En fast grund .se

   


Förstasidan

E-post Sundstad
E-post Pedersen



Missionsbroschyrer

Olika dokument

av L Wiberg

Tidsåldrarnas Längtan

Magasinet med svenska övers.

Guds folk i kris

Livets Löv

Den Goda Världsordningen

Föreläsningar om Framtiden

Traktater av Vandeman

Muslimer studerar Bibeln



Ge en gåva

tillbaka

Vad händer när vi dör?



G. Vandeman
Traktat Nr. 9
Knut var stolt över, att han alltid höll tiden. Han ansåg, att hans framgång berodde på det. Han hade tre sekreterare som hjälpte honom med det.
Han hade inte heller uteslutit Gud. En minut varje dag hade han satt åt sidan för Honom – Guds minut, kallade han den för. En minut om dagen och en timme om söndagarna. Han hade för mycket att göra för att avskilja mer.
Men en dag kom inte Knut till sitt kontor. Han vilade på bårhuset. Och hans sekreterare sa, utan att tänka som hon hade lärt sig: ”Jag beklagar, men han sitter upptagen i sammanträde.”
Sahon omedvetet sanningen? Satt han just då i sammanträde med Gud? Eller hade han ett tyst möte med döden, då ingen av dem saett ord?

Döden en ofrånkomlig följd av synden
När en människa dör, är hon då död, eller lever hon mer än någonsin? Är det möjligt att dö, eller har människan en odödlig själ? Finns det något sådant som döden, eller är den en vacker port till det kommande livet – en port, som på ett grymt sätt har fått fel namn? Vad är svaret?
Kanske den mest bekanta Bibeltexten – Johannesevangeliet 3:16 – kan hjälpa oss, att tänka klart. Gud gavSin ende Son, för att vi ”inte skall gå förlorad{e}”. Skulle Gud göra ett sådant offer, om det är omöjligt att förgås? Skulle Gud betala ett sådant pris för att vi skall kunna ”ha evigt liv”, om evigt liv redan finns i vår natur från skapelsen?
Det finns bara två motsatser – liv och död. Människan är antingen levande eller död. Hon kan inte vara något mellanting. Antingen kan människan dö eller ej. Hon kan inte samtidigt vara både dödlig och odödlig.
”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Romarbrevet 6:23.
Skulle inte Gud vara inkonsekventom Han straffade oss med döden, om vi varså skapadeatt vi inte kunde dö? Skulle Han erbjuda oss evigt liv som en gåva, om vi redan hade det? Om Gud sägeratt döden väntar syndaren måste syndaren kunna dö, och vara i stånd till att dö. Och det måste vara så att vi inte har evigt liv, förrän vi får det från Frälsaren.
Hesekiel 18:4, 20 säger tydligt att den som syndar skall dö. Lägg märke till att det i sammanhanget talas om själen. Vad själen än är, kan den dö.

Vad händer vid döden?
Nu, när vi har börjat att tänka klartlåt oss försöka att finna orsaken till det missförstånd som i dag råder om döden. Det började i Edens Lustgård, då Satan höll sin första predikan för Eva – en predikan som var fem ord lång. Gud hade sagt till Adam och Eva – Första Moseboken 2:17 – att om de åtav det förbjudna trädet, skulle de dö. Satan talade genom ormen till Eva och motsade Gud, genom att säga: ”Ni skall visst inte dö!” Första Moseboken 3:4.
Satans första predikan lyckades så väl att han har predikat så ända sedan dess. Och han lyckas fortfarande. Innan vi har slutat i dag skall vi se varför Satan är så noga med att propagera om just detta och vad han tjänar på det.
Men låt oss läsa från Första Moseboken 2:7 hur människan skapades. ”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.”
Gud skapade en kropp. Sedan blåste Han in livsande i kroppen, ”och så blev människan en levande själ” (engelsk översättning). Själen är alltså en förening av kropp och livsande. Det är hela varelsen.
Om man förenar elektrisk ström med en elektrisk glödlampa, får man ljus. Om man tar bort antingen strömmen eller lampan, försvinner ljuset. Vart tog ljuset vägen? Ingenstans. Det bara upphörde att existera som ljus.
Vad som äger rum vid en människas död är motsatsen till skapelse. Gud tar bort anden, läser vi i Psaltaren 104:29, och bara kroppen blir kvar och blir åter stoft. Själen upphör att existera som en medveten personlighet – till uppståndelsen.

