Kärleken, lyckan och lydnaden

G. Vandeman
Traktat Nr. 12
Att vara glad och lycklig – vad är mer betydelsefullt inför Gud?
En konflikt pågår mellan gott och ont, mellan Gud och Satan. Guds fiende upphör aldrig med sin propaganda, fastän den är falsk. Och Du och jag har tidvis blivit tillräckligt slöa, för att anta som evangelii sanning någon av de rapporter, som har sänts ut från fiendens nyhetsbyrå.
Om inte så vore fallet, varför tror då så många av oss, att Gud undanhåller oss något – inte önskar, att besvara våra böner – inte önskar, att vi skall vara lyckliga? Av de långa ansikten att döma, som många kristna har, måste man tro att allt detta är sant.
Det är konstigt, att vi inte kan finna en sådan bild i Bibeln! I stället finner vi en Gud, som gläder Sig över, att skänka Sina barn goda gåvor (Matteusevangeliet 7:11), som vill fylla våra behov (Filipperbrevet 4:19), som inte vill undanhålla oss något gott (Psaltaren 3:9), som t.o.m. utgav Sin Son (Romarbrevet 8:32), som önskar oss hälsa och framgång (Tredje Johannesbrevet vers 2).

Gud är kärlek Ja, Han önskar att vi skall vara lyckliga. Läs Jeremia 29:11: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”
Och nu till Psaltaren 16:11: ”Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.”
Naturligtvis vill Gud, att vi skall vara lyckliga. Kärlek förklaras stundom vara en intensiv önskan om, att tillfredsställa. Gud vill tillfredsställa Dig och mig. Han vill, att vi skall bli så lyckliga som möjligt, och så länge som möjligt. Det är sant, som det står i texten: ”mättas jag av glädje”. Glädjen skall bli utan gräns. Och det talas om ”ljuvlighet… för evigt”. Tillfredsställelsen skall vara för evigt.

Kan lag och lycka förenas? Mer, än så – Han vill visa oss vägen till liv och lycka. Här är något viktigt. Ordspråksboken 29:18: ”Utan uppenbarelsen går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” {Gustav V:s Bibel: ”Där profetia icke finnes, där bliver folket tyggellöst, men säll är den som håller lagen.”}
Kan lagen {och undervisningen} ha något med lycka att göra? Är det inte så, att lagen begränsar oss, håller oss tillbaka, så att säga, ”häller kallt vatten” över vår glädje?
Låt oss se efter. Många människor försöker, att undvika lagen, som om det gällde spetälska. Men de kan ha misstagit sig.
Vi skulle kanske först ta reda på, vad som gör, att vi inte är lyckliga. Vi har läst, att ”mättas jag av glädje” tack vare Gud och ” ljuvlighet… för evigt” finns i Hans högra hand. Lyckan finns alltså, där Gud är. I själva verket är Han själva källan till den. Allt, som skiljer oss från Honom, skiljer oss från lyckan.

Syndens problem Men vad är det, som skiljer oss från Gud? ”… det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.” Jesaja 59:2. Och vad är synd? Du känner till definitionen: ”synd är brott mot lagen.” {Första Johannesbrevet 3:4.}
Synden är det, som skiljer oss från Gud. Synden är grunden till vår brist på lycka. Synden är vårt gissel. Utan synd skulle det inte finnas några bekymmer av något slag. Men det finns ingen möjlighet, att studera syndens fråga, utan att studera lagen, ty ”synd är överträdelse av lagen”. {Gustav V:s Bibel.} Det är lagen, som säger oss, vad synd är och vad, som inte är synd, vad som är rätt och vad, som är fel. Paulus säger i Romarbrevet 3:20: ”Genom lagen ges insikt om synd.” Och i Romarbrevet 7:7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98: ”det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.” {Se Andra Moseboken 20:17.}
Alltså måste lagen absolut ha något att göra med lycka.
Jag undrar, om vi någon gång har tänkt på Gud som någon, som skapar en lag och som undrar, vad straffet för överträdelse av den skall bli och bestämmer, att det skall bli döden. Du kommer ihåg Romarbrevet 6:23: ”syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

