tillbaka

Steps to Lifes Föreläsningar om Framtiden

Möte 10: Jesu Död förutsagd i Gamla Testamentet

___________________________________________________________________________

Uppenbarelseboken 12:9 ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.”

Denna vers förklarar, att Satan bedrar hela världen. Jag undrar, om han har några bedrägerier för sig i dag? Jodå, mina vänner, han har greppat hela världen med sina bedrägerier. Folk i dag är bedragna, och det värsta är, att många trivs med det.

Då dessa föredrags sammanställare bodde på pojkarnas internatsavdelning på college i Förenta Staterna och i en armébarack i det militära, träffade han på en viss sorts person. Den här typen vill ha det ”trevligt”, så han letar upp en flicka att förlusta sig med och säger till henne, att han älskar henne. Senare, när han återvänt till armébaracken, skryter han över alla de ”bedrifter” han genomfört med den stackars, vilseförda flickan. Stundom vill flickan förbli ren, men då säger han att han verkligen älskar henne – de borde gifta sig, Ni vet – och om flickan verkligen älskade honom lika mycket tillbaka, skulle hon gå med på ett och annat.

Den arma jäntan är grundlurad och har bara hjärtsorg att vänta sig, men oh, i fall föräldrarna försöker att övertyga henne om, att hon bara utnyttjas! De må påpeka, hur många andra flickor, som grabben uppvaktat – men hon framhärdar bara i, att det är annorlunda den här gången – han älskar henne uppriktigt. Hon är förd bakom ljuset, därför att hon så gärna vill ha en äkta hjärtevän. Alltså är hon beredd, att tro på hans kärleksförklaring, oavsett alla övertygande varningar.

Således gillar somliga att bli lurade angående vissa saker. Därför är det särskilt enkelt för Djävulen att bedra folk – han kan säga till dem sådant, som imponerar på dem. Han har ett lurendrejeri för varje person. Vi måste ställa om vårt tänkande till att godta Bibelns sanning, men vi ogillar att ändra på oss. Om vi är villiga att bli förda bakom ljuset, kan Satan säga exakt det vi vill höra.

Hur bedrog Satan Folk på Jesu Tid?

Då Jesus kom för första gången, väntade människorna sig en kung, som skulle befria dem från romarna. Djävulen hade infört den villan. Eftersom folket gillade den, förmådde inte ens Kristus Själv att ändra på deras tänkande. Nej, människorna ville tro på den och dessutom hade Djävulen skickligt utnyttjat felaktigt tillämpade profetior till att cementera deras villfarelse – han hade använt förutskickelser om Jesu andra ankomst och tillämpat dem på Hans första ankomst. Så vitt spridda och allmänt godtagna var dessa listigheter, att till och med Jesu egna lärjungar påverkades av dem under hela Hans verksamhet.

Jesu framträdande skiljde sig markant från det väntade. Man hade förväntat sig, att Messias skulle befria dem från romarna, men i stället kom Han för att befria dem från syndens tyranni.

Johannesevangeliet 8:34 ”Jesus svarade: ’Amen, amen {sannerligen, sannerligen} säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.”

Men de ville inte bli befriade från synden. De ville bara bli befriade från romarna. Så ihärdigt ville de tro, att detta var Messias’ uppgift, att ingenting kunde rubba deras cirklar. Då Jesus försökte att säga dem sanningen, blev de hatiska och rent av utsatte Honom för mordförsök.

Johannesevangeliet 8:45 ”Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen... 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom”.

Sanningen stämde inte överens med deras omhuldade teorier och profetiska uttolkningar. De ville inte ha en Frälsare från synden, utan en befriare från förtrycket. De ville inte ha en ödmjuk lärare, utan en stolt styresman. Då Jesus, i Johannesevangeliet 6, berättade att Han kommit för att lära dem rätt livsföring, lämnade många Honom. De var vilseförda, men ville inte bli lösgjorda från sin villa. Inte ens lärjungarna ville bli upplysta genom sanningen.

