STL-häfte 1. Bevisar Forskningen Skapelseberättelsen?

Av John J. Grosboll och Fana G. Harry
Originalets titel: Does Science Prove Creation?

Översättning med tillstånd: Lennart Sundstad
Om inget annat anges, har Svenska Folk-Bibeln 98 använts
Copyright © 1999 by Steps to Life
Det tryckta häftet har getts ut av:
Steps to Life
P.O. Box 782828
Wichita, KS 67278
USA
stepstolife.org (har texter på flera språk, däribland svenska)
Tel. inom USA: 1-800-THE-TRUTH
Häftets omslag formgivet av Martin Bernar

Det går inte att tro på både evolutionsteorin och på Bibeln, för de motsäger varandra. Sanningen får inte stödja sig på några avvikelser i sina yttringar. Bibeln och evolutionsteorin säger emot varandra från början till slut. Evolutionen vilar på gissningar, som ej går att bevisa.

Enligt en tanke är Jorden flera millioner eller milliarder år gammal. Bibeln, däremot, lär att vår värld är ung, endast omkring sex tusen år. Man har bevisat att radioaktiv datering, som används för att avgöra Jordens ålder, gett stora felmätningar.

Stenarna ropar om skapelse
Sedimentära avlagringar uppstår på mekanisk, kemisk, eller organisk väg. Forskarna brukar vara ense om, att sedimentära avlagringar först och främst beror på isens, vindens och vattnets verkningar. Därmed påverkas materialens förflyttning och slutliga position. Det föreligger allmän enighet rörande, vad sedimentära avlagringar är. Dock skiljer sig åsikterna åt beträffande, hur snabbt och under vilka omständigheter, som de faktiskt uppkommer. Evolutionens synsätt – som bygger på uniformiteten – är att de normalt formats så sakteliga under tusentals, ja, rent av milliontals, år genom geologiska processer, som pågått med samma hastighet som dagens. Intressant nog medger en del geologer nu, att enskilda lager kan ha skapats raskt under ”stormiga” förhållanden.

Genast inträder ett huvudbry för uniformiteten, nämligen svårigheten att finna en plats, där sedimentära avlagringar formas nu. Flod- och havssediment uppstår i dag, men det är tvivelaktigt huruvida några av dem någonsin kommer att formas till de massiva kalkstens- och sandstensformationer, som vi kan se på olika ställen i världen. Evolutionstroende geologer brukar ta för givet, att de skilda sedimentformationerna hopats genom att marina fyllningar byggts upp allt eftersom vattnet i inlandshav svallat i millionstals år.

Den andra åsikten om, hur flertalet sedimentära avlagringar kommit till, bygger på de övernaturliga, katastrofala händelserna vid en världsvid översvämning. I Skriften står det, att hela världen täcktes av vatten i drygt ett hundra tjugo dygn. Sedimentärt material kan ha hopats både under vattnets stigande och dess sjunkande. I Bibeln står det skrivet, att ”på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram”. Första Moseboken 7:11. Det tyder på, att delar av jordytan bröts sönder och att tiden för Syndafloden kännetecknades av stor vulkanisk aktivitet.

Gud förutsade evolutionen
Gud förutskickade, i Bibeln, teorin om uniformitet. På denna grundval byggdes evolutionsläran från första början. Han förutsade den genom aposteln Petrus för nästan två tusen år sedan. ”Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’ De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” Andra Petrusbrevet 3:3-7.

I fall teorin om uniformitet eller enhetlighet vore sann, skulle vi inte ha några fossiler. Om sedimenten hopats på varandra väldigt, väldigt sakta under milliontals år, skulle vind, väder, förmultning och rovdjur ha förintat de döda djur, som nu ligger i avlagringarna. Alltså skulle det inte ligga några döda djur i avlagringarna.

För några hundra år sedan räknade man med, att det fanns sextio millioner bisonoxar på de Stora Slätterna i Förenta Staterna. Bisonoxarna dog, men det återstår inga fossiler av dem. Förhållandena är inte de rätta för uppkomsten av fossiler i dag. Då bufflarna dog, försvann de på grund av rovdjur, asgamar, vind, väder och förruttnelse.

