tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 17: Vilddjurets Märke, Del 2 – första Veckodagen

___________________________________________________________________________

Hur uppstod helighållandet av den första veckodagen? Jesus nämnde inte ens Söndagen eller första veckodagen någonstans i Bibeln, så Han instiftade inte dess helgande. Ja, första veckodagen omtalas blott på nio ställen i hela Bibeln, från Första Moseboken 1 till Uppenbarelseboken 22. Dessa texter är Första Moseboken 1:5; Matteusevangeliet 28:1; Markusevangeliet 16:1-2, 9; Lukasevangeliet 24:1; Johannesevangeliet 20:1; Johannesevangeliet 20:19; Apostlagärningarna 20:7 och Första Korintierbrevet 16:1-2. En genomläsning av de här texterna ger vid handen, att ingenstans kallas den första veckodagen för ”Sabbatsdagen”, ”Herrens dag”, ”gudstjänstdagen”, eller liknande. Ingen av texterna ger minsta antydan om, att Sabbatens helighet överfördes till Söndagen. Ingenstans kallas första veckodagen för den kristna Sabbaten eller den kristna dagen för gudstjänst. Den var helt enkelt en veckodag, en arbetsdag, och icke Sabbaten.

Vi går raskt igenom de nio texterna. Den första texten berättar om, vad Gud skapade på första veckodagen. De sex följande är en enkel redogörelse för Jesu Kristi uppståndelse efter Sabbatsvilan i graven. Inget sägs om någon ändring eller exempel på gudstjänstbruk. Därmed återstår det bara två texter till, som vi skall betrakta:

Första Korintierbrevet 16:2 ”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.”

Här talar Paulus till församlingsmedlemmarna om särskilda gåvomedel, som han hade med sig till de heliga i Jerusalem. I Apostlagärningarna läser vi, att hungersnöd rådde i Jerusalem, och Paulus hade beslutat sig för att samla in nödhjälp åt de svältande kristna där. Alltså skickade han ett meddelande i förväg om nödvändiga förberedelser, så att han skulle kunna ta med sig gåvorna. Texten handlar om, att lägga undan mat och spannmål, som Paulus ville ha med sig till Jerusalem. Pengar skulle ha varit till föga hjälp på en plats med hungersnöd, där det inte fanns mat att köpa. Texten antyder arbete i de troendes spannmålsmagasin och på fälten på Söndagen, vilket inte hade varit tillåtet på Sabbaten. Även om texten hade handlat om pengar, är det också klokare att föra bok på andra dagar, än på Sabbaten.

Så slår vi upp den enda återstående versen i Nya Testamentet om första veckodagen. Här finner vi det enda möte i Bibeln, som hölls på första veckodagen. Berättelsen förtäljs på grund av vissa fängslande och storslagna saker, som inträffade under mötet.

Apostlagärningarna 20:7 ”Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.”

Utan nogsam utvärdering, skulle den här texten kunna sägas stödja Söndagsgudstjänster. Men två väsentliga frågor måste ställas: För det första: Blir en dag helig, genom att man håller ett religiöst möte då? Om vi nu upptäckt att lärjungarna höll ett möte på första veckodagen, visar det att de helighöll den som Sabbaten? Jesus deltog vid nattvarden på Torsdagskvällen före korsfästelsen, men ingen helighåller Torsdagen på grund av det mötet. Även i vår tid håller många församlingar möten på Onsdagskvällar och andra dagar i veckan, men betyder det att man helighåller de dagarna? Nå, om texten hade kallat första veckodagen för Sabbat eller Herrens dag, hade det varit annorlunda; men det gör den ej. Det står att han talade till midnatt.

Observera nu vers 8: ”Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade.”

