Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 33: Då kommer det bara att finnas två Slags Människor i Världen

___________________________________________________________________________

Vi har under vårt studium av Bibelns profetior sett, att Gud bestämt ett dag, då Han skall döma världen. Vi kommer alla att dömas. Läran om domen är inte omtyckt i dag, ja, många vill inte ens tro, att det blir en dom. På ställe efter ställe i både Gamla och Nya Testamentet talar dock Bibeln om domen.

Vi lever i ett lagbundet universum och i Andra Korintierbrevet 5:10 säger aposteln Paulus, att var och en måste träda fram inför Kristi domstol. När domen börjar, kommer det att tillkännages i hela världen. Samtidigt predikas evangelium (Uppenbarelseboken 14:6-7). Detta vore omöjligt, om vi inte visste, när domen börjar.

När börjar de 2 300 Dagarna (Åren)?

Ja, vi har nästan fastslagit tidpunkten, som Gud säger skall tillkännages för världen. Men det hjälper oss inte att säga, att den avgörande domen skulle äga rum inom 2 300 dagar, såvida inte vi känner till, när perioden på 2 300 dagar/år inleds. Vi står inför ett bryderi här, ty profetian förklarar inte, från vilken tidpunkt det är, som vi skall börja att räkna.

Danielsboken 8:26 ”Synen om kvällar och morgnar, som det talats om här, är sann. Men göm du synen, för den syftar på en avlägsen framtid.’ 27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Synen förundrade mig, men ingen förstod den.”

Den enda del av synen, som inte förklarades, var den viktigaste delen – när skulle de 2 300 dagarna (bokstavligt talat kvällarna och morgnarna) börja?

Danielsboken 8 tillhandahåller profetian om tidsrymden, som pekar fram emot domen, men ger inget startdatum någonstans. Och likväl måste Gud ge startdatumet någonstans, annars hade det ju varit meningslöst att alls komma med profetian. Utan startdatum ginge det förstås inte att förkunna, att stunden för Hans dom kommit. Startdatumet för de 2 300 dagarna ges i nästa kapitel. Daniel förstod inte synen. Därför bad han enträget, bekännande sina synder, tills ängeln Gabriel återkom, för att avsluta förklaringen av synen.

Danielsboken 9:20 ”Medan jag ännu talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, bar fram min förbön för min Guds heliga berg – 21 medan jag alltså ännu talade i min bön – kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn (det vill säga synen i Danielsboken 8, vilken avslutades med profetian om de 2 300 dagarna). Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvällsoffret. 22 Han undervisade mig och sade till mig: ’Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 Redan när du började be gick ordet ut och jag har kommit för att ge dig besked, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:”.

Gabriel kom tillbaka, för att avsluta förklaringen av ”synen”, en tidigare avbruten förklaring. Den enda del av den synen, som dittills inte förklarats, rörde perioden på 2 300 år – när skulle den inledas? Eftersom Gabriel redan förklarat alla andra avsnitt av synen, börjar han sin utläggning med att ta upp tidsaspekten. Lägg noga märke till följande. Vi måste förstå den här poängen: Gabriel ger inte först och främst en ny syn, utan avslutar uttydningen av ”den inledande synen”, då Daniel sett ”mannen Gabriel” {översatt från King James Version}. Detta var synen i Danielsboken 8, som avrundades med profetian om de 2 300 dagarna/åren. Alltså börjar Gabriel genast med, att utreda tidsaspekten.

Danielsboken 9:24 ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.”

”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk”.

Ordet ”bestämda” är en dålig översättning. Det hebréiska ordet är ”chatak”, som egentligen betyder att ”hugga/skära av”. Bibelöversättarna, som inte insåg att det här uttrycket ingick i och förde den tidigare synen om de 2 300 dagarna vidare, kunde inte begripa, från vad de sjuttio veckorna skulle huggas av. Alltså satte de in ett annat ord. Närhelst vi försöker att förbättra Bibeln, misslyckas vi. En bokstavlig översättning av versen skulle se ut så här:

”Sjuttio veckor är avskurna för ditt folk”.

”Daniel”, sade ängeln, ”de första 70 veckorna, eller 490 åren, av profetian om de 2 300 åren är avhuggna för Ditt folk, judarna.” Under ett helt möte gick vi igenom profetian om de sjuttio veckorna. Då såg vi, att profetian inleddes med Artasastas påbud om, att återställa och bygga upp Jerusalem, såsom står nedtecknat i Esra 6:14; 7:8-28 (se vers 25 i Danielsboken 9). Påbudet gick ut under hösten 457 f.Kr. Under mötet angående de sjuttio veckorna lärde vi oss, att profetians startår pekar fram mot Jesu dop och död samt mot början av evangeliets utbredande ibland hedningarna.

