1. Bibeln och nutida vetenskap

G. Vandeman
Traktat Nr. 1

Satelliter och rymdfärder hör till 60-talets värld. Hur ser Du på dessa företeelser?

Alltsedan den första satelliten slungades ut i sin bana kring vår jord, har en fråga ständigt pockat på vår uppmärksamhet: Vilka upptäckter kommer vi att göra i den ändlösa rymden?

Även vårt sätt att tänka på har letts in i nya och lika fantasifulla banor. Vetenskapsmän, som står med båda fötterna på jorden, är just nu på fullt allvar sysselsatta med alla de frågor, som kontakten med ett eventuellt befolkat universum har skapat.

I dag talar vi om spionsatelliter, bemannade rymdstationer och resor ute i det oändliga världsrummet med farkoster, som drivs av sol- eller atomenergi och betraktar dem som självklara. I går föreföll en månresa vara rena fantasiprodukten. I dag förbereder man första etappen på vägen mot andra och avlägsnare himlakroppar.

Arméer, flottor och flygstridskrafter verkar nästan antikverade, när man hör förnuftiga och sansade statsmän förkunna, att nutida stormakters styrka bör bedömas utifrån deras förmåga, att kontrollera världsrymden.

Vetenskapen i blickpunkten
Vetenskapsmännen har plötsligt blivit mera värdefulla för vår ekonomi och t.o.m. för våra utsikter att överleva, än de någonsin har varit. Vi befinner oss i det prekära världsögonblick, när historiens fortsättning tycks ligga i vetenskapens händer.

Männen i de vita rockarna har länge respekterats för sina forskningar i de hemlighetsfulla laboratorierna. I dag är de inte längre gömda och glömda bakom institutionsmurarna – de står även i militärt avseende mitt i historiens strålkastarljus.

Så många perspektiv har öppnats för oss, att vi har välgrundad anledning att fråga: Vad händer egentligen i vår värld och vilka makter ligger bakom världsutvecklingen? Vart är vi egentligen på väg och vad kommer vi att möta i framtiden? Många av dessa frågor söker vetenskapen att besvara, men vi känner oss ändå oroliga och vill gärna finna större auktoriteter och fastare grund att bygga vår tro och framtid på. Många frågar: Finns det en Gud och, i så fall, hur skall vi finna Honom? Den kristne säger: Gud har uppenbarat Sig i Sitt Ord, Bibeln. Där har Han gett oss all upplysning vi behöver.

Låt oss ge Bibeln en fördomsfri och ärlig granskning och se, vad vi finner.

Är Bibeln tillförlitlig?
Bibeln innehåller fler vetenskapliga fakta, än de flesta anar. Så talar, t.ex., Jesaja 40:22 om ”jordens rund” {Gustav V:s Bibel}. Inte visste människorna på Jesajas tid (ca. 700 f.Kr.), att jorden var rund. Det är ju en jämförelsevis ny upptäckt. Men då meddelade Jesaja, under gudomlig inspiration, en kunskap, som nutida vetande bekräftar.

I Jobs bok läser vi, att Gud ”hänger upp jorden på intet”. – Job 26:7. Och dock är det endast några få århundraden, sedan människor upptäckte, att jorden inte vilar på ett fundament av något slag. Här visar Bibeln sig åter vara årtusenden före sin tid. Och sådan är Bibeln, intressant, vederhäftig, överraskar och tränger igenom både tiden, rummet, evigheten och människosinnet.

Du säger: – Jag skulle tycka om, att läsa dessa texter i min egen Bibel, men jag vet inte, hur jag skall finna dem, om jag inte börjar med, att läsa igenom Bibeln från början. Ja, så kan man naturligtvis göra. En annan metod är, att låta Bibeln förklara sig själv, dvs. man läser alla texter, som behandlar den sak man är intresserad av. Den metoden har Jesus Själv lärt oss. Då Han förklarade för ett par av Sina lärjungar, att Han var Messias, genomgick Han ”Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” – Lukasevangeliet 24:27. Jesus tog alltså från alla Gamla Testamentets böcker de ord, som förutsade Hans jordeliv och försoningsdöd och satte dem samman, så att lärjungarna förstod, att just det liv de under flera år hade betraktat på nära håll, var det, som profeterna hade förutsagt. Och därav förstod de, att Jesus verkligen var den Messias, som profeterna hade talat om.

För att finna alla dessa texter, behöver man i regel en s.k. konkordans eller ordbok. Den bästa på vårt språk är Oscar Bensow: Biblisk Ordbok.

Mera astronomi
Läser vi vidare i Jobs bok, finner vi där, i hjärtat av Gamla Testamentet, en egendomlig fråga, som Gud Själv ställde till Job: ”Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?” – Job 38:31. Vad kunde en människa göra åt Sjustjärnorna och Orion där ute i det ouppnåeliga universum? Den, som studerar Bibeln, blir ofta häpen över Gudsordets intressanta ordval. Varför talar Gud om Sjustjärnorna, som är knutna samman, och Orions band, som kan lossas? Job och hans samtida hade ingen aning om de astronomiska fakta, vilka vi numera känner, nämligen att Sjustjärnorna är ett stjärnknippe, vars alla individuella stjärnor rör sig i samma riktning, medan stjärnorna i Orions bälte med stor hastighet rör sig i olika riktningar.

