Kommer Kristus i morgon eller om tusen år?

G. Vandeman
Traktat Nr. 7
Det förekommer oundvikliga händelser, vilka vi hoppas inte skall inträffa och som vi därför gärna ställer på framtiden. Så är det, till exempel, med krig. På 1930-talet talade man ofta om, att det kunde bli ett krig. Men vi föredrog att tro, att det inte skulle bryta ut. Men så plötsligt den 3. September, 1939 var kriget en verklighet. Naturkatastrofer kan inträffa. Vesuvius låg där stilla, sovande, men plötsligt vaknade vulkanen upp och sprutade ut glödande lava och på lavan föll ett askregn. Man hade hoppats, att det inte skulle ske, men den 24. Augusti år 79 står skrivet med tragisk skrift i aska över Pompeji.
Den levande Guden har i sitt ord talat om händelser, som ligger i framtiden. Det är allvarliga händelser, som gäller människor, världens stora städer och nationer, ja, som gäller hela vår jord.
Det är mer, än fyra årtusenden, sedan Herren Gud sade till den dåtida, syndiga världen: ”’Min Ande skall inte alltid kämpa med människorna”. Första Moseboken 6:3, alternativ översättning i sidfoten i Svenska Folk-Bibeln 98. Ödesstunden närmade sig.

Hur kunde detta ske? Hur var det möjligt, att det kunde regna, det hade ju aldrig regnat förut? Men nu regnade det verkligen! Den erfarenheten står inskriven i alla världens berg och varje människa kan, antingen hon tror det eller ej, läsa den där. Det förutsagda inträffade! Och Jesus säger, att något liknande kommer att ske än en gång. ”Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara.” Matteusevangeliet 24:37-39.
Ödesstunden närmar sig. Men när? Kan man veta något om tiden?
Människor vill veta. En del, därför att de vill vara redo. De ser fram emot den stunden såsom uppfyllelsen av alla deras förväntningar, såsom den enda lösningen på världens problem. Andra, däremot, vill veta, hur lång tid de har kvar. Hur länge de ännu kan leva i likgiltighet utan Gud och sedan helt plötsligt bli färdiga och beredda, att möta Kristus.

Kan tiden bestämmas? Men ingen människa kan finna ett datum för Kristi tillkommelse i Bibeln. ”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” Matteusevangeliet 24:36.
Den, som med allvar läser sin Bibel, skulle reagera, om någon utsatte en bestämd tid för Kristi tillkommelse. Något sådant finns inte förutsagt i Bibeln. Ingen människa har en aning om den exakta tiden för den dagen.
Vi vet inte dagen eller stunden och enligt Första Tessalonikerbrevet 5:2 kommer Herrens dag såsom en tjuv om natten. I en sådan situation är det lätt, att kanske till och med omedvetet tro, att den dagen inte alls kommer, åtminstone inte i vår tid. Men Paulus varnar oss i samma kapitel, vers 3, där han säger: ”När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.”
Allt står väl till, frid och säkerhet i världen. Just när det förefaller, som om den eviga freden är säkrad i världen, då ”kommer plötsligt fördärv över dem”. {Gustav V:s Bibel.}
Jesus Själv gav oss bestämda tecken, som skulle förebåda Hans tillkommelse, och därvid säger Han: ”Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer.” Matteusevangeliet 24:34. {Vasalopps-Bibeln: ”Då går till sist denna tidsålder mot sitt slut.”}
Hur kan man påstå, att Jesus talade om en generation eller ett släkte i en avlägsen framtid? Jo, låt oss betänka, att inte mindre än tolv profetior, som utpekar händelser som skall följa på varandra, leder fram till vår egen tid. Det visar oss, att Jesus talar om den generation, i vilken vi lever, när vi ser slutet på dessa profetior. Ja, min vän, Du och jag kan vänta oss, att få se uppfyllelsen av Jesu löfte, när Han säger: ”Jag skall komma tillbaka.” {Jämför Johannesevangeliet 14:3.}
Dagen kommer. Och när den kommer, blir världen överraskad, precis såsom det skedde på Noas tid. Men Du behöver inte bli överraskad. ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.” Första Tessalonikerbrevet 5:4.
Frälsaren sade, att vi inte kan veta dagen och stunden, när Han skall uppenbaras. Men Han sade också: ”Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.” Matteusevangeliet 24:32, 33.

