tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 3: En Avbild åt Vilddjuret

___________________________________________________________________________

Först kände sig Nebukadnessar ödmjuk inför synen han haft. Hans gudar och magiker hade svikit, medan Daniels Gud hade korrekt uppenbarat det han drömt och i detalj förutsagt världshistorien. Men snart nog tyckte han, att Guds uppenbarelse om framtiden inte dög. För det första hade Gud, som vi såg under vårt förra möte, sagt att det endast var tack vare Hans makt och välvillighet som Nebukadnessar uppnått sådan storhet. Nebukadnessar ville ha hela erkännandet själv.

Danielsboken 4:30 ”’Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!’”, sade kungen.

Visst reagerar vi på det viset? – ”Jag gjorde det!” ”Jag är nummer ett!” ”Jag förtjänar berömmet!” Inser Ni, att det bara är på grund av Guds nåd, som vi lever i dag? Om det inte hade varit för Hans nåd, skulle ingen av oss ha vaknat i morse. Han skänker oss styrka, klokhet och möjligheter. Och ändå vill vi inte, att Han i det minsta skall göra anspråk på våra liv. Vi vill sköta föreställningen själva. Vi vill inte veta av någon inblandning från någon fjärran gud. Men oavsett om vi gillar det eller ej, ligger våra liv i Guds händer. Han är världens högste härskare. Han låter människan styra ett tag, men en dag greppar Gud tömmarna i varje persons liv och i varje lands existens.

Danielsboken 2:19 ”Daniel prisade himmelens Gud 20 och sade: ’Lovat vare Guds namn från evighet till evighet. Ty vishet och makt tillhör honom. 21 Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd.”

Då han var som mäktigast, drabbades Alexander den Store, på återmarschen efter sin världserövring, av feber och dog den förlorades död. Han kom aldrig att njuta av sina segrar. Då Nebukadnessar stod som mäktigast, med fred i riket, drabbades han av vanvett och drevs bort från tronen.

Ingenting är beständigt i detta liv. Det finns ingen trygghet för den, som inte har ett personligt förhållande till Jesus. Ens liv kan vältas över ända på ett ögonblick. Man kan ena stunden vara som framgångsrikast, för att i nästa kvida i en sjukhussäng. Man kan på förmiddagen bo i ett stort slott, för att på eftermiddagen ligga i en trång kista. Vår enda trygghet ligger i, att vi erkänner Guds överhöghet i våra liv. Det vägrade Nebukadnessar. Babylon var hans rike. Han skulle fatta sina egna beslut, utan inblandning från Gud. Han skulle grunda ett rike, som skulle bestå för alltid. Det är väl känt, att Nebukadnessars stora mål var att grunda en evig stad, med sig själv som upphovsman.

Därför beslutade han sig för att upprätta en bildstod likadan som den han skådat i Danielsboken 2, men i stället för att endast ha ett huvud av guld, skulle stoden vara helt av guld. Ni minns väl att Gud gett Nebukadnessar en dröm om en bildstod, som visade världens historia från hans tid och framöver. Bildstoden hade ett huvud av guld, som föreställde Babylon. Därunder hade den armar och ett bröst av silver, vilket betydde att Babylon skulle erövras av ett annat, i rang lägre stående, land. Detta följdes, i sin tur, av en buk och lår av koppar och ben av järn. Alltså skulle också ett tredje och ett fjärde rike uppstå. Det fjärde riket, gjort av järn, följdes inte av ett femte världsvälde, utan blev splittrat, varpå en övernaturlig Sten slog sönder bildstoden och uppfyllde hela Jorden. Stenen stod för Guds eviga rike. Dock beslöt Nebukadnessar att tillverka en bildstod helt av guld – inte bara med ett huvud av guld – vilket betydde, att Babylon skulle bestå för alltid, oavsett Guds förutsägelser. Ej heller skulle någon sten träffa bildstodens fötter.

Härigenom trotsades Gud. Gud hade sagt, att Babylon icke skulle bestå för evigt. Människan och hennes bedrifter är endast tillfälliga. Blott Gud är odödlig av naturen:

Första Timoteusbrevet 6:15 ”som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, 16 som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.”

Detta är vad Gud betygade för Nebukadnessar på slutet av Sin uttydning av drömmen i Danielsboken 2.

Danielsboken 2:44 ”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv{t} skall det bestå för evigt.”

