Musik vid Gudstjänsten

Av: Hal Mayer

I själva verket skulle Firarformatet vara tråkigt för många utan musik. Musik är limmet, som håller samman den karismatiska upplevelsen. De svängiga tonerna hos den synkoperade rytmen utmärker denna musikstil. Ehuru orden talar om renhet, helgelse, kärlek och Gud, hänger de ihop med samma sorters musik, som står att finna i barer och nattklubbar samt andra världsliga inrättningar. Men numera godtas de här ljuden för personlig och gemensam gudstillbedjan, eftersom orden ter sig sunda. Numera har dansens ljud döpts för kristet bruk.

Utan bestämda regler, med vars hjälp det går att förklara, varför en del musik må skada själens andliga mogenhet, överlåter flertalet sjundedags-adventister till musikerna, att avgöra, vad som är lämpligt. När danstoner spelas eller sjungs i kyrkan, känner många medlemmar ett svårbeskrivbart obehag. Många skulle gå så långt som, att tala om rytmen som den skyldige, men eftersom de inte har belägg för, varför det är för mycket rytm, eller varför denna skadar själen, räds de för, att ta upp saken med pastorn, de äldste och i synnerhet med musikanterna. Många är rädda för, att anklagas för klander eller fördömande. Nästa gång, som ljudet hörs, ter det sig mindre motbjudande. Lyssnarna vänjer sig vid det nya ljudet och lär sig, att uppskatta det. Så småningom besannas talesättet: ”Det vi en gång fasade för, sedan fördrog, omfattar vi nu.”

Under de 20 senaste åren eller så {utsaga offentliggjord 1992} har adventisterna gradvis gjorts okänsliga för dansljudet sammansmält med evangeliska ord till en punkt, där vår musiksmak har utvecklat ett gillande av och rent av en önskan om detta ljud. Somliga blir bergtagna därav. Likväl sker njutandet på bekostnad av personlig och gruppmässig andlig mognad. Numera gillar faktiskt många adventister den ytliga, gråtmilda, känslomässigt inriktade upplevelsen under gudstjänsten. Denna är bekvämare för folket i Laodicea. Men denna upplevelse på ytan har gett många en hunger efter något mera meningsfullt, något mera andäktigt, något mera passande. Upplevelsen har också orsakat en längtan efter en enkel utläggning om det moraliska hos musiken och entydig, ofärgad, mot inspirationen inriktad vägvisning, för att träffa rätt musikval.

Guds Ord tillhandahåller allmän vägledning för rättesnören eller standarder, men säger inte värst mycket om musikens innersta kärna. Ändå ligger det inom den Inspirerade Skriftens grundsatser, vilka låter oss bestämma hållbara principer. ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse”. Romarbrevet 12:2. Gud vill bli förhärligad i våra sinnen. Han vill äga och styra dem. Allt, som kommer in i sinnet, skall vara i samklang med Hans sinne. Lägg märke till vers 1: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.” Gud vill även äga våra kroppar. Han vill använda dem till sitt förhärligande. Allt, som vanärar Gud i kropp eller sinne, utgör synd mot Gud.

Vi har fått veta, att karaktären består av våra tankar och känslor.2 Vi påverkas känslomässigt i synnerhet av musik. Forskare har funnit, att vi först förnimmer och tolkar musik med känslorna.3 Innan intellektet berörs, har känslorna samspelat med musiken. Därför är det viktigt, att vi väljer musik med eftertanke, innan vi lyssnar till eller framför den.

Musik är en väsentlig, sammanbindande ingrediens. Våra känslor fäster oss vid uppfattningar, idéer, filosofier och vid varandra. Musik förstärker sammanbindningen, eftersom den först påverkar oss känslomässigt. Det är därför, som vi spelar ett särskilt stycke i början varje kväll under en mötesserie, för att mjuka upp åhörarnas hjärtan för sanningen, som skall framföras och för att bidra till den känslomässiga sammanfogningen. Men Satan, den förutvarande körledaren i himmelen, har tagit fram musik, som kletar fast oss vid honom och vänder sinnet och kroppen bort från Gud och till uppror. Han åstadkom bestämda rytmer och ljud, som på onaturlig väg påverkar känslorna och kroppen, för att stötta hans upproriska dagordning.

