8 Livets Lön

av Jack Kendall

Många har en ytterst oklar uppfattning om lönen åt dem, som är trogna i detta liv.De äger en inbillad föreställning om inbillade andar med harpor, som lever ibland molnen i vad, som bäst kan beskrivas som en steril, händelsefri omgivning. Många föredrar denna främst för att den är den mer önskvärda av två slutdestinationer – jämförd med ett evigt brinnande helvete, har den sina klara fördelar! Är det underligt, mot den bakgrunden, att så få ivrigt längtar till himmelriket? Är denna form av framtida liv det enda, som tillkämpades på Golgata?

Medan det kanske inte går att i detalj känna till allt det som väntar de frälsta, har Gud ej läm-nat oss helt oupplysta om det som går att förvänta sig. ”Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom.” Jesaja 64:4. Profeten tillkännager, att inte sedan världen grundades, har människorna sett eller förnummit Guds plan för människan. Underförstådd är tanken, att en gång såg, hörde och visste förvisso människor om de underbara ting, som Gud hade berett för Sitt folk. Det var i tidens gryning.

Då Gud skapade världen, var det Hans avsikt, att den skulle befolkas. ”Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte har skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan.” Jesaja 45:18.

Jorden var underbar att skåda, då den kom ur Skaparens hand. Då de betraktade den, upp-stämde änglar jubelrop. (Se Job 38:1-7.) Med sitt sjudande djur- och växtliv, var den ett vittnesbörd om Skaparens fantastiska kärlek till alla Sina varelser. Då Gud såg på allt det Han gjort, sade Han att det var mycket gott. (Se Första Moseboken 1:31.)

”Gud sade: ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.’” Första Moseboken 1:26. Denna likhet med Gud gällde inte i lika hög grad utseendet, som karaktären. Åt människan gavs förmånen, att vara en spegelbild av sin Skapares sinnesart.

Satan sökte kullkasta Skaparens avsikt, genom att leda människan till att överträda Guds uttalade vilja, att inte förtära den förbjudna frukten. Då hon valde att vara upprorisk mot sin Skapare, kom inte människan in i något högre livstillstånd, såsom ormen lovat henne. Genom att välja att lyda Satan och trotsa Gud, avsade sig i stället Adam och Eva herraväldet över denna Jord. Det övergick till Satan, som då blev denna världens furste. (Se Johannesevangeliet 12:31.) ”Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom de alla hade syndat.” Romarbrevet 5:12.

Dödsstraff för överträdaren var inget godtyckligt beslut, utan det naturliga utfallet av, att han valt disharmoni med Livets Källa.

Ehuru människan valt att bli den store upprorsmannens tjänare, och anslutit sig till hans uppror mot Skaparen; var ej Satans myndighet över Jorden oinskränkt. Människan hade aldrig ägt fullständigt herravälde, utan styrt underställvrd sin Danare. Satan kunde bara tillvälla sig det, som människan ursprungligen förvaltat.

Guds Reaktion på Människans Uppror
Gud reagerade på detta uppror genom att sända Jesus att dö för det tredskande släktet. Det främlingskap, som Satan lyckats väcka mellan människan och hennes Skapare genom att få Adam och Eva att betvivla Guds kärlek till dem, ledde bara till en större demonstration av Guds kärlek. Jesus sade: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’” Johannesevangeliet 12:32. Det är denna uppenbarelse av en ofattbar kärlek, som kommer människor att sluta med sitt uppror mot sin Gud och Hans myndighet och ånyo bli trogna undersåtar. Enbart genom att på så sätt gå till Livets Källa, kan de få livets gåva.

Visserligen erhåller vi redan nu löftet om evigt liv, men utfästelsen infrias först vid Jesu återkomst. ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.” Första Tessalonikerbrevet 4:16, 17; Första Korintierbrevet 15:51, 52.

Strax innan Han lämnade dem, lovade Jesus lärjungarna: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” Johannesevangeliet 14:2, 3.

Den eländets tidvattenvåg, som kom framrusande tack vare våra första föräldrars över-trädelse, återspeglades inte bara i förändrade människor, utan den påverkade allt skapat. Aposteln Paulus ger en bild av en skapelse, som stönar under syndens börda, i väntan på den utlovade förlossningen. (Se Romarbrevet 8:22.) Hela naturen förvrängdes jämfört med den ursprungliga blåkopian genom syndens införande, men frälsningsplanen innefattar dess återställande. ”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” Jesaja 65:17. Men innan det kan ske, måste denna nuvarande Jord förgås. ”Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. ” Andra Petrusbrevet 3:10-13.

