du ej vägen, fatta Hans hand,
Ljust blir med Honom skuggornas land.
Gråt, om Du lider, gråt i Hans famn,
Där är i stormen lugnaste hamn.
Ömmaste kärlek skiftar Din lott,
Gud är Din Fader, tro Honom blott.

Skälvande hjärta, Han Dig förstår,
Stillar Din oro, torkar Din tår,
Tankar, som tynga, lägg för Hans fot,
Villigt Han tager bördan emot.
Sörj ej för okänd, kommande dag,
Växlande öden lyda Hans lag.
Ömmaste kärlek skiftar Din lott,
Gud är Din Fader, tro Honom blott.”
N. Beskow
Hur underbar är inte Gud i Sin faderliga kärlek! Han tar Sig an oss. Stillar vår oro med tanke på vårt förflutna och torkar våra tårar och viskar ömt och kärleksfullt: ”Din synd är nu förlåten. Var glad och fröjda Dig i Din Gud.”
Och Han, som tar Sig an vårt förflutna, skall inte Han också vårda Sig om oss i framtiden, så att vi alltid med Samuel kan säga: ”’Ända till denna stund har HERREN hjälpt oss’”? Första Samuelsboken 7:12.
Gårdagen har måhända varit mörk och bringat oss förvirring och sorg. Men om vi kommer till HERREN och med psalmisten ber: ”Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett olycka”, Psaltaren 90:15, då vill Han skänka oss glädje i lika hög grad, som vi har upplevt sorg och smärta.
Vi har betraktat våra betänkligheter och tvivel och vi har funnit en utväg ur dem alla. Löftesbågen lyser strålande och klar för våra ögon.
Författarinnan Ellen White skrev dessa oförgätliga ord:
”Löftenas regnbåge, som omgiver Guds tron i det höga, är ett evigt vittnesbörd... inför hela universum, att Gud aldrig skall övergiva sitt folk i dess kamp mot det onda. Det är en försäkran till oss, att vi skola erhålla styrka och beskydd, så länge Guds tron består.” Tidsåldrarnas Längtan, sidorna 263, 264. {Sedermera Vändpunkten och senast Messias. Sistnämnda köps hos skandinaviskabokforlaget.se. Se även ellenwhite.se och enfastgrund.se}
Så länge Guds tron består! Är det länge nog? Kan Du då inte oryggligt förtrösta på Gud?
”Himmelske Fader, vi tackar Dig, för att vi kan fullkomligt förtrösta på Dig. Stärk vår tro och vår förtröstan. Ta ifrån oss alla tärande tvivel. Vi ber i Jesu namn. Amen.”