I Jesu efterföljd

G. Vandeman
Traktat Nr. 13
Kom med och följ mig tillbaka i tiden, genom seklerna, till en dag för nära två tusen år sedan. Vi skall gå utefter en trång, kullerstensbelagd gata i den enkla staden Nasaret i Palestina. Vi passerar förbi talrika, små verkstäder och ser, hur människorna arbetar i sina hantverk. Det vilar en orientalisk atmosfär över allt vi ser. Till sist kommer vi till en verkstad, som tycks vara annorlunda. Husets framsida är vitkalkad och gatan utanför har sopats ren. Vi stiger in i verkstaden och finner en vänlig man, som här utövar timmermannens yrke. Vid sin sida har han en ung medhjälpare. Den unge mannen är omkring 21 år gammal. Han är högväxt, har ädla ansiktsdrag och till sin hållning liknar han en prins. En prins? Han är ingen mindre, än Guds Son – konungen Jesus, som kom för att dela ljuvt och lett med arbetare och fattiga. Vi dras till denna lilla verkstad. Vi återvänder på Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag – men nu är verkstaden stängd. Verktygen har omsorgsfullt lagts åt sidan. Vi ser den unge timmermannen, hur han är på väg, tillsammans med andra, till en större byggnad mitt i staden. Vi följer dem och intar våra platser längst bak i den välfyllda hörsalen och väntar stilla. Föreställ Er vår förvåning, när vi ser timmermannens son gå fram till predikstolen. Han öppnar skriftrullen och läser för folket. Rapporten om denna dag säger några år senare: ”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften”. {Lukasevangeliet 4:16.}
Jesu exempel, förebild, är tydlig och klar. Hans sed var Sabbatshållandets sed! Men trots detta faktum, att Jesus firade den sjunde dagens vila från början till slut under Sin jordiska gärning, finner vi en underlig situation i världen av i dag. Vi har samme Kristus som vår förebild, vi har samma Bibel som vår vägledare, men vi finner två vilodagar, som helighålls av de kristna. Ett uppriktigt hjärta kan inte låta bli att fråga: ”Vilken är den rätta?” Det finns stora skaror av människor, som har blivit undervisade om, och de tror detta av hela sitt hjärta, att helighållandet av den sjunde dagen blev avskaffat vid korset och att veckans första dag – den dag vi numera kallar för Söndag – blev Herrens dag, till ära av Hans uppståndelse. Det finns även en annan grupp kristna, som älskar sin Frälsare mycket, och tror att den ursprungliga Sjundedags-Sabbaten är samma Herrens dag, som skall helighållas av alla – även på denna sida om korset.

En kristen trosregel Jag önskar, att tala över detta ämne med ett förstående och sympatiserande hjärta, ty jag förstår, att många uppriktiga, helgade män och kvinnor vandrar i sina förfäders spår, utan att någonsin undra över, varför de firar veckans första dag. Men vi måste lära oss en viktig sanning – och jag hoppas, att Du redan har lärt Dig den. Vi måste ha Bibelns stöd för varje kristen trosregel! Om vi har fel angående vilodagsfrågan, kommer Bibeln naturligtvis att uppenbara denna villfarelse. Men vi har ingenting att frukta i vårt sökande efter sanningen, om vi gör Bibeln, och endast Bibeln, till grundvalen för vår tro. Käre vän! Till varje man och kvinna kommer frågan: Vad är rätt? Vilken dag önskar Jesus, att jag skall helighålla? Det finns endast ett sätt, att få veta sanningen angående denna sak eller någon som helst annan sak och det är att fråga: Vad säger Bibeln? Jag vet, att många uppriktigt känner att det ingen betydelse har, vilken dag vi väljer att helighålla, så länge vi åtminstone helighåller en av de sju dagarna. Bibeln däremot säger, att Gud har avskilt en bestämd dag – en dag, som Han kallar för Sin egen dag. Låt mig läsa tre klara uttalanden från Guds Ord. Det första är från Uppenbarelseboken 1:10. Här säger Johannes: ”På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun”. Herren har alltså en dag, eller hur? Men vilken dag är det? Matteusevangeliet 12:8 säger: ”Ty Människosonen är sabbatens Herre.’”

