tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 22: Så går Du förlorad som flitig Kyrkobesökare

___________________________________________________________________________

Vi inledde vårt studium av Uppenbarelseboken med kapitel 12 och 13, eftersom dessa profetior vidareutvecklar förutsägelserna vi först tog del av i Danielsboken. Nu skall vi dock gå åter till första delen av Uppenbarelseboken, där Gud gav särskilda budskap till Sitt folk.

Johannes befann sig på ön Patmos, då han erhöll en syn och instruerades av Herren. Liksom övriga framträdanden i Uppenbarelseboken, skedde Herrens uppdykande i symbolisk form:

Uppenbarelseboken 1:12 ”Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft. 17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: ’Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.”

Jesus visades gående mitt ibland de sju gyllene ljusstakarna i helgedomen, hållande sju stjärnor i handen. Vad betyder dessa föremål?

Uppenbarelseboken 1:20 ”Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.”

I den engelska Bibeln King James Version kommer ordet angel – som motsvaras av svenskans ängel – från grekiskans angelos, vilket betyder budbärare. Den engelska versionen av Nya Testamentet Amplified New Testament översätter den här versen så här: ”De sju stjärnorna är budbärare till de sju församlingarna.” En annan engelsk Bibel, Living Bible, har denna formulering: ”De sju stjärnorna är de sju församlingarnas ledare.” De sju ljusstakarna står för Guds folk, som är Hans företrädare eller ombud. Gud önskar, att Hans folk skall vara världens ljus.

Matteusevangeliet 5:14 ”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.”

Innan Han avslutade Sin jordiska gärning, instiftade Jesus Sin församling. Denna gav Han i uppgift, att utföra det arbete Han inlett.

Matteusevangeliet 16:13 ”Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ’Vem säger folket att Människosonen är?’ 14 De svarade: ’Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.’ 15 Han sade till dem: ’Och ni, vem säger ni att jag är?’ 16 Simon Petrus svarade: ’Du är Messias, den levande Gudens Son.’ 17 Jesus sade till honom: ’Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.’”

Jesus frågade lärjungarna: ”Vem säger folket att jag är?” De återgav dåtidens uppfattningar om Honom. Folket trodde, att Han var alla möjliga personer, men ingen kallade Honom för Guds Son. Sedan Han frågat dem om andras åsikt, undrade Jesus, vilken de själva trodde att Han var. Petrus svarade för de tolv och sade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”

Jesus välsignade Petrus för att han kommit med detta uttalande, ty han hade inte lyssnat på folk i gemen, utan inhämtat detta från Fadern. Jesus sade, att detta var den grundregel Han tänkte bygga Sin jordiska församling på. Hans församling skulle inte vila på människors traditioner och personers åsikter, utan på Guds Ord.

Sedan sade Jesus: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” Namnet Petrus betyder en rullande sten. Jesus menade inte, att Petrus utgjorde församlingens grundval, eller att helvetets portar aldrig skulle få makt över honom. I själva verket var det Petrus, som senare förnekade sin Herre. Nej, den sanning, som Petrus uttryckte, var den starka grund som församlingen skulle byggas på. Församlingen vilar på Jesus Kristus, tidsåldrarnas Klippa.

Paulus säger: ”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus” (Första Korintierbrevet 3:11). När vi jämför Skriftställe med Skriftställe, ser vi att det inte finns en enda Bibelvers som gör gällande att Petrus skulle vara Klippan, utan Jesus Kristus kallas alltid för Klippan. Jesus sade, att församlingen skulle byggas på tron på Honom och att helvetets portar aldrig skulle få makt över den. Församlingen må bli förföljd, den må behöva fly ut i ödemarken, den må döljas för människornas blickar, men Gud kommer att bevara den.

Och som en av dess ägodelar, anförtror Gud åt församlingen nycklarna till evigt liv. Dessa utgörs av Jesu Ord, kunskapen om sanningen. Paulus yttrade: ”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen” (Andra Tessalonikerbrevet 2:13). Och till dem, som tagit emot evangeliet och håller på att göra sig redo för himmelen, säger Petrus: ”så att er tro och ert hopp står till Gud. Ni har renat era själar genom att lyda sanningen” (Första Petrusbrevet 1:21-22).

Efésierbrevet 1:13 ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.”

Församlingen har i uppdrag, att bevara Guds sanning såsom den är i Kristus Jesus och att förkunna denna sanning för världen, för att människor skall frälsas. När församlingen förkunnar sanningen, blir människor frälsta. Skulle den undanhålla denna sanning, går människor evigt förlorade. Jesus ”vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen ” (Första Timoteusbrevet 2:4). Det är församlingen, som Gud gett i uppgift att sprida sanningen i världen.

