En fast grund .se

   


Förstasidan

E-post Sundstad
E-post Pedersen



Missionsbroschyrer

Olika dokument

av L Wiberg

Tidsåldrarnas Längtan

Guds folk i kris

Den Goda Världsordningen

Föreläsningar om Framtiden

Muslimer studerar Bibeln

tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 38: Den Helige Andes Gåvor

___________________________________________________________________________

Vid vårt förra möte lärde vi oss, att vi inte skall tro ”alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud(Första Johannesbrevet 4:1).

Vi lade märke till ett nutida exempel på andar i verksamhet – tungomålstal – och vi observerade, att i nutidens tungomålsrörelse hävdar alla, oavsett samfundstillhörighet (katoliker, protestanter, spiritualister), att de leds av Anden och upplever Andens yttringar, som får dem alla att tro på dessa yttringar. Likväl är det klart och tydligt så, att de inte alla kan ha rätt och vara ledda av sanningens Ande.

Alltså manar Bibeln oss till, att ”pröva andarna”. Känslor och sinnesintryck utgör ingen måttstock att pröva andarna med. Snarare säger Bibeln, att om vi rättar oss efter våra sinnesintryck, känslor och yttre omständigheter, blir vi bedragna.

Matteusevangeliet 24:24Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

Andra Korintierbrevet 11:13Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. 14 Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 15 Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.

Bibeln föreskriv det här provet: Talar andarna enligt Guds lag och Hans Ord? Guds Ord skall alltid avgöra äktheten hos övernaturliga yttringar. Övernaturliga yttringar är inget måste, för att man skall kunna tro på Bibeln. Däremot kan äkta andliga gåvor hjälpa oss att förstå Bibeln.

Jesaja 8:19När de säger till er: ’Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar’, så svara: ’Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?’ 20 Till lagen och till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord, beror det på att de saknar ljus” {vers 20 ur King James Version}.

Förvisso manar Bibeln oss till, att pröva andarna, men den manar oss aldrig till, att strunta i äkta andliga gåvor.

Johannesevangeliet 14:16Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva.

Den Helige Ande gavs till församlingen. Vi får icke ringakta och strunta i den Helige Andes verk. Vi måste pröva varje ande, men samtidigt godta det, som är sant. Orsaken till, att Gud manar oss att pröva andarna, är att det förekommer äkta övernaturliga yttringar. Ja, ett skäl till att Satan förfalskar sådana yttringar är, att han vill göra oss förvirrade och få oss att förkasta den verklige Helige Andes yttringar, när de inträffar. Om vi skulle förkasta varje yttring från den Helige Ande, skulle vi falla i Satans snara. Bibeln säger, att vi skall pröva andarna, inte att vi skall förkasta Anden. Vi behöver lära känna den Helige Ande och förstå oss på Hans yttringar. Här ger Paulus oss råd beträffande den Helige Andes gåvor.

Ett Studium om Första Korintierbrevet 12-14

Första Korintierbrevet 12:1Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.” {I King James Version heter det: ”… i fråga om andliga gåvor”. Övers. anm.}

”Låt oss sätta oss in i den Helige Andes gåvor”, säger Paulus. Sedan fortsätter han med att undervisa oss om Andens äkta gåvor. Innan vi slår upp Pauli ord, skall vi fastställa, vem det är han talar till. Det kan underlätta förståelsen av ett avsnitt i Bibeln, om man vet, vem profeten riktar sig till.

Första Korintierbrevet 12:27Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.

Paulus talar till Kristi kropp. Vilka utgör Kristi kropp?

Efésierbrevet 1:22Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Kolosserbrevet 1:24Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.

Paulus talar således till personer, som är medlemmar av Kristi kropp, församlingen. Ja, han går än längre, han säger sig tala till döpta medlemmar av församlingen. Vidare framhåller han, att det endast finns en sann Kristi kropp – endast en sann församling.

Första Korintierbrevet 12:12Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Alltså riktar Paulus sig till döpta församlingsmedlemmar i den sanna kristna gemenskapen eller församlingen i Korint, och säger så här till dem: ”Var inte okunniga om andliga gåvor. Jag tänker berätta för Er om andliga gåvor, så att Ni slipper vara okunniga om dem.” Här undervisade sålunda Paulus denna församlings medlemmar om andliga gåvor. Först och främst, sade han, förekommer det olika Andens gåvor. De är inte alla likadana.

