tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 16: Vilddjurets Märke, Del 1

___________________________________________________________________________

Förra gången studerade vi Guds märke. På det här mötet skall vi ta upp Satans bedrägliga märke – vilddjurets märke. Det är tecknet på trohet gentemot Djävulens auktoritet. Vi börjar med att studera vilddjurets ”märke”, vilket står i motsatsställning till Guds märke, och i ett kommande studium identifierar vi själva vilddjuret. Några av Bibelns starkaste varningar uttalas mot dem, som mottar vilddjurets märke:

Uppenbarelseboken 14:9 ”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, 10 han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.”

I samma kapitel beskriver Gud dem, som erhåller Hans godkännandemärke, i stället för vilddjurets märke.

Uppenbarelseboken 14:1 ”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor... 12 I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’”

Det är ett symboliskt Märke

Under ett tidigare möte framgick det, att Guds märke är symboliskt. Uppenbarelseboken är huvudsakligen en bok med symboler, sinnebilder. Tanken, att Gud symboliskt märker Sina trogna, är en gammal biblisk uppfattning.

Psaltaren 37:37 ”Ge akt på den oklanderlige, se på den rättrådige, det finns en framtid för fridens man.” {I den engelska Bibeln heter det: ”Märk den oklanderlige...”.}

Observera jämväl Hesekiel 9:4 och Jeremia 31:33 i detta sammanhang. Liksom Gud märker Sina trogna – dessa visar Honom sin trohet genom lydnad mot Honom och Hans lag – finns det en annan grupp människor som blir märkta – nämligen de som, i stället för att följa och lyda Gud, följer och lyder vilddjuret. I våra yttersta dagar kommer endast ett fåtal att befinnas vara äkta gudstillbedjare, medan det överväldigande flertalet kommer att befinnas vara vilddjurets efterföljare: Uppenbarelseboken 13:3: ”... Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det”.

Förutom i symboler, beskrivs inte vilddjurets märke mera ingående i Uppenbarelseboken. Men genom att jämföra Skriftställe med Skriftställe, går det att förstå sinnebilderna och identifiera vilddjuret. Gud skulle inte varna oss för något, som inte ginge att identifiera. Under de möten som följer kommer vi att se, att vilddjuret klart och tydligt identifieras i Skriften. Det kommer ytterligare att hjälpa oss att säkert fastställa, vad vilddjurets märke är.

Fastän Uppenbarelseboken inte exakt beskriver vilddjurets märke, beskriver den, som vi redan sett, dem som inte tar emot vilddjurets märke. De beskrivs som ”dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd” – de är, med andra ord, budhållande kristna (se Uppenbarelseboken 12:17; 14:12; 22:14).

Vilkens Myndighet erkänner vi?

Härav följer alltså, att de som tar emot vilddjurets märke kommer att lyda vilddjurets lagar, inte Guds. Om en kungs myndighet ligger i hans förmåga att stifta och genomdriva lagar, då torde vilddjuret visa sin självpåtagna myndighet genom att ersätta Guds lagar med sina egna. Detta är faktiskt det säkra kännetecknet på vilddjuret – i hela Bibeln beskrivs det som en makt, som sätter sig upp emot Gud genom att ha för avsikt att ändra på och strunta i Hans lagar (se Danielsboken 7:25 beträffande försöket att förändra Guds lag och Uppenbarelseboken 13:4-10 rörande vilddjurets överlagda brott mott budorden. Det första, andra, tredje och sjätte budet nämns särskilt). Paulus beskriver den makt, som med vilje försöker att förändra Guds lag (med avsikt överträder den), som den ”laglöse”.

Andra Tessalonikerbrevet 2:3 ”Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.”

Andra Tessalonikerbrevet 2:7 ”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. 8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.”

Notera, att den ”laglöse” var verksam redan på Pauli tid. Vilddjuret är inte ensamt om, att beskrivas som den ”laglöse”, detsamma gäller dess anhängare. Vid Jesu återkomst kommer dessa att utgöra praktiskt taget ”hela världen” (Uppenbarelseboken 13:3). Därför beskrivs också de som ”laglösa”.