Fossiler
För att fossiler skall uppkomma, måste något oväntat ske, en katastrof hända. Ett tecken på snabbt inträffade, marina avlagringar är den utomordentliga mängden och det fina skicket på många fossiler. Somliga havsvarelser tycks plötsligt ha överväldigats i väldiga skaror och begravts oskadade. Detta är synligt i många marina, geologiska avlagringar.

Ett exempel är de förstenade fiskarna i Devonavlagringarna. Fossilerade fiskar från Devonperioden ger en intrycket, att en katastrof plötsligt måste ha dödat och begravt väldiga sandbankar med fisk, varvid de staplades ovanpå varandra utan att få sina skelett skadade, och med varje fena spretande och intakt. På vissa exemplar är till och med färgen på skinnet kvar. Döda fiskar förlorar snabbt i färg och deras fenor slaknar. Därpå skadar eller sliter rovfiskar eller rovdjur sönder deras kroppar. Även om fiskar förflyttas bara korta sträckor i vatten, faller de sönder och benen far åt olika håll. Men det fossila facitet visar, att somliga gick under mitt uppe i sina göranden, till exempel medan de åt eller födde.

Oväntad förödelse kan också spåras ibland fossiler på land. Vissa har inte alls förändrats i döden. Stundom har de bevarats mitt i ett skeende. Iakttagelser tecknar en allmän bild av alla dessa exempel: Varelserna har plötsligt överväldigats på ett sätt, som bevarat dem. En vettig förklaring vore begravning i en enorm översvämning.

Uppkomsten av klippblock
Så några intressanta fakta om klippblocks tillkomst. Daterandet av klippor inbegriper ett ämnes halveringstid till dess icke-radioaktiva slutprodukt. Teorin, att klippblock uppstått under svindlande långa tidsåldrar, går att motbevisa med hjälp av deras halveringstider. Uran är ett föräldraämne, som sönderfaller till sin slutprodukt, det vill säga stabilt bly. Genom att mäta, hur mycket av ett ursprungligt ämne i ett klippblock som övergått i sin slutprodukt, och sönderfallets nuvarande takt, tror geologer sig kunna bedöma årtalet då det ursprungliga ämnet inlemmades i klippblocket, och den tidsrymd som har förflutit sedan dess.

Frågan, huruvida nedbrytningstakten för olika ämnen alltid varit samma som i dag, behöver tas i beaktande. Exempelvis skulle en enhetlig nedbrytningstakt betyda, att mängden uran i ett klippblock hela tiden skulle minska, samtidigt som slutprodukten hela tiden skulle bli större. I det här fallet skulle förhållandet mellan uran och stabilt bly vara ett mått på tiden det tagit för klippblocket, att bli solitt eller fast. Om nedbrytningstakten, någon gång i det förflutna, varit betydligt hastigare, då skulle andelen bly i klippan raskt ha ökat, och det som vanligtvis skulle ha tagit enormt länge, skulle ha uppnåtts på kort tid. Mot bakgrund av antagandet om en enhetlig nedbrytningstakt, har klippblock felaktigt bedömts vara väldigt gamla, fast inte på grund av undermåliga data, utan därför att utgångsresonemanget varit undermåligt.

Mutationer
Mutationer är plötsliga förändringar i arvsmassan hos levande organismer. Det har aldrig förekommit belägg för utvecklingen av en ny art genom mutationer. Då forskare gjort muteringsexperiment på bananflugor, har de upprepat försöket tusentals och åter tusentals gånger. De har då fått fram en del bananflugor, men det har varit allt. De har aldrig fått fram fåglar, sköldpaddor eller skorpioner från bananflugor.

Nittionio procent av alla mutationer är skadliga och nittio procent av dem är dödliga för de varelser, som drabbas av dem. Mutationer kräver inte bara en, utan många förändringar, för att uppträda i varelsen i fråga. Inget väsen skulle överleva, med mindre det fullt ut kunde anpassa sig till de nya beståndsdelarna hos den pågående processen. Inte alla mutationer går i arv och det finns inga bevis för, att den genetiska koden kommer att fortsätta i samma riktning under hela förloppet.

