Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 20: Lär känna den här Kvinnan!

___________________________________________________________________________

Uppenbarelseboken 12:1 ”Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.”

I profetior framställs en församling genom en kvinna. Angående Israel, sade Gud i Gamla Testamentet: ”Jag har liknat… Sion (församlingen) vid en vacker och bortskämd kvinna” (Jeremia 6:2, King James Version). Paulus liknade också församlingen vid en kvinna (se Efésierbrevet 5:25-28). Uppenbarelseboken fastställer, att församlingen är Kristi brud:

Uppenbarelseboken 19:7 ”Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. 8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.’ 9 Och ängeln sade till mig: ’Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.’ Och han tillade: ’Dessa Guds ord är sanna.’”

En sköka är detsamma som en församling, som säger sig vara Guds folk, men som har övat avgudadyrkan med världen, och en ren kvinna står för en ren församling.

Här i Uppenbarelseboken 12 ser vi en bild av Guds rena församling på Jorden. I de härpå följande redogörelserna i Uppenbarelseboken belyses den stora striden mellan Kristus och Satan, samt kampen mellan deras mänskliga ombud i världen. För det mesta tycks Satans tillskyndare ha övertaget. Guds församling blir förföljd och minskar till antalet, samtidigt som den avfallna församlingen utsmyckas i allsköns prakt och ståt, samt dricker sig berusad på sina fienders blod.

Uppenbarelseboken 17:1 ”En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: ’Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som tronar på många vatten.’ 2 Jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och dess invånare har blivit berusade av hennes otukts vin.’ 3 I anden förde han mig då bort till en öken. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4 Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 5 På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad.”

Här tecknas bilden av två församlingar: Den ena är iförd ”ljuset hos kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Jesu Kristi ansikte” (Andra Korintierbrevet 4:6, King James Version). Den andra är iklädd människans pompa och ceremonier samt konungsliga makt. Den ena bär en krona med stjärnor, vilka Uppenbarelseboken 1:20 säger är Guds änglar eller budbärare. Den andra, däremot, är krönt med självupphöjelsens dyrbara juveler och smycken. Den ena har Månen under fötterna. Paulus säger, att Gamla Testamentets ceremonier var ”en skugga av det goda som kommer” (Hebréerbrevet 10:1). Således står den här kvinnan fast förankrad på ”apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (Efésierbrevet 2:20). Den andra tronar på ”många vatten”, som står för ”folk och människomassor och folkslag och språk” (Uppenbarelseboken 17:1, 15). Dess grundval är icke Bibeln, utan människors stöd och tradition.

Man kan också lägga märke till, att båda kvinnor föder barn. Kvinnan i Uppenbarelseboken 17 blev skökornas moder. Hon är en moderkyrka. Hennes traditioner har vidmakthållits inom andra trossamfund. Vilket barn födde så kvinnan i Uppenbarelseboken 12?

Uppenbarelseboken 12:2 ”Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. 3 Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. 5 Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.”

Vem var den son, som ”skall styra alla folk med järnspira”? Enligt Uppenbarelseboken 19:15, är det Jesus Kristus. Jesus var Abrahams, Isaks och Jakobs utlovade säd. Men så snart som Han blivit född, stod en drake redo att sluka Honom.

Draken står för två profetiska väsen. För det första, symboliserar den Satan själv.

Uppenbarelseboken 12:9 ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.”

Satan är den ”store draken”. Liksom Satan är den ”store Anti-Krist” och det även finns ”mänskliga Anti-Krister”, som han verkar genom (Första Johannesbrevet 2:18), är han också den ”store draken”. Dessutom förekommer det en mänsklig makt, på Jorden, som han verkar genom och som kallas för en drake. Jordens drake är den ”eldröd{a} drake{n} med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden.”

