tillbaka

Livets Löv:

23 Kvarlevans Församling

av dr. John Grosboll

Att man hållit Guds bud har alltid varit ett kännetecken på Herrens folk under århundradenas lopp. Så var det på Gamla Testamentets, Jesu och apostlarnas tid. Så var det under hela den Mörka Medeltiden. Guds folk hade olika namn. Vissa av dem kallades för ”kathari”. Ett vanligare namn var albigenserna. Vet Ni, vad ordet ”kathari” betyder? Det betyder ”människor, som har renats”. Måste man vara renad, för att ingå i Guds folk? Javisst. I Östern fanns det personer, som ivrigt studerade aposteln Paulus’ skrifter. De studerade och citerade ur hans skrifter så mycket, att man kallade dem för ”paulister”. Hundratusentals personer kallades för ”paulister”. Man känner till att minst 100 000 av dem led martyrdöden. Senare framträdde så valdenserna, som också gick under namnet ”insabbati”, vilket betyder ”någon, som helighåller Sabbaten, någon, som helighåller buden”. Dessa hade ledare och deras fiender gav dem namn efter deras ledare. Somliga av de mer kända ledarna brändes levande på bål. Men år 1529, under Martin Luthers tid, hävdade tyska furstar att Bibeln, Guds Ord, måste inta förstaplatsen i församlingen och att statens eller kyrkans auktoritet inte vägde tyngre, än Guds Ords myndighet. Det finns ett helt kapitel om den saken i Den Stora Striden. Kapitlet heter ”En djärv bekännelse”. Och eftersom man framlade denna protest – de, som kom med protesten, var mindretalet, inte flertalet – och sade sig vägra gå med på kyrkans krav, blev man kallade för ”protestanter”. Jag älskar ordet ”protestant”. Visste Ni, att Jesus var protestant? Bara läs berättelsen om Jesu liv. Jesus protesterade mot Guds bekännande folks synder. Alltså protesterade dessa tyska troende och blev kända som ”protestanter”. Under långa tider behövde man bara fråga ”Finns det någon protestantisk kyrka här?”, om man ville finna Guds folk i ett visst samhälle var som helst i hela världen. Man kunde besöka en protestantisk kyrka var som helst i hela världen och upptäcka, att Guds Ord förkunnades där. Människorna trodde att Bibeln var den yttersta auktoriteten i församlingen. Dess ord var viktigare, än predikanters, påvars och prästers. [...] Medlemmarna gav sina liv till den Frälsare, som står omskriven i Bibeln. Man fick höra Guds Ord förkunnas. Millioner och åter millioner upptäckte evangeliet tack vare den Protestantiska Reformationen på 1500-talet.

Har Ni lagt märke till, att varje gång Gud verkar, verkar Djävulen för att söka åstadkomma splittring och förvirring? I samband med den Protestantiska Reformationen fanns det sådana, som trodde på olika lärosatser. Alltså uppstod det olika kyrkor. Det var i sig inte så farligt. Det förekom många uppriktiga, Bibeltroende kristna inom alla protestantiska församlingar. Men på samma sätt som det förekom avfall inom judendomen, förekom det snart nog avfall även ibland de protestantiska menigheterna. Det smärtar att behöva säga det, men så var det. [...] Den tid kom, då bekännande ”protestanter” älskade denna värld mer, än de älskade Jesus. Det skall jag bevisa för Er.

Under senare delen av 1700-talet och tidiga delen av 1800-talet verkade Guds Ande mäktigt och åstadkom förkunnelse i hela världen om Jesu snara återkomst. Hans andra kommelse förkunnades även av katoliker. En katolsk präst med namnet Lacoonsa2 skrev under pseudonym om Jesu snara återkomst i härlighet. Inom alla de olika protestantiska samfunden var det predikanter, vars Bibelstudier övertygade dem om att Jesus skulle komma snart och att världen måste varnas. 1818 hölls det ett berömt predikantmöte för protestantiska pastorer på Brittiska Öarna. Många samfund var företrädda. Man kom dit för att studera i Bibeln om Jesu Kristi snara kommelse. En av deltagarna var Joseph Wolf, som kom att missionera runt om i världen. Andra förkunnade i allehanda länder, att Jesus kommer snart.