Första Korintierbrevet 12:4Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.

Vidare, säger Paulus, får Ni dessa gåvor, för att Ni skall vara en välsignelse för församlingen och andra. Var och en av Er, säger Paulus till församlingens döpta medlemmar, har fått någon andlig nådegåva.

Första Korintierbrevet 12:7Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.

Sedan räknar Paulus upp flera av den Helige Andes gåvor, som skänks åt församlingen.

Första Korintierbrevet 12:8Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.

När Guds sanna församling har enats och vänt ryggen åt sina synder, såsom skedde under den första kristna Pingsten, då utrustas varje församlingsmedlem med sin särskilda gåva från den Helige Ande vid dopet.

Apostlagärningarna 2:38Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

I kapitel 12 säger Paulus till församlingen i Korint, att Gud utdelar den Helige Andes nådegåvor vid dopet. Håll i minnet, att dessa är gåvor, och när man tar emot en gåva, avgör man inte själv, vad det skall vara för gåva; det gör gåvans skänkare. Annars är det ingen gåva. Den Helige Ande skänker den troende Sin gåva. Det är därför Han, och inte mottagaren, som bestämmer, vilken gåva mottagaren skall få.

Första Korintierbrevet 12:11Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.

Nå, Paulus säger detta: Bara för att den Helige Ande skänkt särskilda gåvor till olika medlemmar i församlingen, skall ingen tro sin gåva vara förmer, än någon annans. Nej, säger Paulus, det är samme Helige Ande, som förmedlar varje gåva. Olika församlingsmedlemmar erhåller olika gåvor, för att församlingen skall bli fullständig och balanserad, och varje gåva behövs.

Första Korintierbrevet 12:12Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.

Tänk bara, säger Paulus, hur det skulle bli med Din lekamliga hydda, Din fysiska kropp, om dess lemmar vore precis likadana.

Första Korintierbrevet 12:15Om foten sade: ’Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen’, så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: ’Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen’, så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt?

Kan Du föreställa Dig en byrålåda full med ögon! Vilken grotesk syn det vore. Inte skulle dessa ögon utgöra en hel kropp? Ögonen behöver ansiktet, händerna, fötterna och allt det andra i kroppen. Eller tänk Dig en hel korg full med tungor, som sätter igång att skvallra samtidigt. Du ser, det här är mångas uppfattning om, hur församlingen borde vara beskaffad – idel tungor, som talar på allehanda språk. Nej, Kristi kropp är fullständig och i perfekt ordning. Var och en, som vill att alla skall vara en tunga, orsakar förvirring i församlingskroppen. Hör Du, hur många tungor har kroppen egentligen? Kroppen har två fötter, två händer, två ögon, två öron, men bara en tunga.

Nej, säger Paulus, vi får inte alla tungomålstalets gåva eller någon annan, gemensam gåva, utan alla mottar olika, bestämda gåvor.

I tillägg frågar Paulus oss en sak: Var placeras de medlemmar, som fått dessa nådegåvor, och vem sätter dem där?

Första Korintierbrevet 12:18Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat.

Var och en, som får en gåva från den Helige Ande, inlemmas i kroppen, alltså i församlingen. Det förhåller sig faktiskt så, vilket vi tidigare lärt oss, att det är när en person döps in i den sanna församlingen, eller efter dopet, som vederbörande mottar sin gåva från den Helige Ande.

När vi nu går igenom Första Korintierbrevet 12, ser vi härnäst att Paulus upprepar sig, för att ingen skall kunna missuppfatta honom; alla får olika gåvor och förmågor.

Första Korintierbrevet 12:19Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? 20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: ’Jag behöver dig inte’, inte heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver er inte.’”

Paulus säger, att någon kanske anser vissa medlemmar vara mindre viktiga, än de själva, eftersom deras gåvor tycks vara underlägsna. Dock behövs varje gåva. Kanske vi har en duglig lärare, exempelvis en Sabbatsskollärare, samtidigt som vi har någon, som är bra på att hjälpa andra (observera: Detta är alltså en av gåvorna), men inte är särskilt duktig på att undervisa andra. Paulus säger, att båda två behövs. Ja, Paulus säger, att de ”simplare” gåvorna skall upphöjas.