Nebukadnessar ville upphöja sig till Gud

Nebukadnessar önskade vara lik Gud. Han trodde sig kunna sitta på Guds tron och grunda den eviga staden. Han menade sig kunna kommendera människorna att tillbedja honom. Han eftersträvade att vara herrarnas Herre och konungarnas Konung. Således lät han uppföra en bildstod helt i guld och resa den på Duraslätten. Sedan kallade han dit alla ledare och styresmän under sig och befallde dem, att knäfalla och tillbedja bildstoden då hans orkester började att spela.

Danielsboken 3:1 ”Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög och sex alnar bred. Den lät han ställa upp på Duraslätten i Babels hövdingdöme. 2 Sedan sände han bud och kallade samman satraper, landshövdingar och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare, lagtolkare och alla andra makthavare i hövdingdömena, för att de skulle komma till invigningen av den staty kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. 3 Då samlades satraperna, landshövdingarna och ståthållarna, fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavare i hövdingdömena till invigningen av den staty som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. När de stod framför den, 4 utropade en härold med hög röst: ’Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och tungomål: 5 När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument, skall ni falla ner och tillbe den staty av guld som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp. 6 Men den som inte faller ner och tillber, han skall genast kastas i den brinnande ugnen.’ 7 Så snart allt folket hörde ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare och alla andra slags instrument föll de ner, alla folk, stammar och tungomål, och tillbad den staty av guld som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp.”

Vem tillbads egentligen?

I ljuset av det faktum, att många av profetiorna i Uppenbarelseboken bygger på just denna berättelse – ty om Ni tror mig eller inte, kommer detta att hända igen på slutet av världshistorien, fast på ett litet annorlunda sätt – gör vi klokt i, att noga märka detaljerna i berättelsen. Enligt Uppenbarelseboken, skall det på nytt framträda en person eller en makt, som gör anspråk på Guds privilegier och befaller människorna att tillbedja en form av avbild, alldeles som i Babylon för 2 500 år sedan.

Eftersom vi en gång kommer att befinna oss i samma belägenhet som de trofasta hebréerna i Babylon, skall vi ställa några frågor: 1.

Vem var det man egentligen tillbad, genom att knäböja framför statyn? 2.

Vem var det man egentligen ärade? 3.

Vem var det, som påbjöd tillbedjandet? 4.

Vem stod ursprungligen guldhuvudet för?

Svaret på alla frågorna är Nebukadnessar själv. Det var Nebukadnessar man egentligen tillbad, ty det var han som utfärdade påbudet och genomdrev det. Det var hans ord, som måste åtlydas. Det var honom, som guldhuvudet ursprungligen stod för, och nu föreställdes han av hela den gyllene bildstoden. Detta var i själva verket en avbild åt Nebukadnessar, konungen.

Om han handgripligen hade försökt att tvinga ned dem på knä, hade de förstås kunnat vägra. Men genom att knäfalla inför bildstoden, föll de egentligen på knä för kungen och tillbad honom. De underkastade sig honom som tjänare.

Romarbrevet 6:16: ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?”

Sålunda ställdes hebréerna inför ett prov, liksom i Danielsboken 1. Skulle man lyda Gud eller människor? I Guds Tio Bud heter det ju: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud” (Andra Moseboken 20:4-6).

Gud hade sagt: ”Du skall inte tillbe någon bildstod, eller någon avbild.” Nebukadnessar hade sagt: ”Antingen tillber Du, eller dödas Du.” Alltså måste hebréerna välja mellan lydnad mot Gud, eller att bli dödade av människor. Frågorna löd: 1.

Vilken skulle de frukta: Gud eller människor? 2.

Vilken skulle de lita på: Gud eller människor? 3.

Vilkens lag skulle de hålla: Guds eller människors?

De tre trofasta judarna, som var Daniels vänner, beslöt sig för att vara trogna mot Gud. De lydde landets lagar så länge dessa inte stred mot samvetet. De infann sig till invigningen av bildstoden, vilket inte gjorde våld på samvetet. Men de visste, att de gick i en dödsfälla. Då musiken började att ljuda, och alla andra tillbad, stod de kvar upprätta. I hela den församlingen stod bara tre upp – Sadrak, Mesak och Abed-Nego.

Danielsboken 3:8 ”Men strax därefter kom några kaldeiska män fram och anklagade judarna. … 12 Men nu finns här några judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels hövdingdöme. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den staty av guld som du har låtit ställa upp.’”