Tecken, som förebådar Kristi återkomst Vad blir tecknet till Hans tillkommelse eller ankomst? Kan vi veta, att Han är nära? Kan vi vara förvissade om, att Frälsarens löfte håller på att fullbordas, att Han skall göra slut på synd, lidande, sorg och fruktan?
Låt oss först betrakta de tecken i himlen, som Jesus Själv omnämnde. ”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. {…} Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.” Matteusevangeliet 24:21, 22, 29.
Denna vedermöda eller tid av förföljelse skulle förkortas. Och omedelbart efter den vedermödan skulle solen bli förmörkad. Detta är det första tecknet på, att Hans tillkommelse närmar sig.
Här utpekas en bestämd tidsperiod och det sägs, att förföljelsen inte skulle utsträckas ända till periodens slut. Och i Markusevangeliet 13:24 läser vi: ”Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.”
Läs också Uppenbarelseboken 12:6: ”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.”

Årsdagsprincipen Vad betyder nu dessa 1 260 dagar?
I profeten Hesekiels bok 4:6 talas det om ”fyrtio dagar, en dag för varje år”. Något liknande kan man läsa i Fjärde Moseboken 14:34, där det talas om de 40 dagar, som spejarna hade tillbringat i Kanaans land, och det står där: ”ett år för varje dag”. Det betyder helt enkelt, att i profetisk symbolik betyder en dag ett bokstavligt år. Detta är en princip, som accepteras av de allra flesta Bibelkommentarer eller Bibeltolkare. Alltså skulle dessa 1 260 dagar i Uppenbarelseboken 12:6 i realiteten betyda 1 260 år.
Denna profetia syftar på förföljelserna under den Mörka Tidsåldern. Och de 1 260 åren sträcker sig från 538, då den romerska kyrkan slutgiltigt organiserades och fick sin världsliga makt fram till 1798, då kyrkans politiska makt för tillfället bröts, genom att påven blev tagen till fånga och förd till Frankrike i fångenskap.
Det skedde också, som vi nyss läst i Matteus’ Evangelium, att vedermödan eller förföljelsen blev förkortad. I stället för att sluta 1798, som profetian sade, kan man markera dess slut till år 1776 och efter det året skulle solen förmörkas. Alltså kunde man säga, att det skulle ske mellan 1776 och 1798. Det häpnadsväckande inträffade också, ty det berättas, att den 19. Maj, 1780 blev en både märklig och mörk dag. Detta skedde på det Västra Halvklotet och mörkret utbredde sig över stora delar av Östra Amerika. Människorna greps av panik. Många trodde, att världens ände hade kommit. Och det egendomliga är, att vetenskapen än i dag inte har funnit någon naturlig förklaring till detta fenomen.
Sedan står det, att månen skulle sluta, att ge sitt sken. Detta fullbordades natten efter den Mörka Dagen. Vid den tiden var det fullmåne, men mörkret var så djupt och tjockt, att ett stycke vitt papper, som hölls strax framför ögonen, inte kunde upptäckas. Då månen slutligen framträdde, var den blodröd, just så, som Uppenbarelseboken 6:12 uttrycker det: ”Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.”

