Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 31: Guds sista Budskap av Nåd till Mänskligheten, Del 1

___________________________________________________________________________

Under skilda tidsåldrar har Gud varnat olika folk med särskilda budskap om liv eller död. Till Farao och egyptierna sade Han: ”Låt Mitt folk gå, ty Israel är Min förstfödde, och om Du inte låter Israel gå, skall jag sända Mina plågor över Egypten. Dessa skall kulminera i och med, att alla förstfödda i Egypten dör” (Andra Moseboken 5-12). Dock struntade Farao och hans höga styresmän i varningen. Förkastandet av varningen utmynnade i, att allt förstfött i Egypten dog, att hela hären omkom i Röda Havet och att Farao själv avled (Andra Moseboken 14).

Jeremia framförde ett budskap från Gud till Jerusalem. Israel ombads att ångra och vända sig bort ifrån sin avgudadyrkan (Jeremia 3:12), annars skulle de drabbas av olycka (Jeremia 11:11). I stället slängde man Jeremia föraktfullt i en dyig brunn (Jeremia 38:6). Liksom i Egypten, förhånades budskapet. Därigenom drog folket rena katastrofen över sig.

Johannes Döparen framträdde med ett budskap inför judarna. De ombads att ångra och vända sig bort ifrån sin stolthet och sina fördomar. ”Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader”, varnade Johannes Döparen. ”Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. Redan nu är yxan satt till roten på träden” (Matteusevangeliet 3:9-10). Inte brydde sig Juda om budskapet. Därför kände man heller inte igen sin egen Messias, då Han kom. Några årtionden senare förstördes Jerusalem i ett blodbad.

Förvisso har Gud under skilda tidsåldrar sänt varningsbudskap, vars förkastande bara kunnat medföra allvarliga följder. Vanligtvis har man fnyst åt budskapen, man har gjort narr av dem, stött dem ifrån sig. Sedan har man fått ligga, som man bäddat. Dessa budskap har förmedlats till enskilda, grupper, eller till hela folk. Emellertid har Gud endast vid två tillfällen i världshistorien sänt ett budskap till hela mänskligheten – till varje invånare på planeten.

Den första av de två världsomfattande varningarna gavs i Noas dagar.

Första Moseboken 6:5 ”Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt alltigenom var onda. 6 Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 HERREN sade: ’Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.’”

Eftersom människorna följde Kains exempel, fylldes världen av ondska, tills ”deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt alltigenom var onda.” Förhållandena måste ha liknat dagens: För att ha kul, måste man dricka sprit. För att sälja barnleksaker, måste de förknippas med våld och dödande. Under dagens lopp sjöng de säkert sånger om lusta. Det är inte otänkbart, att deras veckotidningar måste ha innehållit berättelser om lusta, för att sälja. Jovisst, deras ”tankar” var, enligt Bibeln, ständigt alltigenom onda, tills människorna blev så hemska, att Gud måste döda dem.

Men Gud är rik på nåd. Han gav mänskligheten 120 år, att ångra sina onda gärningar på. Under den tiden sände Gud Sin Ande, för att försöka förmå dem att ta emot Hans nåd.

Första Moseboken 6:3 ”Då sade HERREN: ’Min Ande skall inte bli kvar i* människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.’”

Men Guds budskap och Hans budbärare drev man gäck med och gjorde man narr av. Han och hans båt blev föremål för förlöjliganden, skämt och nidbilder. Ville man skratta gott, drog man en vits om Noa. Likväl kom Syndafloden och alla skämtarna dog.

Befolkningsstudier visar, att vid Syndaflodens tidpunkt, 1 656 år efter Skapelsen, måste det ha funnits över en milliard människor på Jorden. Dessa var inga dumbommar. Själva faktumet, att Noa kunde bygga en båt åt alla djur och fåglar (dessutom hade de mat, vatten och avträden), som överlevde historiens värsta vattenkatastrof, bevisar att de var väldigt skickliga och intelligenta. Självklart var deras sinnen, nyligen komna ur Skaparens hand, vida överlägsna våra. Ändå räddades endast åtta personer ibland alla dessa millioner. Guds budskap förkastades.

Världen gick under i Syndafloden. Många vägrar, i sitt tjuriga uppror, att tro på Bibelns redogörelse för Syndafloden. Ändå omges vi av vittnen. Gud hemsöker de fåfänga, stolta personer, som vägrar att tro på Hans Ord, trots överväldigande bevis. Författaren till dessa manuskript berättar: ”Jag växte upp på en bondgård i närheten av Klippiga Bergen i Colorado. Då vi plöjde där, brukade vi få upp havssnäckor. Sådana snäckor går också att finna i marken på de högsta berg – hur tog de sig dit? Colorado ligger 160 mil från närmaste hav.”