Vem anklagades de för att ringakta? Statyn? Nej. Nebukadnessar. Det var hans lag de överträtt, hans gud de inte tillbett. Och det gjorde Nebukadnessar rasande. Emellertid försökte han att vara diplomatisk. Han sade åt dem, att de skulle få en möjlighet till.

Nå, de kunde ha börjat att resonera förståndsmässigt – jag är säker på, att det hade många av oss gjort. Det skulle då ha varit frestande för mig. De kunde ha valt att knäböja och be till sin Gud, medan alla andra tillbad bildstoden. Därmed skulle de inte ha tillbett statyn, utan bett till sin Gud – visst låter det som en bra lösning? På det viset hade de kunnat fortsätta att tjäna Gud. Men hur kan en död person tjäna Gud? Ett av Djävulens äldsta knep är, att få oss att anta hedniska seder och ge dem kristna namn. Härigenom luras vi till att tro, att vi tjänar Gud, när vi alls inte gör det. I dag har många hedniska vanor smugits in i kristenheten. Har Ni läst i Bibeln om äggläggande Påskharar? Visste Ni, att Påskharen och ägg var symboler för fruktbarhetsgudinnan i gammal hednisk tro? På något underligt vis har dessa hedniska seder iförts kristen dräkt. Jag fördömer ingen, ej heller säger jag åt Er vad Ni skall och inte skall göra, jag påpekar bara vissa fakta.

Varför kunde inte hebréerna (judarna) i fråga ha bestämt sig för att be till sin Gud, medan alla andra tillbad bildstoden? Därför att Gud sagt, att vi icke skall tillbedja bildstoder. Visst kunde de ha knäfallit och bett när och var som helst annars, men inte där och då, därför att de skulle ha knäböjt i riktning mot bildstoden. De kunde ha bortförklarat saken så mycket de velat, men de skulle ändå ha visat Nebukadnessar sin trohet och varit olydiga mot Gud.

Det förekommer många som bekänner sig följa Herren och verkligen tror det, men de har bedragit sig själva. Jesus sade att inte alla, som tror sig vara kristna, kommer till himmelriket.

Matteusevangeliet 7:21 ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Dessa personer tror sig ha följt Gud – de har till och med utfört mäktiga verk i Hans namn. Men Gud säger att Han aldrig har känt dem, eftersom de inte lytt Honom. Dessa har knäböjt inför bildstoder gjorda av människor och lytt mänskliga lagar, som varit i strid med Guds lag.

Nebukadnessar gjorde sitt yttersta för att tvinga de tre judarna till att lyda hans lag. Han erbjöd dem ett nytt tillfälle. Men de sade sig inte behöva ett nytt tillfälle.

Danielsboken 3:17: ”Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung.”

Gud är mäktig att befria oss ur Din hand, o konung. Men även om Han väljer att inte göra det, tänker vi ändå vara Honom trogna. Kära vänner, skulle Ni vilja ha en sådan tro? Nå, kungen blev rosenrasande!

Danielsboken 3:19 ”Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare än man någonsin hade sett den vara. 20 Och han befallde några av de starkaste männen i hans här att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21 Så bands dessa iförda sina underkläder, livrockar, mössor och andra kläder och kastades i den brinnande ugnen.”

Gud befriade dem inte! De blev kastade i den brinnande ugnen. Man trodde att Gud, på något vis, skulle förhindra att de kastades i den. Han skulle befria dem. Men det gjorde Han inte.

Danielsboken 3:22 ”Men eftersom kungens befallning hade varit så sträng och ugnen därför hade blivit oerhört starkt upphettad, blev de män som förde Sadrak, Mesak och Abed-Nego dit upp själva dödade av eldslågorna, 23 när de kastade de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna i den brinnande ugnen. 24 Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han steg hastigt upp och frågade sina rådsherrar: ’Var det inte tre män vi band och kastade i elden?’ De svarade kungen: ’Jo visst, o konung.’ 25 Då sade han: ’Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason.’”

Jovisst blev de räddade! Men märk att de inte räddades från den brinnande ugnen, utan i den. Många tror att Gud skall rädda dem undan bekymmer. Men Han räddade inte de tre hebréerna från den brinnande ugnen. Nej, de överlevde i elden. Och Gud kommer att göra detsamma för Dig, om Du är villig att genomlida elden för Herren.

Bibeln berättar omsorgsfullt denna historia, men inte för att underhålla barn, utan för att undervisa oss om profetian – att lära oss angående framtiden. Vi märkte ju tidigare, att den här berättelsen utgör grunden för flera av förutsägelserna i Uppenbarelseboken om den yttersta tiden. I Uppenbarelseboken 13 ser vi, att en despotisk makt kommer att försöka tvinga människorna till att tillbe en annan avbild.