I Honom skapades allt Det är tydligen något visst med Sabbaten. Annars skulle Han ha sagt: ”Jag är Herre över varje dag i veckan.” Vi läser i hjärtat av de Tio Budorden: ”den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” Andra Moseboken 20:10. Här har vi det! Herren har en egen dag! Den dagen är Sabbatsdagen. Sabbaten är den sjunde dagen. Då måste alltså Sjundedags-Sabbaten vara Herrens dag. Är inte denna vår Bibel enkel och ren och tydlig? Nu uppenbarar denna samma Bibel, att Jesus har ett särskilt intresse av Sabbaten. Du vet, att Han skapade den. Läs omsorgsfullt följande texter – Första Moseboken 2:1-3: ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” Jorden blev, som det framgår av berättelsen i Första Moseboken, skapad på sex verkliga 24-timmarsdygn. På den sjunde dagen vilade Gud och gjorde den därigenom till vilodag. Här har vi begynnelsen till vår vecka. Veckocykeln markeras ej genom stjärnornas och planeternas rörelser, utan genom den återkommande Sabbaten. Det sägs, att Gud vilade. Hänvisar detta till Kristus? Det gör det tydligen! Ty Johannes säger om Kristus: ”Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte.” Johannesevangeliet 1:10. Herren Gud skapade världen och gav oss Sabbaten och Han är ingen annan, än Din och min Frälsare – Herren Jesus Kristus.
Är det därför underligt, att Jesus kallar Sabbaten för Sin dag? Den är Hans gåva till människan. Han säger i Markusevangeliet 2:27, 28: ”’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’” Kan Du nu förstå, hur Jesus måste ha känt det, då Han såg hur Sabbaten, Hans gåva till människan, begravdes av judarna under besvärliga, onödiga, oresonliga förbud? Hur måste Han inte ha reagerat, då Han hörde dem fälla spetsfundiga ord om, hur man bar en näsduk på Sabbaten, och hur de fattade sitt högtidliga beslut, att om näsduken var fästad på manteln, detta inte skulle betraktas som en börda! Är det därför underligt, att Jesus genom Sin lära och Sitt exempel försökte, att avlägsna de bördor, med vilka dessa judiska traditioner hade belastat Sabbaten? Då skulle Sabbaten ha lyst, såsom Han hade avsett, i all sin skönhet. Vi ser nu, varför Jesus använde så litet tid, för att uppmana Sina samtida, att noggrant helighålla vilodagen. Ett sådant betonande var knappast nödvändigt.

Vår Mästares exempel Det är emellertid tydligt, när vi studerar evangelierna, att Jesu exempel uppmuntrade till omsorgsfullhet angående Sabbatens helighållande. Läs också Lukasevangeliet 23:54-56 och 24:1: ”Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja. De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud. På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.”
Dessa verser följer omedelbart efter berättelsen om Jesu korsfästelse. Himlens och jordens Skapare hade just lagts i graven. Detta var stunden för världens största kris. Om någonsin vårdslöshet angående Sabbatens helighållande skulle ha ursäktats, skulle det då inte ha varit vid detta tillfälle? Men Jesu exempel hade varit föredömligt. Hans efterföljare lämnade arbetet med, att balsamera hans kropp till en annan dag, men ”på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud”. Hans föredöme efterlämnade ingen öppen fråga angående denna sak. De ord vi läste i Lukas 23 och 24 skall lösa ett annat problem.
Du kanske säger: – Naturligtvis vill jag följa min Herres exempel. Jag vill hålla den rätta vilodagen. Men hur skall jag veta, vilken dag är den sjunde dagen? Hur kan jag veta, vilken dag Jesus helighöll? Se igen på dessa verser i Lukasevangeliet 23:54-56 och 24:1. Här nämns tre på varandra följande dagar: Tillredelsedagen, Sabbaten och första veckodagen. Vi vet, att tillredelsedagen också var dagen för Jesu korsfästelse. Och att den första veckodagen också var uppståndelsedagen. Vi vet också, att Kristus uppstod på den dag vi kallar för Söndag – det är för den skull, som Påsk firas på en Söndag. Och Kristus blev korsfäst på den dag, som vi kallar för Fredag. Sabbaten är dagen emellan – dagen mellan Fredag och Söndag. Ser Du nu, att det råder ingen oklarhet om, vilken dag Jesus Kristus helighöll som vilodag? Du har kanske en annan fråga. Har inte någon tid gått förlorad? Eller undrar Du kanske, om inte några ändringar har gjorts i våra kalendrar? Har inte veckocykeln blivit avbruten, förändrad, mellan Kristi och våra dagar? Astronomerna försäkrar oss, att ingen tid har gått till spillo! Och, käre vän, hur skulle tid ha kunnat gå förlorad? Tid och tidsuppteckningar är förenade med himlakropparnas ofelbara rörelser. Vi justerar ju våra klockor efter stjärnorna! Det är sant, att förändringar har gjorts i våra kalendrar. Men dessa förändringar har inte påverkat veckodagarnas ordningsföljd, såsom de har kommit till oss genom skapelseveckan.