Johannesevangeliet 6:66 ”Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. 67 Jesus sade därför till de tolv: ’Inte vill väl också ni gå bort?’”

Vänner, folk har blivit bedragna i dag. Djävulen är precis lika framgångsrik nu, som i Jesu dagar. Bibeln varnar oss:

Första Petrusbrevet 5:8 ”Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.”

Vid Jesu första ankomst tog endast ett fåtal emot Honom (se Johannesevangeliet 1:10-11), och när Han anländer för andra gången, kommer också då blott ett litet antal personer att vara redo. Jesus sade, att det skulle vara som i Noas dagar (Matteusevangeliet 24:37). Då steg endast en handfull människor in i arken.

Hur tänker Satan bedra oss i Dag?

Numera förbereder Satan världen på alla tiders största bedrägeri, och han verkar på samma sätt som han alltid har gjort – genom religionen.

Andra Korintierbrevet 11:13 ”Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. 14 Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 15 Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.”

Då Jesus kom för första gången, utnyttjade Satan profetior om Hans andra ankomst, för att lura människorna. I dag, före Jesu återkomst, utnyttjar Satan profetior om Hans första ankomst, för att lura människorna. Nu undersöker vi, hur ärkebedragaren så snillrikt har verkat, för att föra världen bakom ljuset.

Daniel och Profetian om de 70 Årsveckorna

Danielsboken 9:24 ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.”

I den här versen står det, att 70 veckor är bestämda, eller ”avskurna” (det hebréiska ord, som översatts med ”bestämda”, är ”chatak”, vilket bokstavligen betyder att ”skära av”), för Daniels folk, judarna.

I de föregående verserna bad Daniel för den heliga staden och angående sitt judiska folks fångenskap. Han bekände judarnas synder och bad om förlåtelse.

Danielsboken 9:5 ”Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna... 7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare... därför att de var trolösa mot dig.”

David insåg och erkände, att judarna, såsom Moses hade varnat för, drabbats av Guds förbannelse, för att de överträtt Hans lag.

Danielsboken 9:11 ”Hela Israel överträdde din lag... Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom.”

Moses syftade på texter som denna: Tredje Moseboken 26:31 ”Jag skall göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag skall inte mer med välbehag känna doften av era offer. 32 Jag skall själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där skall häpna över det. 33 Men er skall jag sprida ut bland hednafolken och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark och era städer ruiner.”

Guds Löften till Israel var villkorliga

Gud slöt ett förbund med Israels barn, för att de skulle vara Hans folk. Ett förbund är en överenskommelse mellan två parter, och medan Gud alltid håller Sin del av kontraktet, gör inte alltid människan det. Därför är Guds löften villkorliga.

Jeremia 18:7 ”Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.”

Och så var det med Guds löften till Israel – de var villkorliga från första början.

Femte Moseboken 28:45 ”Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under, därför att du inte lyssnade till HERRENS, din Guds, röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig. 46 Som tecken och under skall de komma över dig och dina efterkommande till evig tid... 63 Och det skall ske att liksom HERREN förut fröjdade sig över er, när han fick göra er gott och föröka er, så skall HERREN nu fröjda sig över er, när han utrotar och förgör er. Ni skall ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning.”

Alla löften till Israel gavs på villkoret, att de skulle lyda Gud. I fall de visade sig vara otrogna, skulle de ryckas bort ur sitt land. Daniel förstod och erkände, att de svävade i den faran. Alltså bad han om förlåtelse för sitt folk.

Danielsboken 9:11 ”Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom... 13 kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka HERREN, vår Gud, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning... 19 O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja – för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.’”

Daniel erkände, att Gud var rättfärdig och rättvis. Israel befann sig i landsflykt, såsom Herren hade förutsagt, ändå var få av dem ångerfulla. Vad skulle ske med Israel? Hur länge skulle Gud stå ut med dem?