Lägg märke till, att det här var ett kvällsmöte på första veckodagen. Om så var fallet, på vilken kväll hölls det då? I Bibeln sade Gud, att Sabbatsdagen skulle börja vid solnedgången på sjätte veckodagen och vara över vid solnedgången på sjunde veckodagen. I Bibeln räknades alltid dygnen från solnedgång till solnedgång (se Tredje Moseboken 23:32; Första Moseboken 1). Hur skulle människorna, som saknade moderna klockor, annars ha vetat när ett nytt dygn börjat? Alltså betraktade judarna Lördags kväll som inledningen på första veckodagen, ty deras dygn började vid solnedgången och fortsatte till nästa solnedgång. Det är därför som New English Bible översätter vers 7 så här: ”På Lördagskvällen, då vi samlats för att bryta bröd, talade Paulus, som skulle resa nästa dag, till dem, och fortsatte att predika till midnatt.”

Den här berättelsen återfinns i Bibeln på grund av det, som inträffade efter midnatt. Mötet hölls på tredje våningen. En yngling vid namn Eutykus satt i fönsteröppningen på denna trevåningsbyggnad, somnade, föll i marken och dog. Paulus gick så ned och uppväckte honom på nytt till liv. Det var efter denna händelse vid midnatt som man gick upp på översta våningen, bröt bröd och åt.

Märk nu, vad som hände på Söndagsförmiddagen. Gick Paulus i kyrkan? Nej. Apostlagärningarna 20:11 ”Därefter gick Paulus upp igen (efter att pojken återuppstått) och bröt brödet (på Bibelns tid åsyftade detta uttryck vilken måltid som helst, inte bara nattvarden) och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån.”

På Söndagen besökte icke Paulus kyrkan, utan vandrade litet drygt två mil tvärsöver halvön till Assos för att träffa de andra lärjungarna. Texten visar att Paulus inte helighöll Söndagen. Han hade tillbringat flera dagar där med de här personerna fram till Sabbaten. Så snart som Sabbaten var över, tog han farväl av dem, höll en sista predikan (en ganska lång sådan) och gick därifrån nästa morgon.

Vi har gått igenom alla texter om första veckodagen och upptäckt det uppenbara; ingenstans säger Bibeln att Söndagen skulle vara en helig dag. Det finns inte ens en text, som ger minsta lilla antydan härom.

Den Dag, som Apostlarna helighöll

Apostlarna följde Jesu föredöme och helighöll den sanna Sabbaten, icke Söndagen. Ingenstans talas det om, att apostlarna skulle ha använt Söndagen som gudstjänstdag. I stället är det gott om bevis för, att de helighöll Sabbaten. Även om det nu finns belägg för att Paulus reste på en Söndag, saknas det belägg för att någon av apostlarna skulle ha vanhelgat Sabbaten. Vi skall nu se på flera av exemplen på, att apostlarna helighöll Sabbaten.

Apostlagärningarna 13:14 ”Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig.”

Apostlagärningarna 13:42 ”När de gick ut bad folket att de nästa sabbat skulle tala om detta för dem. 43 Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd. 44 Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.”

Notera, att denna andra Sabbatsgudstjänst hölls för hedningarna, inte för judarna.

Apostlagärningarna 16:13 ”På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.”

Detta skedde i en hednisk stad, där det inte fanns några judar eller judiska synagogor, utan på Sabbaten gick man ned till floden för att tillbe. Det här inträffade omkring 22 år efter Jesu uppståndelse.

Apostlagärningarna 17:1 ”De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna”.

Apostlagärningarna 18:4 ”Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker... 11 Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.”

Om man räknar ut, hur många gånger Paulus helighöll Sabbaten i dessa verser, får man 84 – och icke en gång nämns Sabbatsbrott eller Söndagshelgd.

Sabbaten är Kristi heliga Dag

Jesus skapade inte endast Sabbaten i begynnelsen, Han kallade den också för Sin dag under Sin tid på Jorden. Han utgav dessutom Guds Tio Bud.

Jakobsbrevet 4:12 ”Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?”