Vid skapelsen gjorde Gud ett trädgårdshem åt våra första föräldrar. En av uppgifterna de skulle sysselsätta sig med, var trädgårdens skötsel. (Se Första Moseboken 2:9, 15.) Medan Jesus iordningställer en stad för oss att bo i (se Hebréerbrevet 11:8-10; Johannesevangeliet 14:1-3), har Herren sagt oss, att vi också kommer att ha hus på landet, som vi själva formgett och byggt. Där kommer vi att ha träd- och vingårdar att sköta och ta hand om. ”De skall bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och få äta deras frukt.” Jesaja 65:21.

Eden återställt
I Bibelns tre första kapitel avbildas det ursprungliga trädgårdshemmet. Berättelsen om Adam och Evas frestelse återges där, tillsammans med deras oförmåga, att förbli trofasta. Lejonparten av resten av Bibeln är berättelsen om Guds kärleksfulla bemötande av Sina egensinniga barn, hur Han söker att dra dem till Sig Själv. När vi kommer till de sista kapitlen i Uppenbarelseboken, ser vi en vacker ordbild av Jorden återställd och befolkad av ett på nytt troget släkte, som demonstrerar Guds kärleks seger.

Talande om sig själv som evangelii förkunnare, berättar Paulus för oss, att hans predikande om Kristi outrannsakliga rikedom endast var en uppenbarelse av det, som varit Guds hemliga rådslut från begynnelsen – att genom människan kungöra Sin visdom för världsalltet: ”och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han ut-förde i Kristus Jesus, vår Herre.” Efésierbrevet 3:9-11. På grund av syndafallet, kommer det som Gud avsett skulle ha kungjorts för hela mänskligheten, nu att uppenbaras [visas] genom församlingen.

Guds godhet och klokskap hade först ifrågasatts i de himmelska salarna av Lucifer. Anklag-elserna var svåra att bemöta; ty medan upprorsledaren kunde ta till konstgrepp och bedrägeri, kunde Gud endast reagera på ett uppriktigt sätt. Då Han skapade människan, var det Guds mening, att hon skulle besvara dessa påståenden, och levandegöra Hans godhet och visdom inför alltet. Vers 10 klargör, att denna demonstration huvudsakligen är till för varelser i den himmelska världen.

Ingen behöver gå miste om Himmelen
Ingen behöver misslyckas med att komma till himmelen, därför att han är en syndare. Kristus kom för att rädda syndare. De, som ej vinner de rättfärdigas lön, är de, som förkastat de tydligaste bevisen på kärlek, som himmelen kunde prestera. De kommer i stället att ha valt, att fortsätta upproret mot Gud, att leva i förakt för Hans uttalade vilja beträffande dem.

”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” Romarbrevet 5:8.

”Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd, och tillåts träda in genom stadsportarna.” Uppenbarelseboken 22:14 [eng. Bibeln]. Blott de, som blivit Guds barn och är villiga att lyda Hans budord, kommer att få tillträde till detta underbara hem. Om vi tänker oss, att få vandra på gatorna av guld, måste vi vandra med Jesus nu. ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” Första Johannesbrevet 2:6.

Det var på grund av olydnad, som Adam och Eva förverkade sitt trädgårdshem. Hur oförnuftigt är det då inte att vänta sig, att människan skall kunna återvända dit, medan hon alltjämt är olydig!

Himmelen är för Segrare
Du kan leta i hela Skriften, utan att finna att en enda son eller dotter till Adam kommer att utses till frälsning i olydnad. Sann religion utesluter jagets upphöjelse på tronen. Gud ber oss att vara trogna mot Honom, att utnyttja de talenter [förmågor, talanger] Han har skänkt oss, så att vi vinner andra. Hans vilja måste vara vår vilja i allting. Varje avvikelse från Hans rättesnöre fördärvar vår moral. Detta kan förvisso utmynna i vår upphöjelse, i att vi blir förmögna, och att vi får plats bredvid furstar; men i Guds ögon är vi orena och oheliga. Då har vi sålt vår förstfödslorätt för själviska intressen och vinning. I de himmelska böckerna skrivs det om oss: Vägda i helgedomens vågskål och befunna för lätta.

Gud sänder Sin Helige Ande, den högsta makten i universum, för att Han skall bo i människorna. Genom tro på Jesus Kristus skall mänskligheten således bli upphöjd. Ett inflytande från Gud drar till sig och koncentrerar all kraft i universum, så att ett förlorat och upproriskt släkte kan försonas och förenas med Gud.

När vi tar emot evangelium, och underordnar vår vilja Kristus, bor Han, genom Sin Ande, i oss (se Kolosserbrevet 1:27). Han lever i oss det liv Han levde under Sin tid på Jorden (se Första Petrusbrevet 2:21, 11). Genom våra troshandlingar befästelser vi därigenom Guds lag. (Se Romarbrevet 3:31.)

När Kristus återvänder för att ta till Sig de Sina, kommer det att endast finnas två slags människor på Jorden – de lydiga och de olydiga. Det är för de lydiga, som pärleporten kommer att öppnas. Himmelen är endast för segrare. Vilken grupp kommer Du att tillhöra?