Hur får vi förlåtelse?

G. Vandeman
Traktat Nr. 6
Har Du någonsin undrat över, varför Jesus valde, att dö på ett kors? Hur kunde just ett kors passa in i Hans gudomliga plan? Varför behövde Han alls dö?
På vilket sätt var Jesu död annorlunda, än annan martyrdöd? Hur kunde Han bli ett offer för min synd? Var det verkligen möjligt för Guds Son, att uppleva döden på samma sätt, som en syndare måste erfara den?
Låt oss i tanken vandra genom Jerusalems port och gå ut i Getsemane Örtagård. De gamla olivträden står ännu där. Var det något av dessa, som bevittnade lidandesnatten där för länge sedan?
Jag undrar, om vi någonsin skall kunna förstå allt, vad som hände där.

Getsemane – en våldsam själskamp Det är naturligt för oss, att tänka oss Getsemane såsom konstnärerna i allmänhet målar det för oss. Men – den gången var det ingenting, som var planerat och uppbyggt, ingen som poserade, ingen som gick in i den vackra parken, för att be en vacker bön och sedan gå ut igen som segrare. Nej, min vän, Getsemane är en vacker plats i dag. Det var också en vacker plats för 1 900 år sedan. Men det, som inträffade den natten, var en upplevelse tecknad och målad med blodsdroppar lika verkliga som de, som göts på Golgata. Låt ingen någonsin säga Dig något annat!
Getsemane var ett stridsfält, ett slagfält lika verkligt, som de senaste krigens slagfält. Men det var inte en strid mellan nationer varken från söder eller norr eller från öster eller väster, utan en kamp mellan rättfärdighet och orättfärdighet, mellan kärlek och själviskhet. Och de, som var inbegripna i denna konflikt var inga mindre, än Guds egen Son och universums upprorsmakare – Djävulen.
Denne rebell hade redan i Edens Lustgård vunnit en seger. Adam hade gett efter för honom. Han hade vunnit ytterligare en seger vid Sinai, då han förledde Guds folk till, att tillbe guldkalven i själva skuggan av det berg, där Gud med Sitt eget finger hade skrivit: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild… Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.” {Andra Moseboken 20:4, 5.}
Därefter kom upplevelserna på Karmelberget, där Elia motstod Baalsprofeterna och för en tid höll tillbaka avguderiets flodvåg. Så har striden gått fram och tillbaka genom årtusendena.

Varför kom Jesus? Sedan kom Jesus till denna värld. Fienden hoppades, att Guds Son i Sin mänskliga gestalt skulle vara lätt att övervinna. Men – där ute i öknen, då Han var försvagad av hunger, vann Han dock en väldig seger genom det vapen, Han använde: ”Det är skrivet.”
Och så kom stunden för den avgörande striden. Om Jesus nu kunde göras missmodig och vägrade, att fullfölja planen, att frälsa människorna, skulle en förlorad värld och förlorad mänsklighet bli själafiendens byte. Det var detta saken gällde. Och Jesus visste, hur mycket som stod på spel.
Se Din Frälsare, där Han kämpar i ångest! Tre gånger bad Han samma bön: ”’Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.’” (Matteusevangeliets tjugosjätte kapitel beskriver denna erfarenhet.)
Varför befann Guds Son Sig i Getsemane, varför hade Han kommit till denna svåra stund? Profeten Jesaja förklarar och besvarar dessa frågor, när han säger: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.” Jesaja 53:5, 6.
Han led i vårt ställe. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”. Romarbrevet 3:23. Och: ”syndens lön är döden”. Romarbrevet 6:23.
Människan stod med skuld inför den brutna lagen. Men Guds Son trädde fram och sade:
– Jag vill inta människans plats.
Ingen annan kunde utföra detta. Endast Skaparen kunde inta människans plats. Änglar erbjöd sig, att bära vår skuld, men änglar kan inte försona synd. Skaparen kunde det, emedan Han var Skapare. Därför kunde Han stå inför den överträdda lagen i syndarens ställe.

Frestelsens och stridens avgörande ögonblick Och nu var den Ondes hela makt koncentrerad i Getsemane. Allt måste sättas in, för att hindra Frälsaren från, att genomföra Sin plan, att rädda människan.
Detta var den stora frestelsestunden för Guds Son. Och det var just på grund av, att Han var Guds Son, som frestelsen var så intensiv. Han var färdig, att ge Sitt liv för dem, som inte tycktes fråga efter Honom. Han var redo, att dö för en värld, som inte önskade att bli frälst. Hans lärjungar, som var resultatet av Hans verksamhet i denna värld, var bara ett fåtal människor. Och även de tre, som stod Honom närmast, somnade under Hans svåra ångeststund.
Frestaren hade personligen infunnit sig till denna strid och där framförde han sina frestelser med samma fråga gång på gång. Det kan väl inte löna sig, att gå igenom allt detta? Inte ens Dina egna lärjungar bryr sig om Din frälsning. De kommer alla att överge Dig. Petrus och Jakob och Johannes sover mitt under Din kamp. Du kan inte ens lita på dem. Varför skall Du då utkämpa denna strid, när hela mänskligheten är likgiltig för Dig? Du behöver inte dö för människan. Du är ju Guds Son. Du kan återvända till Himmelen och låta människan själv svara för sina synder.

