).
Gör evolutionen ändå det omöjliga?
”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:
’Man behöver bara begrunda innebörden av medgivandet, att spontan uppkomst av levande organismer är en omöjlighet. Ändå är vi här – som ett resultat, tror jag, av spontant frambringande.’ – Scientific American, Augusti, 1954.
Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” – Crews, sid. 4-5. Se de svenskspråkiga nätsidorna medlem.spray.se/exnihilo och genesis.nu samt den nordamerikanska amazingdiscoveries.com för mera fakta.
Slumpen, då?
”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombination av molekyler för aminosyror, som sedan bildat livsdugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ’Från sannolikhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyremolekyl vara fullständigt osannolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.’
Den schweiziske matematikern Charles Eugene Guye beräknade faktiskt sannolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med ett hundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan vetenskapsman uttryckte det på detta sätt:
’Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda proteinmolekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.’ – The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” – Crews, sid. 7-8.
Måste inte allt vara på plats?
Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution borde få oss att nyktra till: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefterhärmliga anordningar för att anpassa synskärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkommit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran.
Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet? Kan det vara så enkelt, att Skaparens djur- och växtvärld är fullkomlig och ej kräver ytterligare, genomgripande fysiska förändringar? Muteringar borde endast ha framtagit en kroppsdel, typ en arm, åt gången. Var hittar vi envingade fåglar, enbenta ”apmänniskor”, osv. (s. 14)?
”Samtliga biologiska formbildningar måste i likhet med andra ändamålsenliga formbildningar existera samtidigt, i annat fall skulle de vara helt utan ändamålsenlighet. En bil utan underrede eller en bandspelare utan magnetband tjänar inget förnuftigt syfte, när man ser det utifrån teorin om ”det naturliga urvalet”. Men i naturen finner vi högt specialiserade mekanismer och det förefaller svårt att tro att alla skulle ha uppstått efterhand.” – Flera författare, Liv och Under i Naturen, s. 54.
Månen, Solen och mutationer
Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centimeter djupt. Hade Månen varit flera milliarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera fot djupt (en fot = 30,48 centimeter). Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).
Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lade ett ägg och ur det kom en fågel (s. 21).
Praktiskt, eller hur?
”Alla bilar har vissa grundläggande, fungerande delar gemensamma. På samma sätt har Skaparen använt samma fungerande grundmönster för somliga lemmar hos skilda livsformer. Exempelvis har fåglar, människor och faktiskt även valar alla överarmsbenpipor, strålben, armbågsben, handledsben, mellanhandsben och fingerben i sina vingar, armar, resp. bröstfenor” (s. 23).
Väl uttänkta skalbaggar och hackspettar!
Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfällande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosionsrör i stjärten. Utveckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot trädstammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s. 30). Och har Du tänkt på följande: Förmodade, fiskartade förfäder till människan kan inte bara ha stigit upp ur havet och inlett en årmillioner lång utveckling. Fiskar kvävs, som bekant, på land. Varelsen måste ha varit allt bra människolik, för att ha överlevt sitt uppstigande ur det våta! Det omvända gäller också: Skulle något landlevande djur ha bestämt sig för, att omvandlas till havslevande, hade det dränkt sig självt som outvecklad fisk. Varelsen måste ha varit allt bra fisklik först, men då hade den inte klarat sig på land…
Därför skulle flugan bryta benen
”Ännu svårare blir det att förstå formutvecklingen i samband med storleken. All teknik vilar på principen om att en liten maskin inte utan vidare kan dimensioneras upp i avsevärt större skala. Man kommer snart till det steg i utvecklingen, då modifikationer inte längre är tillräckliga utan då fundamentalt ny formgivning måste till. Detta står i förbindelse med principen att vikten ändras med kuben på storleken medan ytstorlek och kraft som kan överföras via trådar, senor eller muskler ändras med kvadraten på storleken. Detta är orsaken till att en fluga som förstoras till storlek med en hund skulle bryta benen och en hund i storlek med en fluga inte skulle kunna uppehålla tillräcklig kroppsvärme. Om utvecklingen började med små organismer skulle den snart ha kommit till en punkt då det inte längre skulle ha varit tillräckligt med små strukturförändringar som följd av ökningen i växt. Det skulle då bli nödvändigt med en fullständigt ny formgivning för att arten skulle överleva. Men det ligger i ”det naturliga urvalets” eget väsen att ingenting av sig själv kan frambringa en sådan ny formgivning.” – Liv och Under i Naturen, s. 54. Livsformer kan alltså inte gå från en amöba till en jättelik skräcködla i storlek. Detta utesluter evolution. Såg Du det? Likväl finns skapelsen (som inte tros ha kommit till genom en Skaparens skapande…). Evolutionen får ej ekvationen att gå ihop!