Gud vill, att vi skall vara lyckliga Vi kan resonera som så, att eftersom Gud önskar, att Hans lag skall hållas, beslutar Han att muta oss med lycka som lön för lydnad och hota med död som straff för olydnad.
Detta är fel. Varje stavelse är fel. Gud gör inte en lag och försöker sedan, att få den att passa oss. Han har skapat oss och Han önskar, att vi skall bli lyckliga. Han gav oss lagen som ett medel, att uppnå lycka på, eftersom Han vet, att det inte finns någon annan väg till lycka. Vår lycka börjar med Gud. Han är mera intresserad av, att vi skall bli lyckliga, än att vi skall bli goda. Han önskar, att vi skall bli goda, så att vi kan bli lyckliga.
Rättfärdighet är den enda vägen till lycka. Det är inte så, att Gud inte vill ändra lagen. Han kan inte ändra den. Gud Själv kan inte göra mord och äktenskapsbrott till en väg till lycka.
”Syndens lön är döden.” Detta är inte en godtycklig förordning. Döden är en naturlig följd av synden. Gud är livets källa. Om vi skär av vår förbindelse med livet genom våra synder, dör vi. Det finns ingen annan väg.

Guds lag i hjärtat Jesus säger i Johannesevangeliet 13:17: ”När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” Lycka är en naturlig följd av lydnad, på samma sätt som döden är den naturliga följden av olydnad.
Jesus älskade lagen. Då Han talade genom David i Psaltaren 40:9, sade Han att Guds vilja var Hans lust eller glädje och att Guds lag var i Hans hjärta.
Anta, att vi illustrerar det på det här sättet. Låt Din Bibel representera Kristus. Låt den här traktaten motsvara Guds lag. Jesus säger, att lagen är i Hans hjärta. För att göra det än mera levande, lägg traktaten i Bibeln, och låt den stå för lagen i Kristi hjärta. Om Jesus kommer och knackar på hjärtedörren, för att få komma in, säger Du då till Honom: ”Herre, jag vill ha Dig i mitt hjärta, men jag vill inte ha lagen. Du måste ta ut lagen ur Ditt hjärta, innan jag vill låta Dig komma in”? Naturligtvis inte. Men kan Du på något sätt släppa in Frälsaren i Ditt hjärta, utan att låta lagen komma in där? Vi måste ta emot Honom med lag och allt, om vi över huvud taget skall kunna ta emot Honom.
Att ha lagen i hjärtat, är svaret på syndens problem. David gömde Guds Ord i sitt hjärta, så att han inte skulle synda. Psaltaren 119:11. Och Jesus mötte frestelsen med: ”Det är skrivet.”
På Moses tid skrev Gud lagen med Sitt eget finger på stentavlor. Vi kan läsa om det i Andra Moseboken 31:18. Men i dag lovar Han, att göra någonting ändå bättre för oss. Han lovar, att skriva samma lag i våra hjärtan. Det står i Jeremia 31:33. Att ha lagen i vårt hjärta, i stället för på stentavlor, är det enda svaret på syndens problem.
Jag vill använda en illustration, som kommer att skrämma Dig. Vi behöver bli skrämda emellanåt, för att vi skall tänka klart. Har Du en egen pojke eller flicka? Varför dödar Du då inte detta barn? Är det på grund av landets lagar, som förbjuder mord {utom vid abort, där ett oskyldigt, försvarslöst, litet liv släcks}? Är det på grund av, att de Tio Buden säger Dig, att inte mörda {ens genom abort} och Du är rädd för helveteselden, om Du bryter dem {bland annat genom abort}? Är det för, att Du har hört talas om en plats, som kallas för Himmelen och att ingen mördare kan komma dit {däribland dem, som utför eller hjälper till vid abort}?
Ingen av dessa saker har något att göra med det. Ditt barn skulle vara fullkomligt tryggt, även om det inte funnes någon lag eller någon polis eller om Du ingenting visste om Himmel eller helvete. Detta barn är säkert på grund av, att Du älskar det. Lagen mot mord finns i Ditt hjärta. Jag skulle inte vilja vara ett barn, vars trygghet bara beror på polis eller fruktan för helvetet.
”Kärleken är lagens uppfyllelse”, säger Paulus i Romarbrevet 13:10, Gustav V:s Bibel. Och Jesus sammanfattar lagen, alla Tio Buden, i två klara bud – att älska Gud och att älska vår nästa. Kärleken till Gud leder oss till, att hålla de fyra första buden, kärleken till vår nästa leder oss till, att hålla de andra sex. {Även att respektera foster och, vid en kris, föda fram barnet och lämna det till ett barnlöst par.}