Matteusevangeliet 7:21 ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Lägg dock märke till, att de ”laglösa” tror sig vara Kristi efterföljare. De tror sig vara frälsta. Såsom framgår av Andra Tessalonikerbrevet 2:9, verkar vilddjuret med ”kraft, med lögnens alla tecken och under”.

Andra Korintierbrevet 11:13 ”Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. 14 Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 15 Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.”

Hur många Regler måste man överträda, för att vara laglös?

Vi har sett att laglöshet eller laglydighet bidrar till att visa på skillnaden mellan vilddjurets och Guds anhängare. Hur mycket av lagen förväntar Sig Gud att Hans barn skall hålla, för att Han skall sätta Sitt godkännandemärke på dem? Hur mycket av lagen måste de bryta, för att riskera att klassas med den ”laglösa” makten vilddjuret?

Jakobsbrevet 2:10 ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.”

I den engelska Bibeln står ordet ”bud” kursiverat, vilket betyder att det inte finns i den grekiska ursprungstexten. Så här står det ordagrant på originalspråket: ”Var och en som håller hela lagen, och ändå snubblar på ett, han är skyldig till alla.” Om vi snubblar på ett bud, är vi skyldiga till brott mot alla, ty det visar att vi inte godtar Guds myndighet. Det visar att vi inte tror på Honom, ty vi lyder Honom endast när det passar. På så vis blir vi vår egen gud. Alltså faller vi för Satans ursprungliga lögn, som prackades på Eva i Edens Lustgård. Då sade han: ”ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’” Första Moseboken 3:5.

I ett Nötskal

Vi summerar det vi har lärt oss hittills: Makten vilddjuret beskrivs som den ”laglöse”. Nästan hela världen följer efter vilddjuret. Gud säger att vilddjurets anhängare, varav många kallar Jesus för sin ”Herre”, är ”laglösa”. Och Jakob förklarar för oss, att man endast behöver bryta mot ett av Guds Tio Bud för att betraktas som laglös. Om så är fallet, bör vi undersöka lagen för att se, vad det är i den som skulle kunna särskilja vilddjurets efterföljare vid Jesu återkomst från dem med Guds godkännandemärke.

Har Satan lyckats angripa några av buden och fått hela världen att avvisa dem? Paulus säger att den makt, som Satan använde sig av för att åstadkomma denna laglöshet, redan var verksam på hans tid (se Andra Tessalonikerbrevet 2:3-7; Danielsboken 7:25). Hur har Satan burit sig åt? Vilket eller vilka bud har han framgångsrikt angripit, och det redan i Pauli dagar? Vi betraktar buden, för att utröna det.

En Genomgång av Budorden

Innan vi skärskådar det vi nyss har läst, vill jag ha sagt att jag inte vill bevisa någon egen käpphäst. Jag är heller inte ute efter att bevisa eller motbevisa andras särskilda trospunkter. Jag måste berätta vad Bibeln säger, och jag önskar att Du skall studera Bibeln själv. Vadhelst Du anser att den säger till Dig, tänker jag respektera. Men kom ihåg, att sanningen förblir sanningen oavsett vad vi råkar tro.

Då Galileo upptäckte att Jorden kretsar kring Solen, sade hans tids bekännande trossamfund: ”Om Du inte tar tillbaka Din tro och i stället uttalar att Solen kretsar kring Jorden, bränner vi Dig på bål.” Alltså tog Galileo tillbaka. Och genast han tagit tillbaka, då började Solen att kretsa kring Jorden – eller hur? Du förstår, sanningen är sanningen, vad jag än tror. Efter tillbakatagandet lär Galileo lågmält ha sagt, att Jorden fortfarande kretsar kring Solen. Sanningen är sanningen, oavsett om jag tror på den eller ej. Sanningen är inte beroende av antalet anhängare. Om vi skall vara Bibeltrogna, då måste uppenbarligen vissa obekväma sanningar sägas. Om just Du väljer att tro på eller inte tro på en del av de saker, som vi skall läsa om, sårar Du mig inte. Jag tänker ändå älska Dig. Nu tittar vi, utan skygglappar, på det vi nyss läste.