Ett enzym kan inte utvecklas samtidigt med kontrollorganet
”De många sinnrika mekanismer som en cell använder sig av bara för att kontrollera enzymernas verksamhet visar att om cellen bara utgjorde en säck med enzymer skulle den aldrig ha kunnat överleva. Vi känner inte till någon naturlig urvalsprocess där både ett enzym och det organ som kontrollerar det har utvecklats samtidigt, enzymet till att utföra en specialiserad uppgift och kontrollorganet till att stoppa det i utförandet av denna uppgift. Det finns ingen funktion som betyder både en fördel och en olägenhet. Därför kan inte ett enzym utvecklas samtidigt med sitt kontrollorgan. Men de två kunde heller inte ha utvecklat sig var för sig, utan att ett av dem kom till före det andra. Om enzymet uppstod först skulle det stå utan yttre styrning, och det hade varit en högst ovanlig situation, och avstängningsanordningen kunde inte ha kommit först. Vidare är enzymerna och deras kontrollorgan integrerade enheter. Deras verksamhet är samordnad. Det finns inte någon täckning för att de någonsin har varit åtskilda eller kunde ha kommit till oberoende av varandra.” – Liv och Under i Naturen, s. 89. Läs det där en gång till – och fundera, fundera! Vilken slutsats drar Du nu om livets uppkomst? (Hånskratt eller knutna nävar jagar inte den fysiska, biologiska och kemiska verkligheten på flykten.)
Vad är evolutionärt självmord?
Jo, att en livsform stadd under utveckling beslutar sig för att dela på sig i två kön! Endast en idiot till livsform skulle kräva en utmaning, genom att förvandla sig till två kön och tvinga hanen och honan att hitta varandra precis i rätt ögonblick under sina fortplantningscykler, för att garantera släktets överlevnad (Pinkoski, s. 15).
Vad är mer, än omöjligt?
”Olika äggvitemolekyler kan bestå av 50, 100, 200, 300, eller rent av 400 sammanlänkade aminosyror. Varje aminosyra, i sin tur, utgörs av 4 till 5 särskilt samordnade kemiska element. Varje kemiskt element består av en bestämd kombination neutroner, protoner och elektroner. … Oddset för att livets kod, DNA-proteiner, uppstår på eget bevåg, är gigantiskt: 1 på 10167 625!!! … Matematiker betraktar 1 på 1050 som en omöjlighet!!” (Pinkoski, sid. 16-17. Häftet finns också att tillgå genom amazingfacts.org, som är väl värt ett besök).
Kände Du till detta om de geologiska avlagringarna?
”I den nordamerikanska Glacier National Park ligger det ett ”en milliard år gammalt” block av kalksten från ”Prekambrium” ovanpå en ”ett hundra millioner år gammal” formation med skifferlera från ”Krita”” (Pinkoski, sid. 22-23). Det borde vara tvärtom, enligt utvecklingsläran. Har ett missöde inträffat? Då var det missödet starkt, ty kalkstensblocket är drygt 563 km långt, 56,3 km brett och mer än 9,5 km tjockt! Väldiga, ofattbart starka strömmar vid en världsvid syndaflod skulle kunna stapla olika sedimentlager från olika håll (innehållande skeletten från allehanda djur) på varandra. Jämför Första Moseboken 6-8!
Naturligt urval hindrar evolution
”Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenheter i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdraga. Till exempel har många felaktigt trott, att motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpningsmedel och antibiotika. I stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och bakterierna dödades. Därigenom tilläts motståndskraftiga varieteter, som då saknade konkurrenter, att snabbt föröka sig. Ehuru naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del biologisk mångfald.b
De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ytterligare ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till den starkare.c I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling.d” – Dr. Walt Brown, In the Beginning, s. 6 (boken laddas ned gratis hos creationscience.com/onlinebook/). Författarens upphöjda bokstäver hänvisar till källförteckning i boken. Märkte Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! Eller har Du hört talas om, att en Volvo på egen hand omvandlar sig till en SAAB, ens med små steg under lång tid?
Förstenade djur och fiskar
Mera om Syndaflodens verkningar: Fiskar, djur och träd skulle ha hunnit ruttna många gånger om, i fall de måst vänta årmillioner på att täckas av sedimentlager. Snarare tycks fossil världen över ha begravts snabbt, kroppsvävnader har faktiskt bevarats i flera fall. Djur av mångahanda slag återfinns i massgravar. Där ligger de med vridna och förvrängda kroppsställningar, som om de begravts våldsamt och hastigt – som vid en synnerligen våldsam syndaflod! En bild visar en fisk sväljande en annan fisk. Båda är fossil, vilket antyder ett raskt försteningsförlopp. ”Tusentals dylika fossil har hittats” (Brown, s. 9). Se även professor Walter Veiths föreläsningar på nätet (klicka in på amazingdiscoveries.org och välj AD TV samt ”Total Onslaught” eller föreläsningarna om vetenskap). Han var ateist, men är det inte längre!