Före Sin himmelsfärd uppdrog Jesus åt Sin församling, att föra ut evangeliet till alla i hela världen.

Matteusevangeliet 28:18 ”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’”

Från tid till annan har Guds församling troget utfört sina göromål. Vid andra tillfällen har hon avfallit. Dock har Gud under alla tider haft en kvarleva, en rest, av personer, genom vilka Han upprätthållit Sin sanning. I Uppenbarelseboken kapitel 2 och 3 instruerar Gud Sin församling genom den kristna historien.

Sju församlingar omtalas:

Uppenbarelseboken 1:10 ”På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: 11 ’Skriv ned i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.’”

De sju församlingarna var befintliga församlingar i dagens Turkiet. Då kallades Turkiet för ”Asien”. Budskapen till församlingarna är dock tillämpbara på andra församlingar, än bara de lokala kyrkornas medlemmar. Uppenbarelseboken innehåller symboler och de sju församlingarna står för sju omfattande perioder av kristenhetens historia, ända till världens slut. Uppenbarelseboken framställer sju sigill, sju basuner och sju församlingar. Varje gruppering med sju enheter framställer en rad av på varandra följande tilldragelser eller händelser.

Vi kan vara förvissade om, att budskapen till de sju församlingarna även riktas till kristna församlingar längre fram i tiden, sedan Johannes avslutat sin bok. De gäller inte bara de sju orternas församlingar i Mindre Asien på grund av att Jesus gav Johannes denna uttryckliga befallning, då Han sade till honom att skriva budskapen till de sju församlingarna:

Uppenbarelseboken 1:19 ”Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.”

Vi börjar med Guds budskap till den första församlingen.

Efesus

Uppenbarelseboken 2:1 ”Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld”.

I början av varje budskap presenterar Gud Sig, framhävande den del av Sin roll som Herre, som församlingen i fråga bäst behöver känna till. Här kallas Han för den, som ”håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld”.

Församlingen i Efesus representerade församlingen under apostlatiden. Den tidiga församlingen arbetade hårt. Före sin död, bara trettio år efter Jesu korsfästelse, sade Paulus att {Kristi} ”evangelium” hade ”predikats för allt skapat under himlen” (Kolosserbrevet 1:23). De hade framstående predikanter och missionärer i sin krets. I den apostoliska församlingen i Korint bråkade församlingsmedlemmarna om, vilken som var den störste aposteln – Petrus, Paulus eller Apollos. Vissa sade sig vara anhängare till den ene, somliga till den andre. Paulus påminde dem emellertid om, att de alla var Herrens budbärare och inget annat. Det var Gud, som verkade genom Sina budbärare. Det var Gud, som höll de sju stjärnorna, eller budbärarna, i Sin högra hand. ”Om en säger: ’Jag håller mig till Paulus’, och en annan: ’Jag håller mig till Apollos’, är ni då inte som folk i allmänhet? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” (Första Korintierbrevet 3:4-6).

Det första, som Jesus påminde den apostoliska församlingen i Efesus om, var alltså att det var Han som höll deras pastorer och ledare i Sin hand, och att det var Han som vandrade ibland deras församlingar.

Uppenbarelseboken 2:2 ”Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat.”

Jesus kändes vid deras arbete och uttryckte Sin erkänsla för det berömvärda faktumet, att de ej tillät falska lärare ibland sig. Gud vill, att vi skall visa alla kärlek, men Han blir vred om församlingen finner sig i falska läror samt seder och bruk i gemenskapen.

Uppenbarelseboken 2:4 ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5 Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.”

Kärnan i evangeliet är ”kärlek”. Församlingen skall söka att efterlikna Guds kärlek. Han älskade ju världen så mycket, att ”han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannesevangeliet 3:16). Den apostoliska församlingen vinnlade sig om goda gärningar, men på något sätt hade deras hjärtevarma kärlek gått förlorad. Måhända de rent av kände apostlarna, men Jesus sade att med mindre de bleve omvända på nytt och återvunne sin första kärlek, skulle Han flytta på församlingen.

Uppenbarelseboken 2:6 ”Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.”

