tillbaka

Livets Löv:

3 Evangelii Förkunnelse

av Jack Kendall

I Sin undervisning använde Kristus naturen för att i åhörarnas sinnen fästa sanningar av en andlig karaktär.Tingen i naturen och åhörarnas vardagliga erfarenheter kopplades ihop med sanningarna i det skrivna Ordet. Därefter förknippade man alltid lärdomar av evigt värde med sina vardagserfarenheter. Härigenom förblev den andliga verkligheten ständigt aktuell för dem. Genom att binda samman den naturliga och den andliga världen, blev dessa lärdomar länkar i den sanningskedja, som knyter människan till Gud och Jorden till himmelen.

Under den tidigare delen av Sitt uppdrag hade Kristus tilltalat människorna i så omisskännliga ordalag, att alla åhörare kunde ha förstått de sanningar Han lärde ut. Dock var många av folket inte redo att ta till sig de saker Han framförde. ”Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.” Matteusevangeliet 13:13. Genom att foga Sin undervisning till livets skiften, erfarenheter, eller naturen, vann Han deras uppmärksamhet och gjorde intryck på deras hjärtan. Efteråt, då man betraktade de ting som åskådliggjorde Hans lärdomar, kom man ihåg Hans ord. Deras sinnen, som påverkats av den Helige Ande, grep tag i innebörden av de lärdomar Han hade lagt fram.

I all Sin undervisning förde Kristus människors sinnen i beröring med Skaparens sinne genom de ting Han har gjort. Han lärde dem, att se och känna Honom såsom Han märks i Sin skapelse, i Sitt Ord, och genom försynen [Guds omtanke om oss och världen]. ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” Romarbrevet 1:20.

Då Han sökte klargöra den andliga arten hos Sitt rike, sade Jesus: ”’En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.” Matteusevangeliet 13:3-8.

Efter det att Jesus gjort liknelsen och mängden skingrats, kom lärjungarna till Honom och frågade om liknelsens betydelse. Alla, som går till Kristus för en klarare förståelse av sanningen, får det. Han uppenbarar för dem hemligheterna kring himmelriket. Dessa hemligheter begrips av det hjärta, som längtar efter, att förstå sanningen.

Jesus inledde Sin förklaring: ”När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.’” Matteusevangeliet 13:19-23.

Själv föreställde Jesus Såningsmannen (se Matteusevangeliet 13:37), och säden är Guds Ord. (Se Lukasevangeliet 8:11.) I naturen har varje sädeskorn i sig nyckeln till grodd. I varje sädeskorn finns växtens liv. Så säden under de rätta omständigheterna, så kommer den att utveckla sitt eget liv i växten. Likadant är det inom den andliga sfären. I varje löfte hos Guds Ord ligger kraften – själva Guds liv – varigenom budordet kan uppfyllas och löftet förverkligas. Jesus sade uttryckligen: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” Johannesevangeliet 5:24. Mottas säden i hjärtat genom tro, ger den sinnesart [karaktär: Tankar, känslor, ord och handlingar] och liv i enlighet med Guds liv och sinnesart. (Se Andra Petrusbrevet 1:4.)

Genom de fyra jordarterna avbildade Jesus de fyra vanliga gensvaren på predikandet av evangelium. Med små variationer, går det att löst gruppera alla som hör evangelii inbjudan i någon av dessa kategorier.

Vid Vägen

”När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.” Matteusevangeliet 13:19. Vid vägen är detsamma som hjärtat hos en ouppmärksam lyssnare. Liksom på en hårdtrampad stig, är det omöjligt för säden att slå rot. Världens handel, dess nöjen och synd, förlamar själens andliga förmögenheter, personen blir okänslig för predikandet av evangelium. Även om man hör Ordet, känner man inget behov. Man inser icke, att de ord, som uttalas, gäller en själv. Ordet får ingen plats att slå rot på och Satan river bort det. Deras hjärtan har förhärdats genom synd. (Se Hebréerbrevet 3:13.)

Det förekommer emellertid tre andra jordmåner, och i alla dessa mottas evangelium till en början positivt. Att man genast fröjdas åt evangeliet är ingen garanti för slutlig frälsning. Många betänker inte, vad Guds Ord kräver av dem. Man tar det ej med sig in i vardagen, man har det inte som måttstock [norm] för sin vandel [sätt att leva på] och överlämnar sig icke helt åt dess kontroll. De, som kallas att förena sig med Kristus, måste lämna allt för att följa Honom. Ofta måste gamla vänskaper brytas, planer för livets inriktning uppges, jordiska hopp överges.