Att gudsförnekandet är en religion för starkt bokstavstrogna, märkte Veith på sin dåvarande arbetsplats, ett universitet i hemlandet Syd-Afrika. Då han helt oskyldigt ställde obesvarbara frågor om utvecklingsläran, var det som om ”en atombomb exploderat”. Den arme mannen pryglades dock enbart verbalt, man slog honom inte fysiskt, trots upprördheten.
Har ormbunken kommit längre, än vi?
Enligt evolutionsläran, utvecklas enkla livsformer till mera invecklade livsformer. Pinkoski undrar då, hur en ormbunke kan ha 434 fler kromosomer, än en människa! Listan över olika livsformers antal kromosomer bjuder, mot den bakgrunden, på överraskningar: Penicillin, med 2 kromosomer, är den enklaste formen. Ur penicillinet ”utvecklades” fruktflugan med 8 kromosomer. Fruktflugan gav upphov till tomaten och husflugan, med 12 kromosomer var. Längre upp i listan återfinns vete, 42 kromosomer, som blev ”förälder” till fladdermusen, med 44 st. ”Barnbarn” till vetet är ingen mindre, än människan, med 46 kromosomer. Vi är, läs och häpna, tvillingar med tobaken, också den ägande 46 kromosomer. Sötpotatisen, 90 kromosomer, ”födde” guldfisken, med 94. ”Utvecklingens krona” är, enligt evolutionen, således ormbunken, med 480 kromosomer (sid. 40-41). Låter skapelseberättelsen fortfarande som idioti?
Krossar Du information emellanåt?
”Har Du mosat en mygga någon gång? Intressant nog kan mosandet av en mygga låta oss förstå, vad det är som möjliggör livet och vad som omöjliggör den spontana uppkomsten av liv.
Vad händer, när man mosar en mygga? Förvisso ändras dess form och insekten dör. Men hur kommer det sig, att den dör? Alla de tusentals invecklade kemikalier, som utgör kroppen, är fortfarande kvar, i tämligen oförändrat skick. I träffögonblicket är komponenterna i dess celler ännu intakta. Häri ingår det omistliga DNA:et. Varför är nu myggan likväl död?
Innan den blev mosad, utgjorde myggan väl ordnad information. Men då den träffades av handen, bragtes myggan i oordning. Härigenom blev det en enda villervalla av livsviktig information. Förvirring uppstod i den väl avstämda kemiska samordningen (innefattande kemikalierna i myggans allmänna uppbyggnad). Detta utmynnade i ett fullständigt sammanbrott och död. Och tänka sig, att man bara klappade till den!
Vi tar ett annat exempel. Låt oss säga, att man skulle ta 100 millioner bakterier och koncentrera dem på botten av ett provrör. Om man bokstavligen skulle ta och öppna alla cellmembranen, skulle innehållet tömmas ut. Det skulle leda till en koncentrerad blandning av ytterst invecklade ”livgivande” kemikalier. Nå, fastän livets alla rätta ”beståndsdelar” vore på plats, skulle inte en enda av de 100 millioner varelserna väckas till liv igen. Inga nya, skapade varelser skulle heller framkomma.
Om den komplexa kemin hos pyttesmå bakterier inte kan omorganisera sig själv på nytt till en levande cell, även om de är koncentrerade i ett provrör under noggrann uppsikt, hur skulle då livet ha kunnat utveckla sig självt i begynnelsen? De kemiska byggstenarna hade varit mycket enklare och omständigheterna betydligt mindre gynnsamma, än vid vårt experiment. Det kunde helt inte icke ha skett!
Liksom i fallet med myggan, måste kemin vara bestämt organiserad och kontrollerad i såväl tid som rum, för att liv skall kunna förekomma. För att kunna leva, måste en cell vara omgiven av ett högutvecklat membran, som endast låter vissa kemikalier passera in och ut. Detta skall ske när dessa behövs, inte när som helst. Inuti cellen måste proportionerna hos ett element eller ett sammansatt ämne vara exakta, eljest kan hela systemet bli obalanserat och då dör organismen. Dessutom måste hela den levande organismen styras av DNA:ets otroligt invecklade genetiska uppbyggnad.
Allt detta betyder, att om kemin alls skall ha kunnat uppstå, måste de enskilda atomerna ha anordnats med avsikt och samtidigt av en skapare med kunskap och kraft till att uträtta något sådant. Det kan helt enkelt inte ha skett genom att de riktiga kemikalierna bara ”sammanstrålade”.