Nikolaiterna tycks ha predikat ”friheten hos evangeliet” – Dictionary of the Bible, av Hastings, Selbie, m.fl. New York, 1914, sidan 655. De lärde ut, att genom att ”tro befrias vi från nödvändigheten av, att vara Ordets görare” – Signs of the Times, 2. Januari, 1912. Uppenbarligen förkunnade man, att lydnad mot Guds Tio Bud var oväsentligt – att vi bara behöver ”ta emot” Jesus. Kanske det var för att motverka deras inflytande över den tidiga församlingen, som Johannes skrev följande: ”Den som säger: ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom” (Första Johannesbrevet 2:4).

Gud säger: ”Jag avskyr den läran.” Och det var hedrande för den tidiga församlingen, att även de hatade den. Icke desto mindre skulle de gå förlorade, såvida inte de omvände sig och hittade åter till sin ursprungliga kärleksgemenskap med Jesus Kristus.

Käre vän, det spelar ingen roll hur mycken sanning Du känner till, eller hur mycket arbete Du uträttar åt Herren, eller hur innerligt Du uppoffrar Dig för Honom – om Ert kärleksförhållande har kallnat, blir Du inte hjälpt av Dina gärningar. Gud sade Sig känna till Efesusförsamlingens alla gärningar, och uppskattade dem, men lika fullt var de icke omvända.

Smyrna

Nästa församling omfattar århundradena omedelbart efter den apostoliska perioden.

Uppenbarelseboken 2:8 ”Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: 9 Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 11 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.”

Under 100- och 200-talen efter Kristus led församlingen svår förföljelse från romarna. Församlingen hade ännu inte ”flytt ut i ödemarken”, där den skulle komma att gömma sig i 1 260 år. Förföljelsen tilltog dock i styrka. Tio profetiska dagars (bokstavliga års) förföljelse mot slutet av perioden utmärkte Smyrnaförsamlingens tid. År 303 e.Kr. utfärdade Diocletianus, den romerske kejsaren, ett påbud bannlysande utövandet av kristendomen i imperiet. Olika slags tortyr begagnades, för att förmå folk att förkasta kristendomen. Denna tid av förföljelse upphörde, då Konstantin blev kejsare 313 e.Kr.

Gud hade inga klagomål att anföra mot denna församling, utan bara uppmuntrande ord. Han säger åt dem: ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.”

Pergamus

Pergamusförsamlingen avbildar en ny tid för kyrkan.

Uppenbarelseboken 2:14 ”Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt.”

I Gamla Testamentet lockade Balak en av Guds tjänare, Bileam, att förena sig med honom för att hans här skulle nå fördelar. Likaledes tycks Konstantin ha blivit en kristen, för att stärka sin armé. Då han såg att kristenheten ständigt vann terräng, tillkännagav han att han blivit kristen och lät sin här tåga igenom en flod. Därmed, sade han, var soldaterna döpta och kunde kalla sig för kristna.

Församlingen kunde stå ut med förföljelse, men här hotade en värre fara – fred med världen på bekostnad av sanningen.

Uppenbarelseboken 2:15 ”Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 16 Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd.”

Församlingen i Pergamus hade utmärkande drag, som var raka motsatsen till dem i Efesusförsamlingen. Församlingen i Efesus var inte omvänd, men bibehöll en ren lära. Man tolererade icke falska lärare. Man avskydde nikolaiterna och hade inget med dem att skaffa. Men världens erkännande blev en snara för Pergamusförsamlingens renhet. Nu började församlingen att blanda sig i politiken. Det kom på modet, att bli kristen, och kyrkan rutschade ut i den Mörka Tidsålderns avfall.

Tyatira

Tyatira representerar församlingen under Medeltiden. Bibeln tecknar ej längre bilden av en Balak, som fått vissa församlingsledare att avfalla för världslig äras skull, utan nu tronar en Isebel mitt i församlingen.

Första Konungaboken 18:4 ”När Isebel var i färd med att utrota HERRENS profeter… 19 Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Aseras fyrahundra profeter, de som äter vid Isebels bord.’”

Isebel, drottningen av Israel, lät döda Guds profeter och ersatte dem med falska lärare. Dessa mottog statsbidrag. På samma sätt blev det nu med församlingen i Tyatira: Hedningarna mördade ej längre de kristna, utan en innästlare hade tagit plats som ledare inom kristenheten. Hon förföljde Guds folk och understödde avfallets utbredare, ja, rent av med statens medel. Detta var en träffande beskrivning av kyrkan under Medeltiden.

Icke desto mindre förekom det, under Medeltiden, rättrogna medlemmar och församlingsledare, som sökte efter sanningen och förfärades av avfallet inom kristenheten.

Uppenbarelseboken 2:24 ”Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. 25 Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.”