Gud besvarar Daniels Bön

Danielsboken 9:20 ”Medan jag ännu talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, bar fram min förbön för min Guds heliga berg 21... kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn. Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvällsoffret. 22 Han undervisade mig och sade till mig: ’Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd... 24 Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.”

Sjuttio veckor är bestämda, eller ”avskurna”, över Ditt folk – sjuttio veckors prövotid, för att visa ånger och bli Guds folk på nytt, eller fortsätta i synd och bli underkända som Guds folk för gott. Hur många dagar är sjuttio veckor? Det går 490 dagar på 70 veckor.

När vi nu kommit så här långt, är det viktigt att vi lär oss en synnerligen viktig sak angående tidsprofetior i Bibeln. I profetiornas symbolspråk är en profetisk dag lika med ett bokstavligt år. Då Gud uttalade en fyrtiodagarsprofetia i Hesekiel 4:6, sade Han: ”Jag har tilldelat dig en dag för varje år.” De fyrtio profetiska, symboliska dagarna i Hesekiel 4:6 var detsamma som fyrtio bokstavliga år. Så här har vi 490 profetiska dagar, eller 490 bokstavliga år.

Gud sade åt Daniel att, ehuru judarna varit ett upproriskt folk, skulle Han fortsätta att förlåta dem i 490 års prövotid, innan den genom Mose uttalade förbannelsen slutligen skulle uppfyllas. I fall de fortsatte att vara upproriska mot Hans myndighet, skulle deras nådatid ta slut i och med de 490 åren.

Visst är Guds tålamod utan motstycke! Sjuttio gånger sju års nådatid efter så mycken tidigare upproriskhet. En gång frågade Petrus Jesus, hur många gånger han borde förlåta sin broder och Jesus svarade: ”sjuttio gånger sju” (Matteusevangeliet 18:21, 22). Här skänkte Gud Israel sjuttio gånger sju år av prövotid. De hade varit i fångenskap i endast sju år. Nu tänkte Han ge dem sju gånger så lång återställelsetid, för att upphöra med sin överträdelse och försonas med Honom.

I vers 25 heter det, att tidsräckan skulle inledas i och med ”den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp”. Alltså har vi en startpunkt. Om vi kan hitta datumet, då befallningen utfärdades, går det att räkna ut när nådatiden för judefolket skulle löpa ut.

Tre kungar utfärdade påbudet om, att återställa och bygga upp Jerusalem: Koresh, Darejaves och Artasasta.

Esra 6:14 ”Judarnas äldste byggde... så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejaves och Artasasta, den persiske kungen, hade befallt.”

Det trefaldiga påbudet fullbordades av Artasasta. Den exakta ordalydelsen hos hans befallning återges i Esra 7:11-18. Datumet, då påbudet tillkännagavs, var ”i femte (judiska) månaden i kungens sjunde regeringsår” (Esra 7:8). Genom Guds försyn gjorde perserna precisa, kronologiska uppteckningar. Detta datum inföll hösten 457 f.Kr. Med enkel matematik borde det gå att fastställa, vilket slutår profetian skulle ha.

Emellertid räknade forntidshistoriker fel på ett år, då de gick från f.Kr. till e.Kr. Man tog inte med något år noll mellan 1 f.Kr. och 1 e.Kr. Alltså måste detta år ”0” läggas till uträkningen. När man tar sig från f.Kr. till e.Kr., måste man sålunda alltid lägga till ett år. Så det verkliga året, som profetian pekar fram emot, är inte hösten 33 e.Kr., utan hösten 34 e.Kr.

Slå så upp Danielsboken 9 igen. Herren talar särskilt om den sista prövoveckan för judarna.

Danielsboken 9:27 ”Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.”