Ingen tid har gått förlorad Ingen tid har gått förlorad. Veckan är fortfarande densamma. Jesus helighöll dagen mellan Fredag och Söndag. Vår tids Lördag är budordets sjunde dag. Så enkelt är det! För några år sedan var en predikant, som under femtio år hade uträttat ett förträffligt arbete som missionär i Afrika, på resa från North Dakota till Minneapolis. Han lade märke till, att vid varje station steg en grupp predikanter på tåget. Det såg ut, som om de var på väg till en konferens. En av dem satte sig nära vår vän och frågade: – Varifrån är Ni? Vår vän svarade, att han var från Washington, D.C. – Tänker Ni kanske bosätta Er här? Om det skulle vara så, gör inte det. – Varför inte? – Jo, på vintern fryser allting igen här och folk stannar hemma. På sommaren reser alla unga människor på utflykter ned till Minneapolis och endast några få gamlingar stannar kvar och kommer till Söndagsgudstjänsterna. Vår vän frågade: – Men varför talar Ni inte om för dem, att de skall helighålla Sabbaten? Och mannen svarade: – Varför? Därför att sjundedags-adventisterna talar om för folk, att Söndagen inte är vilodagen! Då föreslog vår vän: – Varför tar Ni inte Er Bibel och visar dem, att de har fel? Nu lutade den andre mannen sig förtroligt mot vår vän och svarade lugnt: – Käre vän, det går inte. Något sådant citat finns inte i Bibeln! Vi finner, att det är riktigt att det i Bibeln endast finns en enda dag angiven som vilodag, när vi skall tillbe Gud och att den dagen är Lördags-Sabbaten, den sjunde dagen, såsom det fjärde budet lär oss.
Vi kan läsa Bibeln, hur mycket vi vill, men vi skall inte finna något annat sätt. Vi kan fortsätta, att gå förbi den där timmermannens lilla verkstad, men vi skall aldrig finna, att timmermannen från Nasaret stänger sin dörr på en annan dag. Hans exempel står oföränderligt och höjt över varje angrepp. Jag tror att jag vet, hur Du känner angående detta! I likhet med tusentals andra inser Du kanske detta för första gången.
En far och en dotter, båda bekännande kristna, satt gripna på ett möte, där pastor Vandeman framförde denna speciella sanning. De förstod allting, det var så klart. Men denna stora nyhet och den oväntade uppenbarelsen från Guds Ord tycktes krossa dem. Överbevisningen hade genomträngt deras uppriktiga hjärtan. Sanningen vidrörde det förflutna, det ögonblick som nu var och även framtiden. Hade de haft fel under alla dessa år? Vad måste de göra nu? Hur skulle de göra i framtiden? De väntade på pastorn, för att tala med honom efter mötet. Sedan, medan tårarna rann nedför faderns kinder, ropade han högt: – Pastorn, säg mig, att det inte är, såsom Ni har sagt i kväll!
Men evangeliets förkunnare, vars ögon har sett vilodagssanningen och som känner sitt ansvar inför Gud, medan Han leder Sin hjord framåt mot den yttersta domen och evigheten, kan inte säga: ”Det är inte så.” Han kan endast säga: – Gud har talat. Vill Du följa Honom? Det är inte lätt. Det är inte lättare, att framställa en svår sanning, än det är att följa den. Men inför Gud har jag inget annat val. Käre vän, Du kan vara förvissad om, precis som jag, att den Gud som säger: ”Detta är vägen, följ den”, aldrig skall överge Dig!

Vad är rätt? Frågan är inte ”vad är bekvämast?”, utan ”vad är rätt?”! Och frågan är inte ”vad gör alla andra?”, utan ”Herre, vad vill Du att jag skall göra?”! Sanningen kan aldrig värderas efter det antal människor, som är villiga att följa den! Hade vi levt på Jesu tid och följt majoriteten även inom församlingen/kyrkan, då skulle vi ha förkastat Honom som Frälsare. Den tidens judar resonerade på följande sätt: ”Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom?” {Johannesevangeliet 7:48.}
Sabbaten har kommit till oss ur vår Skapares och Frälsares hand. Är inte detta tillräckligt? Som Skapare gav Han oss Sabbaten vid skapelseveckans slut, såsom ett minnesmärke över Hans skaparkraft. Det är vår förmån, att hålla den som ett ständigt vittnesbörd emot alla utvecklingslärans teorier, som vill beröva Honom Hans skaparmakt. Som laggivare placerade Kristus Sabbaten i hjärtat av de Tio Buden. Om Du vill läsa Första Korintierbrevet 10:4 och Nehemja 9:13-14, skall Du finna att det var Kristus, som ledde Israel ut ur Egypten, Kristus som gav lagen vid Sinai.
Låt oss läsa hela det fjärde budet, såsom det står i Andra Moseboken 20:8-11: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Detta skulle fälla utslaget, inte sant, för den som älskar sin Herre!
Frälsaren väntar Sig tydligen, att Hans barn, Hans folk skall vara noga med, att iaktta Sabbaten. Annars skulle Han ha begått ett allvarligt misstag, då Han talade om Jerusalems Förstörelse, som ägde rum år 70 e.Kr. – dvs. 40 år efter Jesu korsfästelse, och gav dem följande råd: ”Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.” (Matteusevangeliet 24:20.) Om Sabbaten skulle ha upphört på korset, då gjorde Paulus också ett stort misstag, då han helighöll Sabbaten, för det var ju just det han gjorde. Läs Apostlagärningarna 17:2 och 18:4. Och boken Apostlagärningarna berättar, att Paulus och hans medarbetare konstant helighöll Sjundedags-Sabbaten, oavsett om de var tillsammans med judar eller hedningar. I Uppenbarelseboken berättas det, att Johannes skådade fram genom tiderna in i vår tid och såg ett folk, som skulle hålla fast vid både Jesu tro och Guds bud: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” (Uppenbarelseboken 14:12.)