Anden återvänder till Gud
Men finns det ingenting som återvänder till Gud? frågar Du. Jo, anden. Läs Predikaren 12:7: ”då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den”.
Vad är anden? Läs Job 27:3. Job säger, att anden är i hans näsa. Gud gav livsanden vid skapelsen. Vid döden tar Han bort den.
I Jakobsbrevet 2:26 talas det också om anden såsom nödvändig för livet.
I hebreiskan, som Gamla Testamentet är översatt från, har vi ordet ”ruach”. Då översättarna kom till detta ord och försökte att finna det ord som skulle ge betydelsen, översatte de det med ande, vind eller anda. Anden och andan är detsamma. Anden går tillbaka till Gud. Men anden kan inte tänka eller fortsätta, att leva själv som något enskilt väsen.

Endast Gud är odödlig
Men hur är det med människans odödliga själ? Är då inte människan odödlig trots allt? Är det ett misstag att ifrågasätta människans odödlighet? Jag förmodar att Du vill tro Hans Ord och låta det avgöra saken.
Först går vi till ett lexikon. Det definierar eller avgränsar ”dödlig” som något som kan dö och ”odödlig” som något som inte kan dö. Kommer Du ihåg Johannesevangeliet 3:16? Det är otänkbart att Gud skulle offra Sin Son för att bevara odödliga människor från att dö.
Låt oss nu läsa Job 4:18, 19: ”Inte ens sina tjänare kan han lita på, hos sina änglar finner han fel. Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor, dem som har sin grundval i stoftet. De krossas lättare än mal.” Om människan är dödlig, kan människan dö.
I själva verket talas det bara en gång i Bibeln om någon, som har odödlighet. Och det gäller Gud. Den texten står i Första Timoteusbrevet 6:16: ”som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.” Vers 15 visar tydligt, att Paulus talar om Gud. Gud är alltså den ende som har odödlighet.
Betyder det att inte ens änglarna är odödliga? Vi kan påminna oss att Satan och hans änglar skall förintas. Om de hade skapats odödliga eller oförgängliga skulle inte Gud kunna förinta dem.

Döden – en sömn
Men vi har fått ett löfte om odödlighet om våra liv visar att Gud kan anförtro det åt oss.
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” Första Korintierbrevet 15:51-55, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.
Odödligheten kan bli vår på ett ögonblick vid Kristi andra ankomst.
När vi tänker på Kristi andra ankomst tänker vi också på uppståndelsen. Genom hela Bibeln är detta de troendes hopp. Men tänk på det. Om alla människor genom alla tidsåldrar har kommit till Himmelen eller helvetet vid döden, vem skulle då uppstå när Kristus anländer? Vad skulle det då finnas för behov av en uppståndelse?
Om vi läser berättelsen om Lasarus i det elfte kapitlet av Johannes Evangelium, finner vi att Jesus talade om döden som en sömn. Och fastän Lasarus hade varit död i fyra dagar kunde han inte berätta vad han hade gjort eller var han hade varit under den tiden. Jesus kallade inte nerhonom från Himmelen, utan kallade fram honom ur graven.
I Petrus predikan på Pingstdagen sahan tydligt, att David var död och begraven och ännu inte hade kommit till Himmelen. Det står i Apostlagärningarna 2:29, 34.

