2 Bönen – en Förmån

av Av Jack Kendall

Mnniskan äger ingen större förmån, än att få bedja. Genom Guds försyn är bönen nyckeln till vår framgång. Den har gjorts till den kanal, genom vilken vi kan motta välsignelser, som vi annars skulle gå miste om. Vädjanden, framställningar och bönfallande mellan människor förmår beveka personer och spelar en roll i ländernas styrelse. Men bön vidrör Guds hjärta.

Vilket bevis har Gud gett för att Han vill besvara våra böner? ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Romarbrevet 8:32.

Hur högt Gud värdesätter en människas själ kan mätas i värdet av offret på Golgata. Då vi skådat en dylik demonstration av Hans intresse för vår frälsning, kan vi vara säkra på, att Han är villig, att tillfredsställa våra mindre behov. Psalmisten försäkrar oss, att: ”ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” Psaltaren 37:3, 4. Medan Han Själv var på Jorden, betygade Kristus för oss att vår himmelske Fader är medveten om våra behov. (Se Matteusevangeliet 6:26-33; Psaltaren 34:10.)

Vad lovar Herren dem, som kommer till Honom i bön? ”Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte.” Psaltaren 102:18.

Vilkens bön lyssnar Herren på? ”HERREN är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.” Ordspråksboken 15:29.

Vad är själva grunden till bönhörelse? ”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.” Hebréerbrevet 11:6 (all betoning tillfogad).

Bönen är den nyckel som, om den hålls med trons hand, tillförsäkrar oss himmelens obegräns-ade resurser. Gud är villig att uppenbara Sig för oss på ett påtagligt sätt. Men orsaken till, att vi inte ser större bevis för Hans kraft är, att vi saknar tro. Skulle Gud besvara vissa av våra troslösa böner, skulle vi häpna. När vi uppriktigt går till Gud, och framlägger våra böner i uthållig tro, kommer svaret.

Vet vi alltid, vad vi skall bedja om? ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord”. Romarbrevet 8:26.

Inte allting, som vi ber Gud om, beviljas oss såsom vi hoppats. Trots att vi må besitta tro, vet Gud, vad som är bäst för oss. När vi ber om någonting, som Gud vet vore skadligt för oss, besvarar Han bönen, men kanske på ett annat sätt än väntat.

Under en väldigt svår tid i sitt liv bad Elia Gud att låta honom dö. I stället för att låta honom dö, gav Gud Elia ytterligare arbete att utföra. Kort tid därefter upptogs han till himmelen i en eldsvagn. (Se Första Konungaboken 19:4; Andra Konungaboken 2:11.) Föreställ Dig, hur annorlunda det kunde ha blivit, om Gud besvarat Elias bön såsom den löd. Varje bön, som framförs till Gud i tro och med ett rent hjärta, besvaras. Sådana böner försvinner aldrig i tomma intet. Att mena, att man alltid skall bönhöras på just det vis och beträffande just det, som vi önskar oss, är dock övermod. Gud är alltför klok för att begå några misstag och älskar oss för mycket för att ge oss någonting, som inte är för vårt bästa. Om vi, i ärligt uppsåt, har bett om en sak, som Gud ser inte skulle gynna oss, kan Han vägra oss den och i dess ställe skänka oss den välsignelse vi bäst behöver. ”Ty HERREN Gud är sol och sköld, HERREN ger nåd och ära. Han vägrar inte dem något gott som vandrar i fullkomlighet. ” Psaltaren 84:12.

Om ens bön ej besvaras precis när man tänkt sig det, får man icke misstro Gud. Han känner till slutet från början. Han är väl bekant med våra hjärtan och våra omständigheter. Av detta skäl skall vi anförtro oss åt vår allvise, himmelske Fader med våra önskningar. Sedan skall vi, i fullkomlig tillit, lämna allt i Hans händer. Att framhärda i sina önskningar, utan att vilja underordna sig, är fel. Ens böner måste gestaltas som en vänlig anhållan, icke som en befallning.

Vad sägs om en rättfärdig persons bön? ”Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.” Jakobsbrevet 5:16, 1917 års övers.

Vad kan hindra Gud från att besvara våra böner? ”Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.” Ordspråksboken 28:9.

De, som blir bönhörda, vandrar med Gud i ljuset av Herrens bud. Om vi gör Hans vilja, om vi vandrar i sanningen, då må vi bedja om vad vi vill, och bli bönhörda. Hur underligt vore det inte, om vi skulle be Honom att beakta våra önskningar, när vi struntar i Hans! När vi uppriktigt eftersträvar att vara lydiga, hör Gud våra vänliga anhållanden. Han välsignar oss icke i olydnad.