Då nådatiden för det judiska folket närmade sig sitt slut, skulle Herren göra en särskild ansträngning för att återvinna dem. Under den årsveckan skulle Han bekräfta det eviga förbundet för att förlossa människan, dvs. Han skulle offra livet då för att försona våra synder. Det eviga förbundet uttrycks så här vackert i Johannesevangeliet 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Messias’ Ankomst utlovad

I början på årsveckan skulle den länge efterlängtade Messias framträda.

Danielsboken 9:25 ”Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor.”

Sju plus sextiotvå årsveckor är sextionio årsveckor. Orsaken till, att tiden delades upp så här, var att det tog sju årsveckor att bygga upp Jerusalem och sedan ytterligare sextiotvå årsveckor, innan Messias skulle komma. Efter Messias’ ankomst skulle den sjuttionde årsveckan inledas. Alltså skulle Messias framträda 483 år efter Artasastas påbud 457 f.Kr., varefter judefolket skulle få en sista årsveckas nådatid.

Ordet Messias betyder, på hebréiska, ”smord”. Jesus var förstås Messias, men när anlände Han som den Smorde? När smordes Han? Han smordes av den Helige Ande vid Sitt dop i kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår.

Lukasevangeliet 3:1 ”Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår... När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: ’Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.’”

Guds Heliga Skrift säger, att det var då som Jesus smordes. Därmed blev Han offentligen Messias, eller ”den Smorde”.

Apostlagärningarna 10:37 ”den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft”.

Således smordes Jesus vid Sitt dop av den Helige Ande. När döptes Jesus? Gud såg till, att årtalet registrerades. Bibeln säger, att Han döptes och smordes i kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår, vilket började 27 e.Kr. – exakt 483 år efter påbudet.

Danielsboken 9:26 ”Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten.”

Profetian förutsade Jesu Död

Messias skulle framträda 69 årsveckor (483 år) efter påbudet om, att återställa och bygga upp Jerusalem. Det skulle ta sju årsveckor (fyrtionio år), att avsluta stadens återuppbyggnad efter påbudet. Alltså skulle Messias uppträda 62 årsveckor (434 år) efter det, att Jerusalem återuppbyggts. Profetian förutsade även, att något väldigt oväntat därefter skulle inträffa. Judarna väntade sig, att Messias skulle regera på Davids tron, men se vad profetian säger skulle hända med Honom.

Danielsboken 9:26 ”efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad.”

Sålunda skulle Messias, efter Sitt framträdande 27 e.Kr., ”förgöras”, men inte för något ont Han gjort. Jesus dog inte för Sina synders skull – Han hade inte begått några! – utan för våra. Detta stämmer överens med Gamla Testamentets profetior om Messias.

Jesaja 53:8 ”han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks (inte Sin egen) överträdelse”

Nästa vers säger oss, exakt hur lång tid efter Sitt dop, som Messias skulle ”förgöras”.

Danielsboken 9:27 ”mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.”

Vid Jesu död upphörde offersystemet, vilket åskådliggjort frälsningsplanens sanningar under de föregående 4 000 åren.

Hebréerbrevet 10:6 ”Brännoffer och syndoffer gladde dig inte... 9 Sedan säger han: ’Se, jag har kommit för att göra din vilja.’ Så upphäver han det första (förbundet) för att fastställa det andra. 10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.”

Och när skulle offrandet upphöra? När skulle Jesus bli det yttersta offret, så att djur aldrig mera behövde offras? Mitt i den sjuttionde veckan. Hälften av en vecka är tre och en halv dagar, eller tre och ett halvt år. Om vi lägger tre och ett halvt år till hösten 27 e.Kr., når vi fram till våren 31 e.Kr. Därmed är vi framme vid den exakta tidpunkten för Jesu korsfästelse.

Jesus uppfyller Profetiorna

I dag håller många på, att förlora tron på Kristus. Hur kan man veta, att Han är Messias? Går det att bevisa? Var det bara för att Han var en god person? Nej – Han uppfyllde profetiorna, in i minsta detalj!

Observera, vad Jesus förkunnade sedan de sextionio årsveckorna fullbordats vid Hans dop 27 e.Kr.