Nå, de 70 första veckorna, eller 490 åren, var bara ”avskurna” från en mycket längre tidsprofetia – förutskickelsen om de 2 300 åren (den längsta i sitt slag i Bibeln). De 490 första åren i den profetian inföll under den judiska hushållningen och löpte ut år 34 e.Kr. Drag 490 år från 2 300 år. Kvar blir då 1 810 år, varunder evangeliet skulle nå ut särskilt till hedningarna. Således förutsäger profetian, att den judiska hushållningen skulle bestå i 490 år till efter påbudet om, att återställa och bygga upp Jerusalem år 457 f.Kr. Därefter skulle hedningarna åtnjuta särskilda förmåner i 1 810 år, sedan skulle helgedomen renas.

Jag vädjar just till Dig, att på nytt plocka fram föreläsningstexten om de sjuttio veckorna, för att Du säkert skall förstå den här väsentliga profetian. Den är väsentlig av två orsaker: 1) Den förutsäger Messias’ ankomst; och 2) Den förutskickar startdatumet för helgedomens rening.

Profetian i Danielsboken 8 och 9 är en av de allra viktigaste förutsägelserna i hela Bibeln. Den tillhandahåller den exakta tiden både för Kristi första ankomst och för inledningen av Hans domsverk inför Jesu andra ankomst. (Bibeln anger inget årtal för Hans andra ankomst.) Det är endast här, i hela Bibeln, som årtalet för någondera av dessa två händelser anges. Andra ställen, såsom Danielsboken 7, ger ett ungefärligt årtal, men endast här får vi exakt besked. Likväl sade Jesus klart och tydligt efter Sitt dop, att perioden för profetians första del – de 69 veckorna, som pekade fram mot Hans smörjande vid dopet – uppfyllts.

Omedelbart efter Sitt dop predikade Han: ”’Tiden är fullbordad” (Markusevangeliet 1:15). Den enda profetiska tidsräcka i hela Bibeln, som förutskickat denna tilldragelse och som kunde ha uppfyllts, var de 69 första veckorna av profetian om de 2 300 dagarna/åren. Liksom den första delen av profetian uppfyllts, kan vi vara säkra på, att den sista delen av profetian också uppfyllts.

Danielsboken 9:24 ”Sjuttio veckor är bestämda… för att… fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.”

Synen (varmed alltid åsyftas hela synen, den angående de 2 300 dagarna) uppfylldes, då den första delen förverkligades. Det går att bekräfta den första delen (angående de 70 veckorna), eftersom den timade eller inträffade på Jorden. Den andra delen av synen måste vi ta till oss i tro, eftersom den inträffar i himmelen. Vid slutet på de 70 veckorna trädde Jesus in i det allra heligaste i helgedomen och smorde den. Helgedomen var den i himmelen. (Uttrycket ”den Allraheligaste” i Danielsboken 9:24 åsyftar en plats, inte en person – det hela handlar om den himmelska helgedomen, se också Hebréerbrevet 8 och 9. Svenska Folk-Bibeln 98:s fotnot till detta ställe lyder: ”Annan översättning: ’det allra heligaste’.) Det var till den himmelska helgedomen, som Jesus for för att tjäna. Mot slutet av Sin tjänstgöring där skulle Han inleda domsverket. Före Hans andra ankomst skulle himmelens anteckningar över våra liv tas fram och undersökas i varje enskilt fall, för att utröna, vilka som blir frälsta och vilka som går förlorade. I går kväll lärde vi oss, att undersökningen inte görs för Guds skull, utan är en juridisk handling, för att visa mänskligheten och världsalltet, att rättvisa skipats.

Enligt förutsägelserna i Danielsboken 7, 8 och 9, hålls de himmelska domstolsförhandlingarna i detta ögonblick. Liksom Jesus dog på själva dagen för Påskhögtiden (den fjortonde dagen i den första judiska månaden, vilken infaller under våren hos oss), alltså på den exakta dagen enligt profetian, år 31 e.Kr., tog Han itu med det avslutande domsverket just på den Stora Försoningsdagen under vår tids Yom Kippur (vilken inföll på den tionde dagen i den sjunde judiska månaden) år 1844. År 1844 inföll den dagen den 22. Oktober.