Första Korintierbrevet 12:22Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de lemmar i kroppen som vi anser vara mindre värda, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder”.

Alla medlemmar i församlingen skall samverka i samklang och kärlek, varvid de skall sätta andra före sig själva.

Första Korintierbrevet 12:25för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.

Vi skall hedra varandra, i synnerhet skall vi hedra dem med mindre anslående gåvor, men Gud har bestämt att vissa gåvor i församlingen är speciella. Det är tre bestämda gåvor i församlingen, som Gud lägger särskild vikt vid. Detta gör Han inte för att gåvornas mottagare skulle vara viktigare, nej, gåvorna i sig är särskilt värdefulla.

Första Korintierbrevet 12:28Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra.

Lägg på nytt märke till Pauli ord: Att Gud satt gåvorna i ”sin församling”.

I nästa kapitel fortsätter Paulus med att säga, att det största vi kan äga – detta överträffar till och med den Helige Andes övriga gåvor – är kärlek. Efter att ha uppehållit sig vid kärleken i Första Korintierbrevet 13, säger Paulus här i kapitel 14, vers 1, att vi skall eftersträva kärleken och önska oss andliga gåvor. Dock borde vi helst sträva efter att vinna ”profetians gåva.

Första Korintierbrevet 14:1Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

Sammanfattning

Nu skall vi sammanfatta Pauli ord till oss i de här kapitlen: 1.

1 När Guds församling blivit enig och renad, såsom församlingen blev till den första kristna Pingsten, skänker Gud varje person som uppriktigt ångrar sina synder och låter sig döpas för att bli medlem av församlingen och därigenom blir en lem av Kristi kropp, en gåva genom den Helige Ande. 2.

2 Allas gåvor är olika. 3.

3 Det ankommer inte på oss att bestämma, vilken gåva just vi skall ha, nej, det avgör den Helige Ande. 4.

4 Varje person i församlingen förväntas samarbeta i samklang med de andra. Var och en skall komplettera de andra. Därmed blir församlingskroppen fullständigt balanserad och förenad. 5.

5 Likväl är den viktigaste egenskapen ett kärleksfullt sinne. Utan denna kärlek är allt annat gagnlöst. 6.

6 Vi skall särskilt vinnlägga oss om profetians gåva.

Den Helige Andes Gåvor i Dag

Nu tänker jag ställa en fråga: Är det meningen, att även dagens församling skall äga den Helige Andes gåvor? Bibeln ger oss svaret:

Efésierbrevet 4:8Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.

Här nämns de grundläggande gåvorna för församlingens uppbyggelse – apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Hur länge skulle de här gåvorna finnas kvar inom församlingen?

Efésierbrevet 4:11Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

Dessa gåvor skall förbli i församlingen, ”tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” Enligt Första Korintierbrevet 13:9-10 och Uppenbarelseboken 14:5, kommer denna mognad och detta samgående med Kristus att nå sin kulmen vid Jesu återkomst. Alltså skänkte Jesus Sin församling bestående gåvor. De skulle besjäla de troende fram till Jesu andra ankomst.

Johannesevangeliet 14:16Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er”.

Varför fick församlingen dessa bestämda gåvor (apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare), och varför skulle de bestå i församlingen fram till Jesu andra ankomst?

Efésierbrevet 4:14Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.

Om det någonsin varit påkallat med dessa gåvor inom församlingen, är det nu, när varje vindkast i läran griper omkring sig och människor bedriver sitt sluga falskspel samt i sin välövade list förleder till villfarelse.

Matteusevangeliet 24:24Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

Förvisso behöver vi dessa till församlingen utlovade gåvor, för att inte ”falska messiasgestalter och falska profeter” även skall bedra oss. Pris ske Gud, att Han också lovat oss Sina gåvor! Kanske någon undrar: ”Innefattar detta profetians gåva?” För många i vår tid är det en ny tanke, att Gud skulle kunna ha profeter i dessa yttersta dagar. Nå, Paulus rådde oss, att särskilt eftersträva den gåvan (Första Korintierbrevet 14:1).