Jobs bok skrevs närmare 1 500 år f.Kr. Dess författare hade ingen aning om dessa förhållanden, som först under senare tider har upptäckts. Men Skaparen, som kände alla universums hemligheter, ingav honom att skriva dessa ord. Författaren förstod dem inte själv. Sådana uttalanden i Bibeln uppenbarar, att ett högre vetande, än det mänskliga står bakom Bibelns uppgifter. De bekräftar, att vi kan lita på Bibelns ord, ty de är Guds ord.

Profetiorna bekräftar Bibelns inspiration
När vi studerar Bibelns förutsägelser, finner vi, att många av dem har uppfyllts med vetenskaplig exakthet. Endast gudainspirerade författare skulle våga sig på, att skriva världshistoria tusentals år i förväg. Men Bibelns profeter har gjort det, och vi kan nu se tillbaka på en historieutveckling, som så noggrant löper parallellt med Bibelns profetior, som om dessa hade utgjort på förhand uppgjorda ritningar till de senaste årtusendenas historia.

Om en man för hundra år sedan – alltså innan någon ännu hade drömt om långdistansraketer eller vätebomber – hade stått upp och offentligt förutsagt New Yorks eller Londons totala förstörelse, skulle man ha ansett honom mindre tillräknelig. Men profeten Hesekiel uttalade en dylik förutsägelse om Tyrus, som på den tiden var en lika betydande hamnstad, som New York eller London är i dag. Han sade: ”De skall förstöra Tyrus murar och riva ner hennes torn. Jag skall skrapa bort allt grus från henne till en kal klippa. En torkplats för fisknät skall hon bli, mitt ute i havet… Man skall riva dina murar, och dina vackra hus skall man bryta ner. Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet… Aldrig mer skall du byggas upp igen”. – Hesekiel 26:4, 5, 12, 14.

Det är häpnadsväckande, hur exakt denna profetias detaljer uppfylldes. Det är visserligen sant, att då Nebukadnessar förstörde Tyrus strax efter det, att denna förutsägelse hade skrivits, förvandlades inte staden till ”en kal klippa”. Men 250 år senare kom Alexander den Store med sin här, för att inta det nya Tyrus, som då var beläget på en ö ett stycke från land. För att kunna belägra och besegra denna nya stad, beordrade han sina soldater, att bokstavligt talat renskrapa det gamla Tyrus på allt tillgängligt material, timmer, grus och sten, med vilket han byggde en broväg över till det nya Tyrus. Så kastades bokstavligt den gamla staden i havet och platsen, där den hade legat, förvandlades till en kal klippa, där fiskare torkade sina nät.

Vad är förklaringen till, att profeten kunde göra en så noggrann förutsägelse? Bibeln själv ger svaret: ”ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. ” – Andra Petrusbrevet 1:21. Skillnaden mellan ”de Heliga Skrifterna” och andra skrifter är, att de förra är ingivna, dvs. inspirerade av Gud. (Se Andra Timoteusbrevet 3:15, 16.) Hemligheten till dessa korrekta förutsägelser om framtiden är, att den Allsmäktige – Han, som känner slutet från begynnelsen – uppenbarade för profeterna, vad som skulle ske i kommande dagar. Gud Själv står alltså som garant bakom Bibelns utsagor. (Se Johannesevangeliet 13:19.)

Under århundradenas lopp har fiender och kritiker häftigt angripit Bibelns påståenden om, att dess ord är inspirerade av en högre makt. Århundradena har gått och kritikerna med dem, men Bibeln och dess budskap lever vidare. (Se Matteusevangeliet 24:35.) Angreppen har bara framhävt Bibelns auktoritet och vederhäftighet.

Arkeologerna bekräftar
Arkeologerna har ofta satt myror i huvudet på dem, som har kritiserat Bibeln. År efter år har de grävt fram vittnesbörd, som bekräftar Bibelns tillförlitlighet. Bibeln nämner vid flera tillfällen ett folk, som kallas för hetiter. Det är inte många årtionden, sedan kritikerna menade, att ett folk med namnet aldrig hade funnits. I dag vet vi, att de arkeologiska fynden efter hetiterna är så omfattande, att man numera anser, att de var ett av Forntidens mäktigaste folk. Man förnekade också all kännedom om Belsassar. Nu känner historikerna honom väldigt väl genom de fynd man har grävt fram ur ruinerna och stenmassorna efter Forntidens väldiga metropoler. (Se Lukasevangeliet 19:40.)

Detta århundrades mest sensationella arkeologiska fynd är Döda-Havsrullarna, vilka upptäcktes av en beduinpojke, som letade efter en bortsprungen get. På måfå kastade han en sten in i en av stenöknens många grottor. Den krossade en lerkruka, och ljudet därav var tillräckligt, för att väcka pojkens nyfikenhet. Den nyfikenheten skänkte oss ovedersägliga bevis för, att det tjugonde århundradets Bibel är fullständigt autentisk.

