STL-häfte 2. Skapelse och Evolution under Luppen

Darwins åskådning
Vi lever i en värld, där det förekommer två motsatta teorier, två motstridiga tänkesätt, angående vårt ursprung. Många tror, att vår värld och universum utvecklats under en tid av många milliarder år och att detta skett spontant. Vore detta fallet, skulle Gud därmed uteslutas, likaså Hans lag och den framtida domen. Då skulle döden betyda slutet.

Det här kallas för evolutionsteorin, vars fader var Charles Darwin. Hans teser om utveckling ingår i dagens renläriga, vetenskapliga åsiktsbyggnad, som gör gällande, att alla levande varelser utvecklats genom en gradvis, naturlig process – från icke-levande materia till enkla mikroorganismer, vilket slutligen lett till människan. Det har dock funnits en del oliktänkande, högt vetenskapligt skolade individer, som förnekat att evolutionen skulle vara ett faktum och hävdat, att en intelligent Skapare sett till att alla levande varelser fått sin existens. Fastän evolutionen lärs ut i de allmänna skolorna och i media framställs som inte bara en teori, utan som ”ett evolutionens faktum”, ifrågasätts detta ”faktum” ofta på ett intressant vis. En av invändningarna gäller religionen. Går det att vara kristen och samtidigt tro på utvecklingsläran?

Förordet till en 1984 utgiven pamflett, Science and Creationism: A View From the National Academy of Sciences, försäkrade nationen att det är ”oriktigt… att tänka sig, att evolutionsteorin skulle stå för en oförsonlig strid mellan religionen och vetenskapen.” Dr. Press fortsatte genom att förklara, att många religiösa ledare godtar evolutionen på vetenskapliga grunder, utan att ge upp sin tro på religiösa grundsatser. Detta ställer oss emellertid inför ett verkligt huvudbry. En annan Darwinist sade, att ”striden mellan vetenskap och religion är ofrånkomlig”. Han fortsatte med att säga, att en person som förmår att bibehålla sin religiösa tro och samtidigt tro på den evolutionära biologin, ”borde låta sinnesundersöka sig vid kyrkporten.”

Den nutida vetenskapens syn
Modern vetenskap gör direkt gällande, att världen är strängt organiserad efter mekaniska grundregler och att ingen som helst mening genomsyrar naturen. Det finns inga gudar och inga formgivande krafter, som går att upptäcka eller mäta.

För det andra, låter nutida vetenskap förstå, att det inte finns några inneboende moraliska eller etiska lagar, alltså inga vägledande måttstockar för människorna i samhället.

För det tredje, blir människor etiska varelser på grund av nedärvda och miljömässiga inflytanden. Annat gives icke.

De här teorierna visar entydigt, att flertalet evolutionstroende biologer är ateister, vilket betyder att de inte tror på Gud.

Bibelns föreställningsvärld
Det förekommer ett motsatt tankesystem, enligt vilket det finns en Gud. Han uppenbaras i Bibeln samt är verklig och sann. Enligt Bibeln, inträffade det för tre tusen fem hundra år sedan ett möte, som Moses nedtecknade i Andra Moseboken kapitel 19 och 20. Det här var ett offentligt möte, där Israels dåtida barn var församlade, drygt två millioner till antalet, varav sex hundra tusen män, säger Bibeln. Vid mötet gjorde Herren flera saker.

För det första talade Gud till dem och gav dem då en lag, som Bibeln kallar för de Tio Budorden eller de Tio Orden. Detta framgår av Femte Moseboken 4:13. ”Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” Gud framlade Sin lag i form av Tio Bud muntligt och sedan står det i Femte Moseboken 5:22: ”Dessa ord talade HERREN med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.”

Gud yttrade Sin lag hörbart och varken lade till något eller sade mera. Han skrev buden på två stentavlor och gav stentavlorna till Moses. Och vad gjorde Moses med de två stentavlorna? I Femte Moseboken 10:5 står det: ”Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som HERREN hade befallt mig.” Moses lade dem i en ark {ett slags kista} i det allra heligaste i deras helgedom.

Rörande förbundet, lagen som Gud talade till Sitt folk, säger Han i Psaltaren 89:35: ”Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.” Gud utgav lagen, skrev den med Sitt eget finger på tavlor av sten. Sedan lades de i arken i helgedomen och Gud sade: ”Jag tänker inte ändra på den, jag skall inte formulera om den.”

Jesus hade något att säga om den här lagen, de Tio Buden (också åsyftade med beteckningarna de Tio Budorden eller Guds Tio Bud). I Matteusevangeliet 19:17 kom en ung man till Jesus och frågade Honom, vad han skulle göra, för att få evigt liv. Jesus svarade genom att säga, att om han ville ärva evigt liv, måste han hålla buden. Härigenom ser vi, att Jesus respekterade Budorden.