Det är Jesus, den levande Gudens Son, som förtjänar vår hyllning för allt det ofattbara Han åstadkommit i Sin skapelse. Det finns ingen annan trovärdig förklaring för det invecklade liv, som vi ser runt omkring oss. Ändå är det endast denna trovärdiga förklaring, som inte får dryftas i våra allmänna skolor!”
Tom Wagner, Hope For the World Update, Vintern 2007, s. 14, betoning i originalet (ges ut av garykah.org).
Biologiska koder
”En biologiskt fungerande kod kan omöjligt uppkomma av en slump eller en tillfällighet. Slumpens och sannolikhetens lagar har behandlats av matematiker. Dessa lagar visar oss, att slumpen skulle frambringa nästan alla tänkbara kedjor av aminosyror i lika längd. Det finns ingen möjlighet, att de få verkliga proteinerna skulle kunna vara ett resultat av blotta slumpen.
En kod kan bara tänkas ut av en intelligent varelse. Inte ens den klokaste hund eller [s]chimpans skulle kunna skapa en kod av något slag. Det är därför uppenbart, att slumpen inte kan göra det.
Livskoden finns, därför att Gud har tänkt ut den och skrivit den på DNA-molekylerna, som kontrollerar alla former av liv. Genom att använda sig av endast en enda kemisk substans, DNA, frambringade Skaparen en stor mängd olika livsformer. Han gjorde det helt enkelt genom att göra ett noggrant urval bland det stora antal olika budskap, som kan förmedlas genom livskoden. Paulus skriver också: ’Gud giver det (= en organism) en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan’ (1 Kor. 15:38-39).
Gud liknar i sitt skapelseverk en kompositör, som använder ett enda instrument, t.ex. ett piano, och en enda kod, bestående av de olika musikaliska tecknen, för att skapa en hel mängd olika musikstycken. Det kan vara alla slags musikstycken, från enkla preludier till stora pianokonserter. Så har Gud använt sig av en enda substans, DNA, och en enda kod med bara fyra tecken för att skapa den långa raden av levande varelser, alltifrån det enklaste virus till människan och det under som hennes hjärna utgör.
Det är lika omöjligt, att detta skulle kunna vara ett resultat av slumpen, som att ”Månskenssonaten” skulle kunna spelas, genom att möss sprang upp och ned för klaviaturen på mitt piano.
Koder uppstår inte ur kaos.” E. H. Andrews (professor i materiallära och högt vetenskapligt skolad), Ur Intet En Bok om Skapelse (Det Står Skrivet, fjärde upplagan, tryckt 1985), sid. 42-43.
”Hemfaller vi inte åt magi då vi säger att Gud skapade världen?
Om vi med öppet sinne närmar oss föreliggande fakta, är det klart att vart vi än ser, finner vi bekräftelse på den bibliska doktrinen att ’det man ser icke har blivit till av något synligt’ {se Kolosserbrevet 1:16}. Men om vi säger att Gud skapade världen eller livet eller gjorde det eller det, faller vi då inte offer för förklaringar inom det magiska området? Vänder vi då inte ryggen åt vetenskapen?
Det finns två svar på detta. För det första kan man lätt riskera att komma med påståenden om magi utan att man själv är klar över det. Men det är just det som utvecklingsläran gör. Medan den ger sig ut för att tjäna vetenskapen kommer den med påståenden som står i motsatsförhållande till grundprincipen i allt vetenskapligt tänkande. När det på fullt allvar hävdas, att fullständigt nya organismer har blivit till helt av sig själva, är detta i verkligheten det rakt motsatta till den allmänt accepterade lagen om formupplösning. Om vi säger att Gud skapade världen och därmed anklagas för att använda magiska förklaringsmetoder befinner vi oss i varje fall inte i en mindre gynnsam situation än den materialistiska utvecklingsteoretikern. Skapelseläran ger t.o.m. ett betydligt bättre utgångsläge, eftersom den inte döljer magi under en mask av formuleringar som utges för att vara vetenskapliga.
För det andra får vi inte glömma att det i de flesta människors erfarenhet fungerar en icke magisk princip som kan vända på lagen om morfolys. Genom att tänka, genom att utveckla skapande idéer kan vi åstadkomma just den ordning som så lätt kan bli förstörd. Men denna skapande princip i människans medvetande är ändå inte magi. Den verkar utan någon form av ansträngning. Magikern mumlar sina trollformler och därmed är tingen förverkligade. Men en person som använder år av sitt liv till att skriva en bok eller rita ett utkast till en bro, vet att ’kraft har utgått ifrån honom’ {jämför Markusevangeliet 5:30}. Han skapar genom tro och genom ansträngning, inte genom magi.