På Stengrunden

”Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.” Matteusevangeliet 13:20, 21. Eftersom jordlagret var tunt, uppvärmdes det snabbt av solstrålarna, och säden spirade och växte snabbt. Men i takt med att den växande plantan utvecklades, saknade just detta jordlager tillräckligt djup för att ge den fukt och näring. Plantan tynade bort, så snart som den skjutit upp ur marken. Många bekännande troende är stenartade åhörare. De grips i hjärtat av förkunnandet av evangelium, och de önskar de rättfärdigas belöning. Emellertid fattar de sitt beslut utan tanke på vad det kostar. När svårigheter uppstår, blir de snabbt modstulna. Kärleken till det egna jaget har icke utplånats, och de ser ej syndens ytterliga syndfullhet. De övertygas fort och verkar vara på rätt spår, men deras religion är bara ytlig. De gläds en tid, ty de tror att religionen skall befria dem från svårigheter och prövningar. När livet leker för dem, kan de synas vara äkta kristna; men de förmår ej uthärda förföljelse för Kristi skull. När Guds Ord pekar ut någon omhuldad synd eller kräver självförnekelse eller uppoffring, blir de förnärmade. När de förlorar de eviga tingen ur sikte, återvänder de till världen.

Ibland Törnena

”Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.” Lukasevangeliet 8:14. Häri ingår saker och ting som i sig själva inte behöver vara fel men som ställs före Guds rike. Allt, som drar sinnet bort ifrån Gud, är en själens fiende. Kristna får och måste delta i förvärvslivet, utan att begå synd. Men när hela ens kraft går åt till affärsangelägenheter och man känner sig tvungen att låta bli andliga spörsmål i jakten på världslig framgång, skiljer man sig från Gud. Satan är alltid beredd att viska: ”Oavsett vad som gäller evigt liv, måste Du tjäna mig för att lyckas i denna värld. Om Du önskar rikedom, förlustelser, ära och lycka, låt Dig inte luras av besynnerliga tankar om ärlighet och självförsakelse.” På detta sätt bedras massor av personer. När man menar att Jesu råd: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matteusevangeliet 6:33) är ovärdigt deras upp-märksamhet, samtycker man till att leva ett liv för att tjäna det egna jaget. Då jublar Satan. Medan han tjusar dem med hopp om världens skatter, tar han kontrollen över deras själ. Dock erbjuder han det, som inte är hans att ge bort och som snart kommer att tas bort ifrån honom. Genom att göra det, lurar han dem att avstå från sin rätt som Guds arvingar.

I den goda Jorden

Den goda jorden står inte för hjärtan, som är fria från synd, men uppriktiga hjärtan, som böjer sig för den Helige Andes överbevisning. I trons värld betyder bekännelsen intet, om motsvarande handlingar saknas. De, som har hört Guds Ord och mottagit dem i själen, bevisar det genom goda gärningar. ”Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Matteusevangeliet 7:19-21.

Om vi öppnar hjärtats dörr för Guds Ord, när vi mottar det, förmår det att förvandla våra liv. I ett brev till de troende i Tessalonikas församling sade Paulus: ”Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.” Första Tessalonikerbrevet 2:13.

Sanningen skiljer personen från synden, från hans nedärvda och tillagda fallenhet för överträdelse, så att ”vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus”. Andra Korintierbrevet 10:4, 5. Att bekänna sig till Kristus, medan ens liv ej återspeglar lydnad mot Guds uppenbarade vilja, medför olydnadens lön. ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!’” Matteusevangeliet 7:21-23.

Psalmisten säger: ”Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.” Psaltaren 119:11. När Kristus bor i våra hjärtan genom Sitt Ord, blir vårt liv en spegelbild av Hans. Kristus var inte bara vår Ersättare, som bar våra synder upp på korset, utan Han gav oss, såsom aposteln säger, ett föredöme beträffande det liv vi skall leva genom Hans i oss boende Andes kraft. (Se Första Petrusbrevet 2:21, 22.) ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” Första Johannesbrevet 2:6.

Vår uppgift är, att ta emot och hålla fast vid Guds Ord, att helt underställa oss dess herravälde. Då uppfylls avsikten med Ordet i oss. Förvandlingens verk fortgår i det omvända hjärtat. Dagligt Bibel-studium och fromhet grundmurar ett så nära förhållande mellan Jesus och en själv, att man blir Honom lik till sinne och karaktär.