Ett till himlafenomen Nästa tecken, som förutsades i Bibeln, var att himlens stjärnor skulle falla. Detta dramatiska skådespel utspelades natten till den 13. November, 1833. Ett märkligt stjärnfall började sent på kvällen och tilltog mer och mer i intensitet. Från omkring kl. 2 på natten till gryningen såg det ut, som om hela himlavalvet och alla stjärnor var i rörelse. Alla dessa stjärnor, som kastades runt omkring i rymden, syntes komma från en enda central punkt i Lejonets stjärnbild. Detta var också en fullkomlig uppfyllelse av Uppenbarelseboken 6:13 {Reformations-Bibeln}: ”Och himlens stjärnor föll ner till jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna fikon, när det skakas av en stark vind.” Stjärnorna skulle falla så, som när frukterna skakas ned från ett träd, innan de är mogna. De tycks ha svårt, att släppa fästet i trädet och därför, när det skakas, kastas de ut i olika riktningar. Ögonvittnen bekräftade, att just på det sättet inträffade det Stora Stjärnfallet 1833.
Tänk på, hur många år som har gått, sedan dessa tecken inträffade i sol, måne och stjärnor! Bibeln säger, att när dessa tecken visar sig, då närmar Kristi tillkommelse sig. Om Kristus menade, att Hans ankomst var nära vid den tiden, hur mycket närmare är den inte i dag!
Det skulle också ske andra tecken. Vi läser i Lukasevangeliet 21:25-27: ”Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.” Och i vers 28 står det: ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.’”

Ångest över folken Dessa texter ger oss en väldigt noggrann beskrivning av förhållandena på jorden i dag. Tänk bara på dessa uttryck: Ångest över folken – rådlöshet – ängslan för det, som skall övergå världen.
Det ord, som översätts med rådlösa är ett väldigt intressant uttryck i grundtexten, där det bokstavligen betyder utan utväg. Kan man på ett bättre sätt beskriva den inre oron och hjälplösheten, som människor känner i dag – till dess de finner Kristus?
Ytterligare ett aktuellt tidstecken omtalas i Matteusevangeliet 24:6, 7: ”Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig… Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.”

Jordbävningar Dessa ord låter högst bekanta för nutidsmänniskan! Krig – hungersnöd – jordbävningar. Till för omkring 100 år sedan var jordbävningar verkligt sällsynta. I det första århundradet efter Kristus förekom det endast 15 större och förintande jordbävningar. I det tionde århundradet endast 32. På 1700-talet förkom det 640 jordbävningar. Men på 1800-talet 2 119 ödeläggande jordbävningskatastrofer. I detta århundrade {1900-talet} sägs det, att det förekommer i medeltal 30 000 jordbävningar varje år.

Gud har en bestämd tidtabell Hela den moderna utvecklingen, som vi har upplevt under de 50-60 senaste åren, är också tecken på, att alltings slut närmar sig. Det egendomliga är, att alla de underbara ting, som människan har uppfunnit och som hon har upptäckt och utvecklat, i huvudsak används för destruktiva ändamål. Mycket av det, som man har uppfunnit, används direkt i krigsindustrin, för att skapa förintande vapen. Om Gud hade tillåtit allt detta ske för 2 000 år sedan, skulle människan ha haft till att, innan Kristus hade hunnit komma tillbaka, utplåna jorden och mänskligheten. Gud kommer emellertid inte att tillåta människan, att göra Hans planer om intet. Varje profetia kommer att uppfyllas ytterst exakt.
Ännu finns det några förblindade människor, som uppfyller förutsägelsen i Andra Petrusbrevet 3:4, genom att påstå: ”Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’” De är själva tecken på, att tiden är ur led. Mer och mer förstår tänkande människor, att någonting är på färde, någonting allvarligt skall hända, någonting stort, något dramatiskt, något som blir fruktansvärt för en stor del av mänskligheten. För några år sedan stod journalisten Bob Ripley mitt i Hiroshima. Han stod där med en radiomikrofon och talade till Amerikas folk och det var ett betecknande uttryck han använde i inledningen till sitt reportage. Han sade: ”Jag står på det ställe, där världens ände började.”
Även det uttrycket tycks vara uttalat för länge sedan. Det inträffade ju 1945. Sedan dess har vi slungats in i rymdåldern. Människan har börjat, att besegra rymden och sänt sina snabba satelliter ut i allt vidare cirklar, som både Gud och människor har bevittnat.