”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” Min vän, vi kommer aldrig att personligen lösa syndens problem, förrän lagen mot synd, all synd, är skriven i våra hjärtan. Då har vi löst problemet. Då kommer vi att bli lyckliga.
Lycka är en följd av, att vi har lagen i vårt hjärta, inte en belöning, för att den finns där. Vi kan aldrig förtjäna lycka eller frälsning, genom att hålla lagen. Lagen är en norm, inte ett frälsningsmedel. Den talar om för oss, vad vi bör vara. Den gör oss inte till det vi bör vara.
Vi håller inte lagen, därför att vi måste, utan därför att vi får. Den är frihetens lag, läser vi i Jakobsbrevet 2:12. Att hålla lagen, är att bli fri från syndens slaveri, slaveriet att bryta lagen, vanans slaveri, som endast skulle förstöra oss.
Jesus säger: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” {Johannesevangeliet 14:15.} Det är helt och hållet en fråga om kärlek och lojalitet. Vi kan knappast hata lagen och älska dess Stiftare på samma gång. Jesus frågar t.o.m., varför vi ber till Honom, om vi inte lyder Honom. Läs det i Lukasevangeliet 6:46: ”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?”
Det är två ytterligheter, farliga ytterligheter, som människor begår i fråga om lagen. En del vill avskaffa lagen helt och hållet. Andra vill lägga till mer och mer, tills den blir en börda, i stället för en välsignelse. De, som vill avskaffa den, vill oftast fortsätta med sina synder. De, som lägger något till den, försöker att bli frälsta genom sina gärningar. Ingen av dessa vägar leder till Himmelen. Skall vi inte låta lagen stå, som den är? Men må den Helige Ande skriva den djupt och fast i våra hjärtan!
Det är ett intressant, men tragiskt, faktum, att nästan varje hednisk religion är grundad på tanken, att förtjäna frälsning genom gärningar. Men, min vän, vi kan aldrig på något sätt förtjäna vår frälsning. Frälsningen, säger Paulus i Efésierbrevet 2:8, är en ”Guds gåva”. Vi håller inte Guds bud med avsikt, att bli frälsta. Motivet för vår laglydnad, är kärlek. Golgatas kärlek har förvandlat vårt sätt att tänka och leva på och det skulle nu vara otänkbart, att inte leva på samma sätt, som vår Frälsare. Kärleken kan inte göra något annat, än lyda. Kärleken vill inte göra något annat.

Lagen ett uttryck för Guds karaktär Satan hatar Guds lag. Han hatar den med intensiv avsky. Då han först gjorde uppror mot Himmelen och Himmelens lag, önskade han att lagen skulle sättas åt sidan, förändras, så att den inte förklarade honom som syndare. Gud vägrar, att förändra den. Gud kan inte förändra den, utan att förändra Sin egen karaktär. Den är en kärlekens lag. Lagen, kan vi säga, är ett skrivet uttryck för Guds karaktär i bud. Dessa bud kan inte förändras, utan att Gud Själv förändras, utan att Hans regim undergrävs.
Därför hatar Satan lagen. Han hatar kärlek. Han hatar korset, som bevisar för hela universum, att Gud är kärlek. Men i själva korsets skugga tänkte Satan ut sin mästerplan. Han bestämde, att ta själva korset, som hade beseglat hans dom, och måla över det, för att använda det som vapen mot Gud.