Nu skall vi betrakta Petri ord, när han anför ur Joel 2:

Apostlagärningarna 2:17Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera… 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.’”

Den här profetian blev delvis uppfylld, då den Helige Ande utgöts på Pingstdagen. Dock kommer profetian att helt uppfyllas i och med att Gud utgjuter Sin nåd vid verkets avslutande. Löftet gäller ”de sista dagarna”, men tog sin början på apostlarnas tid och fullbordas vid Jesu ankomst: ”Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta”, sade Petrus.

Profetians Gåva: Ett Kännetecken på Guds sista Församling

Förutom att profetians gåva lovats oss till de sista dagarna, utgör den ett av kännetecknen, som Gud har gett för att vi skall kunna identifiera Hans sanna församling vid tidens slut. Detta framgår av förutsägelserna i Uppenbarelseboken.

Först lägger vi märke till, vad Profetians Gåva kallas för i Uppenbarelseboken (och i resten av Bibeln):

Uppenbarelseboken 19:10Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: ’Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.’”

Lägg detta noga på minnet: ”Profetians ande” kallas för ”Jesu vittnesbörd”. Vid utläggningen av profetior måste vi förstå de symboler, som används, för att kunna förstå själva profetian. I Bibeln åsyftas med uttrycket ”Jesu vittnesbörd” på ett särskilt sätt profetians gåva. Genom profetians gåva vittnar Jesus för Sin församling – på så vis sänder Han budskap till den.

Uppenbarelseboken 22:16Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.’”

Lägg nu märke till de två kännetecknen på Jesu sista sanna församling strax före Hans återkomst. Den äkta församlingen måste ha både kännetecknen, eljest är den inte den äkta församlingen.

Uppenbarelseboken 12:17I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Av vårt studium av Uppenbarelseboken 12 lärde vi oss, att efter Jesu himmelsfärd tömde den store draken, ”som kallas Djävul och Satan(vers 9), ut sin vrede över församlingen. Församlingen tvingades att fly ut i vildmarken. Där stannade församlingen i 1 260 år, varefter makten vilddjuret skulle få ett dödligt sår. Hur skulle, efter de 1 260 åren, kvinnan eller Guds folk gå att känna igen? Bibeln identifierar ju makten vilddjuret väldigt ingående. Hur utmärker Gud Sin församling?

Har Gud satt ett särskilt namn på församlingen? Nej, Bibeln pekar inte på något visst namn, varigenom det går att identifiera den äkta församlingen – varje kyrka skulle annars använda det namnet. Är då en mänsklig organisation med rötterna i forntiden tecknet på Guds församling? Nej, organisationer kan fördärvas. Hur skall vi då kunna känna igen Guds återstående folk i den sista tiden? Gud tillhandahåller två omisskännliga tecken, som låter den uppriktige identifiera Hans riktiga gemenskap. Vi finner dem i Uppenbarelseboken 12:17. Vi skall därför gå igenom dem ord för ord. Härigenom kommer vi att känna igen båda symbolerna, när vi läser beskrivningen av dem.

I sitt raseri mot kvinnan (Guds sanna folk, Jeremia 6:2; Jesaja 51:16) gick draken (Satan, Uppenbarelseboken 12:9) bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd (profetians ande, Uppenbarelseboken 19:10).

Vi går igenom versen på nytt, fast nu ersätter vi de profetiska symbolerna med deras egentliga innebörd:

”I sitt raseri mot församlingen gick Satan bort för att strida mot de sista av hennes barn, som: 1) lyder Guds bud och 2) håller fast vid Jesu vittnesbörd.”

Vilka är de två Kännetecknen på Guds Församling i den yttersta Tiden? 1.

Medlemmarna lyder Guds bud (vilket innebär alla bud, Jakobsbrevet 2:10). 2.

Församlingen har den Helige Andes profetiska gåva i sin krets.

Vänner, om en person menar allvar med att ingå i Guds sista äkta församling, måste vederbörande leta, tills han eller hon finner en församling med dessa två särdrag. I hela världen letar människor från alla slags religiösa inriktningar efter dessa särdrag. Vill just Du vara en del av Guds sista skara på Jorden? Det kan Du bli, genom att låta Dig besjälas av dessa två särdrag.