Lämnade åt vårt öde Det var dessa fruktansvärda, frestande frågor, som torterade Frälsarens sinne. Han kunde ha återvänt till Himmelen och lämnat oss åt vårt öde. Han kunde ha gjort det, utan att någon skulle ha anklagat Honom.
Betrakta denna fruktansvärda kamp. Frälsaren känner det, som om avgrunden vidgas, avståndet från Honom till Fadern blir större. Skall det verkligen vara möjligt för Honom, att betala detta pris? Är detta det pris, Han måste betala? Hans bleka läppar ropar igen: ”’Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig.”
Guds Son måste komma till ett avgörande beslut. Och medan Han kämpar, för att komma fram till avgörandet, ligger Ditt och mitt eviga öde i vårskålen.
Än en gång ser Han människan i hennes förlorade och förtvivlade tillstånd. Han kan inte låta oss gå förlorade! Han måste frälsa oss till varje pris! Och därmed är Hans beslut fattat.

Varför dog Jesus? Vilken viljekraft! Vilken kärlekens kraft! Å, min vän, det var inte Judaskyssen och det var inte heller de rep, som man band Honom med eller de spikar, som man naglade fast Honom med på korset, ingenting av detta höll Honom kvar i lidandet. Det var kärleken – en så väldig kärlek, att Han skulle ha genomgått allt detta lidande, om det bara hade funnits en människa att rädda – och om den enda människan hade varit Du.
Det var den obeskrivliga kärleken, som förde Honom till korset. Det var det slags kärlek, som höll Honom kvar på korset, fastän de onda människorna uppfordrade Honom, att stiga ned från korset. Kärleken hindrade Honom ifrån, att gå ned från korset, till dess att Han hade fullbordat Sitt frälsningsverk för Dig. Han måste betala samma pris, som syndaren måste betala.
Hur kunde Jesus bära syndens lön? På vilket sätt kan det sägas, att Han dog den eviga döden, Han som var i dödens välde bara tre dagar? På vilket sätt skilde Hans död sig från andra martyrers död?
Jesus visste, att Han skulle dö, men också, att Han skulle uppstå igen. Det hade Han redan talat om för Sina lärjungar. Han hade också stämt möte med dem efter Sin uppståndelse. Han visste allt detta, innan Han dog på korset. Men – på korset upplevde Han syndens fruktansvärda djup.

Mörker över Golgata Den förlorade mänsklighetens koncentrerade syndaskuld drabbade Honom på Golgata. Frälsaren kände hela denna väldiga skuld.
Försök, att tänka Dig in i skuldbördan, som vilade på Hans hjärta. Det var tyngden av hela världens samlade syndaskuld. Du vet, hur tung Din syndabörda är. Om Du bara tänker på Din börda, kan Du förstå en del av den fruktansvärda börda, Jesus upplevde.
Han var syndfri. Han hade aldrig begått någon synd. Men alla tidsåldrarnas synder lades på Honom, som om de hade varit Hans egna. Han hade beräknat, att genomföra denna frälsning för människan. Men nu, då Han befann Sig i den fruktansvärda erfarenhetens mitt, greps Han av förskräcklig fruktan för, att synden var så motbjudande för Hans Fader, att Han aldrig någonsin mer skulle ta tillbaka Sin Son.
Det är inte underligt, att Han ropade: ”’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’” {Matteusevangeliet 27:46, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} De orden kom inte från ett uttröttat sinnes fantasi. Fadern hade i verkligheten övergett Sin Son. Visserligen älskade Han Honom lika mycket som tidigare. Han led med Honom. Men det finns alltid ett svalg mellan Gud och synden. Och Jesus hade passerat den avgrunden. Han hade identifierat Sig Själv med synden och syndaren.

