tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 25: Kommer man att predika i Helvetet?

___________________________________________________________________________

På slutet av Uppenbarelseboken talas det om döden, helvetet och de tusen åren. För att förstå den här delen av Uppenbarelseboken, är det nödvändigt att man vet vad Bibeln har att säga om döden och helvetet.

Av profetiorna om framtiden berör denna fråga Medel-Svensson mest: ”Vad kommer att ske med mig, sedan jag dött?” Många oroar sig över, var deras släktingar är – befinner de sig i himmelen eller i helvetet? Vissa, som morbror Jöns, som drack och svor och aldrig gick i kyrkan, de måste ju helt enkelt ha hamnat i helvetet. Men hur är det med 13-åriga Sara, som dog i en olycka och aldrig tog emot Jesus? Och till och med morbror Jöns hade en del goda sidor. Vi gillade faktiskt honom. Är det hans öde, att brinna för all evighet? ”Är Gud verkligen kärleken”, undrar man, ”om Han låter någon brinna för alltid bara för att personen i fråga aldrig tog emot Kristus? Är det rättvist, att låta någon brinna i en milliard år (och det är bara början) enbart för att vederbörande aldrig tagit emot Jesus Kristus?” Har Du bränt Dig illa någon gång? Visst gör det ont! Tänk Dig då, hur det måste vara om hela kroppen brinner, under all evighet, utan uppehåll, utan hopp om lindring! Man kan ju bli tokig för mindre. Så hemskt! Vilket slags Gud skulle det vara, som gjorde så?

Tyrann brukar man kalla den för, som skoningslöst torterar en annan för att denne inte tror på honom. I grund och botten är detta mångas inställning till Gud. Förvisso uttrycker man inte sina åsikter av fruktan för att hamna i denna förfärliga tortyrkammare, men så löper icke desto mindre deras tankar. Men om deras förmodan stämmer, då stämmer den. Alltså skall vi nu ta reda på, vad Bibeln säger.

Innan vi går in på vårt ämne, bör vi summera vår förra lektion. För det första torde Ni komma ihåg, att vi studerade frågan om, hur man går tillväga för att finna Bibelns sanningar.

Johannesevangeliet 8:31 ”Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ’Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och sanningen skall göra er fria.’”

Jesus sade, att vi kan finna sanningen. Han säger inte, att vi kommer att ha en god uppfattning om vad sanningen är, eller att vi kommer att tro oss känna till den. Nej då! Jesus sade, att vi kan känna till sanningen! Det gillar jag, för evigt liv är en för viktig sak, för att man skall chansa och gissa sig fram.

Om vi fortsätter i den sanning, som uppenbarats för oss, trots att vi måhända inte förstår den fullständigt eller inser dess fulla vikt, kommer ändå den Helige Ande att ge oss ytterligare sanningar. Villkoret är, att vi lyder och följer den sanning vi är medvetna om. En annan biblisk grundregel för att finna sanningen är, att jämföra allt det Bibeln säger om ett givet ämne.

Jesaja 28:9 ”Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? Dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?”

Det står skrivet: ”Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet?” Det är en bra fråga. Den frågan vill vi allt veta svaret på. Kan det tänkas vara: ”Dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?” I vissa översättningar är detta ett uttalande, i stället för en retorisk {vältalig} fråga. I King James Version står ”just” i kursiv stil, vilket betyder att ordet inte återfinns i originaltexten, utan har lagts dit av översättarna. Vem kan Gud lära förstånd, eller sanningen? Jo, dem som andligen avvants från modersmjölken och nyss tagits från modersbröstet. Med andra ord, Han lär andligt mogna sanningen. Vad innebär det då, att vara andligt mogen? Det framgår av nästa vers.

Jesaja 28:10 ”Ty gudomligt bud måste läggas till gudomligt bud, bud läggas till bud, rad läggas till rad, rad läggas till rad, litet grand här, litet grand där” {King James Version}.

Vi måste jämföra allt det Bibeln yttrar om ett bestämt ämne, för att lära känna sanningen. De, som tjurigt håller fast vid ett fåtal texter för att vidmakthålla en förutfattad mening, och vägrar att forska i allt det Bibeln säger om ämnet, så att den därmed tillåts att tolka sig själv, kommer aldrig att förstå sanningen – aldrig! Enligt Bibeln, förmår icke Gud att lära sådana personer sanningen.

I Andra Petrusbrevet 3:16 säger Petrus faktiskt, att vissa kommer att gå förlorade, därför att de envetet biter sig fast vid en förklaring av en text i Skriften. Han säger, att de ”förvränger” en del svåra avsnitt i Bibeln ”till sitt eget fördärv”. Det gör de, för att de vägrar att lära sig och låta sig undervisas om allt det, som Bibeln har att framföra om ämnet i fråga.