Till exempelvis äger musik, som är starkt rytmisk eller som innefattar intensiva harmonier, en onaturligt eggande inverkan på känslorna. En forskare beskrev detta som självhypnos.4 I själva verket har dansmusik – det må vara jazz, rhytm and blues, country and western, swing, skvalmusik, eller någon av rockformerna – en enda, gemensam nämnare – den synkoperade rytmen. {Synkop = ”sammandragning av en obetonad taktdel med nästföljande betonade till en not.” Elias Wessén, Våra Ord, sidan 453. Övers. anm.} Denna rytm utövar en berusande verkan på sinnet.5 Den får deltagaren eller lyssnaren, att må gott, och åstadkommer en flyktmekanism från bekymren i mångt och mycket som alkohol eller milda droger, typ marijuana. Känslorna överlåts raskt till ljudet och det djupare intellektet ”kopplas bort”. Den här onaturliga eggelsen minskar motståndet mot frestelse, har forskare uppdagat.6 Affärschefer har upptäckt, att om dansmusik spelas i högtalarna, uppmuntras kunderna till större inköp, än de har tänkt sig. Sinnet blir faktiskt milt hypnotiserat.7 När vi befinner oss i det här tillståndet, förmår vi ej, att resonera vettigt. Satan frestar oss och så faller vi i synd.

Det här blir riktigt allvarligt, när kristna ord kläs i synkoperade dansljud. Få adventister torde inse, att barernas och nattklubbarnas sinnliga dansljud utövar ett liknande, gråtmilt inflytande i kyrkan. Även om det hela inte är lika påfallande där, påverkar det inte desto mindre känslorna och kroppen på strängt taget samma sätt. På tal om unga och musik, kommenterar Ellen White, att ”Satan vet hur han ska påverka dem för att stimulera, fängsla och förtrolla sinnet så att de inte längtar efter Kristus.”8 {Ordagrant: ”Satan vet, vilka organ han skall påverka”. Övers anm.} Betoning tillagd i citat, om inte annat sägs. Musiken påverkar synhögen, talamus, och en del av mellanhjärnan, hypotalamus, som styr alstrandet av hormoner i kroppen, däribland könshormonerna. Dansljud förstärker sinnliga drifter, när musiken hörs, oavsett ord. Satan har försökt, att ta fram musik, som bedårar den kristnes sinne med det sentimentala, ytliga och, värst av allt, det sensuella. När man mixtrar med dansmusik, skapar man allt större smak för den, tills man önskar simpel musik och föredrar känslomättad religion.

En annan sida hos musik borde få oss, att stanna till. Den mest naturliga reaktionen på musik är kroppsrörelse. All musik uppmuntrar till rörelse. Vissa slags musik, i synnerhet starkt rytmiska sådana (såsom marsch- eller dansmusik) uppmuntrar kroppsrörelse intensivare, än andra stilar. Dock förändras kroppsrörelsen med rytmens mönster. Marschmusik, framförd av en marschorkester, dikterar en rörelse, som uppmärksammar kroppens extremiteter (armarna och benen). Det finns inget inneboende ont hos den rörelsen. Men om en danslåt spelas, ändras scenen plötsligt och den naturliga rörelsen blir en helt annan. Nu dras iakttagarens uppmärksamhet till bålen, i synnerhet till höfterna. Den svajande rörelsen bakåt och framåt är inte något, som deltagaren väljer, utan den bestäms av rytmen. Satan har gjort sin musik så, att den återspeglar det sensuella, det sinnliga. Texten är inte det enda, att uppmärksamma. Ja, i sekulär musik (främst pop) är de sinnliga orden avsedda, att brukas jämte sensuella ljud, som naturligt nog leder till sinnliga rörelser, och orsakar känslor av sentimentalitet och i slutändan sinnlighet.

Dubbelspel uppstår, när dansens ljud kombineras med evangeliets ord. Gråtmildhetens känslor dröjer sig kvar, likaså de sinnliga rörelserna, ehuru ofta mer behärskade. Men sinnet röstar för helighet, rättfärdighet och gudaktighet. Denna dubbelmoral skapar avstånd mellan intellektuell tro och uppförande, vilket antyder, att de två inte behöver överensstämma i den kristnes erfarenhet. Självfallet drar Satan det kortaste strået. I tillägg utmynnar detta i ett beroende av känslomässiga stimulanser, för att erfara enhet med Gud. Det, i sin tur, leder till ett beroende av känslor, hellre än av Guds Ord, för andlig trygghet.