Gud har bestämt en Dag

Om det stämmer, att Gud ”fastställt en dag då han skall döma världen” (Apostlagärningarna 17:31) och att denna bestämda tidpunkt skulle förkunnas ”för alla folk och stammar och språk och folkslag… med hög röst” (Uppenbarelseboken 14:6-7), då går det inte att betvivla denna profetia. Det förekommer nämligen ingen annan profetia i hela Bibeln, som pekar fram emot domens inledning. Du kan leta i Bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken, utan att hitta någon profetia, som ens antyder en särskild dag för vare sig början på Kristi jordiska tjänstgöring, eller inledningen på Hans domsverk – och ändock skall denna dag förkunnas för hela världen. Vi kan vara lika säkra på uppfyllelsen av profetians del rörande domen, som inträffade den 22. Oktober, 1844, som vi kan vara beträffande delarna angående Kristi första ankomst.

Fastän det här är den enda specifika förutsägelsen av den exakta tidpunkten för antingen Kristi första tjänstgöring, eller inledningen på Hans domsverk, förekommer det i båda fallen många andra motsvarande profetior, vilka bidrar till att styrka dess sanningshalt. Exempelvis förutskickades det angående Kristi första ankomst, att Han skulle födas i Betlehem, förkastas av de flesta, och förkunna ett budskap om frälsning från synd. Allt detta bidrog till, att styrka riktigheten hos tidsprofetiorna pekande fram mot Kristus.

Motsvarande Bevis

På samma sätt uppvisar Bibeln många motsvarande profetior om händelser, som skulle ha att göra med 1844, dvs. inledningen på domsperioden. De bidrar ytterligare till, att bekräfta datumet. I kväll har vi inte tid till, att titta på alla motsvarande profetior. I stället kommer vi att ägna ett helt möte åt just dessa förutsägelser och tilldragelser, som bevisar att 1844 verkligen är ”stunden för hans dom”, ja, att den ”har kommit”.

Jesu första ankomst tillkännagavs av enkla herdar. Stolta personer bara skrattade åt deras vittnesbörd. I dag är det likadant: Guds budskap skall förmedlas på ett enkelt, ödmjukt vis i hela världen. Det skall inte beledsagas av prakt och pompa, nej, Gud vill låta alla fatta sitt beslut med hjälp av Hans Ord, och genom att den Helige Ande brukar Sin kraft, för att övertyga om dess sanning.

Såsom i Noas Dagar

Jesus sade: ”Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar” (Lukasevangeliet 17:26). På Noas tid förkunnades ett budskap i hela världen, ett budskap om en stundande dom. Gud lät förkunnelsen ske i 120 år. De, som gav akt på budskapet, blev frälsta; de, som struntade i det, gick förlorade.

I dag sprids ett liknande domsbudskap i hela världen. Den enda skillnaden är, att enligt det nya budskapet har domen redan börjat, och när domen är över, kommer vars och ens eviga öde att vara bestämt. Sedan kommer det här tillkännagivandet att mullra fram i himmelens domstol, när det sista fallet avgjorts:

Uttalandet görs vid slutet på den undersökande domen, strax före Kristi återkomst.

Uppenbarelseboken 22:12 ”’Se jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.”

På Noas tid stängdes dörren på arken sju dagar innan Syndafloden kom (Första Moseboken 7:7-10). Då arkens dörr stängdes, var vars och ens eviga öde beseglat – nådatiden hade löpt ut. Likväl gjorde människorna så här: ”de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta… och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara” (Matteusevangeliet 24:38-39). Det kommer att vara likadant i dag: Plötsligt stängs nådens dörr, när varje fall färdigundersökts, fast det kommer inte världen att veta. Vid den tiden kommer endast de, som lyssnat till Guds varning, att bli frälsta!

I Noas dagar förkunnades Guds sista, varnande budskap i 120 år, tills alla haft tillfälle att höra det och besluta sig för, om de så ville, att ta emot Guds frälsning. I våra dagar har budskapet förkunnats under längre tid, än i Noas dagar. Hur mycket längre kommer Gud att vänta? Nog har Han dömt de döda och dröjer Sig nu kvar vid anteckningarna om de levande – anteckningarna om Dig och mig. Nog hade Han kunnat komma redan, men Han väntar, väntar på att ytterligare en person skall höra Hans sista budskap och lyda dess varning.