Vilken jordisk makt styrde och ställde vid Jesu födelse? Vilken makt använde Satan sig av, för att utplåna barnen i Betlehem, i hopp om att döda Jesus? Genom vilken makt dödades slutligen Jesus? Jo, genom det hedniska Romarriket, som vi betraktade i Danielsboken 7. I Danielsboken 7 beskrevs Rom som vilddjuret med tio horn – detta trots att hornen framträdde först efter Roms sammanbrott. Detta förklarades i profetian. De representerade ”tio kungar {som} skall uppstå i det riket” (Danielsboken 7:24). De sju huvudena har två högst intressanta betydelser. Vi skall nu se på dessa innebörder.

Uppenbarelseboken 17:9 ”Detta är det sinne som ger vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på.”

De sju huvudena står för de sju berg, varpå den avfallna kvinnan i Uppenbarelseboken 17 tronar. Vers 18 i det här kapitlet upplyser oss om, att i tillägg till att vara en avfallen, religiös makt, är kvinnan dessutom en stad. Alltså är kvinnan en stad, som tronar på sju berg eller kullar. Känner någon av Er till en stad på sju kullar? Sedan gammalt, har Rom varit Staden på de Sju Kullarna. (Klassiska författare kallar ofta Rom för detta – exempel härpå är Virgilius i Aeneid vi., sidorna 782-784, och Ciceros Letters to Atticus vi., sidan 5.) Således är skökan i Uppenbarelseboken 17 kyrkan i Rom.

I Uppenbarelseboken 12 ser vi en tidigare romersk makt. Denna var Romarriket, som styrde på Jesu tid. Genom denna makt blev Han dödad.

Efter Sin uppståndelse, blev Jesus ”uppryckt till Gud och hans tron” (vers 5). Jesus sade: ”jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron ” (Uppenbarelseboken 3:21). Sedan Jesus ryckts upp till Sin Faders tron, kunde inte draken (Satan och hans romerska makt på Jorden) göra mera mot Honom. Således riktade de sitt hat mot Jesu efterföljare, den kristna församlingen.

Uppenbarelseboken 12:6 ”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.”

Många tror att det skall uppstå förföljelse under tre och ett halvt år någon gång i framtiden, men Bibeln förklarar att den tiden inträffade strax efter Jesu himmelsfärd.

De följande verserna går igenom historien kring Satans fall. De verserna betraktade vi under ett tidigare studium, då vi dryftade den ”Ockulta Explosionen”. Därför tar vi inte upp dem på nytt, förutom att vi framhåller detta: Satan förvisades från himmelen någon gång före Adams och Evas syndafall, ty det var han som frestade dem genom ormen. Alltså kallas han för ormen i Uppenbarelseboken 12, vers 9. Både Hesekiel 28 och Jesaja 14 beskriver hans fall. Här blixtbelyser Uppenbarelseboken denna händelse, för att visa att denna strid mellan Kristus och Satan bara var en fortsättning på en konfrontation, som inleddes vid Jordens skapelse, eller kanske rent av tidigare än så.

Tack vare Mikaels makt besegrades Satan i himmelen. Mikael betyder ”En lik Gud” och var Ärkeängeln (Judasbrevet 9), den som står över änglarna. Jesus var överhuvudet för änglaskarorna (Uppenbarelseboken 19:14). Vid Jesu återkomst, väcks de döda av ”en ärkeängels röst” (Första Tessalonikerbrevet 4:16), och den rösten tillhör ingen mindre än Jesus (Johannesevangeliet 5:28-29). Sålunda är Mikael Jesus Kristus.

Under Jesu vistelse här koncentrerade Satan sitt ursinne mot Honom. Jesus blev förföljd, hånad, bespottad, förlöjligad och till sist fastspikad på korset. Sedan Jesus segrat över Satan på korset, och därefter tagits till himmelen, dit Satan ej når, vände Satan sitt raseri mot Jesu efterföljare. Satan satsade all kraft på, att ödelägga den tidiga församlingen.

Uppenbarelseboken 12:13 ”När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 14 Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid, borta från ormen.”

På nytt finner vi samma tidsperiod omnämnd. Den omnämndes i Danielsboken 7 i förbindelse med den tid, då makten det ”lilla hornet” skulle få förfölja Guds heliga.

Danielsboken 7:25 ”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.”