Uppenbarelseboken 13:11 ”Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.”

Vi har inte talat vilddjur ännu, men enligt Danielsboken 7 föreställer ett vilddjur i Bibelns profetior en jordisk makt. I kväll har vi inte tid till att låta Bibeln avslöja, vem detta vilddjur representerar, det tar vi upp under en senare föreläsning. Emellertid vill jag att Ni lägger märke till en del av det, som skall inträffa på Planeten Jorden.

Vi kommer att möta en makt, som kommer att få människorna att tillbedja ett annat vilddjur, ett religiöst vilddjur, en religiös makt. Och på nytt ingår ett dödsstraff i bilden. Men hur kommer det här vilddjuret att tillbes? Genom att man knäböjer inför själva vilddjuret? Icke! Snarare kommer en avbild till det att framställas.

Uppenbarelseboken 13:14 ”Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde.”

I Danielsboken 3 läste vi om en bild åt Nebukadnessar – en bild, som han reste upp och tvingade folk att tillbe. Genom bildstoden måste människorna välja mellan lydnad mot Gud eller lydnad mot människor; mellan att lyda Guds bud eller att lyda människors bud. På samma sätt kommer man att inrätta en form av avbild, som tvingar oss att välja mellan människors bud och Guds bud. Detta prov har upprepade gånger under århundradena gått ut på att lyda människor eller Gud. Det har gått ut på att följa efter mänskliga lärare och lyda mänskliga sedvänjor, vanor och religiösa lagar, eller att lyda Gud. Och likadant kommer det att bli under de sista dagarna. Nu tar vi reda på, hur Bibeln beskriver dem, som inte tillber vilddjurets bild.

Den vilddjursmakt, som omnämns i Uppenbarelseboken 13, är lika med Anti-Krists makt, vilken kommer att härska i världen en kort tid under de yttersta dagarna, ty det sägs om denna makt att den öppnade sin mun för att häda Gud (Uppenbarelseboken 13:6). Denna makt motsätter sig Kristus och står i Kristi ställe, ty det står skrivet att alla människor på Jorden – förutom de utvalda – kommer att tillbedja den (Uppenbarelseboken 13:8).

De, som icke tillber vilddjuret eller dess avbild och som ej eller tar emot dess märke, beskrivs i Uppenbarelseboken 14:12: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’”

Åter igen kommer väldigt få att ha tillräckligt med tro för att följa Gud, eller vara villiga att ensamma vara Honom trofasta. Bibeln säger att hela världen kommer att förundra sig och följa vilddjuret samt tillbe dess bild (Uppenbarelseboken 13:3, 14-16). Orsaken till att endast ett fåtal kommer att följa Herren är, att det kostar på att följa Jesus. Det är inte alltid populärt att följa Jesus. Det kan verka medföra förlust att följa Jesus. I fallet med Sadrak, Mesak och Abed-Nego krävdes det att de skulle gå i döden för Herren i den brännheta ugnen. Jovisst inser jag, att de inte brann upp, men de kastades i elden, och Gud räddade dem inte förrän efter det att kastats i den. Hade Du varit villig att genomgå den prövningen? Det hoppas jag. Låt mig säga så här: Om Du lyder och följer Gud i dag, kommer Han att skänka Dig nödvändig styrka och tro, oavsett morgondagens prövning.

Filipperbrevet 4:13: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

Om Du väljer att vara trofast mot Kristus, kommer Han att ge Dig mod när Du behöver det. Han kommer att ge Dig tro. Och Han kommer att göra Dig till en segrare i livets alla skeden. Det var för att Sadrak, Mesak och Abed-Nego var trogna mot Gud under de prövningar, vilka är nedtecknade i Danielsboken 1 – då de förväntades att äta mat, som stred mot deras samvetens övertygelse – som Herren skänkte dem mod och tro nog för att genomgå det svårare provet med den brinnande ugnen. Och Herren svek dem inte.