Synkoper begränsas, för enkelhets skull, som rytmens betoning av den svaga takten hos melodin, eller ”uddatonen”. Elever brukar bli lärda, att spela dansmusik, genom att betona andra eller fjärde takten i 4/4-takt (en vanlig takthållning) med antingen instrument eller röst. Andra slag av takthållning bygger på sina egna variationer av denna regel. Slagverk betonar den svaga takten väldigt enkelt, men det går att göra med vilket instrument som helst. När den rytmiska betoningen utgör det viktigaste hos rytmen hos hela det musikaliska partituret, undergrävs den kristnes erfarenhet och mogna överväganden försvåras. Se Selected Messages/Utvalda Budskap, Bok 2, sidorna 36-37.

Guds profetissa Ellen White såg de framtida riktningarna inom musiken. Hon skriver: ”Ingen, som har {F}rälsaren boende i sitt hjärta, kommer att vanära honom inför andra genom att skapa musik från ett musikinstrument, som drar sinnet bort från Gud och himlen till lättsinniga och oväsentliga saker.”9 Notera, att hon bara talar om själva musiken framförd på instrument, inte om texten. Observera också, att hon tar upp det moraliska hos musiken, genom att säga, att det finns en del musik, som vanärar Gud och således är syndig. Ty ”Ingen, som har {F}rälsaren boende i sitt hjärta”, skulle använda sig av dylik musik.

Hon påpekar, att ”Satan har ingenting emot musik, om han kan göra den till en kanal som han kan använda för att få tillträde till de ungas sinnen.”10 I detta och andra uttalanden vänder Ellen White sig direkt till församlingen i Vittnesbörden, inte till världen. Hon uppmanar oss enträget, att vara väldigt vaksamma, ty Satan kommer att använda sig av bedrägliga tillvägagångssätt genom musik, för att nå in i våra sinnen, och i synnerhet de ungas sinnen.

Ett annat uttalande avslöjar Satans metod, att genom musiken skapa ett onaturligt, känslomässigt tillstånd. ”Det satt en person vid musikinstrumentet, och sådana sånger östes ut, som fick de betraktande änglarna att gråta. Det förekom munterhet... översvallande entusiasm, och ett slags inspiration; men glädjen var enbart av det slag, som Satan förmår att åstadkomma. Det här är en begeistring och förtrollning, som alla älskare av Gud skulle skämmas. Dylikt förbereder deltagarna på oheligt tänkande och handlande. ”11 Detta bombnedslag till uttalande reflekterar entydigt det moraliska hos musiken. Det visar också tydligt, att en person kan tycka sig vara inspirerad av Gud, när han i själva verket inspireras av själarnas fiende – genom musik. Slutligen förklarar uttalandet förhållandet mellan ohelgad musik och uppförande, genom att understryka – liksom forskningen – att vissa typer av musik, i synnerhet de sinnliga, direkt förbereder deltagarna för tankar och uppförande utanför gränsen för kristet uppträdande.

Förvisso stammar det betydelsefullaste uttalandet från inspirationens penna beträffande musik från Selected Messages. Många, som talar väl om bruket av dansmusik i kyrkan, och även vissa, som delvis förstår stridsfrågan, har försökt, att svartmåla uttalandet, genom att låta göra gällande, att uttalandet handlar om de märkliga kroppsliga yttringar, som förekom ibland deltagarna på lägermötet i Indiana, som uttalandet åsyftar. Och således går det ej att använda beträffande nutida dansmusik. Uttalandet tar upp ”sinnesförvirrat bråk” {bedlam of noise = tumultartat oljud. Övers. anm.}, som skulle dyka upp i gudstjänster, i synnerhet vid lägermöten strax före nådatidens utgång.

Lägermötet i Muncie, Indiana utmärktes av vilda yttringar av kroppsliga rörelser, med rop, framstupaläge på golvet och andra besynnerliga krumbukter. Man framhåller, att uttalandet inte skall användas i förhållande till dagens musik på grund av dessa konstiga saker. Att göra det, är att gripa uttalandet i Selected Messages ur sammanhanget. Kan det tänkas, att Satan skulle använda ett annat sammanhang, andra omständigheter, liksom annan teologi som musikalisk bakgrund? Varför skulle han tveka inför, att kombinera sin musik med olika, falska doktriner i dag? Måste han använda precis samma slags omständigheter? Förvisso inte.