Det finns bara en Lagstiftare, den Ende som förmår att frälsa. Bibeln förklarar, att det endast finns en Frälsare, nämligen Jesus Kristus (Apostlagärningarna 4:12).

Det var Jesus, som utgav Guds Tio Bud tillsammans med Sin Fader. Han sade: ”Jag och Fadern är ett’” (Johannesevangeliet 10:30).

Övergången till Söndagsfirande

Hur skedde så övergången till Söndagsfirande, mot bakgrund av alla dessa belägg? Enligt Bibeln är Gud och Jesus oföränderliga. ”För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen.” ”Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är fast grundade. För alltid och för evigt står de fasta, de fullbordas med sanning och rättvisa.” ”Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evig tid.” Psaltaren 119:89; 111:7-8; 119:152.

Psaltaren 89:35 ”Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.”

Hebréerbrevet 13:8 ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”

Lukasevangeliet 16:17 ”Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätts ur kraft.”

Om Gud aldrig förändrat Sin lag, hur övergick man då till Söndagshelgd? Det är en väldigt intressant fråga, men är för omfattande för att besvaras under det här mötet. Under de möten, som följer, skall vi belysa tydliga, historiska belägg och bibliska förutsägelser angående de steg man tagit, för att sluta helighålla Sabbaten. Den saken tog flera århundraden i anspråk. Historiens första Söndagslag stiftades 321 e.Kr. av den förste kristne kejsaren i det hedniska Rom – Konstantin. Emellertid vann denna kraft flera år före hans omvändelse till kristendomen och Söndagen kallades inte för Herrens dag, utan för ”Solens ärevördiga dag”. På Söndagen tillbad hedningarna Solen. Allt flera hedningar blev kristna, ändå bibehöll de många av sina seder, såsom Söndagshelgd. Under århundraden kallades både Lördag och Söndag för heliga dagar, eller helgdagar. I takt med att församlingen började att avfalla från den sanna tron, kom allt flera traditioner och av människor gjorda lagar att ersätta Guds lag. Slutligen, under större delen av den Mörka Medeltiden, förbjöds Bibeln och det belades med dödsstraff, att äga eller läsa Bibeln. Tillsammans med Bibeln förbjöds Sabbatshållande.

Historien kring detta är synnerligen intressant och vi skall följa vägen till Söndagshelgd under de möten, som kommer härnäst. Då kommer vi att få se, att de ledande teologerna inom nästan varje samfund är eniga om dessa fakta – baptister, metodister, lutheraner, episkopaler, m.fl. Du kanske undrar, varför de här fakta inte blivit allmänt kända, i fall så många teologer vet om dem? Tja, det är inte helt lätt att predika om något, som man själv inte lever efter. Men Du bör för egen del känna till det här. Du behöver få veta, hur världen blivit bedragen. Under kommande möten kommer vi också att säkert fastställa, vem vilddjuret är.

Lyssna till det här uttalandet av fader O’Brian i hans bok The Faith of Millions, med copyright så sent som 1974. ”Låt mig tala till Dig, käre icke-katolske läsare: Du tror att Bibeln allena är en riktig vägvisare i religiösa angelägenheter. Du tror också att en av de grundläggande skyldigheterna, som vilar på Dig som kristen, är att helighålla Söndagen. Men var talar Bibeln om en sådan skyldighet? Jag har läst hela Bibeln från den första versen i Första Moseboken till den sista i Uppenbarelseboken, men har inte funnit ett ord om plikten, att helighålla Söndagen. Den dag, som Bibeln talar om, är icke Söndagen, första veckodagen, utan Lördagen, sista veckodagen.” Sidorna 136-137. Sedan fortsätter han med att förklara, hur övergången ägde rum.

Min vän, någon har försökt att mixtra med Guds lag. Auktoriteten hos Guds lag grundas på det faktumet, att Han är Gud. Någon har ifrågasatt den auktoriteten. Någon har satt sig själv i Guds ställe. Varnar Bibeln oss för en sådan Anti-Krist?