Guds löfte lyder: Jag skall aldrig lämna eller överge Dig (Hebréerbrevet 13:6). Det löftet gäller bara dem, som väljer att lyda Honom och ta emot Honom som sin Herre och härskare. Gud säger: Dem, som hedrar mig, hedrar jag. ”Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.” Psaltaren 16:11. Det bästa ställe i hela världen, som de tre judiska ynglingarna kunde vara på just då, var i den brinnande ugnen, ty Jesus var hos dem. Min vän, om Du befinner Dig i ett formligt midnattsmörker av uppgivenhet och bekymmer, om Ditt liv tycks gå upp i limningen, om Dina vanskligheter är olösliga, då behöver Du Jesus. Ingen utmaning är för svår för Honom. Om Du väljer att följa och lyda Honom, kommer Du aldrig att försättas i en omständighet, som Han inte berett en utväg ur. Om Ditt förflutna är becksvart och Du begått fruktansvärda synder, innebär det bara att Ditt behov av Jesus är än större. Han säger: Den, som kommer till mig, skall jag förvisso inte avvisa. Berättelsen om den brinnande ugnen visar, att det är bättre att förlora arbetet, familjen, ja, livet självt, än att gå miste om Jesus. Jesus säger: Om Du förlorar Ditt liv för min skull, kommer jag att återställa det.

Min vän, Du skapades för att vara lycklig. Det var därför, som Gud skapade mänskosläktet. Gud älskar Dig och vill se Dig lycklig, men denna berättelse visar att det enda sätt Du blir lycklig på, är genom att lyda Herren och Hans lag. Den största lyckan besitter de, som har ett nära förhållande till Herren och lyder Honom. Är detta Din erfarenhet – livets härligaste upplevelse?

Romarbrevet 8:38 ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”

Käre vän, Herren älskar Dig. Han sände Sin enfödde Son för att dö för Dig, så att Du inte skulle gå förlorad utan ha evigt liv. Men Du måste välja att ge Honom Ditt hjärta och följa varthelst Han leder Dig. Du kan tryggt hålla om den hand, som fastnaglades vid korset för Din skull. Om Du överlämnar Ditt liv åt Honom, kan Du vara säker på att Han aldrig kommer att leda Dig på annat sätt, än Du själv skulle ha valt om Du förmått se slutet från början såsom Han kan och känt till den underbara avsikten med, att Du samarbetar med Honom. Vi skulle aldrig ha begripit Guds makt å Sina barns vägnar såsom vi gör i dag, om dessa tre ynglingar vägrat lyda och vara trofasta mot Gud, oavsett omständigheterna.

En kristen författare beskriver det så här: ”Fastän Herren inte har lovat att skona Sitt folk från prövningar, har Han lovat något betydligt bättre. Han har sagt: ’som dina dagar {skall} din kraft {vara}.’ Ett annat löfte är: ’Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.’ Femte Moseboken 33:25; Andra Korintierbrevet 12:9. Om Du kallas till att genomlida den brinnande ugnen för Hans skull, kommer Jesus att stå vid Din sida alldeles som Han stöttade de tre trogna i Babylon. [Gud gör inte folkskillnad.] De, som älskar sin Förlossare, skall fröjdas över varje tillfälle att dela Hans förödmjukelse och hån. Den kärlek de hyser till sin Herre, gör att de kan uthärda lidande för Hans skull med glädje… I en himmelsk syn skådade profeten Guds folks slutliga seger. Han säger: ’jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger… De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet: ’Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.’ ’Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.’” Uppenbarelseboken 15:2-3; 7:14-15; Mount of Blessing, sidorna 30-31.

När Du besvarar Hans dragningskraft på Ditt hjärta, har Han lovat att vara Din Frälsare i varje läge. Kanske Han inte skonar Dig från den brinnande ugnen, men Han kommer att rädda Dig i den.

Vi skall studera en av de stora makter, som kommer att bidra till att världen tillber Anti-Krist i den sista tiden. Denna makt finns nu i världen och den uträttar ett fantastiskt verk genom att påverka människors sinnen. Trots att de inte är medvetna om det, bereder man sig på att tillbe Anti-Krist i tron att man tillber Kristus. Under senare möten kommer vi att betrakta bibliska profetior i Daniel och Uppenbarelsen, som underlättar för oss att begripa händelser vi läser om i tidningen och ser på TV, men som väldigt få förstår i dag. Det handlar om ett fenomen, som äntrat scenen de senaste 40 åren. Ytterst få inser vad det rör sig om, men Bibelns profetior förutsade det för 2 000 år sedan. Ämnet för nästa möte är skrämmande, men om Du överlämnat Ditt liv åt Kristus, om Du valt att följa och lyda Honom, som befriade de tre hedervärda hebréerna ur den brinnande ugnen, då kommer Du inte att ha något att oroa Dig för när vi i morgon kväll tar itu med vissa förfärande händelser, som kommer att tima i vår värld.