I Förenta Staterna var den mest berömde och kände av dem, som förkunnade Jesu snara återkomst, bonde och inte utbildad predikant. Dock erhöll han omkring 1831 predikotillstånd från Baptistsamfundet. Hans namn var William Miller. William Miller studerade profetiorna ingående, och var mig veterligt den förste som redde ut och korrekt tydde tidsräckan i Danielsboken 8:14 – det vi kallar för de 2 300 dagarna. Många hade haft sina uppfattningar om detta i århundraden, men han var den förste som redde ut den förutskickelsen och räknade ut rätt årtal.

På grund av William Millers förkunnande i Förenta Staterna, Irvings i Stor-Britannien och många andra predikanters i andra länder, blev det ett världsomspännande uppvaknande inför faktumet, att vi lever i den yttersta tiden och att Jesus kommer snart. I Förenta Staterna predikade man, att Jesus skulle komma 1844. Man hade rätt årtal, men misstog sig vad gällde händelsen. Vet Ni vad som hände efter 1844, då Jesus inte kom? Mellan 50 000 och 100 000 personer i Förenta Staterna hade sagt sig tro att Jesus snart skulle anlända, men då Han inte gjorde det övergav flertalet sin övertygelse och så återstod det bara en fåtal troende.

”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna’” Uppenbarelseboken 14:6, 7. Här har vi ett budskap, som skall nå ut till varje person i hela världen. Och vilka skulle förkunna det? Det här är en profetia. Jag vill att Ni tänker igenom det, som senare skedde. Inte ett enda kristet samfund i hela världen förkunnade budskapet. I själva verket förkastade man det. Folk kom och predikade i Katolska Kyrkan och alla de protestantiska samfunden, att stunden för Guds dom skulle börja (den inleddes 1844); man förkunnade att stunden för Guds dom var inne, men samfunden stötte den tanken ifrån sig. Man nöjde sig inte med att endast förkasta denna förkunnelse, utan uteslöt och tvingade bort från församlingarna dem som trodde på Bibelns ord om att stunden för Guds dom kommit. Det fanns inte en församling någonstans på klotet, som förkunnade Guds budskap till världen.

Låt mig ställa en fråga. Om just Du varit Gud, vad skulle Du ha gjort? Folket, som trodde på Bibeln och profetiorna, tvingades bort från församlingarna. Det var en ung kvinna vid namn Ellen Harmon och hennes familj, som var metodister. Man valde inte att lämna Metodistsamfundet, utan blev uteslutna och beordrade att inte återvända dit och tala om Kristi andra kommelse. Kan Ni tänka Er det? Att bli tillsagd i en protestantisk församling, att inte tala om Kristi andra ankomst! Samma sak hände dem i Kristi Kyrka, Baptistsamfundet och Presbyterianska Kyrkan. Samfunden stängde dörren för dem, som förkunnade Kristi återkomst. Man sade: ”Oh nej, Jesus kommer inte tillbaka på länge än.”