Danielsboken 7:25 ”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.”

Det enda bud i Guds Tio Bud, som handlar om tid, är det fjärde. Tecknet på avfall och trohet mot Satan och vilddjuret, är att man följer deras lagar. Dessa står i opposition till Guds lagar.

Romarbrevet 6:16 ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?”

Det viktigaste Budet

Vissa tror att Sabbatsbudet är det minst viktiga budet. Men i själva verket är Sabbatsbudet det viktigaste av alla. Vilket som helst av de andra budorden kunde ha uttalats av vem som helst – de kunde ha uttalats av Buddha, eller Muhammad, eller Konfucius. Men det finns ett bud, som endast kunde ha getts av En, av Skaparen, ty det är minnesmärket över Hans skapelse. Det är bara ett bud som vi lyder, därför att vi tror på Gud och Hans Ord.

Det krävs ingen tro, för att godta budet ”Du skall inte mörda.” Det budet låter vettigt för alla. Men förnuftet säger inte automatiskt, att vi skall helighålla Sabbaten. Det måste vi göra helt enkelt för att Gud säger att vi skall göra det. Det är detta bud, som visar vår tro på Gud. Det är detta bud, som skiljer de namnkristna från Kristi sanna efterföljare. Det är detta bud, som vi endast håller genom tron, och det är genom tron som vi blir frälsta.

Är det inte märkligt att den enda del av Bibeln, som Gud skrev med Sitt eget finger, är den del som människan vill göra sig av med? Och är det inte märkligt att den enda del av lagen, som man säger endast är till för judarna, är det enda bud som också säger sig omfatta ”främlingen inom dina portar”? Och är det inte märkligt att det enda bud, som man säger ingick i den av Gud på Sinai instiftade ceremoniallagen, är det enda bud som särskilt uppger att det instiftades vid skapelsen, långt före synd eller judar eller ceremonier? Och är det inte märkligt att det enda bud, som människan vill glömma, är det enda som Gud särskilt säger åt oss att ”tänka på”, eller ”komma ihåg”, som det heter i den engelska Bibeln?

Sabbatsbudet är Guds officiella auktoritetssigill. Det innehåller de tre nödvändiga delarna i ett officiellt sigill eller märke. Det innehåller Hans namn (”Herren, Din Gud”), titel och myndighet (”Skapare”) och rikes omfattning (”himmel och Jord”). Detta bud har Gud särskilt avsett att vara ett tecken, eller märke, på trohet mot Honom.

Hesekiel 20:20 ”Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är HERREN, er Gud.”

Ett Budskap för vår Tid

Bibeln säger att en ”syndens människa” skulle framträda och försöka att ändra på Guds lag (Andra Tessalonikerbrevet 2:3), och att han skulle få regera under viss tid. Innan Jesus anländer igen, kommer Han på nytt att ha ett troget folk redo för Hans ankomst. Deras kännetecken är, att ”de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus’” (Uppenbarelseboken 14:12). Under okunnighetens tidevarv, då sanningen doldes och var okänd, översåg Gud med överträdelsen, ”men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig” (Apostlagärningarna 17:30). Bibeln försäkrar oss om, att före Jesu återkomst skall det eviga evangeliet – som inbegriper tillbedjan av Skaparen enligt det fjärde budet – åter igen nå ut till alla människor i världen.

Uppenbarelseboken 14:6 ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’”

Satsen ”Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet” är ett citat. Vet Ni varifrån det är taget? Det är ett citat från hjärtat av det fjärde budet! I Uppenbarelseboken 14:6-7 förutsäger Gud, att i den yttersta tiden kommer det att gå ut ett budskap till alla i hela världen och en del av det budskapet är det fjärde budet – Han citerar från det fjärde budet i det budskap, som skall nå ut till hela mänskligheten.