Om vi tänker på naturens allra yttersta ursprung, ser vi många bevis på en planläggning eller vad som ser ut som en planläggning. Det ser ut som om alla de väsentliga exemplen på organisation är resultat av ett medvetande, som inte är helt olikt vårt eget men av en för oss ofattlig storleksordning. Det förefaller naturligt och meningsfyllt att ta dessa fakta för vad de står för, att tro att Gud skapade himmelen och jorden. Men det finns inte någon anledning att tro på Gud såsom en allsmäktig magiker. Bibeln talar ofta om Guds framsyn och omsorg i fråga om det han skapat (vi läser t.o.m. att han vilade från sitt arbete {se Första Moseboken 2:1-3 och Andra Moseboken 20:8-11!}) och i vetenskapen ser vi bekräftelse på dess undervisning. Vi är själva skapade till Guds avbild och är inte magiker och därför finns det heller ingen anledning att tro på Gud såsom en magiker.” Liv och Under i Naturen, s. 56.
Kristna evolutionister?
Vad säger Pinkoski om bekännande, evolutionstroende kristna? ”Om vi utvecklats från apor, då är Bibeln en lögn! Om Bibeln är en lögn, då är Gud en lögnare, Guds änglar är lögnare, profeterna i Bibeln är lögnare, och det skulle också göra Jesus till en lögnare. Jesus levde i det judiska samhället, och i världens alla synagogor lärde man ut lagen, de fem första böckerna i Tanakh [den hebréiska Bibeln]! Ingen, absolut ingen, ifrågasatte skapelseberättelsen i Första Moseboken och den skriftliga redogörelsen för de bokstavliga sju dagarnas skapelsevecka! Varje jude vet att Gud skapade Adam och Eva på den sjätte dagen – och det innebär att även Jesus kände till detta! Om denna enkla berättelse var en lögn, då vore Gud en lögnare som lät den stå i Skriften och förmedlas i århundraden till milliarder troende! Så om man skall tro på Jesus, då betyder det att man också måste finna sig i faktumet att Guds Ord säger att Han skapade Adam och Eva på en dag!” (sid. 42-43). Tror Du fortfarande på evolutionen? Eller tackar Du Gud för världsalltet och för Din egen tillvaro?
Detta är av största betydelse för de kristna: Evolutionsläran förpassar Skaparen, skapelseveckan, syndafallet, den bibliska historien, Frälsaren, syndaånger, rättfärdiggörelse, helgelse, domen och den Nya Jorden till fantasins skräphög. Evolutionsläran går därför icke att förena med Guds Ord. Troende måste alltså välja hela Skriften, eller bli förespråkare för evolutionen! Var står Du i frågan? Man kan inte sitta på gärdsgården och dingla med benen, i hopp om att det mörka molnet, hotet mot den bankrutta evolutionsfabeln, skall blåsa bort av sig självt (!). Nej, man nödgas träffa en hållbar slutsats utifrån de vettiga resonemang och ögonbrynshöjande uppgifter, som vi hittills tagit del av. Vilken slutsats drar Du?
Värpte ägget sig självt?
Inläggets fakta och sunda förnuftet säger, att ingenting uppstår självmant ur tomma intet. Eller som Vance Ferrell betonar i sitt redan omnämnda uppslagsverk i tre delar på nätet (evolutionfacts.com), ”Evolution Encyclopedia”, kapitel 1, The Origin of Matter, Del 4: ”Kaos förmår aldrig att slumpartat ändra sig självt till kosmos; icke organiserad materia förmår aldrig att förvandla sig själv av en tillfällighet till de ytterst välorganiserade grundämnena med sina virvlande atompartiklar, eller till stjärnor som kretsar kring varandra i alltigenom precisa och balanserade banor. Och den kan heller inte omvandla lera och havsvatten till växter och djur.” Är inte det en aha-upplevelse! Så tråkigt, att vetenskapen gör narr av den och att Ferrell och andra orädda vänner till Skaparen förtigs i media.
Vårt ursprung
I ett icke-existerande universum kan alltså inte tomheten ha tänkt ut, att den skulle alstra sig själv ur ingenting. Detsamma gäller livet: Det kan inte ha skapat sig självt, om ens några kometer råkat krocka och åstadkommit stjärndamm. Liv kommer, som vi väl vet, bara av liv. Tankeförmågan och ärlig forskning ger klart vid handen, att både universum och livet måste ha haft en upphovsman. Denne var och är, rimligtvis, en sedan evigt självexisterande, oförgänglig Skapare, som stått och fortsätter att stå över tid, rum, liv och död.