Vi borrar mer, än en och en halv kilometer ned i marken och finner olja – som uppkommit, då skogar, djur och växtlighet utsatts för ett plötsligt och oerhört tryck. Trycket har kommit från kilometervis med jättelika berglager, sand och jord, som travats ovanpå varandra. Hur tog sig alla dessa djur och träd en och en halv kilometer under jordytan samtidigt? När djur dör, blir de inte till olja, de ruttnar. För att olja skall ha uppstått, måste djuren ha begravts plötsligt. Syndafloden utgjorde en gigantisk demonstration av Guds kraft.

Ja, mina vänner, då Gud släppte lös Sitt ursinne, var det en otrolig syn – ingen undkom levande, förutom dem inuti arken. Alla människornas planer frontalkrockade med den Allsmäktige, och det kommer att ske på nytt.

Matteusevangeliet 24:37 ”Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken”.

Vid olika tillfällen och på skilda platser har Gud haft budskap till folk, städer och länder. Två gånger i historien har Han haft ett budskap till hela världen. Först var det i Noas dagar, då världen ödelades genom vatten, och nu, före Jesu andra ankomst, när världen kommer att förstöras med eld. Och ändå, liksom i Noas dagar, hånler människor åt budskapet.

Andra Petrusbrevet 3:3 ”Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er 4 och frågar: ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’ 5 De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. 6 I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.”

Liksom i Noas dagar skall det i vår tid förekomma hånare – men det ändrar ingenting. Alltings slut är nära. Det kommer en katastrof, som skall sluka varje man och kvinna på Jorden, frånsett en liten kvarleva {rest, återstod}, som tar till sig Guds sista varningsbudskap. Man må vara gudsförnekare, men man kommer likväl att slukas. Man må vara en kristen, som förkastar budskapet; vederbörande går också under. Det spelar ingen roll, om man tror eller inte tror: Framtida händelser går ej att bromsa, om man så undviker ämnet eller sticker huvudet i sanden. Hela folk må förklara sig vara ateister eller ha någon annan ideologi, som får dem att skaka på huvudet åt tanken på Kristi ankomst och världens slut – de själva och deras krigsvapen kommer ändå att gå i kvav tillsammans. En persons inställning är inte avgörande. Det spelar ingen roll, hur väl han eller hon förmår att tala för sin åsikt, hur många fina examina man har, eller hur många andra det är, som personen lyckas att övertyga – slutet kommer på det sätt, som Bibeln sagt att det skall komma. Om så varenda person i hela vida världen snäste åt budskapet och räckte ut tungan, skall slutet komma i alla fall.

När nu denna händelse är oundviklig, tycker Du då inte att Gud borde ha ett särskilt varningsbudskap till världen, såsom Han hade i Noas dagar?

Amos 3:7 ”Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.”

Herren skulle inte omstörta hela världen, utan att först varna hela världen för katastrofen och säga, hur man kunde undvika den. Jordens skördetid stundar. Då kommer hela världen, likt en sädesåker, att skördas.

Uppenbarelseboken 14:14 ”Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära. 15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ’Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen.’ 16 Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades.”

Vid Jesu andra ankomst kommer hela världen att delas in i två grupper – dem, som följer Kristus och håller Guds bud samt dem, som tagit emot vilddjurets märke.

Uppenbarelseboken 14:9 ”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, 10 han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. 12 I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’”

Man kan nog betrakta Uppenbarelseboken 14 som själva höjdpunkten i Uppenbarelseboken. Sedan den beskrivit de 1 260 årens förföljelse under Medeltiden, och de stora huvudrollsinnehavarna i kampen mellan gott och ont, för Uppenbarelseboken 14 händelserna i de föregående kapitlen till deras kulmen genom att ta oss med till historiens sluthändelse, såsom vi känner den, nämligen Kristi återkomst och skördandet av själar då.

Uppenbarelseboken 14 belyser tre väldigt viktiga ting: 1) Kristi ankomst och avsikten med denna – att skörda Jorden; 2) dem, som blir frälsta och dem, som går förlorade; och 3) Guds sista varningsbudskap till all världens folk. Jodå, Gud har ett sista, världsvitt budskap att ge före världens slut.