Domedag eller framtid? Jag undrar, hur den Allsmäktige ser på dessa konstgjorda månar, som cirkulerar runt jorden. Betraktar Han dem som mänskliga försök, att övertyga Himmelen om, att människorna på denna planet kan lösa sina egna problem? Eller uppfattar Han dem som nödsignaler, utsända från en förtvivlad värld, som hoppas att Gud skall se dem och gripa in?
Vad säger dessa bomber och raketer och Sputnikar till Ditt hjärta? Hör Du i atombombernas våldsamma explosioner och i de svaga, pipande signalerna från satelliterna förebud om den annalkande domen? Eller hör Du i dem de djupa och väldiga harmonierna i tidstecknens symfoni, som talar om, att den underbaraste av alla händelser står för dörren?
Den händelsen är det enda hoppet för världen. Men det är så lätt, att glömma den saken, det är så lätt, att bli upptagen av en massa världsliga ting, även av goda ting. Vi är så vana vid, att höra och se Sputnikarna cirkulera kring vår värld, att vi till och med blir likgiltiga.
Jesus sade: ”Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar.” Lukasevangeliet 17:26. De synder, som dominerade på Noas tid, var försummelsernas och likgiltighetens synder. Människorna sysslade med så många världsliga ting och ”de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla”. Matteusevangeliet 24:39.
Om människor i dag kunde öppna Bibeln och finna det exakta datumet för Kristi återkomst, skulle de kanske bli så rädda, att de helt ytligt började att tro på Gud. Eller kanhända de helt enkelt skulle säga: – Jag är glad, att jag vet, när Han kommer, för då har jag ännu litet tid, att leva i världen. Jag kan vänta ännu en stund med min beredelse.

Guds vishet Det var en vis Gud, som inte angav ett exakt datum för Sin Sons återkomst. Ja, det var en kärleksfull Gud, som gjorde detta – en Gud, som inte önskade, att sätta en godtycklig och oföränderlig, profetisk tid för den dag, Han skall komma och frälsa människan. Hans kärlek är förkunnelsen om, att varenda människa har lika stora möjligheter till frälsning. Dagen nalkas med oerhörd hastighet! Men när dess sol går upp, då har varenda människa avgjort sin ställning för evigt.
Ännu har inte varje människas öde blivit avgjort, ännu har inte stunden kommit, när evangelium upphör att predikas. Men Gud säger, att det skall ske före Jesu återkomst. ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” Matteusevangeliet 24:14. I dag predikas evangelium. I dag fattar människorna avgöranden för evigheten. Detta går snabbare, än någon människa kan föreställa sig. Änglarna är verksamma, för att hjälpa människor, att finna Gud. Böcker, tidningar, andra skrifter och andra medel är utsända, för att hjälpa människor, att fatta rätt beslut för evigheten. Med de moderna kommunikationsmedlen flyger evangelium ut över hela världen.
Gud väntar inte på, att evangelium skall förkunnas. Han väntar inte på, att profetiorna skall uppfyllas. Evangelium utför sitt genomträngande verk i människosjälar. Profetiorna fullbordas utan avsteg från kursen. Vad Gud väntar på, är att människor – att Du och jag – skall följa Hans uppmaning, när Han säger: ”Var därför också ni beredda!” {Matteusevangeliet 24:44.}

Är Du redo? Gud är redo, att uppfylla Sina löften. Profetiorna är redo, att till sin yttersta gräns uppfyllas. Änglarna står redo, att gripa in i det slutgiltiga, dramatiska ögonblicket. Nationerna är redo för historiens stora klimax. Själarnas fiende är redo, att göra ett yttersta, desperat försök, att bedra människor och föra dem bort från den eviga frälsningen.
Allting är redo och färdigt för den stunden. Den stora frågan lyder: – Är Du redo? När härlighetens Konung uppenbaras i skyn, är då också Du färdig, att möta Honom?