Markusevangeliet 1:15 ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!’”

Vilken tid var fullbordad? Den enda tid, som kunde fullbordas – profetisk tid. De sextionio årsveckorna i Danielsboken 9:25 hade fullbordats. Detta är den enda profetiska tid i Bibeln, som pekade fram emot Hans dop 27 e.Kr.

Jesu Uppdrag riktades särskilt till Judarna

Jesu verksamhet som Messias inleddes vid Hans dop, vilket var startskottet för den sista årsveckan av judarnas nådatid. Alltså skulle Jesus arbeta på ett bestämt sätt för folket – Han skulle ”stadfästa förbundet med de många” (Danielsboken 9:27). Det bör ihågkommas, att judar kan bli frälsta i dag alldeles som andra personer, men det judiska folket vägdes i vågskålen, liksom det babyloniska riket tidigare. Som en sista ansträngning för att frälsa det judiska folket, skickade Gud Sin egen Son att förmedla Sin nåd till dem. Jesus dog för hela mänskligheten, men Han verkade på ett särskilt vis för det judiska folket under Sin tid på Jorden.

I Matteusevangeliet 10:5-6 sade Jesus till lärjungarna: ”’Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. 6 Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.”

Efter att ha verkat i tre och ett halvt år ibland de ”förlorade fåren av Israels hus” (Matteusevangeliet 10:6), korsfästes Herren. Härigenom blev djuroffren verkningslösa.

Guds Tjänst för Judarna fortsatte efter Jesu Död

Det skulle gå sju år av prövotid för judarna efter Jesu dop, men Jesus dog ju tre och ett halvt år efter Sitt dop. Detta betyder att under tre och ett halvt år efter Jesu död skulle evangeliet, i särskild bemärkelse, förmedlas till judarna.

Då Jesus lämnade lärjungarna efter Sin uppståndelse, sade Han följdriktigt åt dem att återvända till Jerusalem och predika för judarna.

Lukasevangeliet 24:46 ”Och han sade till dem: ’Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.”

Under tre och ett halvt år inriktade lärjungarna förkunnelsen främst på sina landsmän, och inte utan framgång. På Pingstdagen omvändes 3 000 judar till kristendomen, och dagligen utökade Herren församlingen med sådana, som lät sig frälsas (Apostlagärningarna 2:41, 47).

Apostlagärningarna 6:7 ”Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.”

Vid slutet på den 70. veckan skedde något väldigt betydelsefullt. Under nästa föreläsning skall vi ta reda på vad det var för någon viktig händelse och hur Djävulen har utnyttjat denna profetia, till att grundlura nästan hela världen.

Väsentliga Årtal

457 f.Kr. och 69 årsveckor eller 483 år: ”Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp (457 f.Kr.) till dess den Smorde Fursten kommer”, skulle det gå sextionio årsveckor (483 år).

408 f.Kr. och 62 årsveckor: ”Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter” (408 f.Kr.), 62 årsveckor (434 år) före Messias’ ankomst. Denne skulle sedermera ”förgöras”.

27 e.Kr.: ”Messias” betyder ”smord”. Jesus smordes 27 e.Kr. av den Helige Ande vid Sitt dop, 69 årsveckor efter påbudet.

31 e.Kr. och den 70. årsveckan: ”mitt i veckan” skulle Messias ”förgöras”. Därmed sattes punkt för offrandet av djur.

34 e.Kr. och slutet på den 70. årsveckan: ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad”. Man började att predika evangeliet ibland hedningarna 34 e.Kr., sedan Stefanus stenats.

Endast 3 år från 2 f.Kr. till 2 e.Kr., eftersom det inte finns något år ”0”. Därför läggs ett år till, när man går från f.Kr. till e.Kr.

Sammanlagt 490 år. Drag bort 457 = 33 e.Kr. + 1 för obefintligt år ”0”. Det ger 34 e.Kr.