tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 34: Fly för Ditt Liv – och finn Friheten!

___________________________________________________________________________

Uppenbarelseboken 12 talar om den stora striden mellan Kristus och Satan. Efter Kristi himmelsfärd riktade Satan sin vrede mot församlingen. Under 1 260 år måste den gömma sig i vildmarken. På Medeltiden förhindrades fri evangelisering, till skillnad mot Kristi tid och i de yttersta dagarna. Uppenbarelseboken 14 beskriver Guds sista budskap till världen och Hans avslutande dom över vilddjurets efterföljare.

Uppenbarelseboken 13 knyter ihop de två händelserna. Det trettonde kapitlet knyter an till både kapitel 12 och kapitel 14. Kapitel 13 börjar med Medeltiden, som tidigare beskrivits i Uppenbarelseboken 12, och fortsätter fram till vilddjurets märke, vilket närmare tas upp i Uppenbarelseboken 14.

I Uppenbarelseboken 13 ser vi, att vilddjurets märke kommer att strängeligen genomtvingas före Jesu återkomst:

Uppenbarelseboken 13:15 ”Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. 16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.”

Ordet ”tillbad” här har översatts från grekiskans ”proskuneo”. ”Kuneo” betyder ”att kyssa”. I litteraturen används ordet för att beskriva, hur någon ligger platt på marken framför en avgud, eller högt ärar sin herre eller mästare, eller avgudar en annan människa. Här talas det om en tid, när människorna nödgas avguda, eller strängt lyda, eller högt ära vilddjuret. Hur kommer folk att förmås till, att högt ära vilddjuret? Genom att godta dess auktoritetsmärke. Om man vägrar att godta märket, utsätts man för ekonomisk bojkott och blir oförmögen, att köpa och sälja. Ja, dödsstraff kommer faktiskt att vänta dem, som vägrar att ta emot vilddjurets märke. Observera: Det kunde ”låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild.”

Det här är en bild av ett ohyggligt trångmål, som kommer att drabba världens invånare. Å ena sidan blir de tvingade genom människors lagar, att ta emot vilddjurets märke eller bli bojkottade och slutligen hotade med döden. Å andra sidan, om de ger efter för människors lagar, kommer de att drabbas av den svåraste förkastelsedom, som Gud någonsin utfärdat.

Uppenbarelseboken 14:9 ”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med hög röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, 10 han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.”

Här ställs vi inför ett ohyggligt dilemma. Lyd människor och bli förbannad av Gud, eller lyd Gud och bli förbannad av människor. På den tiden kommer allas sanna lojalitet att tydligt visas. Vid Jesu återkomst finns det bara två slags människor. Skiljelinjen kommer att markeras tydligt. I dag är det lätt, att säga sig vara trogen mot Gud och ändock följa med mängden. Då kommer emellertid alla att måsta välja klar sida. Nå, om vi i dag dukar under för press från andra, hur skall vi då kunna stå på Guds sida utan att blinka, när bojkott och förföljelse hotar?

Vad kan tänkas utlösa en dylik religiös förföljelse? Hur och var kommer det hela att inträffa? Vi skall nu ta fram bakgrunden till denna profetia.

Det första Vilddjuret i Uppenbarelseboken 13

Uppenbarelseboken 13 tecknar två olika vilddjursmakter. Under en tidigare föreläsning lärde vi oss, att det första vilddjuret var en bild på Roms religiösa makt, som dominerade Europa i 1 260 år, från 538 e.Kr. till 1798 e.Kr.

Uppenbarelseboken 12:18 ”Och jag stod på sanden vid havet. 13:1 Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina huvuden hädiska namn…5 Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. 6 Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 7 Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag.” Här ser vi samma makt, som beskrevs i Danielsboken. Den makten skulle försöka, att förändra Guds heliga tider och lag. Dessutom skulle den förfölja dem, som var trofasta mot Guds lag.

Danielsboken 7:25 ”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar”.

Såsom framgått tidigare, har denna makt följande, identifierande särdrag: 1.