De flesta känner till det berömda uttalandet, men har aldrig läst bakgrundens sammanhang. Äldste och fru Haskell deltog på lägermötet. Fru Haskell skrev till Sara McEnterfer och gav en beskrivning av både aktiviteterna och den spelade musiken. Sara visade brevet för Ellen White, och hon skrev ett inspirerat svar till fru Haskell. Angående musiken stod det följande i fru Haskells brev: ”Vi har en stor trumma, två tamburiner, en stor basfiol, två små fioler, en flöjt och två kornetter, och en orgel samt några sångare. De använder Garden of Spices som sångbok och spelar dansmelodier med kristen text.” 12 Notera, att dansmelodier kombinerades med evangeliska ord, precis såsom sker i dag.

Ellen White svarade med högst genomträngande, profetiska och oförglömliga ord: ”De saker som du har talat om, och som sker i Indiana, har Herren visat mig kommer att äga rum strax före prövningstidens slut. Alla slags underliga saker kommer att hända. Det kommer att höras skrik och rop med trummor, musik och dans. Förnuftiga människors sinnen kommer att bli så förvirrade att man inte kan lita på att de fattar rätt beslut. Och detta kallas en beröring av den Helige Ande.”13 Även om det här inte nödvändigtvis till minsta prick och kommatecken motsvarar, vad som händer i Firarförsamlingen, eller i församlingar på väg mot Firandet, utgör det, icke desto mindre, en beskrivning i breda drag av bruket av musik, för att få den andliga uppfattningsförmågan att spåra ur och den andliga mognaden att avta.

Ellen White säger vidare: ”Den Helige Ande uppenbarar sig aldrig i sådana metoder, i ett så sinnesförvirrat bråk. Det är något som Satan har hittat på för att dölja sina smarta metoder för att den rena, uppriktiga, upplyftande, förädlande och helgande sanningen för vår tid skall bli utan effekt. Det skulle vara bättre att inte blanda tillbedjan av Gud med musik än att använda musikinstrument på ett sådant sätt som det i januari framställdes för mig att de skulle användas vid våra lägermöten. Sanningen för vår tid behöver inte något sådant i arbetet med att omvända människor. Ett sådant ståhej får sinnena ur balans och förvanskar det som kunde ha blivit en välsignelse, om det hade utförts på rätt sätt. Kraften av sataniska medel blandas med ljud och bråk som vid en karneval, och detta kallas den Helige Andes verksamhet.... Denna sorts möten bör inte uppmuntras.”14

Utifrån detta uttalande framstår det klart, att profetissan särskilt oroade sig för: ”dansmusik till heliga ord”. Detta är en exakt beskrivning av huvuddelen av den populära gospelmusiken. Det spelar ingen roll, om denna består av jazz, country, skvalmusik, mjuk rock eller andra varianter av danslåtar. Sammansmälta med kristen text, är dessa låtar avgjort en satanisk uppfinning och gör själen skada. I sammanhanget är de ändå bedrägligare, och väl de gråtmilda känslorna har kommit i svall, är det vanskligt, att övertyga deltagaren om det felaktiga häri.

Adventistsamfundet har faktiskt röstat fram en uppsättning riktlinjer för bruket av musik, som är förträffligt formulerad och tillräckligt uttömmande, för att svara mot råden från den Inspirerade Skriften (se de skuggade rutorna för delar av texten). Det är en av de tydligaste och bestämdaste hållningar, som någonsin kunde ha intagits. Tyvärr ignoreras den dock till stor del; den har heller inte reviderats. Ett inte ringa antal församlingar, skolor och andra inrättningar tycks vara fast beslutna, att gå i en annan riktning, än Generalkonferensen.

Vi hoppas, att ärliga adventistiska kristna skall rätta sig efter den Inspirerade Skriften och tillämpa musikens principer på sin personliga och samlade tillbedjan, så att deras kristna erfarenhet blir mogen och att de kommer att stå redo, att möta Herren tillsammans med Guds folk i det sista släktet. I kyrkor och skolor, med flera inrättningar, behöver vi musikkommittéer, som i allt förstår principerna bakom musiken och de inspirerade råden. Som enskilda, behöver vi göra vårt yttersta, för att uppmuntra, mana och vädja till vårt folk om, att rätta sig efter inspirationen. Viktigast är, att vi ber som aldrig förut till Herren, att Han skall verka genom Sin Ande på enskilda och grupper, att ta ställning för det rätta inom detta avgörande område.