Vilken skulle vår inställning vara, när vi ber? ”Kom, låt falla ner och tillbe, låt oss böja knä inför HERREN, vår skapare.” Psaltaren 95:6.

Sann vördnad för Gud beror på, att man erfar Hans oändliga storhet och att man inser Hans närvaro. Jesus, vårt Föredöme, ”föll på knä och bad”. Lukasevangeliet 22:41. Om apostlarna heter det, att även de ”föll på knä och bad.” (Se Apostlagärningarna 9:40; 20:36; 21:5.) Då han inför Gud bekände Israels synder, knäföll Esra. (Se Esra 9:5.) Daniel, som var älskad och högt ärad av Gud, ”föll... ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud”. Danielsboken 6:10. Det är vår förmån, både vid offentlig och enskild bön, att böja knä inför Herren, när vi upplyfter våra böner till Honom.

När bör vi bedja? ”Bed oavbrutet.” Första Tessalonikerbrevet 5:17.

Var vi än är, vadhelst vi än sysslar med, skall hjärtats bön uppstiga till Gud. Man behöver inte alltid vänta, tills man kan böja knä, förrän man ber. Fastän den kristne inte alltid kan befinna sig i böneställning, kan han alltid rikta sina tankar och önskningar uppåt. Det är aldrig olämpligt för en kristen, att var som helst vända tankarna i bön till Gud.

Hur skall ens inställning vara, när ens böner inte omgående besvaras? ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.” Jakobsbrevet 1:5-8.

Vad är ett annat villkor, för att bli bönhörd? ”Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” Första Johannesbrevet 5:14. Man måste önska, att Guds vilja skall ske. Detta är en fråga om tro. Även Jesus underordnade Fadern, i Getsemane Örtagård, Sina böner, för att bli bönhörd enligt Hans vilja. (Se Lukasevangeliet 22:42.)

Vilken är en tredje förutsättning för bönhörelse? ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” Filipperbrevet 4:6.

Om vi besvarade Guds kärleksfullhet med mera tacksägelse och pris, skulle våra böner bli mäktigare. Vi skulle ha alltmera överflöd på Guds kärlek, och motta mera att bli tacksamma för.

När vi betänker Hans godhet och rika nåd, ser vi att Han visst tänker på våra önskningar. (Se Kolosserbrevet 4:2.)

På vilket villkor bönhör Gud ens önskan om förlåtelse? ”Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser. Men om ni inte förlåter skall inte heller er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.’” Markusevangeliet 11:25, 26.

Till vem sade Jesus, att vi skall framföra våra önskemål? ”Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen! Helgat blive ditt namn.” Matteusevangeliet 6:9.

I vilkens namn och genom vilkens auktoritet [myndighet] skall vi bedja? ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Johannesevangeliet 15:16.

Varför förhåller det sig så? ”Ty Gud är en enda, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus”. Första Timoteusbrevet 2:5.

Vi kan inte belasta vår himmelske Fader, ej heller trötta ut Honom. Han, som räknar håren på våra huvuden, är icke likgiltig för Sina barns behov. (Se Psaltaren 103:8; 116:5.)

Under det Amerikanska Inbördeskriget ville många besöka president Lincoln. För att få åtnjuta förmånen av några få minuter hos presidenten, måste man erhålla en passersedel. Passersedlar utfärdades blott till sådana, som antingen kom i väldigt viktiga ärenden, eller som var högt uppsatta statstjänstemän eller militärer. Emellertid gjordes det ett betydande undantag från den regeln, nämligen för Tadd, presidentens unge son. Du förstår, det spelade egentligen ingen roll, hur fullt väntrummet med betydelsefulla personer på väg till presidenten var, eller hur upptagen han måtte vara. Då Tadd önskade träffa sin far, fick han gå förbi alla vakter och väntande personer, utan den nödvändiga passersedeln. Skillnaden var, att han var presidentens son.

Vi har en himmelsk Fader, som är långt viktigare, än något som helst statsöverhuvud. Och trots att Han styr hela världsalltet, och dirigerar allt det som händer, kan vi alltid omgående besöka Honom. Han är aldrig så upptagen, att Han vägrar lyssna och svara. Ja, Han har givit oss ett underbart löfte. ”Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära.” Psaltaren 91:15.

När vi nalkas vår himmelske Fader, medvetna om vårt behov, och i förtroende utgjuter våra hjärtan för Honom, är vi försäkrade om, att Han hör oss. Då Jesus var på Jorden, lärde Han Sina lärjungar att bedja. Han förklarade, att de skulle framföra sina dagliga behov inför Gud och lägga alla sina bekymmer på Honom. Och den försäkran Han gav dem om, att deras vädjanden skulle höras, är också vår garanti.