Men Gud hade sagt, att det här budskapet skulle nå ut i hela världen. De, som förkunnade Kristi andra kommelse, kunde inte kallas för israeliter, det skulle bara ha förvirrat andra. De var det andliga Israel, men den saken skulle inte särskilja dem från resten av världen som Guds folk, som skulle frambära det sista budskapet till världen. Budskapet i Uppenbarelseboken 14:6-12 är nådens sista budskap, som kommer att ges till denna värld. Titta på Uppenbarelseboken 14:13, 14. Sedan budskapet förkunnats, sker Kristi återkomst härnäst. De var Guds andliga Israel, men kunde inte kallas för Israel eftersom man inte skulle kunna skilja dem från judarna. De var Guds sanna folk, de var kristna, men det gick inte att bara kalla dem för kristna. Milliontals andra i världen kallade sig för kristna, men dessa följde inte efter Herren, de lydde inte, de hade inte tagit till sig ytterligare andligt ljus. Då Jesus var här, sade Han åt judarna att de skulle vandra i ljuset medan de hade ljuset, för att det inte skulle förvandlas till mörker. Varför? Jo, för att ljuset rör sig. Den, som går i mörkret, vet inte vart han är på väg (Johannesevangeliet 12:35, 36). De var kristna, men kunde inte bara kalla sig för kristna, för att det fanns millioner andra bekännande kristna i världen. De var protestanter, men kunde inte bara kalla sig för protestanter, ty det fanns millioner andra bekännande protestanter i världen och de trodde inte på Bibelns utsagor i Uppenbarelseboken 14:6-12. Så vad skulle de kalla sig för? De ingick i samma församling, som Jakob och Jeremia gjort. De ingick i samma församling, som Jesus och Paulus gjort. De ingick i samma församling, som valdenserna och Martin Luther gjort. De ingick i samma församling, som grundats i begynnelsen, men kunde inte anta dess namn, för det skulle verka förvirrande.

Världen behövde ett namn, varigenom det gick att identifiera Guds folk nu, vid tidens slut. De kunde inte kalla sig för Israel, trots att de var Israel. De kunde inte kalla sig för kristna, trots att de var kristna. De kunde inte kalla sig för protestanter, trots att de var protestanter. Alltså undrade dessa personer, som Gud gett i uppdrag att ge världen en sista varning, vad de skulle kalla sig för. Till att börja med antog man inget särskilt namn, så andra började att ge dem namn. Man kallades för ”adventister”, eftersom man trodde på Kristi snara kommelse. Somliga kallade dem för ”milleriter”, eftersom de trodde på William Millers förkunnelse. Andra gav dem mycket värre namn, än så. Ett namn skänker identitet. Kallar man ett spädbarn bara för pojke eller flicka? Ett spädbarn ges snabbt ett namn, en identitet. De här kristna ville ha ett namn, varigenom de skulle bli kända och igenkända. En del av dem sade: ”Vi måste ju kalla oss för något. Låt oss kalla oss för Guds Församling. Det står ju om Guds församling i Bibeln. Guds församling är en församling, som Jakob, Jeremia, Jesus, Paulus och Martin Luther tillhörde. Vi ingår i Guds församling, så vi kallar oss för Guds Församling.” Vet Ni vad det var för fel på det förslaget? Det fanns många andra kyrkor, som inte trodde på Uppenbarelseboken 14:6-12 men som kallade sig för Guds Församling. Därför sade man: ”Vi kallar oss för Kristi Församling.” Men det fanns många andra kyrkor, som inte trodde på Uppenbarelseboken 14:6-12 och ändå kallade sig för Kristi Församling. Dessa trodde inte att stunden för Guds dom var kommen. Det namnet skulle föranleda en väldig förvirring, så de undrade: ”Vad skall vi kalla oss för?”.

Man började att be om saken. Förloppet med att välja ut ett namn gick inte hastigt. Det drog ut på tiden i flera år. Två ting skiljde dessa personer från den övriga världen. I Uppenbarelseboken 14:7 heter det i den första ängelns budskap: ”Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’” Var kom de orden ifrån? De kom rätt ut ur det fjärde budet. Om man skall förkunna det här budskapet, om man skall tillbe Gud som Skaparen, hur bär man sig åt? I det fjärde budet står det: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem” Andra Moseboken 20:8-11. Hur tillber man Gud som Skaparen? Genom att helighålla Sabbaten. Det står i Uppenbarelseboken 14:7, att man skall tillbe Gud som Skaparen.