Evolution – ateism eller panteism?
Som många vet, är Charles Darwin evolutionsläran fader. Många har felaktigt tagit Darwin för en religiös person. Det kan möjligtvis bero på, att han studerade till präst i Cambridge. I sin bok Om Arternas Uppkomst var Darwin känd för att tala om skapelsen och om Gud. Det har också sagts, att han upplevde ”pånyttfödelsen” mot slutet av sitt liv. Allt detta ger en förvirrad bild av Darwin.

Charles Darwin läste till präst på grund av inflytandet från sina föräldrar. Hustrun Emma var evangeliskt kristen. Hans personliga, bibliska tro var minimal. Hans delade aldrig fruns trosuppfattningar, och han framlade sina egna åsikter på ett mjukt sätt i boken Om Arternas Uppkomst av aktning för hustrun.

En ateist är en person, som förnekar Guds existens, en teist tror på många gudar. Darwin var teist; har var aldrig någon renlärig kristen. Hans syftningar på Gud kom från ett teistiskt synsätt. Det är fel att kalla Darwin för ateist; däremot ledde hans tro på utvecklingsläran till att han förkastade kristendomen. Han utplånade aldrig Gud [i tankarna] fullständigt; han slängde bara ut Honom från det världsallt, som Han danat.

Det här visar, att det inte går att tro på både evolutionen och skapelseberättelsen. Evolutionens fader förnekar helt och hållet skapelsens Fader. Bibeln lär, att en enda Gud skapade denna värld och att alla andra gudar är falska gudar. Hur kan en person tro på en enda Gud, Bibelns Gud, och samtidigt dela Darwins tro?

Det finns de, som säger att man visst kan tro på evolutionsteorin och skapelseberättelsen. Men det är endast möjligt, om man sätter större värde på människors teori om vårt ursprung, än på Guds Ord. Man måste också förbise de otaliga bevis, som belägger att evolutionsläran har fel.

En mogen värld
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Första Moseboken 1:1. Hur gammal var Adam vid slutet på skapelseveckan? Hur gammal var Eva? Hur gamla var träden och djuren? De var endast en till sex dagar gamla! Men om vi tagits till Edens Lustgård, skulle vi ha trott att de varit många år gamla. Adam och Eva var fullt utvecklade vuxna. Träden såg ut, som om de stått där i lustgården under många år. Då Gud skapade människan, himlarna och Jorden, kom det hela till genom kraften hos Hans gudomliga Ord. Ingenting behövde ”utvecklas” till något annat.

Ingen ursäkt för att inte tro
Skapade vår värld sig själv? Utvecklades människan från aporna, eller muterades hon från något annat djur och ”utvecklades” sedan till en människa? Evolutionen säger ”Ja”, medan Bibeln säger ”Nej”. Gud säger: ”Jag skapade människan och allt, som finns på Jorden.”

Det går inte att tro på bådadera. Det går inte att tro på Bibeln, dess sanningar, och tro på evolutionen, ty de säger emot varandra. Om Gud säger Sig ha skapat människan, liksom himlarna och Jorden, och om vi då tror på Honom, måste vi tro på det Han har sagt.

Folk, som inte tror på Gud och det Han säger i Bibeln, är utan ursäkt. ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” Romarbrevet 1:18-20. ”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.” Romarbrevet 1:25.

Gud säger oss, att vi lever i ett på moral grundat universum. Det styrs av ett Yttersta Väsen, Vars lag detta Väsen fordrar lydnad för från alla. De, som envisas med att bryta mot Guds lag, kommer icke att frikännas i Domen, utan förkastas och till sist utplånas. Detta vill emellertid inte människan tro på. Hon söker att vara sin egen gud och göra allt, som faller henne in, utan att hållas ansvarig för det.

Evolutionsteorin ger människan förmågan, att vara sin egen gud och slippa att stå ansvarig inför ett högre Väsen, eftersom teorin [och människan] säger, att det ej finns något högre Väsen.

Och det är denna otro, som har lett människan nedför utförsbacken dit, där hon nu befinner sig. Evolutionsteorin har, i hög grad, lett till de teorier, som framtagits av personer som Hitler, Stalin och andra, vilka misstrott Bibeln och grundat blodbesudlade system. När människor tänker sig, att det inte finns någon Gud och ingen dom, kommer det dem att göra vadhelst de vill.