Rövaren på korset
Men Du frågar: – Sainte Jesus till rövaren på korset, att han skulle komma till Himmelen den dagen?
Jesus satill rövaren: ”’Amen {Sannerligen} säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.’” Lukasevangeliet 23:43. Men det förekommer motsägelser i den vanliga tolkningen av detta uttalande.
För det första kom inte Jesus Själv till Himmelen den dagen. På söndag morgon, efter att Han hade uppstått, saHan till Maria: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern.” Johannesevangeliet 20:17. Utan tvivel dog rövaren inte den dagen då Jesus gav honom löftet. Korsfästelsens död var en långsam process som i allmänhet tog flera dagar. Du kommer ihåg Pilatus stora förvåning över att höra att Jesus redan var död. Man brukade faktiskt krossa benen på de korsfästa för att hindra dem från att fly efter att de hade tagits ned från korsen.
Eftersom det inte förekommer några skiljetecken i Bibelns originalmanuskript, utan dessa har lagts till av människor flera århundraden senare, är det lätt att se vad som har hänt här. Om man placerar kommatecknet där det hör hemma, kommer löftet till rövaren i harmoni med resten av Bibeln. ”Sannerligen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.”
Tänk på omständigheterna under vilka Jesus talade dessa ord. Tänk på betydelsen av ordet ”i dag”. I dag slutade Hans verksamhet med korsfästelse. I dag tycktes Hans krav på att vara Guds Son vara falska. I dag hade Hans egna lärjungar övergett Honom. Och i dag – på korset där Han höll på att dö, fördömd och förkastad av dem som Han hade kommit för att frälsa – i dag vände Han Sig lugnt till rövaren och lovade honom liv i Sitt rike. ”Jag säger Dig i dag” från detta kors – ”Du skall vara med Mig i paradiset.”

”De döda vet ingenting”
Bibeln talar tydligt på denna punkt. Vi har endast tid med några av de texter vi skulle kunna läsa. Predikaren 9:5, 6 säger: ”De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.” Och Psaltaren 146:3, 4: ”Lita inte på furstar, inte på människor som ej kan frälsa. När deras ande lämnar dem, vänder de åter till stoft. Den dagen går deras planer om intet.”
Enligt Guds Ord vet en död person ingenting och kan inte tänka eller komma ihåg, älska eller hata. Job 14:21 försäkrar oss att de döda inte vet vad som händer med deras älskade som fortfarande lever. Vilken tröst att veta att de som vi har förlorat genom döden sover i graven och inte har våra bekymmer. Guds vägar är bättre än människovägar.

Kontakt med de döda
Job 7:9, 10 är en intressant och viktig text. ”Som ett moln löses upp och är borta, så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket. Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, hans plats vet inte längre av honom.”
Kan de döda då komma tillbaka och besöka sitt hus? Detta för oss till paranormalafenomen. Är alla dessa fenomen en bluff? Finns det något sådant?
Vi kan vara säkra på att det förekommer mycket bedrägeri i den moderna spiritismen. Till och med dess anhängare medger det. Men det finns också mycket som är äkta – dvs. mycket som är övernaturligt och inte kan förklaras på något annat sätt. Att vagga oss själva till sömns med den lugnande tanken att alla dess krav är falska, är att ge oss själva dåliga sköldar när vi står ansikte mot ansikte med paranormalafenomen som vi inte kan förklara.
Åter och åter har människor känt sig säkra, då de har fuskat med paranormalaundersökningar, iblandi förhoppning om att få deras krav ur världen, bara för att finna att de själva har haft fel och blir så deras anhängare. Detta orsakat av att kontakt från andens värld gav dem upplysningar om ting som ingen annan levande varelse kände till. Det enda säkra sättet att närma sig frågan på är att inte bara känna igen yttringarnas övernaturliga art, utan också deras källa.
Just här är problemets kärna. I dag betonar man det övernaturliga på många områden. Mer och mer kommer det fram i ljuset. Massor dras dit därför att de flesta av oss har vuxit upp med tanken att alla under kommer från Gud och att allt övernaturligt måste komma från Gud. I verkligheten finns det ingenting som är farligare eller som ligger längre från sanningen.
Sanningen är att i den stora strid som nu pågår mellan Kristus och Satan, använder båda övernaturlig kraft. Kristus använder Sin kraft till att frälsa, Satan använder sin till att förstöra. Trots att Satan är en fallen ängel har han makt att göra underverk, men han använder den till att passa sina egna onda syften.
Satan kan och utför underverk. Vi läser i Matteusevangeliet 24:24: ”Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.” Och Andra Korintierbrevet 11:14: ”Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.” I Andra Tessalonikerbrevet 2:9 {Gustav V:s Bibel} talar Paulus om ”honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under”. ”… ondskefulla andar som gör tecken” nämns i Uppenbarelseboken 16:14. Och den mest talande texten av dem alla kanske är Uppenbarelseboken 13:13, 14: ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde.”
Glöm aldrig, att Satan har en härskara av medhjälpare – änglarna, som föll med honom från Himmelen. Satan och hans medhjälpare är, med sin änglaintelligens och bakgrund av sex tusen år i bedrägerimästare i att förställa sig. Det är lätt för dem att härma de dödas uppförande och röster. För att ge upplysning är det inte svårt för dessa änglar att avslöja familjehemligheter. De har varit där tillräckligt mycket för att veta hur tant Ella hade håret och var farbror Gustav gömde sitt testamente, och allt annat.