Om Honom läser vi: ”Men fråga boskapen, den skall undervisa dig, fåglarna under himlen, de skall ge dig svar, tala till jorden, den skall undervisa dig, fiskarna i havet skall ge dig besked. Vem av dessa känner inte till att det är HERRENS hand som har gjort det? I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.” Job 12:7-10.
Skaparen ger och upprätthåller livet. Men hur danade Han? ”Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6, 9.
Gud talade fram materien. Den första människan var dock ett hantverk: ”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Första Moseboken 2:7.
Hönan föregick därför ägget, ty ägget kunde inte ha lagt sig självt. Då hönan inte förmådde att trolla fram sig själv, hade hon – och tuppen! – en Skapare. Sedan kunde ägget läggas och kycklingen titta fram. (För att motbevisa Guds existens, måste Du kunna överblicka tid och rum samt titta utanför universum. Då vore Du Gud själv…)
Skapelseveckan i korthet
Denne Skapare talade fram materien och befallde den att anta önskad form och natur (Första Moseboken 1-2:3). Dag ett infördes dygnet – ljus skildes från mörker. Dag två kom atmosfären – rätt blandning mellan syre och kväve. Annars hade en gnista fått planeten att brinna upp, eller hade ingen kunnat andas och fåglarna inte haft något att flyga i. Dag tre framtalades land, hav och grönska. Det gav utrymme för havs- och landdjur plus människan samt föda åt djuren och oss. Dag fyra tände Gud Solen och Månen, till att ordna årstider och ge ljus natt som dag. Dag fem ombesörjde Han havsdjuren och fåglarna, dag sex landdjuren och människan. Alla förutsättningar för liv var på plats.
Märk väl och kom detta noga ihåg: Långa tidsåldrar mellan skapelsedagarna skulle ha medfört brännande hetta i åratal för planetens ena sida, samtidigt som den andra varit nedisad. En så slarvig Skapare hade fördärvat Jorden och människan från första början.
Sjunde dagen reserverades för vila och umgänge med Gud.
Veckans längd och vilodagens (den sjunde dagens) namn på många språk, sabbat, bevisar också skapelsetrons riktighet. Skapelseveckans bibliska och allmänmänskliga vilodag skulle, från begynnelsen, helighållas under ett och samma återkommande dygn varje vecka. Detta framgår av det fjärde budet i Andra Moseboken 20:8-11 om den sjunde dagens vila från arbete. Att under ett dygn helighålla en flera hundra eller kanske tusen år lång vilodag från skapelsen, skulle ha varit orimligt. Gud driver ej med oss.
Adam upplevde delar av skapelseveckans sjätte och hela dess sjunde dag. Om dessa varit flera tusen år långa, skulle Adams slutliga ålder inte ha stämt. På grund av sitt uppror mot Skaparen blev han 930 år, inte flera tusen år redan före syndafallet (Första Moseboken 5:5). Alltså räknades dygn, veckor, månader och år från begynnelsen. Detta tillät skapelseveckans ordning.
Inga långa tidsåldrar, med strid för överlevnad, tillgreps. Ett mirakel? Javisst, men ett större underverk hade varit, om universum självmant och planlöst framträtt ur tomma intet, av egen, obefintlig kraft, utan naturlagar i ett oöverbryggbart kaos! Vi förmodar ju inte, att nästa Windows-version utvecklar sig spontant – samt blir felfri och gratis, som Guds skapelse var från första början…
Kom också ihåg, att: Jordens rotation ger dygnet. Månens kretsande kring Jorden ger månaden. Jordens kretsande kring Solen ger året. Bara skapelseveckan har gett veckorytmen; den kan inte förklaras annars!
”Förträffligt på alla sätt”
Så löd Mästeringenjörens betyg på den värld Han precis skapat (Första Moseboken 1:31). Bibeln beskriver först en lycklig värld, utan lidande och död. Men så ville människan även lära sig, vad självständighet gentemot Skaparens vilja innebar: Vad var egentligen gott och ont? Gud hade varnat henne för följderna, att ta del av frukten från trädet med kunskap om detta. Guds plan för mänskligheten och Jorden innefattade bara gott, och före syndafallet – upproret mot den vänlige och omsorgsfulle Skaparen – hade människan bara känt till det goda. Han ville inte, att människan skulle lära känna det, som vi ständigt dras med: Ondskan. Människan var dock ej skapad som en robot, och tilläts därför att själv välja väg. Gud önskar ingen tvångslydnad (se Första Moseboken 1-3).
Sedan beskriver nästan hela Bibeln Guds ihärdiga försök, att förmå människan att vända om från det onda och återknyta till Hans sunda, hållbara, eviga världsordning. Han sonade dessutom hennes uppror genom den gudomlige Kristi syndfria liv och frivilliga, tillräckliga offer i alla människors ställe för deras bekantskap med ondskan. Är Du tacksam för det – att även Du får en andra chans till den lycka, som Gud från begynnelsen hade tänkt ut åt oss?