En nogsam genomgång visar att av alla buden är det bara ett, som skys av praktiskt taget alla kristna och hela världen, nämligen det fjärde.

Andra Moseboken 20:8: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

Den sjunde Dagens Sabbat

Den sjunde dagens Sabbat inrättades av Gud vid Jordens skapelse, innan det förekommit synd och syndoffer, eller judar, ja, innan det behövdes en Frälsare. Uppenbarligen har det inget att göra med att själv förtjäna frälsningen, utan bara med lydnaden mot Gud. I Edens Lustgård förelade Gud människan ett enkelt prov, genom kunskapens träd på gott och ont. I dag är det likadant: Ett enkelt prov, varigenom vi kan visa vår trohet mot Hans myndighet.

Första Moseboken 2:1 ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2 På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. 3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.”

Sabbaten instiftades och hölls vid skapelsen. Dessutom säger Bibeln, att den kommer att iakttas på den nya Jorden, sedan synden utplånats.

Jesaja 66:22: ”Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. 23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN.”

{Sabbaten skulle hållas efter skapelsen, före syndens inträde. Sabbaten skulle hållas under Gamla Testamentets tid, efter syndens inträde. Sabbaten skall hållas på den förnyade Jorden, efter syndens utträde. Är det då orimligt att tänka sig, att Sabbaten även skall hållas under Nya Testamentets tid, före syndens utträde? Övers. anm.}

I Bibeln står det skrivet, att ”den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat” {Andra Moseboken 20:10}. En hastig blick på en almanacka visar att den sjunde dagen är Lördag, icke Söndag. {Från och med 1973 står visserligen Söndag som veckans sjunde dag i svenska kalendrar. Eftersom Gud inte ändrat på veckodagarnas inbördes ordning, gäller givetvis ännu veckodagarnas inbördes ordning från Bibeln. Detta bekräftas varje Påsk. Kristus uppstod på första veckodagen, Söndag. Om första veckodagen varit Måndag, skulle Han ha korsfästs på Lång-Lördagen, vilat i graven under Söndagen och uppstått på Måndagen. Kristi uppståndelse firas på Påsk-Söndagen, inte på Påsk-Måndagen. Övers. anm.} Sabbaten utgör själva hjärtat i Guds Tio Bud. En gång i tiden trodde och lärde praktiskt taget alla kristna ut Guds Tio Bud. De hävdades ihärdigt både av de protestantiska reformatorerna och av katolikerna. Men i dag nedvärderas och nonchaleras Guds Tio Bud – den enda del av Bibeln, som Gud skrev med Sitt eget finger. Med skenfagra och sluga sakskäl har teologer försökt att ogiltigförklara dem – men det går inte att göra, utan att riskera att ta emot vilddjurets märke, den ”laglöses” märke.

Varför har Människor bekämpat Guds Lag?

Varför har människor kämpat så hårt på senare år, för att komma på sakskäl till att ogiltigförklara Guds lag? Beror det på, att man ogillar budet som kungör, att: ”Du skall inte mörda”, eller budet som kungör, att: ”Du skall inte stjäla”, eller budet som kungör, att: ”Hedra din far och din mor”? Nej. Man finner sig i nio av de tio buden, men vägrar att åtlyda det fjärde budet, det om Sabbaten – övriga nio duger. För att rättfärdiga brott mot det fjärde budet, går man så långt som att påstå att hela lagen har upphävts.

Å andra sidan har många kristna aldrig tänkt på det fjärde budet. Jakob säger: ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” Jakobsbrevet 4:17. Dessa kristna har helighållit Söndagen i god tro, och Gud godtar deras hängivna tillbedjan. Men i den yttersta tiden säger Gud, att Han skall återupprätta Sin sanning på Jorden, och Han kommer på nytt att ha ett folk som håller Hans bud. Dessa kommer att motta Hans godkännandemärke och skyddas mot att erhålla vilddjurets märke.