Just nu väntar Han på Dig, ty Han dog för Dig. Han är ytterligt ovillig, att slå igen böckerna i domstolen, innan Du har tagit Hans varningsrop på allvar, men Han kommer inte att vänta för evigt – Han kan inte vänta för evigt. De dödas gravar bara måste öppnas snart. Martyrernas blod ropar på rättvisa. Universums invånare ropar till Herren: ”Hur länge skall det dröja, innan Du gör slut på syndens ohyggliga härjningar?”

”Inte så värst mycket längre”, svarar Gud. ”Men jag vill bara frälsa en till.” ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (Andra Petrusbrevet 3:9). Du förstår, min vän, det är bara tack vare Guds stora kärlek, som världen ännu finns till. Gud kunde rätteligen ha gjort slut på världen långt tidigare, men på grund av Sin stora kärlek och barmhärtighet samt Sin önskan, att inte en enda själ skall behöva gå förlorad med en sådan frälsning inom räckhåll, har Han utsträckt vår nådatid, för att ge oss en smula mer betänketid. Men, min vän, denna tid håller på att ta slut. Skjut därför inte upp Ditt beslut, att följa Jesus hela vägen och lyda Honom samt hålla Hans bud.

I dag förkunnas det sista, storslagna budskapet till hela världen – alltså även till Dig. Var Du kommer att befinna Dig, eller inte befinna Dig, inom en million år från nu, beror på Din reaktion på Guds sista budskap till världen. Det är därför som Gud väntat så länge – Han har väntat på just Dig.

I Noas dagar frälstes de, som fattade ett avgjort beslut om, att rätta sig efter budskapet. De, som stod och vacklade mellan ja eller nej, hade därigenom redan fattat sitt beslut. De behövde inte bestämma sig för, att stanna utanför arken, de befann sig redan utanför arken. De hade måst besluta sig för, att vara inne i arken, för att bli frälsta. I dag ropar Gud högljutt. Det gör Han därför att frälsningen kräver ett bestämt beslut beträffande Hans sista varningsbudskap om domen och Sabbatens helighållande.

När domen är överstånden, kommer världen att stå indelad i två klasser, precis som på Noas tid. På Noas tid befann sig alla antingen inuti arken, eller utanför den. I vår tid förmedlar Gud detta budskap över hela världen, Du har precis hört det i kväll, och vad går budskapet ut på? Det handlar inte om evangeliet – det förklarar, att stunden för Guds dom har kommit och att Du och jag skall tillbedja Honom som Skapare. Vi förväntas komma till korset och bedja om nåd till seger över synden, så att våra karaktärer blir rättfärdiga och heliga, i tid till domens slut.

För att vi skall bli redo till domens slut och leva vid Jesu återkomst samt vara redo, att följa med Honom hem, måste vi hålla alla buden. Däri ingår Sabbatsbudet. I svunna tider var det många, som inte visste bättre och deras okunnighetssynder blev förlåtna tack vare Kristi blod; de kommer att helighålla sin första Sabbat i himmelriket. Men när domen är klar och Kristus slutar som vår Medlare och kommer åter i härlighet, fast inte som präst utan som konungarnas Konung och herrarnas Herre, kommer överträdarna av Guds lag att gå förlorade. Det är därför som Gud före dess ser till, att få ut ett budskap i hela världen.

Uppenbarelseboken 14:7 ”stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’”

Lägg nu märke till, vad som snart skall hända:

Uppenbarelseboken 22:11 ”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.’ ’Se jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.”

När de orden uttalas, min vän, kommer Du, om Du lever då, att antingen vara lydig mot samtliga Guds bud, innefattande Sabbatsbudet, eller gå förlorad. Eftersom Guds lag är helig (Romarbrevet 7:12) och rättfärdig (Psaltaren 119:172), går det inte att kalla lagens överträdare för heliga eller rättfärdiga – i synnerhet inte, i fall de överträder den med vilje. Guds lag, och då särskilt Sabbaten, är det sista prov, som kommer att särskilja världens befolkning i två grupper: dem, som håller den – de heliga, som blir frälsta (Uppenbarelseboken 14:12); och dem, som bryter mot den – de orättfärdiga, som kommer att bli förtappade (Uppenbarelseboken 14:9-11). Ditt beslut avgör Ditt eviga öde. 1844 e.Kr. Reningen av den himmelska Helgedomen inledd Förundersökande Domen inledd

457 f.Kr. 70 Veckor 34 e.Kr. 1 810 År
490 År

408 f.Kr. 27 e.Kr.

2 300 År

Artasastas Påbud att återuppbyggaJerusalem Evangelium till Hedningarna