1 Den skulle uppstå i Europa någon gång efter framträdandet av de tio andra riken, som Romarriket sönderföll i. Romarrikets sönderfall fullbordades 476 e.Kr. (Danielsboken 7:8, 20). 2.

2 Den skulle vara en religiös, förföljande makt (Danielsboken 7:25; Uppenbarelseboken 13:4, 7-8). Den beskrivs specifikt som en antikristen makt i Danielsboken 7:25; Uppenbarelseboken 13:6 och Andra Tessalonikerbrevet 2:4. 3.

3 Den skulle rätta sig efter traditionen (människors sedvänjor och läror), i stället för Guds Ord (Danielsboken 7:8, 25; Andra Tessalonikerbrevet 2:1-12). 4.

4 Den skulle försöka, att ändra på Guds lag, och då främst Sabbatsbudet. Sabbatsbudet är det enda budord, som omfattar tid (Danielsboken 7:25). 5.

5 Den skulle framträda, sedan tre andra makter fallit. Dessa makter var herulerna (de föll år 493 e.Kr.), vandalerna (föll 434 e.Kr.) och östgoterna. Den sista av dessa tre makter (östgoterna) fördrevs från Rom 538 e.Kr. (Danielsboken 7:8, 20). 6.

6 I Andra Tessalonikerbrevet läser vi, att denna makt fanns redan på Paulus’ tid, men att dess politiska agerande förhindrades av den dåvarande, hedniska makten i Rom: ”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han [kejsaren över Romarriket] som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram” (Andra Tessalonikerbrevet 2:1-12. Här citeras verserna 7-8a). 7.

7 Enligt Paulus, skulle den här makten bestå till Jesu återkomst. Andra Tessalonikerbrevet 2:8b. Eftersom makten i fråga kom på scenen i Paulus’ tid och skulle komma att bestå till Jesu återkomst, måste den förekomma i dagens värld. 8.

8 Uppenbarelseboken 13:2 förklarar, att det hedniska Romarriket (Djävulens eller drakens mänskliga ombud – se Uppenbarelseboken 12:3-5) skulle ge den ”sin makt och sin tron och stor myndighet.” Den här makten vann inte sin makt, tron eller sätet för sitt herravälde och stor myndighet med sina egna väpnade trupper, utan fick allt som en gåva från det hedniska Romarriket. 9.

9 Vi noterade också, genom att jämföra Uppenbarelseboken 13:1 med 17:1 och 18, att den här makten hörde hemma i staden Rom. 10.

10 Den skulle bli en supermakt – det kunde inte vara fråga om en enda nation, som Stor-Britannien eller Frankrike eller Ryssland, ty den erhöll makt över alla stammar och folk och språk och folkslag – Uppenbarelseboken 13:7. Den skulle vara en världsomfattande makt, vars inflytande skulle märkas i alla jordens länder. 11.

11 Både i Danielsboken 7:25 och i Uppenbarelseboken 13:5 förutsägs det, att denna makt skulle förfölja de heliga under tre och ett halvt åt, eller 42 månaders profetisk tid. I Bibeln var en judisk månad 30 dagar lång, så 3½ år eller 42 månader skulle motsvara 1 260 dagars profetisk tid. Det här är samma period, varunder den äkta församlingen skulle lida svår förföljelse – Uppenbarelseboken 12:6. Under de 1 260 svåra förföljelseåren blev, enligt de försiktigaste skattningar, 50 millioner Bibeltrogna kristna blodsvittnen på grund av den här maktens inflytande. 1 260 profetiska dagar är lika med 1 260 kalenderår (Hesekiel 4:6; Fjärde Moseboken 14:34; Danielsboken 9:24-27). Den stora vedermödans tid skulle sträcka sig fram till den sista tiden i världshistorien, som i Danielsboken 11:35 kallas för ändens tid. (Med andra ord skulle den stora vedermödan upphöra precis före världshistoriens sista, mäktiga epok.) Vi har redan sett, att den här perioden började i och med att påvedömet först kom till världslig makt år 538 och slutade, då påven tillfångatogs 1798 och dog i landsflykt. Då upphörde påvemakten att finnas till i några månader. Därmed mottog påvedömet det dödliga sår, som omtalas i Uppenbarelseboken 13:3. Sedan det dödliga såret tilldelats påvedömet, ägde påvestolen ej längre någon världslig eller myndighetsmässig makt. Dock förutsade Bibeln, att det dödliga såret skulle läkas (Uppenbarelseboken 13:3). Det hände 1929, då Mussolini lovade påvedömet ett landområde (Vatikanen). Härigenom blev påvestolen på nytt en världslig makt med myndighet. Sedan det dödliga såret (1798) läkts (1929), skulle påvedömet åter bli en världsomspännande makt, ja, till den milda grad, att ”hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det” – Uppenbarelseboken 13:3. 12.