Sabbaten och korset Käre vän, Gud har aldrig frågat oss, om vi vill välja mellan korset och Sabbaten. Han frågar oss, om vi vill acceptera dem båda. Korset, de Tio Buden och Jesu tro, alla hör samman. Och innan denna världs tid skall upphöra, kommer Guds sanna folk att inse, ja, känna igen, detta faktum. De, som vill avskaffa lagen, förstår inte att de därmed också skulle avskaffa mycket mer. Om det inte finns någon lag, då finns det inte heller någon synd. Om det inte finns synd, behöver vi inget kors och ingen Frälsare heller. Det kan hända, att Du inte har förstått denna sanning förrän nu! Du behöver inte frukta för, att Du inte har varit uppmärksam på det i det flydda. Jakobsbrevet 4:17 säger: ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” Du ser av detta, att Gud dömer oss inte för en sanning, som vi inte känner till.
En ung man hörde för första gången talas om den sanna vilodagen. Han hade hört och glatt mottagit andra sanningar förut, men på den här punkten sade han: – Jag kommer aldrig att fira Sabbaten! Men stundom räcker våra ”aldrig” inte så väldigt länge. Och så var det också med denne unge man. Då vilodagssanningen förklarades för honom med Bibelns klara ord, då smälte hans ”aldrig” bort, som snön i solen.
Det var något i likhet med det ”aldrig”, som Petrus yttrade, då han talade med Jesus under nattvarden. {Johannesevangeliet 13:8.} ”’Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.’” Men då Jesus sade: ”’Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig’”, då bröt detta ned Petrus’ hjärta och han ville inte bara ge sina fötter, utan också sin kropp. Det är på det sättet det brukar ske, när vi är ärliga mot vår övertygelse.
Käre vän, jag ber, att Ditt ”aldrig” skall smälta bort, när nästa Fredagskvälls solnedgång nalkas. Jag säger Fredagskvällens solnedgång, därför att det, enligt Bibeln, är det ögonblick, när Sabbaten börjar. Om Du vill läsa Första Moseboken 1:5 och Tredje Moseboken 23:32 och Markusevangeliet 1:32, skall Du finna, att efter Guds sätt att indela dagen, kommer den mörka delen före den ljusa delen, dagen varar från ”afton till afton”, och aftonen är solnedgångens tid. Från Fredagskvällens solnedgång till Lördagskvällens solnedgång varar dessa heliga timmar.
I den kristna världen ser vi två vilodagar – två vägar. Se ett ögonblick på dessa två vägar. På den ena ser vi majoriteten. Vi ser dem, som har trotsat Guds heliga lag, de Tio Buden. Vi ser den stora massan, som fortsätter på de vägar deras förfäder har gått och som aldrig har en tanke på, att det skulle förekomma någon fråga om vilodagen. På den andra ser vi Adam, Jakob och Isak, Johannes och Petrus och Paulus och många andra. Men över deras skuldror och huvuden ser vi en gestalt, som dominerar allt annat. Timmermannen från Nasaret! Från den ena sidan, från den stora massan, hör vi ropet: – Kom, förena Dig med oss! Men medan vi överväger, lyfter Jesus Sina genomstungna händer och säger allvarligt: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” {Johannesevangeliet 14:15.} Finns det något annat val för den kristne, än att säga: – Jag skall ordna allt, för att följa Honom! Jesus visste, att tusentals skulle fatta ett sådant beslut. Han sade: ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda”. Och så tillägger Han: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” {Johannesevangeliet 10:16, 27.} Käre vän! Att lyssna och att följa, utgör beviset för, att Du tillhör Honom!
”Himmelske Fader, vi har med hela vårt hjärta följt Ditt ord, där Du framställer för oss denna sanning. Vi har hört Frälsarens röst, som säger: ’Här är vägen, vandra på den.’ Och nu ber vi om endast en sak, att Du vill stå vid vår sida, när vi skall ta steget fullt ut och villigt följa Dig hela vägen. I vår Frälsares namn ber vi. Amen.”