Bibelns ursprung
Vem skrev Bibeln? Det finns två svar – båda lika sanna. Fyrtio personer skrev den – fyrtio män, som levde åtskilda av århundraden, utan möjlighet att samlas, för att resonera om, vad och hur de skulle skriva. Och dock är dessa fyrtio fullkomligt överens i alla detaljer. Det andra svaret, som utgör förklaringen till denna perfekta överensstämmelse är, att Gud ingav dem, vad de skulle skriva. ”ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” – Andra Petrusbrevet 1:21. Där finner vi alltså förklaringen till den säregna överensstämmelsen.

Bibeln har en enda författare och ett enda centralt tema – Jesus Kristus! Hemligheten till dess kraft och det, som skiljer denna bok från alla andra böcker, är dess huvudperson.

Det sägs, att i alla den brittiska flottans rep och trossar löper en scharlakansröd tråd. Genom den kan man alltid avgöra, om ett rep tillhör flottan eller ej. På samma sätt löper genom hela Bibeln en scharlakansröd tråd – berättelsen om Jesus Kristus, vår Frälsare.

Man tror kanske i allmänhet, att det endast är i Nya Testamentet eller evangelierna, som man kan läsa om Jesus. Men så är det inte. Kristus genomsyrar hela Bibeln. I Första Moseboken möter vi Honom såsom Skaparen, i Andra Moseboken leder Han Israel ut ur Egypten. Han framträder för oss såväl i profeternas skrifter, som i evangelierna. Bibelns sista bok är ”Jesu Kristi uppenbarelse”. Och några av dess sista ord uttalas av Jesus: ”’Ja, jag kommer snart.’” {Uppenbarelseboken 1:1; 22:20.}

Detta är hemligheten och orsaken till, att denna bok trots allt genom tidsåldrarna har bevisat sig vara oförstörbar. Ingen bok har varit så hatad, men ingen har heller varit så älskad. Bokens dominerande personlighet – Kristus – gör den oövervinnlig och till en livsförvandlande kraft för alla, som läser, älskar och tar vara på dess ord. Den gör människor rena och lyckliga.

Bibelns kraft
Det är den levande Kristus, som gör Bibelns ord så livaktiga. Bibeln är inte en skildring av en man, som levde ett rättfärdigt liv, undervisade om goda livsprinciper och uttalade visa förmaningar och därefter dog och nu vilar i en grav, utan att kunna vara till någon praktisk hjälp för oss. Nej, Bibeln är berättelsen om en person, som lever i dag! Och Han kan och vill komma in och leva Sitt överflödande liv i Ditt hjärta – om Du tillåter Honom. Snart, ja, väldigt snart, skall Kristus komma tillbaka till jorden. Du har möjlighet, att själv få se Honom – att stå ansikte mot ansikte med Honom.

Hur trygg skulle inte framtiden te sig för människan, om hon med visshet kunde veta, att Bibeln verkligen är, vad den utger sig för att vara! Kan vi tro Guds Ord? Förmår detta Ord att gripa in och hjälpa nutidsmänniskan, att lösa sina många bekymmer?

Bibelns anspråk
Om det nu visar sig, att Bibeln verkligen är Guds bok och dess Jesus en mäktig livsförvandlare, hur skall vi då handla? Bibeln föreger sig vara inspirerad, skriven av ”heliga män”, som ”drivna av den helige Ande talade vad som gavs dem från Gud.” Förhåller det sig så? Dess egna krav på, att bli trodd, är av sådan art, att vi måste ta ställning till den – antingen skall vi tro den, eller förkasta den helt. Någon möjlighet till kompromiss finns inte.

Nu kan vi emellertid veta, vad som är sant i detta avseende, ty vittnesbörden därom är överväldigande! Vi kan i dag tro Guds Ord utan någon risk, att behöva revidera dem i morgon.

Men om Bibeln endast sysselsatte sig med profetior, historia, vetenskapliga fakta och ordspråk, hur underbara och sanna dessa än vore, skulle den ändå aldrig kunna tillfredsställa människosjälens innersta längtan. Om inte en levande och mäktig personlighet genomsyrade Bibeln med Sin Ande, skulle den inte kunna ge oss lycka och trygghet. Man kan inte uppleva lyckan, utom i förhållandet till en annan person. Bibelns kraft är den levande Skaparens kraft.

Har Du tidigare läst Bibeln – läst den och inte blivit påverkad och förvandlad av dess levande ord? Om Du har läst den och inte funnit lycka, sinnesfrid, förtröstan och trosvisshet, måste det bero på, att Du inte har blivit bekant med den person, som dominerar Bibeln.

Att lära känna Kristus, innebär att uppleva Hans levande intresse för och omvårdnad om Dig personligen. Att känna Honom, utgör det enda effektiva botemedlet mot fruktan och förvirring. Ja, den som har upplevt Honom som den levande Frälsaren, bär inom sig förvissningen, att han kan lita på varje ord, som Han har skrivit i Sin bok.