12 Den här makten skulle komma med stora påståenden. Daniel nämner detta åtminstone tre gånger i kapitel 7 (se verserna 8, 20, 25). Paulus omtalar samma sak i Andra Tessalonikerbrevet 2:4, 9 och Johannes talar upprepade gånger härom i Uppenbarelseboken 13:4-6. Den här makten skulle upphäva sig ”emot den Högste” – Danielsboken 7:25; ”över allt som kallas gud eller heligt” – Andra Tessalonikerbrevet 2:4; ges ”en mun som talade stora och hädiska ord… Det öppnade sin mun för att häda Gud” – Uppenbarelseboken 13:5-6. Hädelse innebär, att en människa gör anspråk på Guds företrädesrätt (se Johannesevangeliet 10:33-37). Denna makt skulle upphöja sig själv över Gud, dvs. den skulle hävda, att den kunde överträffa Gud! Gud säger, att Han aldrig kommer att förändra Sin lag (Psaltaren 89:35; Lukasevangeliet 16:17). Emellertid påstår sig den här makten kunna göra det (Danielsboken 7:25).

Ett studium av dessa identifierande särdrag överbevisar en om, att påveväldet i Rom är den enda makt, som passar ihop med beskrivningen. Påveväldet var förvisso en förföljande makt. Det påstår sig ha flyttat Sabbatens helighet till Söndagen, och att detta är ett tecken på dess auktoritet och myndighet. Vidare var påvestolen en politisk makt i precis 1 260 år, från 538 e.Kr. till 1798 e.Kr., då den franske generalen Berthier tillfångatog påven och förklarade alla påvens besittningar fransk, statlig egendom. Här ger Bibeln ytterligare en ledtråd.

Uppenbarelseboken 13:18 ”Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.”

Lägg märke till, att vilddjurets tal är en människas tal (ej någon maskins, någon dators, eller ett systems, utan en människas tal). Douay-Bibeln anmärker: ”Siffervärdet hos hans namn utgör detta tal.” Således måste det vara siffervärdet hos en människas titel, såsom ”Förenta Staternas president”.

I det gamla Rom utgjorde siffror bokstäver i alfabetet, kallade för romerska taltecken. Härigenom fick varje namn ett talvärde. Det hände, att talvärdet hos ett namn räknades samman som ett slags identifikation. Nå, det går inte att bara summera talvärdet åt vilken person som helst, t.ex. någon arabledare, judisk ledare, eller amerikansk ledare, och leta fram någon, vars namns värde råkar bli 666 och utnämna honom till vilddjuret. Icke! Alla identifierande detaljer måste stämma in. Vi har redan sett, att bara påvedömet stämmer överens med Bibelns igenkänningstecken på vilddjuret. Bibeln ger ledtråd efter ledtråd. Tydligen vill Gud, att vi skall uppnå klarhet härvidlag. Nu skall vi jämföra den här ledtråden, och se, huruvida även den stämmer.

Hur lyder påvens offentliga titel? Den amerikanske presidentens ämbetstitel är ”Förenta Staternas president”. Därför måste även påven ha en titel. Den titeln är ingraverad i påvens tiara. Hans officiella titel framgår av följande uttalande från den romersk-katolska tidskriften Our Sunday Visitor: ”Bokstäverna, som finns inristade i påvens krona, är dessa: Vicarius Filii Dei, vilket är latin för Guds Sons Ställföreträdare” (den 18. April, 1915).