Vilken kärlek! Måste denna skilsmässa från Fadern vara i evighet? Var det ett sådant pris Han måste betala, för att återlösa en människa? I denna mörka stund förmådde Hans inre blick inte, att genomtränga gravens mörker och se uppståndelseljuset på andra sidan. Och dock var Jesus villig, att frälsa oss, även om det för Honom Själv skulle betyda evig död. Han var villig, att utge Sig Själv och bära syndens lön för oss. Detta beslut uppenbarar Hans stora kärlek. Det uppenbarar också kraften i Hans försoningsoffer.
Det finns martyrer, som har dött på ett mera fruktansvärt sätt. Men ingen martyr har någonsin känt en sådan syndabörda, eller upplevt skilsmässan från Gud på det sätt, som Han gjorde det, och ingen har heller behövt fatta ett sådant beslut, som Jesus gjorde.
Det var inte korsfästelsen, som dödade Guds Son. Korsdöden var lång och kvalfull, den var en långsam process, som ofta tog flera dagar i anspråk. Jesus dog på grund vår tunga syndabörda, som Han bar. Hans död förorsakades av den våldsamma själsångest, som det kostade Honom, att fatta beslutet, att dö för vår synds skull. Glöm aldrig bort, att det avgörandet måste bedömas efter den stora risk och det väldiga offer, som Han stod inför!

Korsets väg Det är en sådan Kristus, som vi kan ta emot – eller förkasta, med resultat att vi själva går evigt förlorade. Det var denne Kristus, som upphöjdes inför världen på korset. Och på den tiden stod det ingen gloria omkring korset. Korset var en symbol för allt det, som Kristus inte var. Det var det grymmaste, mest kärlekslösa och mest förödmjukande sätt att dö på, som fienden kunde tänka sig.
Men Jesus hade tidigare sagt: ”när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’” Johannesevangeliet 12:32.
Korset drar människor till Kristus. Korsets försoning utplånar deras syndaskuld. Korsets kraft bryter syndens grepp om människans hjärta och sinne och gör henne fri. Detta är Guds erbjudande, detta är korsets väg, som leder hem: ”’Tro på Herren Jesus så blir du frälst”. Apostlagärningarna 16:31.

Löftet om förlåtelse Om Du betraktar korset och tänker på, hur Din synd drabbade Frälsaren, känner Du en djup och verklig sorg över synden. ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning.” Andra Korintierbrevet 7:10.
”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade”. Apostlagärningarna 3:19.
Att ångra sig eller göra bättring innebär mer, än att bara sörja över sin synd och det betyder till och med mer, än att bekänna sin synd. Att göra bättring innebär helt enkelt, att avsky synden så intensivt, att man vänder sig bort ifrån den och inte längre vill ha med den att göra.
Och när Du har övergett synden, bekänt den och avskyr den, då gör Kristus Dig ren. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Första Johannesbrevet 1:9.
Detta är verkligen ett underbart löfte, men för att det skall bli vår erfarenhet, kommer Guds kallelse till oss i Jesaja 1:18: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.”
Käre vän, tro Guds Ord! Människor kan inte förlåta synd. Men Gud kan! Ingen människa kan göra Dig ren. Men Gud kan rena Ditt hjärta!
Förlåtelsens kraft Ingen människa kan förlåta synd, eftersom ingen människa äger kraften, att ta bort syndens straff, vilket är döden. Om en person hade förmåga, att ge Dig evigt liv, i stället för evig död, då skulle han kunna förlåta Dina synder. Men ingen människa har den förmågan.
Den, som inte har makt att omskapa Ditt hjärta och ge Dig ett nytt sinne, han kan inte heller förlåta Dina synder, endast Din Skapare kan vara Din Frälsare!

Detta gäller även Dig! Man möter i detta sammanhang ofta frågan: Kan Gud förlåta alla, kan Han även förlåta mig? Jesus Själv besvarar den frågan i Lukasevangeliet 5:32 {Reformations-Bibeln}: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.”
Vägrar Jesus någonsin, att ta emot någon människa? Driver Han bort dem ifrån Sig? Nej, Han säger Själv: ”den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” Johannesevangeliet 6:37. Kom därför till Jesus, Han Själv inbjuder Dig att komma. Kom och ta emot förlåtelse! Kom, för att bli renad från synden och bli en ny människa!
Ta emot Jesus även om Du inte förstår varje detalj i Hans väg! Ta emot Honom även om Du tycker, att Dina böner är famlande och ofullkomliga! Du kan inte förtjäna Hans nåd. Du har inga goda gärningar, att använda som inträdesbiljett till Hans nåd och godhet. Ditt behov av frälsning är den enda orsaken till, att Han tar emot Dig.
Det är inte Dina vackra böner, inte heller Din detaljerade och fullständiga bekännelse, som öppnar vägen för Dig till Guds Rike, det är Kristi nåd. Det är inte djupet av känslorna i Dina böner, som är avgörande. Det är Jesu egna löften. Grip tag om dem, min vän, antingen Du känner något i Ditt hjärta eller ej.
Glöm bort Dina känslor, som ofta bedrar Dig, glöm bort det förgångna. Se upp till Jesus, grip tag om Hans löfte och förlåtelsen är Din. Då är Du ren. Då är Du fri.