Själen har inget eget liv
Vilken säkerhet mot bedrägeri är inte vår kännedom om Bibeln! ”De döda vet ingenting.” De sover tyst i sina gravar, och vet ingenting om det bedrägeri och den propaganda, som utförs av onda änglar i deras namn. Men varför är Satan så noga med att bedra människor på denna punkt för att få igenom denna särskilda lögn? Varför är han så besluten att övertyga oss om att de döda inte är döda, utan lever mer än någonsin?
Svaret är helt enkelt detta: Om han kan övertyga Dig om att människan har en odödlig själ, att människan inte kan dö, är det lätt att få Dig att tro att de döda kommer tillbaka och meddelar sig med oss. När Du en gång börjar att tro på detta har han en direkt kanal, en högst effektiv kanal till Ditt hjärta. Här är en av de viktigaste vägarna där Satan, om möjligt, skall ”bedra även de utvalda”. Det är därför inte att undra över, att han fortfarande hävdar: ”Ni skall visst inte dö!” {Första Moseboken 3:4.}
Börjar Du att förstå, vad som händer vid döden? Förstår Du att Du kan leva ett lyckligare och tryggare liv om Du vet sanningen om döden? Det finns inga frågor som är mer påträngande än de gällande döden och vad som händer under döden. Det finns inga frågor, som är så viktiga.

Odödlighet – en gåva Döden är en fiende. Vi kan inte göra den vacker. Guds Son genomgick döden, för att Han en dag skulle kunna göra den om intet och för att vi skall kunna få odödlighet som Han har lovat. Men, min vän, Han kommer aldrig att ge oss odödlighet förrän Han vet att Han kan anförtro oss den. Han kan aldrig anförtro oss den förrän vi har övervunnit synden. Att göra en syndare som fortfarande älskar att synda, odödlig och oförgänglig, skulle för Gud vara att föreviga sorg och plåga genom alla tider och sprida infektion genom hela Hans universum. Jag vill för evigt vara skild från synden. Vill inte Du det?

Vi kan välja livet
Hur visa är inte Guds vägar! Hur fullkomligt har Han inte planerat för oss och hur vist har Han inte mött oförutsedda händelser! När vi läser Hans Ord finner vi ingen bild av ett universum fyllt av syndare vars sorg förevigas därför att Gud gjorde misstaget att skapa dem odödliga. Vi finner ingenting om en Gud som påträffas oförberedd av en svår situation med synd.
I stället finner vi ett universum fyllt av varelser som är skapade med fri vilja. Om de väljer synd väljer de död. Men om de väljer liv får de en härlig framtid och löfte om odödligt oändligt liv i ett land där Jesus är ljuskällan och centrum för deras glädje.
Det är bedragaren som stilla säger: ”’Ni skall visst inte dö!” Med dessa ord hoppas han att skilja oss från liv och lycka och från Frälsarens kärlek.
Det är kärlekens röst som varnar: ”syndens lön är döden”. {Romarbrevet 6:23.} Han, som varnar för död, och håller dess nycklar, kommer en dag snart att tillintetgöra den. Och Han själv är ingången till livet.
”Vår käre, himmelske Fader, vi är tacksamma för denna sanning. Hjälp oss att vända oss från dödens hopplöshet till det ljusa löftet om evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Vi ber i Jesu namn. Amen.”