Siffervärdet hos hans namn är 666. Det här är ytterligare en förklaring, som passar in på profetian. När den jämförs med alla övriga profetior om vilddjuret, bidrar den till vilddjurets identifiering.

Guds märke tas emot i pannan, när Hans lagar skrivs i sinnet (Andra Moseboken 13:9; Femte Moseboken 6:6, 8; Hebréerbrevet 8:10), och Hans märke tas emot i handen, när vi lyder Honom (Femte Moseboken 11:1, 8, 18). På samma sätt skrivs vilddjurets märke symboliskt i handen, när vi lyder hans lagar, och det skrivs i pannan, när vi blir laglösa som han.

Guds namn står för Hans karaktär. Observera, att Guds folk erhåller Guds namn i pannan.

Uppenbarelseboken 14:1 ”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.”

Varför står Guds namn skrivet på deras pannor? Därför att de håller Guds lagar. Budorden är, så att säga, ingraverade i deras sinnen, och de lyder även lagen med händerna.

Uppenbarelseboken 14:12 ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’”

Hebréerbrevet 8:10 ”Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.”

Vi blir Guds folk och mottar Hans namn i pannan och handen, när vi tar emot Hans lagar i sinnet och lyder dem med handen. På samma sätt blir vi vilddjurets anhängare och tar emot hans namn, som symboliseras genom 666, när vi mottar hans lagar i sinnet och lyder dem med handen.

Det är en annan intressant detalj kring talet 666. När någonting är helt och fullständigt i Uppenbarelseboken, sätts det i samband med talet fyra, eller upprepas det tre gånger. Guds fullkomliga tal är sju, som odödliggjorts i Sabbaten. I hela Uppenbarelseboken använder Gud siffran sju. Där förekommer det sju församlingar, sju sigill, sju basuner, sju åskor, osv. Sex understiger sju, talet ”kommer till korta”, det blir aldrig fulländat som sju. Satans uträkning har ständigt varit, att se till att folk alltid skall komma till korta, när det gäller att bli fulländade. Han struntar i, om en person går i kyrkan varje vecka, så länge som vederbörande bara inte tillber på Guds egen dag. Han struntar i, om en person håller flertalet budord, så länge som vederbörande kommer till korta, när det gäller ett enda. Han struntar i, om en person nästan är en kristen, så länge som vederbörande inte följer Frälsaren hela vägen. Sexhundrasextiosex är sex upprepat tre gånger, för att visa fullständighet. Makten Anti-Krist kommer till korta, vad gäller Guds norm och måttstock på alla sätt. När vi tar efter det här särdraget hos vilddjuret, i vår kristna erfarenhet, då riskerar vi, att ta emot vilddjurets märke.

Det sades, att makten vilddjuret skulle härska i 1 260 år, därefter skulle Anti-Krist erhålla ett dödligt sår.

Uppenbarelseboken 13:3 ”Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det”.

Vilddjurets sju huvuden står för två saker. De står för Roms Sju Kullar, och sju på varandra följande världsmakter, som Satan verkat igenom.

Uppenbarelseboken 17:9 ”Detta är det sinne som ger vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har ännu inte kommit, och när han kommer får han bli kvar bara en kort tid… 18 Och kvinnan som du såg är den stora staden, som regerar över kungarna på jorden.”

Huvudet, som stod för den då härskande makten i Uppenbarelseboken 13:1-10, alltså Roms påvliga makt, fick ett dödligt sår vid slutet på de 1 260 åren. Påven tillfångatogs då den 15. Februari, 1798 av Berthier. Han dog i fångenskap i Valence, Frankrike, den 29. Augusti, 1799. Under en tid därefter fanns det inget påvedöme. Den påvliga kyrkan var då som svagast, och den verkade aldrig kunna återta sitt politiska inflytande i världen. Dock skulle såret bli läkt.