Gud krävde inte lika mycket av de kristna under den Mörka Tidsåldern, som Han gör av oss. Man hade inte fri tillgång till Bibeln, och förkunnelsen av evangeliet var förbjuden. Guds krav vilar på våra möjligheter. Det håller inte, om vi säger: ”Tja, mina föräldrar och mor- och farföräldrar gjorde si och så, och de var goda kristna, så det måste vara rätt om jag också gör så här.” Var och en av oss hålls ansvarig för tro och gärning allt i enlighet med, hur våra möjligheter till kristen tillväxt varit.

Under den yttersta tiden, strax före Kristi återkomst, har Gud lovat oss att det eviga evangeliet – som till stora delar hölls dolt och skymt under Medeltiden – åter skall förkunnas för världen.

Uppenbarelseboken 14:6 ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’”

Budskapet till församlingen i Tyatira leder till den Protestantiska Reformationen.

Uppenbarelseboken 2:26 ”Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken.”

Sardes

Den Protestantiska Reformationen inleddes lovande, men snart nog dog den nästan ut. Protestanternas andra generation älskade världen, sysslade med politik och var tillfreds med de reformer, som de protestantiska grundarna åstadkommit. Efter Luthers död uppnådde lutheranerna knappt några andra teologiska reformer – i själva verket tycktes de gå bakåt på många områden. Då bröderna Wesley framträdde i England, insåg de att Anglikanska Kyrkan, i likhet med flertalet andra protestantiska samfund, var formbunden, död och världslig. Kungen av England var kyrkans överhuvud endast på grund av sin ställning som kung. England förtryckte nya teologiska framsteg och andlig reformation.

Detta kyrkosamfund var stolt över, att de var ”protestanter”. Man hade skakat av sig felaktigheterna hos det, som man kallade för ”papismen”. Men vad säger Bibeln om dem?

Uppenbarelseboken 3:1 ”Skriv till församlingens ängel i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 3 Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.”

Filadelfia

Filadelfia betyder brödrakärlekens församling. Sedan de protestantiska kyrkosamfunden gått bakåt i två hundra år, använde Gud Sig av nya reformatorer för att människor på nytt skulle ta emot Bibelns helgelse. Sådana reformatorer var, till exempel, Whitfield, John och Charles Wesley, Baxter, Joseph Wolfe, William Miller och Newton. Metodisterna sände ut sina kretsryttare, och baptisterna sina lekmannaledare, för att omvända världen. Missionssällskap grundades för att skicka missionärer till hela världen – i synnerhet till Afrika och Asien. Brittiska, Amerikanska och New Yorks Bibelsällskap startades för att översätta Bibeln till världens alla språk, och för att alla skulle kunna få tag i en. Företeelser som bönemötet och väckelsemöten kom till. Förvisso grep en ny anda tag i Guds folk.

Uppenbarelseboken 3:7 ”Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: 8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.”

Detta var den missionerande församlingen. Gud öppnade en dörr för dem, som ingen kunde stänga. Vi bör lägga märke till, att den här församlingen är en av bara två kyrkor, som Herren inte behövde tillrättavisa.

Uppenbarelseboken 3:12 ”Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn, och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt nya namn. 13 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Laodicea

Nu har vi kommit till den sista församlingen, som är en bild på dem som lever omedelbart före Jesu återkomst. I motsats till församlingen i Filadelfia, som Jesus inte alls behövde klandra, har Jesus inget gott att säga om den här församlingen. Denna kyrka står för den kristenhet, som skall finnas alldeles innan Jesus återkommer.

Uppenbarelseboken 3:14 ”Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.”

Ett stående inslag i Bibelns beskrivning av den sista tidens kristna är, att de tror sig vara äkta anhängare, men att de tar gruvligt miste. På tal om de kristna, som lever vid Hans återkomst, sade Jesus:

Matteusevangeliet 7:21 ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Dessa kristna tror, att de är rättfärdiga. Vissa av dem äger sådant, som de tror är den Helige Andes gåvor. Man bekänner sin tro vitt och brett. Man påstår sig vara omvända och frälsta. Men Jesus säger, att Han inte gör anspråk på dem som Sina egna, eftersom de, i likhet med nikolaiterna, utövat laglöshet. Av någon anledning har evangeliet blivit en ren formalitet, i stället för en levande erfarenhet.

Observera, vad Jesus kallar Sig Själv för, när Han presenterar Sig för den här församlingen.

Uppenbarelseboken 3:14 ”Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse”.

Jesus är själva ”Amen”, ty Han kommer snart att fullborda denna världs historia.

Uppenbarelseboken 22:20 ”Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Herre Jesus!”

