10 Den slutgiltiga Domen

av Jack Kendall

Evangelii kulmen och den händelse, mot vilken alla andra händelser har pekat, är Kristi andra kommelse. Om denna händelse talade Nya Testamentets författare över tre hundra gånger. Guds folks befrielse och upprättelse sammanfaller med denna händelse.

Mot denna händelse blickade Abraham och de andra patriarkerna, för om dem läser vi: ”Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat..… I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland..... Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.” Hebréerbrevet 11:10, 13, 14, 16.

Betraktande denna scen, skådar Johannes Kristi brud klädd i vitt. ”Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.’ Linnetyget är de heligas rättfärdighet.” Uppenbarelseboken 19:8. Vi vet att denna brud är församlingen, eller Guds heliga. (Se Andra Korintierbrevet 11:2.) Satans stora lögn har bestått i att frälsningen utgörs av ens passiva mottagande av Kristi frälsning, som möjliggjordes genom Hans liv och offer, att allt som behövs är att vi skall ta till oss Hans verk på Golgata. Men här ser vi att det fina linne som de heliga är iförda är deras rättfärdighets dräkt. ”Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.” Första Johannesbrevet 3:7.

De heliga bekänner inte bara med läpparna att Guds lag är helig och rättfärdig samt god (se Romarbrevet 7:12), utan de ger prov på den lagen i sina liv. (Se Uppenbarelseboken 14:12.) Genom tron på Jesus har de blivit delaktiga av gudomlig natur och så undflytt den förgängelse, som i följd av den onda begärelsen råder i världen. (Se Andra Petrusbrevet 1:4.) De har renats från all synd, alla karaktärsbrister.

För många är tidens gång, utan att löftet om Jesu återkomst uppfyllts, en källa till bryderi. Sjunde versen i Uppenbarelseboken 19 anger, åtminstone delvis, orsaken till Hans synbara försening. ”Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.” Förseningen beror på att Kristi församling icke är redo att möta Honom.

Ens karaktär visas genom det man gör, ej genom goda handlingar nu och då eller onda gärningar nu och då, utan genom hur ens vanemässiga ord och handlingar är. De små händelserna i vardagen som så ofta passerar obemärkta är det som ger form åt karaktären. Varje händelse i livet har stor inverkan antingen till det goda eller det onda. Tankens och handlandets kanaler blir djupa och breda genom upprepning. Ju längre ett givet beteendemönster fortsätter, desto troligare att det fortsätter livet ut.

Karaktären bestämmer ens Öde
Den karaktär vi uppodlar, de hållningar vi väljer i dag, avgör vårt öde för tid och evighet. De val vi träffar och de handlingar de utmynnar i, antecknas troget i himmelens böcker. Där känner man till huruvida ens sinnesart bygger på lydnad, eller laglöshet. Laglösheten hade sitt ursprung i upproret i himmelen. I dag bestämmer vi genom våra hållningar och vår karaktärsutveckling om vi kommer att befinnas vara iförda rättfärdighetens vita klädnad eller gå förlorade när Jesus återvänder.

Obeslutsamhet blir snart beslutsamhet i fel riktning. Många kommer att stå utanför därför att de ej gjorde beslutsamma ansträngningar att segra över sina karaktärssvagheter. Många, som väntar sig att de skall besegra sina svagheter någon gång i framtiden, bestämmer sig här-igenom för att gå evigt förlorade.

Vid Sin första ankomst uppträdde Jesus som mänsklighetens Frälsare. Han anlände med livets ord till världen (se Johannesevangeliet 6:63), så att människan, genom att ta emot dem, skulle kunna vinna frälsningen. Emellertid varnade Jesus för, att de som vägrade att ta emot de orden skulle bli dömda av dem. ”Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.” Johannesevangeliet 12:47, 48. När Jesus kommer för andra gången, blir det inte som Frälsare utan som Domare. ”’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” Uppenbarelseboken 22:12.

När Jesus kommer tillbaka, väcks alla de rättfärdiga döda upp till liv igen och förs jämte de levande rättfärdiga till att möta Jesus i luften. (Se Första Tessalonikerbrevet 4:16, 17.) Nyckeln till att få del av denna uppståndelse heter segervinnande; ty endast de som, genom Jesu kraft till oss, har segrat kommer att befinnas stå skrivna i Livets Bok. Endast de, vars namn befinns stå skrivna i Lammets Livets Bok, kommer att få del av denna uppståndelse. ”Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.” Uppenbarelseboken 3:5.

När Jesus kommer, jublar de rättfärdiga vid Hans åsyn. (Se Jesaja 25:9.) De onda, skräck-slagna och på språng undan Hans närvaro (se Uppenbarelseboken 6:16), dödas av glansen kring Hans uppdykande. (Se Uppenbarelseboken 19:21.) Det är då som Satan blir bunden för tusen år, varefter han ånyo släpps fri för en liten tid. (Se Uppenbarelseboken 20:1-3.)