Apostlagärningarna 17:30 ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.’”

Jesu Föredöme och Lära

Nu skall vi se, vad Bibeln har att orda om Sabbaten. Vi börjar med Jesu undervisning och exempel.

Johannesevangeliet 14:6 ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jesus är ”vägen och sanningen och livet.” Han ”led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår” (Första Petrusbrevet 2:21). ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde” (Första Johannesbrevet 2:6).

Efterlämnade Jesus ett exempel angående Sabbatshållande? Sade Han någonting om Sabbaten? Förvisso gjorde Han det.

Lukasevangeliet 4:16 ”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften”.

Jesus helighöll Sabbaten. De skriftlärde och fariséerna anklagade Jesus och Hans lärjungar för Sabbatsbrott (se Matteusevangeliet 12:1-4; Johannesevangeliet 5:1-21; 7:21-24), men Jesus hävdade alltid att Han och lärjungarna var oskyldiga till Sabbatsbrott. Jesus helighöll Sabbaten i enlighet med Bibeln, inte enligt fariséernas regler. De, som anklagar Jesus för Sabbatsbrott i dag, upprepar de skriftlärdes och fariséernas lögner från Jesu tid.

Jesus både helighöll Sabbaten och lärde Sina anhängare, att göra sammalunda. Före korsfästelsen förutsade Han Jerusalems ödeläggelse. Han sade till dem att de skulle bedja om, att de inte skulle behöva fly på Sabbatsdagen. Jesus talade om en händelse, som först skulle inträffa om 40 år. Därmed visade Han, att Han förväntade Sig att lärjungarna fortfarande skulle helighålla Sabbaten.

Matteusevangeliet 24:20 ”Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.”

Gäller Sabbaten ännu efter Jesu Död?

Fastän det är allmänt erkänt att Jesus helighöll Sabbaten under Sin jordiska gärning, hävdar somliga att efter Hans död spelar det ingen roll, vilken dag man går i kyrkan på. Jesu undervisning i Matteusevangeliet 24:20 säger något annat. Men för att stötta sin åsikt, anför man Kolosserbrevet 2:16, där det står: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat.”

Denna är en viktig text, som bör granskas. Först och främst skall vi notera, att i grundtexten talas det om sabbater (flertal), snarare än om Sabbaten (ental). {Här är den eljest värdiga översättningen Svenska Folk-Bibeln försåtlig. Den engelska King James Version bygger dock på utmärkta, grekiska manuskript och har sabbater, alltså flertal. Av sammanhanget framgår det också, att veckans vilodag ej åsyftas. Övers. anm.} Inom judendomen förekom det två sorters sabbater – den sjunde dagens Sabbat enligt Guds Tio Bud; och de årligen återkommande, ceremoniella sabbaterna i helgedomstjänsten. Ordet ”sabbat” betyder vila, och inom judendomen förekom det flera olika årliga högtidsdagar, då hela folket vilade sig och firade gudstjänst. En av dessa var Påsken. Påsken inföll på den 14. dagen i den första månaden under det judiska kyrkoåret. Alltså inträffade den på en Måndag ett år, på en Tisdag nästa år, osv. En annan årlig sabbat var den Stora Försoningsdagen under hösten.

Det går att läsa om de årliga, ceremoniella sabbaterna i Tredje Moseboken 16:31 och Tredje Moseboken 23:4-44. De årliga högtiderna pekade fram emot Jesus och Hans gärning. Deras betydelse upphörde i och med Hans död. Exempelvis var Påsksabbaten en profetia om den exakta dagen för Jesu korsfästelse. Han dog precis på dagen för Påskhögtiden, just då lammet skulle dödas. Jesus är det sanna Påskalammet (Första Korintierbrevet 5:7). De årliga, ceremoniella sabbaterna instiftades som en del av helgedomstjänsten. De pekade fram emot Jesus. Sabbaten i Guds Tio Bud pekade bakåt mot skapelsen: ”Tänk på sabbatsdagen... Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden... men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den” (Andra Moseboken 20:8-11).