Evolutionen – en framtid i fasa
Vilka fasor kan vi vänta oss i framtiden som en frukt av slutledningarna utifrån evolutionsteorin, som är väldigt uppskattad i dag? Vilka fasor kan vi vänta oss som en frukt av tvivlet på Bibeln och på Bibelns Gud? Bibeln berättar, vad vi kan vänta oss. ”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.” Matteusevangeliet 24:21, 22. Här förklarar Bibeln klart och tydligt, att på grund av människans otro skall det komma en så ohygglig tid i världen, att världen aldrig upplevt dess make.

Måhända Du undrar, vad som skall ske därefter. Kommer alla att gå under på grund av denna ohyggliga tid, som skall stunda i världen? I Danielsboken 12:1 får vi veta, vad som sedan sker. ”’På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.” På den tiden skall världen uppleva en period av nöd, som inte har haft sin like. Men var och en, som tror på Guds Ord och som lyder dess undervisning, kommer att ha sitt namn skrivet i Livets Bok och därigenom bli frälst eller räddad.

De förnekar dess kraft
Ett tragiskt tänkesätt förekommer i vår värld. Enligt Guds Ord, skapade Han världen på sex dagar och det är anledningen till vilodagens helgande (Andra Moseboken 20:8-11). När världen påstår sig känna Gud, men stöter Hans lag ifrån sig; när den påstår sig tro på Kristus, men stöter Hans profeters skrifter ifrån sig, kommer det en dom.

Oavsett världens inställning, stundar det en dom. Otron förmår inte att hejda det, som snart kommer att inträffa i denna värld. ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’” Uppenbarelseboken 14:6, 7.

Tyvärr vill inte världen höra budskapet om en kommande dom. Men, min vän, likväl kommer den!

Världen har ”ett sken av gudsfruktan men förnekar dess kraft.” Andra Timoteusbrevet 3:5. När det sker, kan vi vänta oss de avslutande skräckhändelserna i det stora kriget mellan gott och ont i denna värld. Men den kristne, som tror på Gud och på innehållet i Hans skrivna Ord, behöver inte frukta. Vederbörande blir frälst vid Jesu återkomst. Fastän detta är sant, har vi uppmanats till att vara vaksamma och ge akt på tidens yttersta tecken. Jesus Själv manar oss till vaksamhet. Han säger: ”Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!’” Markusevangeliet 13:37.

Uppenbarelseboken 11:18 visar, vad som kommer att ske under dessa allra sista dagar. ”Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden.’”

Har mänskligheten blivit bättre?
Värdet hos en teori avgörs genom dess förmåga, att riktigt förutsäga vad som kommer att ske i givna lägen. Vad för slags förutsägelser låter evolutionsteorin människor att komma med? I vår värld förekommer det många förutsägelser, som bygger på evolutionsläran. På 1800-talet hävdade man, att eftersom människan utvecklats från en encellig organism till primater, och så småningom till nutidens människa, framstod det med all önskvärd tydlighet, att världen höll på att bli bättre. Om man går från att vara en encellig organism till att i slutändan bli människa, talar vi om en fantastisk förbättring. Beroende på denna teori förutskickade man alltså, att både världen och människan skulle bli bättre (när allt kom omkring, höll vi ju fortfarande på att utvecklas).

Teorin ledde också till tankar om, att till sist skulle det inte förekomma någon sjukdom. Och alla dessa föreställningar om, att världen skulle bli bättre och människan klokare, föranledde en stark optimism hos många evolutionister på 1800-talet. Men på 1900-talet besannades inte dessa förutsägelser. Ja, i själva verket visar facit på raka motsatsen.

Om nu människan håller på att bli bättre, varför skjuter då brottsligheten i höjden långt över siffrorna på 1800-talet? Och alla de sjukdomar, som vi tidigare trott oss ha utrotat med antibiotika, återkommer nu starkare, än förut. Vi drabbas av samma åkommor, men nu står många av dem emot antibiotika. Det finns också många nya sjukdomar, som ingen hade hört talas om på 1800-talet. Och antalet, som drabbas av kräfta [cancer], närmar sig snabbt hälften av befolkningen. För mindre, än hundra år sedan, understeg antalet tio procent.

Vår mentala utveckling har heller inte hållit mått. År 1963 började studieresultaten att stadigt peka nedåt i Förenta Staterna, och detta höll i sig under många år. I stället för att ”utvecklas” till att bli mentalt överlägsna, har våra mentala förmågor försämrats betänkligt.