Förutom att kallas för ”Amen”, är Han det ”Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet”. Han är Den, som skall döma världen med rättfärdighet lagom till Sin andra ankomst.

Apostlagärningarna 17:31 ”Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.’”

Nyss framgick det av verserna i Matteusevangeliet 7, att Guds bedömning av oss inte alltid överensstämmer med vår egen. Församlingen i Laodicea uppfattade sig själv så här: ”Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting”, men Jesu dom över den uttryckte, att församlingen var ”eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.”

Låt oss se till, att vi inte försöker att avgöra vad som är rätt och fel, utan att vi låter Bibeln sköta den saken åt oss. Låt oss se till, att vi inte försöker att döma oss själva, utan att vi låter Bibeln avslöja våra rätta jag. Paulus säger att han trodde sig vara rättskaffens, tills något uppenbarade hans verkliga karaktär.

Romarbrevet 7:7 ”Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. … 9 Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv 10 och jag dog.”

I budskapet till Laodiceas församling kallas Kristus vid ytterligare ett namn. Han benämns ”Upphovet till Guds skapelse”. Jesus är Skaparen, och minnesmärket över skapelsen är den sjunde dagens Sabbat, den bibliska vilodagen.

Andra Moseboken 20:8 ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. ”

I den yttersta tiden kommer Gud att åter förmå Sitt folk att hålla Hans bud. Det är anledningen till, att Uppenbarelseboken alltid beskriver Hans anhängare som de, vilka ”lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd” (se Uppenbarelseboken 12:17; 14:12).

Jesaja skriver om ett folk, som ”skall bygga upp de gamla ruinerna”, och som kommer att kallas för ”han som murar igen sprickor, han som återställer stigar, så att man kan bo i landet”. Det vill säga, man får den hederstiteln, om man handlar enligt orden i Jesaja 58:13:

Jesaja 58:12 ”Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ’han som murar igen sprickor’, ’han som återställer stigar, så att man kan bo i landet’. 13 Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord”.

Således presenterar Jesus Sig för Sin församling i den yttersta tiden som Den, vilken kommer snart, och som Den, vilken skall vara deras rättfärdige Domare, samt som En, vilken manar dem att åter helighålla Sabbatsdagen, minnesmärket över skapelsen.

Den sista församlingen tror sig vara andligen välbeställd, rik och i avsaknad av ingenting. Ändå står Jesus utanför dörren och knackar på, för att släppas in. Jesus älskar den här församlingen. Han älskar varje medlem. Han önskar att få frälsa var och en. Dock måste vi öppna dörren. Samtidigt som Han knackar på hjärteporten, räcker Jesus ut handen åt Dig. Frivilligt gick Han i döden för Dig, eftersom Han älskar Dig. Allt Han önskar från Dig, är Ditt hjärta, hela Ditt sinne. Han säger: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” – Johannesevangeliet 14:15.

Uppenbarelseboken 3:20 ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.’”

Tänker Du öppna dörren och släppa in Honom i Ditt hjärta? Tänker Du låta Honom skriva Sin lag i Ditt hjärta, så att Du kan motta Guds sigill? Om Du låter Honom göra Dig till segrare, kommer Han att ge Dig all den kraft Du behöver och snart låta Dig sitta på Hans tron, precis som Han satt Sig på Sin Faders tron.

Gud söker efter människor, som Han kan lita på. Han vill skänka just Dig det eviga livets gåva. Hos Jesus väntar livets krona, men den får bara segrare. Hos varje församling utlovas en evig välsignelse åt segraren. En äkta kristen avlägger inte bara en bekännelse – han lever enligt denna bekännelse. Han eller hon segrar över världen, köttet (alltså sin moraliska svaghet) och Djävulen (Första Johannesbrevet 2:15-17; 4:4-5; 5:4-5; Jakobsbrevet 4:6-10). Han eller hon tror inte bara på Guds lag, utan håller faktiskt budorden. Han eller hon erkänner inte bara i ord och tanke Jesus som Herre i livet, utan följer faktiskt Jesu undervisning och exempel på ett riktigt liv dag för dag.

Varje sann (äkta) kristen kommer att bli frälst. Det tragiska under den yttersta tiden är, att ett stort antal personer kommer att bekänna den kristna tron; men eftersom de vägrar att rena sina tankar, ord och handlingar genom att lyda sanningen, kommer de likväl att gå förlorade (Första Petrusbrevet 1:22; Första Johannesbrevet 3:3). Låt inte detta hända Dig! Bed Jesus, att Han skall rädda Dig från en tro på utsidan, som inte förändrar Dig på insidan.