Även Djävulen kan citera ur Skriften. Vilken som helst text i Skriften går att felaktigt tillämpa, missförstå eller ta ur sitt sammanhang. Men när vi studerar allting, som Bibeln säger om en sak, då förklarar Bibeln sig själv och då når vi fram till en otvetydig sanning.

Under föregående möte såg vi, att om vi använder den här grundregeln vid vårt studium av tillståndet i döden, lär Bibeln helt klart och utan tvetydigheter ut, att de döda sover en omedveten sömn fram till Jesu återkomst. Så säger Gamla och Nya Testamentet med eftertryck. Det gör också Jesus Själv.

Faktiskt är det bara omkring tre eller fyra texter om döden i hela Skriften, som kan förstås annorlunda. Förra gången betraktade vi två av dem: 1) rövaren på korset, där ett kommatecken hamnat fel, och 2) den rike mannen och Lasarus.

Frågan är nu: Tolkar vi hundra entydiga texter med hjälp av detaljerna hos en enda liknelse, typ den om den rike mannen och Lasarus, eller förstår vi denna enda liknelse utifrån de entydiga texternas undervisning? Om nu Bibeln skall få tolka sig själv, och om vi tänker lyda allt den säger om en sak, då måste vi låta resten av Skriften förklara detaljerna hos en liknelse eller profetia. Jesus tillkännagav, att med mindre vi gör det, kommer vi att missförstå liknelsen (Matteusevangeliet 13:10-13).

Emellertid förekommer det en till text i Skriften beträffande tillståndet i döden och helvetet, vilken vi ej hade tid att studera förra gången, men som behöver skärskådas nu. Liksom liknelsen om den rike mannen och Lasarus och Jesu ord till rövaren på korset, tycks även det här avsnittet, vid en första anblick, säga emot resten av Bibeln. I själva verket motsäger det inte alls resten av Bibeln, men tolkningen beror på, hur man läser den här texten.

Jesu Predikan för fängslade Själar

Första Petrusbrevet 3:18 ”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. 19 I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, 20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.”

På ytan kan det verka som om Jesus besökte andar i helvetet (fastän ordet ”helvete” inte används), medan Han låg i graven. Dock säger Bibeln, att de som ligger i graven, är omedvetna och ”vet ingenting” (Predikaren 9:5).

Egentligen säger Petrus, att Kristus dog för de orättfärdiga. På så sätt blev Han ”dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.” När blev Kristus ”levandegjord”? Han blev levandegjord på Söndagen. Vid uppståndelsen från de döda kom Han åter till liv genom Guds Andes kraft.

Detta är vad Gud önskar att åstadkomma för var och en av oss genom dopet (se vers 21). Dopet är en bild på, att vi dör bort ifrån vårt gamla liv, att vi dör bort ifrån synden. Uppståndelsen genom Kristi Ande är en bild på ett nytt liv genom samme Ande, som fick Jesus att uppstå ifrån de döda (se Romarbrevet 6:3-8).

Petrus använder sig av Syndafloden, för att måla upp en bild av denna död och uppståndelse (vers 21). Noa och hans familj blev, så att säga, döpta i Syndafloden. Syndafloden ödelade deras gamla värld och då de kom ut ur arken igen, var det till ett helt nytt liv. Det var Kristi Ande, densamme som lät Honom återuppstå ifrån de döda, som räddade Noa. Det var Kristi Ande, som predikade eller utropade ett budskap före Syndafloden. Detta skedde alltså icke medan Jesus låg i graven. Det står skrivet: ”I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset” (vers 19). {I King James Version heter det: ”Genom vilken han också gick bort och predikade för andarna i fängelset”. Folk-Bibelns ”Anden” motsvaras således av ”vilken”.} Genom Sin Ande predikade Kristus för Noa och genom Noa för alla dem, som levde före Syndafloden. Det finns ingenting i Första Petrusbrevet 3:18-22, som säger att Jesus predikade för dessa personer, medan Han låg i graven. Avsnittet preciserar inte en viss dag, då Han förkunnade för dem {förutom, att det skedde under Noas predikoverksamhet före Syndafloden, i vers 20}.

Vilka är Andarna i Fängelset?

Jesaja 42:5 ”Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. 6 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, 7 för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.”

Sålunda är en ande i fängelset sinnet åt en person, som sitter i Satans fängelse – synden.

Johannesevangeliet 8:34 ”Jesus svarade: ’Amen, amen {sannerligen, sannerligen} säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.”