Det här budskapet sprids nu i hela världen, för att de som tar emot det inte skall få vilddjurets märke.

I dag finns det en prövande sanning, som visar huruvida just Du verkligen tror på det Gud säger, eller ej. Vissa undrar: ”Vad spelar det för roll, vilken dag jag helighåller?” Och just det är poängen. Om dagarna ändå är lika, varför inte helighålla den dag Gud sagt åt oss att helighålla? Om vi skall helighålla en dag, varför inte Guds dag? Det enda skälet till att vi inte helighåller Hans dag, är att någon, makten vilddjuret, öppet har trotsat Gud och instiftat en annan lag. Nej, Du och jag hittade inte på förändringen, men vi visar vår tro och lydnad som undersåtar mot den person eller makt som införde förändringen, när vi väl har insett förändringen och ändå helighåller Söndagen. Härigenom mottar vi slutligen dess märke (Romarbrevet 6:16).

Ja, vad spelar det för roll? Det spelar roll på så sätt, att vi lyder Gud och visar Honom vår tro och lydnad som undersåtar genom att helighålla Sabbaten. Det spelar också roll så till vida, att detta inte är populärt. Att följa Kristus har alltid varit förbundet med ett kors.

Matteusevangeliet 16:24 ”Jesus sade till sina lärjungar: ’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.”

Sabbaten i sig är en stor välsignelse (se Jesaja 58:12-14), men dess helighållande innefattar ett kors, eftersom den är avskydd.

Johannesevangeliet 15:18 ”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. 19 Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.”

Det är inte mera populärt att följa Jesus i dag, än då Han var här i världen. Många tror att om de levat under Jesu tid här, skulle de gladeligen ha följt Honom, men Hans sanning är precis lika entydig nu som då. Vi kan bli på det klara med, huruvida vi verkligen skulle ha följt Jesus då Han befann Sig här, genom att följa Honom nu. Vi får välja själva.

Första Johannesbrevet 2:3 ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.”

Mina vänner, under det här mötet har jag bara framställt det jag tror på utifrån Guds Ord. Jag har försökt, att inte lägga fram någon egen tolkning. Jag har inte torgfört någon kyrkas lära eller trospunkt, utan dessa ting är hämtade ur Guds Ord. Jag uppmanar Er verkligen, att forska själva på den här punkten. Om det jag sagt är fel, tro då inte på det. Det är inte skadligt, att undersöka saken själv. Men om den Helige Ande, under Er egen läsning i Bibeln, övertygar och överbevisar Er om, att det här är sant, tro då på det, tro då på och följ den Helige Ande. Jag har inga efterföljare. Vad jag vill, är att Ni alla skall bli Guds efterföljare.

Jag tror att de flesta av Er önskar att följa Gud. Det är därför, som Ni studerar Guds Ord – det är därför, som Ni är här. Fastän jag tror på Sabbatens riktighet och, genom Guds nåd, försöker att helighålla den, ger det mig inga ”bonuspoäng”, ej heller garanterar det min frälsning. Det, som verkligen räknas, är hur mycket älskar och litar vi på Jesus? Bor Jesus i Era hjärtan? Allt Gud vill, är att vi följer Honom steg för steg. Jesus uttryckte det hela enkelt: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Johannesevangeliet 14:15).

Under de möten, som följer härnäst, kommer Ni att få veta vad profetiorna säger skall ske i de yttersta dagarna. Vilddjurets märke har sannerligen att göra med den stora vedermödan, och det enda sättet att undvika Guds sju sista plågor på då, är att inte ha vilddjurets märke.

Guds Tio Bud

(Andra Moseboken 20)

I 3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

II 4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

III 7 Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

IV 8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

V 12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.
VI 13 Du skall inte mörda.
VII 14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
VIII 15 Du skall inte stjäla.
IX 16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
X 17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.