Lagen är oföränderlig Korset har en gång för alla bevisat, att lagen inte kunde ändras. Om den kunde ha ändrats, hade Jesus inte behövt dö. Varför skulle Han dö, för att gottgöra den överträdda lagens krav, om det var möjligt, att sätta lagen åt sidan och rädda Sitt liv? Om någon kunde sätta Himmelens lag åt sidan, hade Golgata inte varit nödvändigt – det hade endast varit ett meningslöst drama.
Satan visste, att lagen måste bestå. Han visste, att Gud hade sagt i Psaltaren 89:35: ”Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.” Han visste, att Jesus inte kom, för att upphäva lagen, utan för att ge oss kraft, att hålla den. ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.” Matteusevangeliet 5:17. ”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.’” Matteusevangeliet 1:21. Satan visste att Jesus dog, inte för att upphäva lagen, utan för att befria oss från slaveriet, att bryta den. Detta är själva kärnan i evangelium.
Fienden visste, att korset bevisade lagens oföränderlighet. Med sin ondskefulla intelligens tänkte han ut mästerplanen – detta sällsamma anslag mot Gud. Han skulle ta detta kors och säga människan, att lagen hade blivit fastnaglad på det samtidigt som Frälsaren, att Gud hade avskaffat Sin lag precis, som Satan önskade. Och människan skulle tro det.

Jesus älskar lagen Ser Du, hur omöjligt det var, att upphäva lagen? Ser Du, att korset i sig självt är ett försvar för Himmelens lag?
Nästa gång Du får nattvardsvinet, symbolen för Jesu utgjutna blod, tänk då på, vad det innebär. Det finns kärlek i denna symbol – evig kärlek. Det finns också lag – en lag, som Jesus älskade mer, än Sitt liv.
Det är, som om Jesus skulle säga: ”Jag älskar lagen. Jag älskar den så mycket, att Jag inte kan avskaffa den, för att rädda Mitt eget liv. Men Jag älskar syndaren också. Jag kan inte överge någondera. Jag vill förena dem.”
När vi bekänner oss till Kristi kärlek, samtidigt som vi motarbetar Hans lag, förråder vi Honom med en kyss. Hur kan vi älska Frälsaren, utan att älska den lag Han älskar – lagen, som kostade Honom så mycket? Hur kan vi fatta Hans hand och samtidigt trycka Hans fiendes hand?
Gud älskar lagen. Eftersom Han älskar den, älskar jag den också. Jag vill känna det, som Gud älskar – jag vill göra det, som Han älskar – jag vill älska det Han älskar. Vill inte Du det?
Våra synder är vår orsak till vår känsla av olycka. De har skilt oss från Gud och det är ingen lycka, att vara skild från Honom. Skilsmässan har förorsakat våra hjärtan lidande och det enda sättet, att få slut på lidandet, är att få slut på skilsmässan.

Intet nu skiljer min själ från min Frälsare,
intet av världens förföriska drömmar.
Jag bjudit farväl till glädjen i synden,
Jesus är min – och intet oss skiljer.

Intet nu skiljer, ej världsliga nöjen,
ej orena vanor, bojor som binder,
får Honom skilja ifrån mitt hjärta.
Han är mitt allt – och intet oss skiljer.

Intet nu skiljer, ej stolthet och rang,
ej jaget, ej vänner får komma emellan.
Kostar det hårda strider och prövning,
ett jag dock vet – oss intet får skilja!

Intet nu skiljer, om provet ock gällde
skaran av världens församlade röster.
Vaka och bedja, förgäta mig själv,
segra jag skall – och intet oss skiljer.

Intet nu skiljer min själ från min Frälsare,
intet må skymma Hans anlete kärt,
intet nu hindrar den minsta Hans nåd –
Vägen håll redo – låt intet oss skilja!
C. A. Tindley
Min vän, skilsmässan har fört lidande inte bara till våra egna hjärtan, utan också till Frälsarens hjärta. Låt oss för Hans skull, lika väl som för vår egen, få ett slut på skilsmässan. Må minnet av Getsemane för alltid avhålla oss från synd.
Låt oss böja våra huvuden och be:
”Underbare och älskade Fader, våra hjärtan finner inte passande ord, att uttrycka vår kärlek till Dig eller vårt behov av Dig. Men vi vill, att denna dag skall markera slutet på skilsmässan, den olycka, som synden har varit orsak till. För att göra denna försoning möjlig, tar vi emot Herren Jesus som vår personlige Frälsare. Vi ber i Hans namn. Amen.”