Uppenbarelseboken 13:9 ”Den som har öra, han höre. Den som för andra bort i fångenskap, han skall själv bliva bortförd i fångenskap; den som dräper andra med svärd, han skall själv bliva dräpt med svärd. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet och tro” {1917 Års Översättning}.

En ny Nation föds

Lägg nu märke till en överraskande, ny vändning i profetian. Ungefär samtidigt som påven togs tillfånga 1798, såg Johannes ett annat vilddjur, en annan nation, stiga upp ur jorden.

Uppenbarelseboken 13:11 ”Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.”

Mot slutet av de 1 260 åren av påvlig överhöghet i Europa sökte man förtvivlat, att återfå sin borttynande kraft genom Jesuiternas utbildning av de unga och sedvanlig förföljelse av dem, som vägrade att rätta sig efter påvestolens lärosatser. Därför började folk att fly från sina hemländer, på jakt efter en ny frihetens tillflyktsort.

Flykten till friheten inleddes på allvar efter Bartolomeimassakern i Paris mot slutet av 1500-talet. Vid det här laget hade de protestantiska hugenotterna, efter hundratals års försök att kuva dem, till sist fått sin frihet av kungen. Han bjöd in hugenotternas ledare till giftermålet mellan hans syster, Margareta av Valois, och protestanten Henrik av Navarra. Men efter katolska påtryckningar, gjorde kungen hemligen en helomvändning och beordrade en massaker, som skulle börja vid midnatt. Det hela skulle ske utan förvarning. Hugenotterna, som var alldeles försvarslösa och litade på kungens försäkran om trygghet, släpades ut vid midnatt och tusentals av dem mördades kallblodigt. De hugenotter, som undkom, flydde från Frankrike. Många av dem kom till England. Dock var trosfriheten bara tillfällig i Europa, den berodde på de styrande monarkernas infall. Alltså sökte sig stora mängder till det nya landet USA. Med puritanerna och pilgrimsfäderna i spetsen, började man att utvandra till dess stränder, i jakt på frihet. De önskade inrätta en stat utan kung och en kyrka utan påve. Förenta Staterna grundades på de två huvudprinciperna protestantism och republik. I samma ögonblick, som påvedömet höll på att sjunka, var Förenta Staterna på uppåtgående. Man kan inte rätt förstå och uppskatta grundvalen hos det amerikanska styressättet, med mindre man själv erfarit, eller satt sig in i, det månghundraåriga religionsförtryck, som européerna flydde ifrån.

I den storslagna, gamla urkund, som amerikanernas anfäder presenterade som sin rättighetsförteckning, Oavhängighetsförklaringen, tillkännagav de: ”Vi anser följande sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de är utrustade av sin Skapare med vissa oförytterliga rättigheter; att bland dessa är liv, frihet och strävan efter lycka.” Med det kraftigaste eftertryck garanterar Konstitutionen samvetets okränkbarhet: ”inget religiöst krav skall någonsin ställas som krav för att inneha något ämbete eller offentlig tjänst i Förenta Staterna.” ”Kongressen skall inte stifta någon lag rörande inrättandet av någon religion, eller förbjuda det fria utövandet därav.”

Den nya nationens grundlag utarbetades år 1776, och stadfästes av det federala konventet i statsbyggnaden i Philadelphia elva år senare 1787. Två år senare valde Förenta Staterna sin förste president. För första gången i historien bildades en nation utan styrkan hos kungamakt och utan statskyrka. Vore det inte rimligt, mot denna bakgrund, om Förenta Staterna skulle omnämnas i profetiorna? Skulle Gud utelämna en av de viktigaste religionshändelserna i världshistorien utanför Bibelns profetior? Vilken annan nation kan Bibeln mena, när den talar om hur en ny nation framträder på Jorden ungefär vid tiden för påvedömets sammanbrott vid slutet på 1700-talet, än Förenta Staterna? Inget annat viktigt land i världen fick en framskjuten plats vid den tiden.