Även apostlarna respekterade de Tio Buden. I Jakobsbrevet 2:8-12 säger aposteln: ”Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag.” {Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.}

Här syftar Jakob på de Tio Budens lag. På Domens Dag kommer den lagen att avgöra vars och ens eviga öde. Detta gör vissa väldigt förbryllade, ty de påpekar: ”Säger inte Bibeln, att vi blir frälsta av nåd?” I Efésierbrevet 2:8 uttalar visst Bibeln, att vi blir frälsta av nåd. Vi skulle inte kunna bli frälsta på något annat vis, ty Bibeln uppger att vi alla har överträtt lagen {Romarbrevet 5:12}. Och vi har alla ”syndat och saknar härligheten från Gud”. Romarbrevet 3:23. Men vad en del inte förstår är, att nåden tilldelas oss för att skänka oss förlåtelse, men därmed får vi inte tillåtelse att fortsätta som överträdare av Guds lag. I Romarbrevet 6:1 heter det: ”Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?”

”Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” Romarbrevet 6:14. Om man står under lagen, kommer man att dö, ty alla har överträtt den. Men när man ställs under lagen, blir man fri. Inte fri för att fortsätta i synden, utan för att ångra sina synder av hjärtat och leva rättfärdigt. Ja, enligt Romarbrevet 8 är detta orsaken till, att den Helige Ande utgöts – att tillhandahålla kraften till att vända ryggen åt sitt forna liv i synd och att inleda ett nytt i enlighet med Guds lag.

Jesus sade: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” Johannesevangeliet 14:15. Här visar Jesus, att lydnad för buden är det sätt, varpå vi visar kärlek till Gud och våra medmänniskor. Det är vår kärlek till Gud, som förmår oss att hålla de fyra första buden, vilka beskriver vårt förhållande till Honom. Och om vi älskar medmänniskorna som oss själva, kommer vi inte att överträda de sex avslutande buden, vilka beskriver vårt förhållande till nästan. Buden vilar på den dubbla grunden kärlek till Gud och till nästan, alltså medmänniskorna.

Aposteln Johannes visar klart och tydligt, att Guds folk, i den yttersta tiden, kommer att hålla Hans bud. I Uppenbarelseboken 12:17 säger han: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Det är Guds folk, Hans församling i den yttersta tiden, som håller Hans bud. I Uppenbarelseboken 14:12 heter det: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” ”Saliga är de som handlar enligt hans bud. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” Uppenbarelseboken 22:14 {första meningen i Upp. 22:14 ur King James Version. Övers. anm.}.

I hela Bibeln hyllar dess författare lagen med Tio Bud, som Gud överlämnade till Moses. Men vad har det med evolutionsläran att göra? Somliga inser inte det omöjliga i, att tro på Moses, profeterna och Jesus, om man samtidigt tror på evolutionsteorin. Skälet står skrivet i hjärtat av de Tio Budens lag. I Andra Moseboken 20:8-11 heter det: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.”
Lägg märke till, att mitt i de Tio Budens lag finns det bud, som handlar om vårt ursprung. Här säger Gud entydigt, att Han skapade himmel och Jord. Han skapade dem på sex dagar och vilade på den sjunde. Sedan välsignade och helgade Gud den sjunde dagen, och när vi håller och iakttar den dagen som helig, ärar vi Gud, vår Skapare.

Goda skäl för att det inträffat en skapelse
Det förekommer många självmotsägelser i evolutionsteorin. Exempelvis stämmer inte förklaringarna rörande uppkomsten av vårt solsystem med fakta. När solsystemet skärskådas, framträder det tydliga bevis för att det är förhållandevis ungt, med en ålder på snarare tusentals än milliontals år.

Solsystemet består av Solen och de nio planeter, som kretsar kring den: Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto {skrevs före borttagandet av Plutos ställning som planet. Övers. anm.}. Det förekommer också mindre himlakroppar kallade för asteroider, huvudsakligen mellan Mars’ och Jupiters banor, meteoriter (små partiklar av sten och rymddamm) och kometer.

Olika teorier har lagts fram för planeternas uppkomst. Ingen av teorierna har kunnat föras i bevis och många har måst uppges. Till exempel förmår inte de nuvarande teorierna att förklara det här med kometer. Det går inte att ge dem åldrar på flera millioner år. Orsaken är, att den förångade materien i deras svansar förloras i en takt, som skulle utplåna alla kortperiodiska kometer på mindre, än 10 000 år. Förhållandet sätter därför också ett stort frågetecken efter en ålder på millions år för Jorden.

En annan vanlig evolutionsteori är, att människan utvecklats från aporna. {Vissa talar om en gemensam förfader till aporna och människan. Det underlättar inte den evolutionistiska saken… Följ alltså med i resonemanget! Övers. anm.} Teorin stöter på vägspärrar, ty det förekommer flera utmärkande drag hos alla människor, som aporna saknar.