Detta släkte blir inte bättre, snarare sämre. Antalet nyfödda barn med fel i dag per tusen havandeskap överstiger antalet för 100 år sedan. Uppräkningen kunde göras längre, men ett förhållande skulle visa sig vara detsamma; mänskosläktet förbättras inte. Mänskosläktet har försämrats och fortsätter, med tiden, att urarta.

Under varje tidsålder försöker således människan, utifrån evolutionsläran, att förutsäga att saker och ting håller på att bli bättre i vår värld. Men bevisen ger vid handen, att det motsatta är sant.

”I begynnelsen…”
Bibeln säger, att då Gud avslutat skapandet av världen, såg Han ”på allt han hade skapat, och det var förträffligt på alla sätt.” Första Moseboken 1:31, Levande Bibeln. Då Jorden skapats, var den fulländad. Men den har blivit allt mera förödd på grund av människans olydnad. Då Gud i begynnelsen danade Jorden, var det aldrig Hans avsikt att någon varelse, vare sig människa eller djur, skulle dö. Dock varnade Gud människan, att olydnad skulle medföra död.

”Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: ’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” Första Moseboken 2:16, 17.

Och sedan människan ätit av [den förbjudna] frukten, sade Gud till henne: ”Törne och tistel skall den [jorden] bära åt dig och du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.’” Första Moseboken 3:18, 19.

Döden kom som följd av människans olydnad mot Gud. Det var inte Guds avsikt, att människan någonsin skulle få veta om döden, eller drabbas av den. Det var Guds avsikt, att Adam och Eva skulle få stanna kvar i världen och för evigt njuta av Hans skapelse. Människan gavs herravälde över Jorden för evigt, men på ett villkor. Villkoret var, att hon skulle erkänna den himmelske Gudens överhöghet och att hon skulle lyda den himmelske Guden.

Tro inte på evolutionsläran, ty den förutsäger att människan, och tillståndet i världen, kommer att bli bättre och bättre. Denna förutskickelse är genomfalsk. Däremot går det att tro på Bibeln. Den förutskickade, att döden och ondskan skulle slå till mot världen på grund av synden. ”Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.” Romarbrevet 5:12. Bibeln förutsade också, att förhållandena i denna värld skulle bli sämre. Inte bättre. ”Men onda människor och bedragare skall göra framsteg – till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.” Andra Timoteusbrevet 3:13. Det framgår tydligt, att Bibeln lär ut motsatsen till det, som evolutionsteorin förutsäger. Och skillnaden mellan dessa två slags förutsägelser är, att Bibelns besannas.

Du bestämmer
Det farligaste, mest förödande i dagens värld är vår brist på tro på och tillit till Guds Ord och vår olydnad mot Hans lag. Vilken belägenhet Du kommer att vara i vid världens slut, bestämmer Du själv genom Dina val nu. Vad tänker Du välja att tro på? Det Du väljer att tro på, avgör hur Du väljer att leva.

Om Du väljer att ta Bibeln på orden om den himmelske Gudens skapelse av världen, alldeles som Bibeln beskriver den: Att Gud frambringade den på sex dagar och vilade på Sabbaten, den sjunde dagen, och Du då väljer att vara lydig mot Guds lag, att underkasta Dig Hans myndighet, låt oss då se vad Bibeln säger om Ditt öde. ”Saliga är de som handlar enligt hans bud. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning. Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.’ Och Anden och bruden säger: ’Kom!’ Och den som hör det må säga: ’Kom!’ Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” Uppenbarelseboken 22:14-17, första versen ur King James Version.

Min vän, valet är Ditt! Tänker Du vara en av dem, som lyder Guds Ord och håller Hans bud, eller tänker Du vara en av dem, som förnekar Hans existens och bryter Hans bud? Herren säger, att Du väljer. Likväl önskar Han, att Du skall komma till Honom. Han vill ge Dig evigt liv. Vad tänker Du välja?
All betoning författarnas, om inget annat angetts.

All text [i originalet] från King James Version, om inget annat angetts.
Källor
Creation’s Tiny Mystery, av Robert V. Gentry
The Case for Creationism, av Colin Mitchell