Sist beskriver Bibeln en värld, som för alltid är fri från ondska och död (Uppenbarelseboken 21-22). Där förverkligas den ursprungliga meningen med tillvaron. Vi får ett liv på oss, att välja om vi skall befrias från evolutionens tomhet och syndens ödeläggelse: trotset mot Guds kärleksladdade vilja och denna dumdristiga självständighets sorgliga följder (Hebréerbrevet 9:27-28; Andra Korintierbrevet 5:10). Välkomnar Du Guds felfria lösning, som borde vara den självklara för skapade varelser i vår annars hopplösa belägenhet?
Någonting bättre…
Skaparen finns och vakar kärleksfullt över allt, som rör mänskligheten och annat levande på Jorden:
Han är livskraftens källa och uppehållare (Apostlagärningarna 17:28).
Han lade ned evighetslängtan i människans hjärta (Predikaren 3:11).
Han är rättfärdig och kärleksfull (Andra Moseboken 33:19; Johannesevangeliet 3:16-17).
Han informerar människan om hennes ursprung och syftet med skapelsen (Apostlagärningarna 17:22-31).
Han ger oss bruksanvisningen för lycka (lydnad mot Guds skyddande Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17; Matteusevangeliet 19:16-26; Jakobsbrevet 2:10-26).
Han undervisar om den misär, som råder på Jorden och varför (Romarbrevet 5:12-21).
Han upplyser om Sin längtan efter, att upprätta oss till vårt ursprungliga, upprorsfria tillstånd (Matteusevangeliet 3:1-12; kapitel 5-7).
Han förklarar Sina planer för, hur det går till (Andra Korintierbrevet 5).
Han detaljerar vårt frivilliga och nödvändiga samarbete (Jakobsbrevet 4:5-10).
Han avslöjar framtiden (Jesaja 46:10; Messias förutsagd i Jesaja 53; fyra storriken förutskickade i Danielsboken 2; 7:1-7; med mera!).
Han lovar, att Han kommer att bo ibland människorna för evigt (Uppenbarelseboken 21:1-7).
Skapelsens sköna frukt!
Låt Dig tjusas av dessa enkla ord om livets tillblivelse på vår planet och glöm aldrig, att detta utsökta sakernas tillstånd en dag kommer att förverkligas på nytt och bestå för all framtid: ”’Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här på hans befallning.’ ’Han talade och allt blev till, han befallde och det skedde.’ – Psaltaren 33:6, 9. ’Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.’ – Psaltaren 104:5.
Då Jorden kom från sin Skapares händer, var den utomordentligt skön. Dess yta var uppdelad i berg, höjder och slätter, omväxlande med mäktiga floder och vackra sjöar. Dock var höjderna och bergen ej branta och skrovliga, ej heller fulla av förskräckliga avgrunder, som de nu är. De skarpa, ojämna kanterna hos markens klippiga underlag var begravda under den fruktbara matjorden, som överallt frambragte en yppig grönska. Inga avskyvärda träsk eller nakna öknar fanns. Vackra buskar och sköna blommor syntes överallt. Höjderna var prydda med träd, mera majestätiska än några, som nu finns. Luften, ej fördärvad av något giftigt smittämne, var klar och hälsosam. Hela landskapet överträffade i skönhet den prydligt anlagda marken omkring det ståtligaste palats. Änglarna betraktade tavlan med förtjusning och fröjdade sig över Guds underbara verk.
Sedan Jorden, med sitt myllrande djur- och växtliv, hade fått sin existens, ställdes människan fram på skådeplatsen. Hon var Skaparens förnämsta verk och den, för vilken denna sköna Jord hade blivit beredd. Hon fick herravälde över allt, som hon kunde skåda, ty ’Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över. . . jorden.’ ’Gud skapade människan till sin avbild. . . Som man och kvinna skapade han dem.” Här är människosläktets upprinnelse tydligt framställd, och den gudomliga berättelsen är så klar, att man inte har någon orsak, att dra felaktiga slutsatser. Gud skapade människan till Sin avbild. Häri ligger ingen hemlighet. Det finns ingen grund för antagandet, att människan gradvis utvecklades från de lägre djur- eller växtformerna. En sådan lära förringar Skaparens stora verk och sänker det till i nivå med människans inskränkta, jordiska begrepp. Människorna är så angelägna om, att utesluta Gud som världsalltets Herre, att de förnedrar människan och orättmätigt undanhåller henne värdigheten hos hennes härkomst. Han, som ordnade stjärnorna i rymden och med stor skicklighet färgade markens blommor; Han, som fyllde himmelen och Jorden med Sin krafts under, underlät inte, då Han skulle fullända Sitt härliga verk och tillsätta en styresman över den sköna Jorden, att skapa ett väsen, vilket var värdigt Honom, som gav det livet. Vårt släktes stamtavla, såsom den är framställd i Bibeln, spårar icke människans ursprung från en linje av djurarter stadda i utveckling, såsom blötdjur och fyrfotadjur, utan från den store Skaparen. Fastän Adam formades av stoft, var han likväl ’son av Gud.’