Alltså förekom det två slags sabbater – de årliga, ceremoniella sabbaterna instiftade vid Sinai, och den varje vecka återkommande Sabbaten instiftad vid skapelsen och ingående i Guds lag. Paulus talar tydligt i Kolosserbrevet, att han endast menar de ceremoniella sabbaterna. Många läser bara fram till ordet ”sabbater” {i den engelska Bibeln} och stannar före nästa vers:

Kolosserbrevet 2:16 ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”

Paulus sade att man inte skulle bedöma folk utifrån de ceremoniella sabbaterna, som är en skugga av det som skulle komma. Vidare tydliggör Bibeln att den sjunde dagens Sabbat är ett evigt minnesmärke.

Då Johannes, den siste av apostlarna, skrev Uppenbarelseboken år 96 e.Kr., förklarade han att det ännu fanns en dag tillhörig Herren. Uppenbarelseboken 1:10: ”På Herrens dag kom jag i Anden (fick jag en syn)...”.

Även om Johannes här inte säger, vilken Herrens dag är, säger Jesus rättframt att Hans dag är Sabbaten. Matteusevangeliet 12:8: ”Ty Människosonen är sabbatens Herre.’”

Det må ha låtit som stora ord från Jesus, då Han påstod Sig vara ”Sabbatens Herre”, ty det uttrycket är taget direkt ur det fjärde budet. Där heter det: ”den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” När HERREN står med idel stora bokstäver i Gamla Testamentet, har ordet översatts från hebréiskans ”Jehova”. Jesus hävdar Sig vara Skaparen och Herren Gud – Jehova i det fjärde budet!

Markusevangeliet 2:27 ”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. 28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’”

Lägg även märke till att Jesus sade, att Sabbaten inte blev gjord för judarna, utan för människan. Den inrättades och kom till i begynnelsen, vid skapelsen. Jesus var Skaparen. Det var Han, som instiftade Sabbaten i tidernas gryning (se Johannesevangeliet 1:1-14; Kolosserbrevet 1:16).

Har Kalendern förändrats?

Hur kan vi vara helt säkra på, att vår sjunde dag fortfarande är Sabbaten? Månntro kalendern har ändrats? I många länder kallas Lördagen ännu för Sabbaten. I Italien heter den ”Sabbato”, i Spanien ”Sabado”, i Portugal ”Sabbado”, i Frankrike ”Samedi”, i Tyskland ”Samstag”, i Ryssland ”Subbota”, i Polen ”Sobota”. Alla de här namnen betyder ”Sabbat” eller ”vilodag” på respektive språk. Förutom i de länder, där man antagit de hedniska namnen på veckodagarna, kallas den sjunde dagen alltid för Sabbaten.

Har kalendern ändrats? Ja, men veckodagarnas ordning består som alltid. Påve Gregorius ombesörjde en kalenderändring för att rätta till ett fel i den julianska kalendern, genom att tillföra 10 dagar. I Italien och flera andra länder följdes Torsdag den fjärde av Fredag den femtonde i Oktober, 1582. England ändrade sin kalender 1752 och Ryssland 1914. Ändå påverkades aldrig veckodagarnas inbördes ordning.

Historiens precisa kalendrar sträcker sig bakåt till Julius Caesar, alltså flera årtionden före Kristus, och veckodagarnas ordning har alltid bibehållits. I dag har vi precis samma veckodagarnas ordning som på Jesu tid, och Jesus sade att dåtidens Sabbat – som judarna firade – var den sjunde dagen, Hans dag, den verkliga Herrens dag. Vidare har millioner judar, efter Jesu tid, fortsatt att hålla reda på, när Sabbaten inträffar varje vecka. Det vore fullständigt omöjligt, att ett helt folk plötsligt skulle ta miste på detta, så att de vaknade upp och endräktigt firade gudstjänst en annan dag, i tron att den vore Sabbaten. Dessutom är den ju Jesu dag, och Han har befallt oss att tillbedja Honom den dagen, för att visa att vi hör till Honom. Tror Du inte, att Han då skulle bevara dess särart i kalendern och veckodagarnas ordning?