En av de sorgliga orsakerna till, att Israel skickades i fångenskap, var att ledarna inte visade skillnad på heligt och profant. ”Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.” Hesekiel 22:26. I dag gör vi detsamma på musikens område. Någon gränslinje dras ej, och likt Eva i Edens Lustgård, äter vi av trädet med kunskap om gott och ont. Vilken tragedi! Låt oss besluta oss för, att söka en mera djupgående, mera mogen erfarenhet.
Hal Mayer, biträde åt ordföranden vid Hartland Institute, håller praktiska seminarier om rättesnören för musik. {Sedermera blev Mayer ledare för det sjundedags-adventistiska institutet Keep the Faith. Besök gärna hemsidan: https://ktfnews.com Övers. anm.}

1. Robbi, The New Look and Sound of Youth Evangelism, Columbia Union Visitor, den 1. November, 1989, sidan 4.
2. White, Ellen G., Testimonies/Vittnesbörd, Band 5, sidan 310.
3. Altshuler, Ira A., A Psychiatrist's Experiences With Music as a Therapeutic Agent, Music and Medicine (New York: Henry Shuman, Inc. 1948), sidorna 270-271.
4. Hughes, Charles W., Rhythm and Health, Music and Medicine, redigerad av Dorothy Schullian och Max Schoen (New York: Henry Schuman Inc. 1948), sidorna 168-169.
5. Samma.
6. Garlock, Frank, Music Does Affect You, Symphony of Life Seminar (Greenville, SC: Musical Ministries).
7. Anfört arbete, Hughes.
8. White, Ellen G., Testimonies/Vittnesbörd, Band 1 (Mountain View, CA: Pacific Press Publishing Assoc.), sidan 497.
9. Samma, sidan 510.
10. Samma, sidan 506.
11. White, Ellen G., Counsels to Parents, Teachers, and Students (Mountain View, CA: Pacific Press Publishing Assoc.), sidan 339.
12. Robinson, Ella M., S.N. Haskell Man of Action (Washington, D.C.: Review and Herald Publishing Assoc.), sidan 36.
13. Samma, sidorna 36-37.
{En omfattande samling av danska, norska och svenska översättningar av Ellen G. Whites böcker och artiklar finns att tillgå på ellenwhite.se. Övers. anm.}

Årliga Rådsmötets Utlåtande om Musik, 1972, Delar av Texten
Musik är en av Guds storslagna gåvor till människan och utgör ett av de viktigaste inslagen i ett andligt program. Den är ett medel, att kommunicera med Gud på, och ”är ett av de effektivaste medlen för att ge oss andliga lärdomar.” Education, sidan 168/Vägen till Mognad, sidan 184. Enär musiken berör saker och ting med eviga följder, är den av den yttersta vikt. Det är väsentligt, att dess oerhörda kraft hålls fast i minne. Den äger kraften till, att upphöja eller urarta; den går att bruka i det godas eller ondas tjänst. ”Den kan lugna dem som är råa och obildade och har förmåga att ge liv åt våra tankar och väcka medlidande, att göra våra handlingar mer harmoniska och avlägsna det svårmod och de föraningar som förstör vårt mod och försvagar vår kraft.” Samma, sidorna 167-168/184.

Således måste därför de, som väljer ut musik för detta samfunds utmärkande avsikter, utöva en hög grad av urskiljning i dess val och dess användning. I deras ansträngningar, för att motsvara dessa ideal, behövs det mer, än mänsklig visdom. När vi så vänder oss till uppenbarelsen för vägledning, finner vi där följande allmänna riktlinjer:

Musiken bör
1. Ge ära åt Gud och hjälpa oss med, att tillbe honom på godtagbart sätt. Första Korintierbrevet 10:31.
2. Förädla, upphöja och rena den kristnes tänkande. Filipperbrevet 4:8; Patriarchs and Prophets/Patriarker och Profeter, sidan 594.
3. Verkningsfullt påverka den kristnes utveckling av en Kristuslik karaktär i sitt och i andras liv. Manuskript 57, 1906.
4. Ha en text, som stämmer överens med samfundets bibliska undervisning. Review and Herald, den 6. Juni, 1912.
5. Ge prov på samstämmighet mellan budskapet, som förs fram genom orden och musiken, varvid ihopblandning av det heliga och det profana undviks.
6. Sky det teatraliska och stoltserande uppvisningar. Evangelism/Evangelisation, sidan 137; Review and Herald, den 30. November, 1900.
7. Ge företräde åt textens budskap, vilket inte bör dränkas av det musikaliska ackompanjemanget. Gospel Workers/Evangeliets Tjänare, sidorna 357-358.
8. Upprätthåll en omdömesgill balans mellan de känslomässiga, intellektuella och andliga delarna. Review and Herald, den 14. November, 1899.
9. Rucka aldrig på finstämda principer för värdighet och framstående duglighet i försök, att nå människorna precis, där de befinner sig. Testimonies/Vittnesbörd, Band 9, sidan 143; Evangelism/Evangelisation, sidorna 507-508.