De kristna tillbad inte Gud som Skaparen. Ja, det var vid den här tiden som evolutionsteorin gjorde sitt intåg i kristenheten. Har Du träffat en bekännande kristen, som sagt: ”Ja, jag tror att Jorden är fyra och en halv milliarder år gammal”? Förresten, om man tror det, tror man inte på Bibeln och menar förvisso, att Jesus fick allt om bakfoten, ty Han trodde på Bibelns berättelse om Adam och Evas skapelse för sex tusen år sedan. Du kan läsa om det i Matteusevangeliet 19. Jesus sade faktiskt i Johannesevangeliet 5:46: ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig”. Men de, som trodde på budskapet i Uppenbarelseboken 14:7, visste att om Bibeln gällde, då gällde också Sabbaten, och om Mose ord var sanna, då är världen, såsom vi känner den, endast omkring sex tusen år gammal. Och vi tror på Bibelns ord. Vi tror att världen endast är omkring sex tusen år gammal och vi tror på, att tillbe Gud som Skaparen genom att tillbe på Sabbatsdagen.

Har Ni tänkt på, vänner, att om alla varit Sabbatshållare, skulle evolutionsteorin aldrig vunnit fotfäste – den stämmer inte. Om evolutionsteorin stämmer, då har Jesus tagit miste, likaså aposteln Paulus, profeterna och Moses. Om Jesus, profeterna och apostlarna alla missuppfattat det hela, hur mycket hopp skulle vi då ha för framtiden? Inget alls.

Således helighöll dessa personer den sjunde dagens Sabbat. Utifrån Bibelns profetior trodde man på Kristi snara återkomst. Herren använde de här två trospunkterna, för att ge dem deras namn. Eftersom man helighöll den sjunde dagen och blickade fram emot Kristi andra kommelse, beslutade man sig för att kalla sig för ”sjundedags-adventister”. Vi sjundedags-adventister tror oss ha en profetissa, ja, någon som var mer än en profetissa. Vi har Profetians Ande ibland oss genom Ellen Whites skrifter. Vi hittade inte på det namnet själva, Gud gav oss det namnet genom Ellen White. Det här är namnet, som Guds folk kommer att ha hela tiden till slutet, till Kristi andra ankomst. Ja, vänner, under den stora nödens tid, efter nådatidens slut, är det bara sjundedags-adventister som kommer att bli frälsta till slut, endast de kommer att överleva den stora nödens tid. Alla andra kommer att dö. De tre änglarnas budskap är synnerligen entydigt på den punkten.

Ellen White sade, att Gud gett oss det namnet. En gång i tiden gick det att finna Guds folk genom att fråga: ”Finns det några israeliter i sta’n?”. En gång i tiden gick det att finna Guds folk genom att fråga: ”Finns det några protestanter i sta’n?”. Men för att finna Guds folk i dag, skall man söka efter sjundedags-adventister, ty sjundedags-adventister är de enda som uppbär kännetecknen i Uppenbarelseboken 12:17: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Här har vi två förutsättningar eller villkor. Ni minns väl, att en kvinna är liktydig med en församling? Alltså står det att Djävulen rasade mot församlingen och gick bort för att strida mot den sista församlingen, som håller Guds bud. Är man lydig mot buden, om man bryter mot ett? Ingalunda. I Jakobsbrevet 2:10 heter det: ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.” 1) Man håller inte Tio Guds Bud, om man inte helighåller Sabbaten. 2) Dessa personer har Jesu vittnesbörd. Enligt Uppenbarelseboken 19:10 är Jesu vittnesbörd Profetians Ande. Visste Ni, vänner, att man kan söka i hela sin stad, sin delstat, Förenta Staterna, hela världen, men det finns ändå bara ett folk, som håller Tio Guds Bud och har visat sig äga Profetians Ande – dessa är sjundedags-adventisterna. Så finner man Guds folk i dag.

Jodå, vi har det andliga Israel, kristna, protestanter – och vi har sjundedags-adventister. Guds folk kommer att vara kända under det namnet. Dessutom kommer Gud aldrig att ge Sitt folk ett annat namn. Det här är ändens tid. Gud skänkte Sitt folk ett nytt namn flera gånger i svunna tider, det läser vi om i Bibeln. Men kretsloppet har nu nått sitt slut. Guds folk kommer aldrig att bli kända under ett annat namn. Låt mig läsa några citat för Er om namnet sjundedags-adventist.