Uppenbarelseboken 14:6 ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’”

De tre änglarnas budskap i Uppenbarelseboken 14:6-12 utgör Guds sista budskap till Planeten Jorden. De är så betydelsefulla, att de sinnebildliggörs {symboliseras} genom änglar, som flyger fram under himlavalvet och ropar högljutt. Gud vill, att de tre budskapen skall höras. Han vill, att de skall ”förkunnas” för ”alla folk och stammar och språk och folkslag.” Han vill, att budskapen framförs entydigt och begripligt, så att åhörarna kan rätta sig efter dem. Åhörarnas eviga öde beror nämligen på, om de tar emot eller förkastar budskapen. Vad innehåller det första budskapet? Bibeln delar in den förste ängelns budskap i tre avsnitt: 1.

1 Budskapet innehåller det eviga evangeliet. Evangeliet är Guds kraft till frälsning, säger Paulus. Evangeliet lyfter först och främst fram Guds kraft till att frälsa just Dig från Din samlade syndaskuld. Denna skulle annars orsaka Din eviga död. Och, för det andra, evangeliet handlar om Guds kraft till att frälsa från syndens vanor, dess kraft. Jesus sade: ”Var och en som gör synd är syndens slav. Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria” – Johannesevangeliet 8:34-36. Om Du inte frigjorts från Dina fula ovanor, känner Du, enligt Johannes, ännu inte Gud (Första Johannesbrevet 2:3-4; 3:6), och för att få evigt liv, måste vi känna Gud (Johannesevangeliet 17:3). Detta är första delen av det budskap, som Gud sänder till vår värld. Sedan återstår det två avsnitt till i den förste ängelns budskap: 2.

2 ”Frukta Gud..., ty stunden för hans dom har kommit.” 3.

3 Alltså: ”Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

Det tredje avsnittet i detta budskap är lätt att urskilja. Det är ett direkt citat från det fjärde budet: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat… Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den ” (Andra Moseboken 20:8-11). Här står det, hur vi skall tillbe Gud och erkänna Honom som alltings Skapare. Vi skall göra det, genom att helighålla Sabbaten som minnesmärket över Hans skapelse. Om vi erkänner Gud som Skapare, måste vi helighålla Sabbaten, ty den ingick i Hans skaparverk (Första Moseboken 2:1-3; Markusevangeliet 2:27).

Vid slutet på skapelseveckan inrättade Gud en särskild dag för vila. I det sammanhanget gjorde Han tre saker: För det första vilade Han Själv, enligt Bibeln, på den dagen. Sedan gjorde Han den dagen helig. Dessutom välsignade Han den. Sabbatsdagen, den sjunde veckodagen, är den enda veckodag, som Gud vilat på. Sabbatsdagen är den enda veckodag, som Han uttryckligen välsignat. Sabbatsdagen är den enda veckodag, som Han uttryckligen gjort helig. Håll i minnet, att endast Gud kan göra något heligt. En människa må iaktta Söndagen, vederbörande kan vila på en dag, som Gud kommenderat oss att arbeta på, men personen kan inte hålla Söndagen helig. Det beror på, att Gud inte gjorde Söndagen eller Fredagen eller någon annan dag till en helig dag. Han gjorde bara den sjunde veckodagen helig. Sabbaten är, ”efter lagens bud” (Lukasevangeliet 23:56), den dag i veckan, som infaller mellan ”Lång-Fredagen” och ”Påsk-Söndagen”.

Vi har redan lagt märke till, att lydnad för buden, och i synnerhet för Sabbatsbudet, är det, som utmärker Guds sanna efterföljare i den yttersta tiden. Vi har också lagt märke till, att makten vilddjuret skulle söka att upphöja sig över Gud, genom att förfalska Hans Sabbatslag och ersätta den, i människors sinnen, med sin egen lag. Vi har dessutom lagt märke till, att denna handling är märket på dess auktoritet och att de, som envisas med att lyda vilddjurets lagar i trots mot Guds lagar, härigenom kommer att ta emot dess märke. Detta kallas för vilddjurets märke.

De här enskildheterna har vi lärt oss från Skriften under tidigare träffar. Den poäng, som vi här skall lägga märke till, är att budskapet om Sabbaten skall förkunnas ”för alla folk och stammar och språk och folkslag… med hög röst”. Under den yttersta tiden skall Sabbatsbudskapet förkunnas tydligt i hela världen, fastän det kommer att förkastas av de flesta. Flertalet kommer att fortsätta med, att följa vilddjuret.

Nå, budskapet, som rent av föregår det om Sabbaten och gör Sabbatsbudskapet väsentligt, är tillkännagivandet, att ”stunden för hans dom har kommit.” Det skall vi se på vid nästa lektion.

Anmärkning

* ”6:3 bli kvar i Annan översättning: ’kämpa med’”. Förtydligande i Svenska Folk-Bibeln 98, sidan 8, Gamla Testamentet. ”Kämpa med” är samma översättning som i King James Version och beskriver väl Andens enträgna vädjanden.