Det finns mycket, som är andligt upplyftande och religiöst giltigt hos de olika kulturella och etniska gruppernas musik; dock bör allas musikaliska smak och praxis rättas efter det universella värdet hos en Kristuslik karaktär, och alla bör eftersträva evangeliets enhet och syfte, som snarare uppmanar till enighet, än likformighet. Försiktighet måste till, för att undvika världsliga musikvärden, som ej uttrycker den kristna trons höga ideal.

Ovanstående rättesnören skulle fungera som verkningsfull vägledning vid valet och användningen av musik för kyrkans olika behov. Vissa musikaliska former, såsom jazz, rock och därtill hörande blandformer, betraktas av samfundet som oförenliga med dessa grundregler....

Unga personer brukar starkt identifiera sig med den nutida ungdomskulturens musik. Önskan om, att nå de unga, där de är med Kristi evangelium, leder stundom till bruket av vissa tvivelaktiga musikaliska uttrycksformer. I alla dessa former utgör det största bekymret rytmen, eller ”takten”.

Av alla musikaliska varianter, väcker rytmen kroppens starkaste gensvar. Satan har ofta uppnått sina största framgångar genom sina lockelser till människans kropp. Ellen White, medveten om farorna för de unga från denna förförelse, sade: ”De är förtjusta i musik och Satan vet hur han ska påverka dem för att stimulera, fängsla och förtrolla sinnet så att de inte längtar efter Kristus. Själens andliga längtan efter gudomlig kunskap och tillväxt i nåden saknas.” Testimonies/Vittnesbörd, Band 1, sidan 497. Detta är en stark anklagelse mot sättet, varpå musik går att använda på ett sätt, som direkt strider mot Guds plan. Redan omtalade jazz, rock och liknande hybridformer är väl kända för, att väcka detta sensuella gensvar i folkmassor....

Förutom bekymret med rytm, påverkar andra faktorer musikens andliga kvaliteter:

Sångens Framförande – Den hesa stilen, som hör till rock, nattklubbsartistens suggestiva, gråtmilda, flåsande, nynnande stil, liksom andra förvrängningar av den mänskliga rösten, bör undvikas.

Harmonins Behandling – Man bör undvika musik, som dryper av det sjunde, nionde, elfte och trettonde ackordet, liksom av andra överdådiga klangfullheter. När dessa ackord används återhållsamt, bringar de skönhet, men när de överdrivs, försvinner gärna textens sant andliga mening....

När musik för religiösa ändamål förbereds och framförs, bör skolans ledning och dess lärare samverka med eleverna på så sätt, att samfundets musikaliska normer försvaras....

Musikframföranden hos sjundedags-adventisternas utbildningsinrättningar bör rättas efter samfundets standarder. Detta gäller både ortens egna begåvningar och gästande artister, ensembler och musik i underhållningsfilmer....

En kristen sjunger inte sånger, som ej stämmer överens med sanningens, ärlighetens och renhetens ideal. Han undviker element, som ger sken av, att göra det onda önskvärt eller det goda att te sig ovidkommande. Han försöker, att undvika kompositioner innehållande enahanda fraser, usel poesi, dumheter, sentimentalitet, eller lättsinne, som leder en bort ifrån råden och undervisningen, som förekommer i Skriften och hos Profetians Ande.

Han betraktar musik såsom blues, jazz, rockens uttryck och liknande former som skadliga för utvecklingen av en kristen karaktär, eftersom de öppnar sinnet för orena tankar och medför oheligt beteende. Dylik musik har knutit banden till det nutida samhällets lössläppthet. Förvridningen av rytm, melodi och harmoni, som förekommer i dessa stilar och deras överdrivna förstärkning, förslöar sinnesförmögenheterna och ödelägger till slut uppfattningen och uppskattningen av det, som är gott och heligt.