”Vi är sjundedags-adventister. Detta är ett passande namn, ty vi helighåller den sjunde dagens Sabbat, och ser fram emot vår Herres andra ankomst på himmelens skyar, med makt och stor härlighet. Även om namnet tyder på att bestämda delar av vår tro skiljer oss från andra kristna, är vi konfessionella, ett kyrkosamfund. Genom att helighålla den Sabbat, som Gud tillkännager skall iakttas som ett tecken mellan Honom och Hans folk, visar vi för världen att vi är Hans särskilda, utvalda folk – ett folk, som Han har skänkt Sitt namn” 19MR, s. 40. Om just Du tänker bli en av Guds folk, vilka är då Guds folk? Det är de människor, som helighåller den sjunde veckodagens Sabbat och blickar fram emot Kristi andra ankomst. Deras namn visar det. Vi är Guds namngivna folk i dag.

”Det går nästan inte att beskriva vilket intryck det gjorde på mig, då man sade att våra hälsoinrättningar inte skulle vara konfessionella. Medan jag fördjupade mig i den här frågeställningen på natten, verkade En ställa sig upp ibland oss och peka på israeliterna som ett exempel på ett särskilt folk, namngivna av Gud. Det, som gjorde dem till ett kyrkosamfund, var att de höll Tio Guds Bud” Samma, s. 38. Vad var det, som gjorde israeliterna till ett särskilt kyrkosamfund? Det var att de höll Tio Guds Bud. Vad gör Dig till en av Guds särskilda egendomsfolk nu? Det är att hålla Tio Guds Bud. Så har det alltid varit. Avfallet har nödvändiggjort ändrade namn, men namnet kommer inte att ändras en gång till. Vid Kristi andra anländande kommer de, som är redo att möta Honom, att vara sjundedags-adventister. Dessa kommer att längta efter Honom och hålla Hans bud.

I Andra Moseboken 31:13-17 nämns ett utmärkande tecken. ”Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er.... Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn”.

”Vi har nått en punkt, där Gud har vanärats svårt. De, som länge känt till vår tro, och vad vi lär ut, har överraskats av uttalandet att Battle Creeks Sanatorium inte skulle vara konfessionellt. Ingen har rätt att göra ett sådant uttalande. Det bär inte det vittnesbörd, som Gud vill att Hans folk skall bära inför människor och änglar. I Herrens namn skall vi identifiera oss som sjundedags-adventister. Om någon av oss skäms för våra färger, och önskar stå under ett annat banér, må vederbörande göra det som privatperson. Inte som företrädare för sjundedags-adventisternas hälsogrundade missionsarbete. ” BCL, s. 52.

Sjundedags-adventist är ett namn, som Gud har gett oss och då vissa personer gick så långt, att de sade: ”Låt oss dölja vårt namn”, svarade Ellen White, att detta är ett namn som Gud har skänkt oss och om man vill dölja det, gör då det som enskild person. Driv inte en institution, som ingår i Guds verk, samtidigt som Ni vägrar att använda namnet. Detta är det namn, som Gud har tilldelat oss och vi skall visa det för världen.

”Tio Guds Bud och Jesu tro skiljer oss från de andra kyrkosamfunden.... Det verkar även för mig som om församlingens gåvor förloras ur sikte, och inte betraktas med den respekt de borde, om vi är för rädda att bli en del av Babylon bara för att vi väljer ett samfundsnamn. Det förekommer förvirring angående de namn, som redan valts; och om vi inte gör något, kommer församlingarna att fortsätta att välja namn. Ett allmänt namn kommer att ena oss, inte förvirra” Ellen G. White: The Early Years, Volume 1, 1827-1862, s. 422. [...]