Ingen framtida Möjlighet att ändra sig
Många har blivit förvirrade och väntar sig ett framtida tillfälle att bestämma sig för frälsningen vid en tidpunkt när Satan kommer att bindas. Vi kan dock tydligt se att Satan inte binds förrän de rättfärdiga tas till himmelen och de onda dödas.

Satan binds med omständigheternas rep. Vi har alla hört uttrycket ”mina händer är bundna”. Det förstår vi betyder att personen på grund av omständigheter bortom hans kontroll hindras att göra det han annars skulle ha gjort. I denna situation kvarhålls Satan på Jorden. De onda är döda, de rättfärdiga är i himmelen, och efter sex tusen års intensiv aktivitet nödgas denne fallne ängel betänka sin stundande dom. Jesaja talar också om denna tid. ”Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven. De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: ’Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka... men du är bortkastad från din grav, lik en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats svärd och förts ner till gropens stenar. Du är lik ett förtrampat as. Du skall inte som de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk. Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.” Jesaja 14:15, 16, 19, 20.

Ordet ”avgrunden” är grekiskans abyssos och motsvarar hebréiskans tehom, vilket betyder djup. Detta är det ord som används i Första Moseboken 1:2 för att beskriva Jordens oordnade tillstånd i begynnelsen innan Gud påbörjade Sitt skapelseverk – utan form och öde. Jeremia och Jesaja beskriver båda två Jorden vid denna tid [efter Kristi återkomst].” Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, upp mot himlen och där fanns inget ljus. Jag såg på bergen, och se, de bävade och alla höjder vacklade. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt.” ”Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.... Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.” Jeremia 4:23-25; Jesaja 24:1, 3 [Jesaja ur 1917 års övers.].

Medan domen inleddes genom evangelii förkunnelse (se Uppenbarelseboken 14:6-7), är den ändå inte avslutad; ty vi läser att de heliga nu ges makt att hålla dom. (Se Uppenbarelseboken 20:4.) Paulus säger oss att de heliga ej endast kommer att döma världen utan änglar. (Se Första Korintierbrevet 6:2, 3.)

Vid varje rättegång sker domen i två omgångar. Först har vi den förundersökande domen. Under den anförs bevisen och fattar man beslut om skuld föreligger eller icke. Om den åklagade enligt utslaget är oskyldig, slutar rättegången med hans frikännande. Paulus talar om detta till Timoteus. ”Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen. På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda.” Första Timoteusbrevet 5:24, 25.

Genom att bekänna och överge dem, har somliga låtit sina synder komma fram till dom. Oav-sett om vi låter dem komma fram till dom eller ej, går de ej att gömma. De synder som icke tillåtits komma fram till dom kommer att kvarstå och döma oss vid den yttersta domen.

Den förundersökande domen måste ha fullbordats innan Jesus kommer, eftersom man då redan har beslutat om vilka som skall räddas och vilka som går under. Därför kan det bara återstå en dom. Vid varje rättegång bestäms en dag för domens verkställande, när den anklagade dömts skyldig. Under denna tidsrymd utvärderas bevisen som lagts fram under rättegången och bestäms straffsatsen. Det är vid denna omgång som de rättfärdiga deltar.

Den andra Uppståndelsen
Precis som det sker en uppståndelse till liv vid Jesu andra kommelse, inträffar det ytterligare en uppståndelse – uppståndelsen till dom. (Se Johannesevangeliet 5:29.) De förtappade, som ej tas med till himmelen vid den första uppståndelsen, kommer fram vid slutet av de tusen åren. (Se Uppenbarelseboken 20:5.) Vid den tidpunkten frisläpps Satan för en liten tid och börjar genast sitt förförelseverk. ”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen..... Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen [från Gud. Fotnot i 1917 års övers., upplagan 1962, och i själva texten i den eng. översättningen] och förtärde dem.” Uppenbarelseboken 20:5, 7-9.

Fast beslutna in i det sista i sitt hat mot rättfärdigheten, bestämmer sig de onda, under Satans anförarskap, för att storma den Heliga Staden. De hejdas i sina planer, sedan lider de straffet som ådömts dem i domens slutfas. Eld kommer ned och avlägsnar de sista spåren efter uppror från världsalltet.

”Den stora striden är över. Synd och syndare finns inte längre. Hela universum är rent. Har-moni och glädje går som pulsslag genom hela den väldiga skapelsen. Från honom som skapade allt, flyter liv, ljus och glädje ut genom universums oändliga rymder. Allting, från den minsta atom till den största värld, organisk eller oorganisk, förkunnar i ofördunklad skönhet och fullkomlig glädje att Gud är kärlek.” The Great Controversy, s. 678 [Den Stora Striden, s. 647].