Har Du någon gång undrat över, varför vi alls har en ordning för veckodagarna? Vi har ordningen för året på grund av årstiderna, och månaden på grund av Månens lopp kring Jorden. Men ingenting i naturen antyder en sjudagars veckoordning. Om evolutionsteorin vore riktig, skulle varje folk rimligtvis ha hittat på varsin veckoordning – somliga fem dagar, andra tio dagar, osv. Men alla har vi de sju dagarnas veckoordning, ty Gud inrättade den vid skapelsen och har bibehållit den intakt sedan dess.

Sabbaten på Jesu Tid

Lukasevangeliet 23:53 ”Han tog ner den (Jesu kropp), svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag (Fredag), och sabbaten skulle just börja.55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.”

Jesus vilade i graven på Sabbaten, efter Lång-Fredagen, efter lagens bud. Jesus återuppstod till liv på Påsk-Söndagen. Det finns bara en dag mellan Lång-Fredagen och uppståndelsens Påsk-Söndag – Lördag, den sjunde veckodagen.

Det förundrar mig, hur personer som tillfrågas varför de inte helighåller veckans sjunde dag, ”Sabbaten efter lagens bud”, kan säga: ”Ja, jag helighåller Söndag, den första veckodagen, till minne av Kristi uppståndelse.” Jag håller med om att Jesus återuppstod på Söndagens morgon, men jag brukar påpeka för dem att Jesus aldrig bett oss om att helighålla uppståndelsens dag till minne av den händelsen. (Han har gett oss ett minnesmärke över Sin uppståndelse, men det tar vi upp en annan kväll.) Bibeln säger att den dag vi skall helighålla, är skapelsens minnesdag.

När jag påpekar detta för personer, som säger att de helighåller den första veckodagen till minne av uppståndelsen, svarar de ofta: ”Men tid har gått förlorad, så nu vet vi inte vilken dag som är Sabbaten. Kanske vi borde helighålla Onsdag eller Torsdag, bara vi visste säkert besked. Det går inte att säga, vilken dag som är den sjunde.” Detta gör mig alltid förbryllad. Det är en gåta, hur de kan vara så säkra på att Söndag är den första veckodagen och håller den i åminnelse av Kristi uppståndelse, men sedan aldrig säkert kan uttala när den sjunde veckodagen infaller. Stundom spelar sinnet en spratt, för att man skall undvika att lyda en tydligt bevisad sanning. Jodå, Jesus säger åt oss vilken dag det är som vi skall helighålla och det går icke att ta miste på den.

Jesus har ingenstans sagt, att Han förändrat eller upphävt Sabbaten. Som Sabbatens Instiftare, kunde enbart Han ha förändrat den. Inte ens apostlarna fick lov att ändra på Sabbaten – bara Jesus kunde ha gjort det, ty den var ”Hans dag”. Ändå antydde aldrig Han eller apostlarna en dylik förändring. Då Jesus dog, var lagen förseglad. Inget gick att lägga till eller dra ifrån den. Alla kristna krav fanns på plats. Det Nya Förbundets ceremonier, såsom dopet och Herrens heliga nattvard, instiftades samtliga före korset, inte efter det.

Hebréerbrevet 9:12 ”gick han... in... med sitt eget blod 16 Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.” Galaterbrevet 3:15 ”Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg.”

Så om det vore möjligt att ändra på något i Guds lag, skulle det ha måst göras före Kristi död. Det hade varit för sent på uppståndelsens morgon. Ni ser, vänner, bevisen i Guds Ord är överväldigande: Det fjärde budet gäller ännu. Sabbaten är fortfarande Guds dag och Gud är densamme i all evighet. Den enda frågan är, om jag tänker lyda Guds eller människors myndighet.