Efter långt dryftande och tänkande samt bön, beslutade vi alltså att kalla oss för sjundedags-adventister. Vet Ni vad, vänner, jag är så glad över att vara sjundedags-adventist! Vet Ni varför? Jag vill att Jesus skall erkänna mig som en av Hans folk, när Han återkommer. Vi är det andliga Israel. Vi är kristna. Vi är protestanter. Vi är allt detta, men vi är sjundedags-adventister, protestantiska kristna. Detta är ett namn, som Gud Själv har utsett åt Sitt folk. När Guds verksamhet avslutas här på Jorden, kommer ett banér att vecklas ut inför världens blickar och det här kommer att stå skrivet på banéret: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus’” Uppenbarelseboken 14:12.

Tänker Du hålla Tio Guds Bud, när Jesus återvänder? Kommer Du då att ha samma tro, samma religion, som Jesus hade? Visste Du, att Jesus var sjundedags-adventist (MM, s. 49)? Jesus var protestant och sjundedags-adventist. Vad gör Dig till en av Guds konfessionella folk, dem som kallas vid Hans namn i dag? Det är att Du bekänner namnet sjundedags-adventist, liksom den tro, varigenom man tror på att hålla Tio Guds Bud och bevara Jesu tro (Uppenbarelseboken 14:12). När Jesus återvänder, kommer Han då att känna igen Dig som en av Sitt namngivna folk? Ljuset rör sig. Med mindre vi följer med dit, där ljuset rör sig, sade Jesus att vi kommer att förbli i mörkret, och Jesus skall anlända för att ta till Sig ett folk som är redo att möta Honom. Ett folk, som håller Hans bud och delar Hans tro. Jag vill ingå i det folket. Uppenbarelseboken 14:12 beskriver det folk, som är redo vid Jesu återkomst. De kommer att vara kallade för sjundedags-adventister. Det heter de redan nu. Det kommer de att kallas för ändå till världens slut. Jag vill bära det namnet vid världens slut.

I en syn skådade Ellen White en tid, när Guds folk skall befrias. Du kan läsa i Bibeln och i Ellen Whites skrifter om den tid, när de onda kommer att förfölja de rättfärdiga och jaga dem ut i naturen, till klipporna och bergen samt grottorna. När Guds folk befrias och de kommer ut ur dessa grottor och hålor i marken, där de har gömt sig [en gång i framtiden. Övers. anm.], träder de fram eftersom Jesus kommer och de har befriats från de onda. De, som jagat dem till dessa platser med sina bajonetter, vapen och svärd, kommer att själva gömma sig och önska att klipporna och bergen skall falla över dem. De kommer att springa till de gömställen, som de rättfärdiga lämnat. Då kommer de, i grottorna, att upptäcka de skrifter [om världens slut, författade utifrån Bibeln], som de jagade läst. De onda kommer att bli arga på varandra. De kommer att säga till varandra: ”Det var Ditt fel!”. De kommer att gå till sina predikanter och säga: ”Det var Ditt fel! Då jag trodde, då jag var övertygad om att dessa sjundedags-adventister ägde sanningen, var det Du som påstod att de var vilseledda, att jag inte behövde helighålla Sabbaten! Jag behövde inte lyda Guds lag och nu är jag förlorad! Tänker Du betala priset för min själ?”. Men ingen predikant kan betala priset för Din själ.

Det kommer icke att duga att komma med ursäkter och att kunna skylla på någon annan för att Du går förlorad. Du kommer ändå att gå förlorad. Vad vi måste göra, är att bli en del av Guds kvarlevas folk, i dag. Jag vädjar till Dig, min vän, om Du inte har bestämt Dig för att bli sjundedags-adventist. Detta är det namn, som Gud gett Sitt folk i vår tid. Det är ett underbart namn. Det är protestantiskt, det är kristet, det är judiskt, det är israelitiskt. Men det är Guds sista konfessionella folk, som Han kommer att ha i denna värld.

1 ”Kvarleva” = Rest, återstod, det sista av något. Här: Guds sista församling. Övers. anm.

2 Egentligen Lacunza. Se E.G. White: Den Stora Striden, s. 351. Av originalet, The Great Controversy, s. 362, framgår det att Lacunza var Jesuit, inte jurist, som det står i den svenska utgåvan, tryckt 1976. Kanske felet rättades till nästa upplaga, som utgavs 1991? Övers. anm.