Jesus kom för att frigöra oss ifrån synden. Genom Sin Ande försökte också Jesus, att frigöra personerna före Syndafloden ifrån synden. Och det hade Hans Ande kraft till att göra, men människorna före Syndafloden vägrade att ge med sig. Märk, att Mose säger detsamma som Petrus, nämligen att Jesu Ande sökte att beveka människornas själar, för att försöka rädda dem före Syndafloden.

Första Moseboken 6:3 ”Då sade HERREN: ’Min Ande skall inte bli kvar i* människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.’” {Stjärnan antyder en anmärkning i Folk-Bibeln. Denna lyder: ”6:3 bli kvar i Annan översättning: ’kämpa med’.” Den alternativa översättningen stämmer bättre överens med strive with i King James Version, som just betyder ”kämpa med”.}

Texten säger, att Guds Ande skulle predika för dessa själar i syndens fängelse under 120 år och inte en dag längre.

Jesus försöker även att frigöra och rädda/frälsa oss, precis som Han gjorde med personerna före Syndafloden.

Romarbrevet 8:11 ”Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.”

Ja, min vän, Jesus försökte att frälsa personerna före Syndafloden. Han bönföll och förkunnade, men de flesta vägrade att dö bort ifrån det egna jaget och synden samt väckas upp, genom Jesu kraft, till ett nytt slags liv. Dessvärre kommer det också att vara så här före Jesu andra ankomst: ”Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara” (Matteusevangeliet 24:38-39). Måtte detta inte gå att säga om oss!

De själar, som gick under i Syndafloden, liksom alla andra människor som dött utan att ta emot frälsningen, sover nu omedvetet, i väntan på sin slutliga fördömelse. Fram till nu har ingen erfarit sitt slutgiltiga straff.

När får Syndarna sitt Straff?

Johannesevangeliet 5:28 ”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.”

Matteusevangeliet 25:31 ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar (hagios) med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron… 41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar… 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.’”

Jesus kommer tillbaka med alla Sina heliga änglar. I originaltexten kommer ordet ”heliga” {infogat i King James Version i föreläsningens originalmanuskript} från grekiskans ”hagios”. Hagios går att översätta med ”heliga” eller med ”helgon”. Bibelns översättare har använt båda orden. I Judasbrevet 14 heter det: ”’Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga (hagios)”. Dessa är Hans änglar. Det heter alltid, att änglarna anländer med Jesus vid Hans återkomst; och de kallas för ”hagios” – heliga.

I avsnittet ovan från Matteusevangeliet 25 står det, att när Jesus kommer med Sina heliga änglar, då kommer de förlorade att förpassas till ”till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar” (vers 41). Detta kallas också för ”evigt straff” (vers 46).

En ”evig Eld”

Vad är den ”eviga elden”? Enligt uttryckssätten på hebréiska, var en ”evig eld”, ”evinnerlig eld”, ”ständig eld”, eller en ”eld, som ej går att släcka”, en eld, som ingen kunde undertrycka, utan som brände upp allting. Den utgjorde en allslukande, outsläcklig eld. För hebréerna innebar det icke en eld, som brann för alltid, utan snarare en eld, som brann, tills allting utplånats.

Judasbrevet 7 ”Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.” {I King James Version heter det: ”lidande den eviga eldens straff.” Av Svenska Folk-Bibeln 98 kan man få uppfattningen, att innevånarna där skulle lida sitt straff fortfarande och alltid komma att pinas. Jämför med Bibel 2000: ”de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.” Straffandet pågår således inte ännu, det är avslutat.}

Elden, som brände upp Sodom och Gomorra, brinner inte fortfarande i dag. Däremot kunde den inte kvävas, förrän den fullständigt förintat städerna Sodom och Gomorra samt alla deras bebyggare.

Andra Petrusbrevet 2:6 ”Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.”

Svårigheten består i, att begripa olika talesätt. Varje språk har sina särskilda uttryck och talesätt samt egenheter. I USA kan man säga: ”Mrs. Brown has gotten in a rut fixing breakfast.” {Det betyder: ”Fru Brown lagar frukost slentrianmässigt.”} Om detta översattes bokstavligt, kunde man tro att hon gjorde äggröra över gamla hjulspår i vägen. Man måste alltså förstå amerikanska, språkliga egendomligheter. Det går också att säga: ”Mr. Jones is really on the ball.” {Det betyder: ”Herr Jones är verkligen skärpt.”} En bokstavlig översättning kunde förstås som så, att herr Jones står på en korgboll {basketboll}.

Ett av hebréernas talesätt var ”evig eld”. Denna eld kunde ingen kväva. Uttrycket syftade på en eld, som brann tills den förintat allting. Uttrycket syftade däremot inte på en eld, som bokstavligen skulle brinna för evigt.