Vi skall nu betrakta några av de andra identifierande särdragen. I profetiorna i Danielsboken och Uppenbarelseboken har vi lärt oss, att Herren tillhandahåller ett överflöd på bevis, så att vi tryggt kan fatta rätt slutsatser om de framlagda profetiornas innebörd. Gud vill, att dessa profetior skall förstås, ty de avslöjar Satans bedrägerier. Såsom redan framgått, ger Gud varningar på liv och död i dessa profetior. Nu skall vi se på flera av särdragen, som identifierar vilddjuret med de två hornen.

Identifierande Särdrag 1.

1 Bekant är, att denna vilddjursmakt skulle framträda någon gång under slutet på 1700-talet, då det första vilddjuret skulle få sitt dödliga sår (1798). 2.

2 Den skulle framträda inom ett tidigare icke civiliserat och glesbefolkat område. I versen heter det: ”Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden.” Olikt de andra vilddjur vi studerat, steg det här vilddjuret upp ur marken. Alla de andra steg ”upp ur havet” (se Uppenbarelseboken 13:1; Danielsboken 7:3). Vad står havet för?

Uppenbarelseboken 17:15 ”Och han sade till mig: ’Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk.”

Alla de andra vilddjuren framstod ibland folk och civilisationer – den ena nationen framträdde, genom att erövra den andra. Ja, det kunde inte ha gått till på annat sätt, ty innan man fann den nya världsdelen, fanns det inte några jungfruliga områden, där ett nytt land kunde framträda. Det här vilddjuret i Uppenbarelseboken 13:11 steg upp ur marken, i ett glesbefolkat, tidigare icke civiliserat område. Åter igen, detta är en bild på Förenta Staterna. 3.

Det nya vilddjuret skulle huvudsakligen vinna i styrka genom tillväxt, snarare än genom militära erövringar. I texten står det skrivet: ”Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden.” Det grekiska ordet för ”stiga upp” är ”anabaino”, som betyder ”att skjuta upp som en planta”.

En framstående författare använde det här uttrycket, då han beskrev Förenta Staternas framträdande: ”det hemlighetsfulla i, hur hon sköt upp ur ett tomrum”. ”Likt en tyst planta, växte vi upp till ett välde”, sade han. G.A. Townsend: The New World Compared With the Old, Hartford (S.M. Betts and Co.) 1870, sidan 462.

Olikt nästan alla andra länder, vann inte Förenta Staterna i styrka och storlek genom erövringar, utan genom tillväxt. Invandring, industrialisering och landförvärv var de huvudsakliga sätt, som man växte till på. 4.

Det skulle vara ett land utan kung. 5.

Det avbildas som ett vilddjur med ett lamms horn, inte som en bagge, såsom en makt beskrevs i Danielsboken 8. Ett lamm står för ungdomlighet. Det här är inget gammalt vilddjur, utan det avbildas som ett ungt lamm. Lammet är dessutom ett fogligt djur, som låter sig ledas. Likadant förhåller det sig med det amerikanska styret: Detta är inte en makt, som dominerar över folket, utan en makt, som leds av folket, alldeles som ett lamm låter sig ledas. Abraham Lincoln träffade huvudet på spiken vid sitt tal i Gettysburg: Förenta Staterna är en nation ”av folket, genom folket, för folket.”

Ja, Gud förutsåg denna nation och bjöd, att den skulle gå i främsta ledet för frihetens sak; en nation, som framstod med Kristi utmärkande drag. Jesus kallas för ”Guds lamm” (Johannesevangeliet 1:29), och Gud säger, att den här nationen framträdde med ”horn som ett lamm”. Ja, den skulle ha horn, den skulle äga makt, men den skulle vara en mild, frihetsälskande makt, en makt ledd av folket, i stället för att diktera för folket.

Personalen på Steps to Life låter hälsa: Vi har alltid varit så tacksamma för, att vi lever i ett fritt land. Hur underbart vore det inte, om det skulle förhålla sig så till tidens slut, men tyvärr har profetian förutsett en förändring. En förändring, som människorna för bara några generationer sedan sade aldrig skulle inträffa. Under nästa föreläsning skall vi se, vad den här förändringen innefattar och hur den kommer att bli verklighet.