För länge sedan utgjorde en ”tid” ett ”år”. Här får vi veta, att det lilla hornet skulle komma att förfölja den Högstes heliga under ”en tid (ett år) och tider (två år) och en halv tid (ett halvår).” Det är lika med tre och ett halvt år. Det judiska kalenderåret var 360 dagar långt. Tre hundra sextio gånger tre och ett halvt är lika med 1 260 år. Denna tidsperiod motsvarar den i Uppenbarelseboken 12, som många kallar för den stora vedermödan.

Uppenbarelseboken 12:6 ”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.”

Uppenbarelseboken 12:14 ”Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid, borta från ormen.”

Många betraktar detta som en tid av förföljelse, som äger rum under tre och ett halvt bokstavliga år. Man tror att en antikristlig makt leder förföljelsen, sedan de kristna ryckts upp från Jorden. Dock stöder inte Skriften den här tanken. För det första är det ”kvinnan”, som förföljs under den här perioden. Kvinnan är den sanna församlingen – Jesu efterföljare. Lägg märke till, att förföljelsen inträffade efter Jesu himmelsfärd.

Vi måste komma ihåg en av grundreglerna för tolkning av profetior, som vi lärde oss vid vår första föreläsning: Profetior anges i symboler. Då vi studerade de 70 veckorna i Danielsboken 9, såg vi att i profetior motsvarar en profetisk dag ett bokstavligt år (Hesekiel 4:6). Bibeln talar icke om någon kort tid av förföljelse; den talar om de hundratals år av förföljelse, som inträffade efter Jesu himmelsfärd. Bibeln tecknar 1 260 års intensiv förföljelse mot den kristna församlingen, som skulle inträffa någon gång efter Jesu uppståndelse.

Förföljelsen pågick i många, långa år. Inte konstigt att Bibeln talar så mycket om den! Denna vedermödas period omtalas hela sex gånger i Daniels och Uppenbarelsens förutsägelser. Jesus talar om den, fast Han anger inte tidsperioden, i Matteusevangeliet 24.

I förutskickelsen i Danielsboken 9 delades den sjuttionde veckan upp. Mitt i veckan såg Jesus, den som bekräftade förbundet med Guds folk, till att djuroffrandet upphörde. Den sjuttionde veckan började med Jesu dop. Tre och ett halvt år senare, mitt i veckan, dog Jesus. I och med Hans död upphörde offrandet av djur.

Profetian om den sjuttionde veckan har inget att göra med profetian om de 1 260 åren. Den sjuttionde veckan är över. Denna profetia upprepas aldrig i Uppenbarelseboken, eller någon annanstans i Nya Testamentet. Somliga har försökt att hävda att den sjuttionde veckan ännu skulle tillhöra framtiden, och att de 1 260 dagarnas förföljelse skulle inträffa under denna vecka. Jag har aldrig kunnat räkna ut, hur någon kan få 1 260 dagar att rymmas inom 7 dygn, eller 1 260 år inom 7 år. Nå, tillskyndarna av den här läran förvandlar då de sju dagarna till profetiska dagar och påstår, att varje dag står för ett bokstavligt år. Härigenom gör man de 1 260 dagarna till bokstavliga dagar. Emellertid är båda profetiska tider i profetiorna, varför båda måste vara bokstavliga, eller profetiska. De är profetiska dagar, och såsom framgår av nästa möte, förverkligades de på ett anslående sätt i historien.

Numera väntar folk på vissa händelser i världen, som aldrig kommer att inträffa. Och eftersom deras förväntningar aldrig kommer att slå in, kommer de att drabbas av en svår chock. Detta förutsägs i Nya Testamentet i Första Tessalonikerbrevet 5:3. Medan människorna väntar sig fred och trygghet, går de plötsligt förlorade. Det här talar även Jesus om, i Matteusevangeliet 24:44. Precis när människorna inte väntar sig det, inträffar världens slut och de kommer inte att vara beredda. Enligt Bibeln är det gyllene ögonblicket nu. Nu är frälsningens dag. Tänker Du gripa tillfället?