Förmoda, att Shakespeare talat om en byggnad, som brunnit med en outsläcklig eld. Skulle någon tolka detta bokstavligt, som om elden fortfarande skulle brinna i dag? Nej, vi skulle inse att elden inte kunde släckas, förrän den bränt upp byggnaden. Detta är just det, som hebréerna avsåg.

Hesekiel 20:47 ”Säg till sydlandets skog: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den. 48 Alla människor skall se att jag, HERREN, har tänt den. Den skall inte kunna släckas.’”

Jeremia 17:27 ”Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.”

Den profetian uppfylldes i följande textavsnitt:

Jeremia 52:12 ”På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 13 Han brände upp HERRENS hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld.”

Många tror, att de onda kommer att brinna i all evighet. Men om vi ”jämför Skriftställe med Skriftställe, litet grand här, litet grand där”, vilket Bibeln säger att vi skall göra för att kunna lära känna sanningen, kommer vi att se att flertalets antagande är falskt. Nu skall vi se på Guds entydiga Ord. Fortsätter en människas själ att leva i helvetets eld?

Syndarens Själ kommer att dö

Hesekiel 18:4 ”Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö… 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.”

Ordet ”själ” {i King James Version} står faktiskt i neutrum i de här verserna, och översätts därför i KJV så här: ”Den själ som syndar, den skall dö.” Själen kommer att dö. {Alltså sätter Bibeln, i det här fallet, likhetstecken mellan själen och personen. På svenska heter det ju också: ”Vi såg inte en själ i salen.” Meningen kan också uttryckas så här: ”Vi såg inte en människa i salen.”}

Matteusevangeliet 10:28 ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.”

Observera: Syndarna kommer att ha kroppar i helvetet. Först kommer de dock att väckas till liv igen vid sin uppståndelse. Såsom framgick under mötet i går kväll, är vi medvetslösa när våra kroppar läggs i graven. Själen är inte en medveten del av oss, som klarar sig utanför kroppen. Nej, när kroppen fördärvas i helvetet, då utplånas även själen. Detta är den andra döden (Uppenbarelseboken 20:14). Vid den första döden fördärvas våra kroppar. Då blir vi omedvetna själar, ända till uppståndelsen. Men i helvetet utplånas både kroppen och själen, eller sinnesförmögenheterna och medvetandet. Inget av detta fortsätter att leva under en evighets namnlösa plågor och fasor.

Visst talar Bibeln om ett helvete. De tyska nationalsocialisterna, som dödade sex millioner judar {och många andra}, kommer inte att klara sig undan, såvida inte de omvänt sig och fått nya karaktärer. Slavhandlarna, vilka porträtteras i boken Rötter, kommer heller inte att klara sig undan, såvida inte de blev omvända och tog emot Guds förlåtelse. Hitler har en räkning att betala. Även om myndigheterna har en skyldighet, att hålla efter ondskan i samhället, behöver vi inte personligen rikta in oss på att straffa till exempel en våldtäktsman, vi behöver inte bli bittra av agg och hat. Gud är rättvis, och kommer att låta dem lida lika mycket som de plågat andra – de kommer att bli straffade i enlighet med sina gärningar. Det kommer inte att bli ett evigt brinnande helvete (det skulle inte vara rättvist), men det kommer att bli ett helvete.

I helvetet kommer de onda att förintas och ”fördärvas” fullständigt. De kommer att ”gå under”. De kommer att bli som om de aldrig varit till. Det är sannerligen inget att se fram emot, men det bästa som Gud kan förmå för att säkerställa ett lyckligt, fredligt världsallt. Att bli utplånad, är betydligt bättre, än att vrida sig i plågor och ångest i milliardtals år, till att börja med, utan något slut i sikte.

Vad är det som avgör, huruvida man hamnar i himmelen eller i helvetet? Den saken förklaras tydligt på slutet av Uppenbarelseboken (se Uppenbarelseboken 22:14-15; 21:5-8). Där heter det, att lyder man Guds Tio Bud, välkomnas man i den heliga staden. Bryter man mot Guds Tio Bud, blir man stående utanför stadens murar. Skillnaden är denna: Människorna innanför murarna är rättfärdiga, medan personerna på utsidan är orättfärdiga. Personerna, som blir frälsta och tas med till himmelen, är rättfärdiga eller heliga. De, som förpassas till helvetet, däremot, är orättfärdiga. Vad är då orättfärdighet? Bibeln förklarar (Första Johannesbrevet 5:17): ”All orättfärdighet är synd”. Synd är överträdelse av Guds lag (Första Johannesbrevet 3:4). Vilket kommer Ditt eviga öde att bli? Det avgör Du. Var tänker Du vara – inne i eller utanför staden?