Han sattes som Guds ställföreträdare över de lägre varelserna. Dessa kunde inte förstå eller erkänna Guds herravälde, men de fick likväl förmåga att älska och tjäna människan. Psalmisten säger: ’Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: . . . markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar.’ – Psaltaren 8:7-9.
Människan skulle vara Guds avbild både till den yttre likheten och till karaktären. Endast Kristus är Faderns ’väsens avbild’ (Hebréerbrevet 1:3; Reformations-Bibeln); men människan formades till Guds avbild. Hennes natur överensstämde med Guds vilja, hennes sinne hade förmågan, att fatta det gudomliga, hennes böjelser var rena, hennes begär och lidelser stod under förnuftets ledning. Hon var helig och lycklig av, att utgöra Guds avbild och visade fullkomlig lydnad för Gud.” Ellen G. White, Patriarchs and Prophets, s. 44. Har också Du märkt, att nu förhåller det sig tvärt om? Skulle Du vilja vrida klockan tillbaka till tidens början?
Guds kärlek till människan
”NATUREN och Bibeln vittnar båda om Guds kärlek. Vår himmelske Fader är källan till allt liv, all kunskap och all glädje. Betrakta naturens skönhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara för människans utan också för alla andra skapade varelsers livsmöjligheter och lycka. Solsken och regn som uppfriskar och gläder marken och allt som lever på den. Allt vittnar om Guds kärlek, om honom som är alltings Skapare och som ser till alla sina skapade varelsers dagliga behov. Om detta talar psalmisten i den vackra psalmen:
’Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.’
Ps. 145:15,16
Gud skapade människan fullkomlig, syndfri och lycklig. På den ursprungliga, underbart vackra jorden fanns ingenstans någon skugga av förbannelse. När människan överträdde Guds kärlekslag, drabbades världen av sorg och död. Ändå uppenbarar sig Guds kärlek även i det lidande som synden fört med sig. Bibeln säger att Gud förbannade jorden för människans skull. 1 Mos. 3:17, 18. Törnen och tistlar, de svårigheter och motgångar som fyller människans liv med arbete och bekymmer, skulle komma att tjäna till hennes bästa. Det var Guds avsikt att de skulle bidra till att lyfta henne ur den förnedring och den olycka i vilken hon störtats genom synden. Fastän världen drabbats av förfall genom synden är den ändå inte helt uppfylld av lidande och sorg. I själva naturen finner vi mycket som ger hopp och tröst. Även tistlarna bär blommor och törnbuskarna rosor.
’Gud är kärlek’ står skrivet på varje svällande knopp, på varje spirande grässtrå. De vackra fåglarna som fyller luften med sin glada sång, de vackra blommorna som sprider sin milda vällukt omkring sig, de majestätiska träden i all sin yppiga grönska – allt vittnar om Guds kärleksfulla, faderliga omsorg och hans önskan att göra människorna lyckliga.
Guds ord uppenbarar Guds väsen. Där har han själv låtit oss få del av sin oändliga kärlek och nåd. När Moses bad: ’’Låt mig få se din härlighet’’, svarade Herren: ’’Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig.’’ Guds skönhet är hans godhet. Herren gick förbi Moses och ropade: ’HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld’. 2 Mos. 33:18, 19; 34:6, 7. Han är ’nådig och barmhärtig’, ty ’han har behag till nåd’. Jona 4:2; Mika 7:18.
Gud söker vinna våra hjärtan genom oräkneliga tecken på sin skaparmakt i himmelen och på jorden. I naturen, liksom genom de innerligaste och intimaste jordiska band som förenar människors hjärtan inbördes, har han sökt uppenbara sig själv för oss. Men detta är ändå bara ofullständiga bevis på hans kärlek. Fastän han gett människorna alla dessa bevis, kunde fienden ändå förblinda deras sinnen, så att de betraktade Gud med fruktan och trodde att han var sträng och obarmhärtig. Satan förledde människorna till att tro att Gud framför allt var en sträng, rättvis, men hårdhjärtad domare och en omedgörlig och nogräknad borgenär. Han utmålade Skaparen som en rannsakande Gud som håller ett misstänksamt öga riktat på människorna för att upptäcka alla deras fel och brister, så att han skall kunna straffa dem. Det var för att skingra denna mörka skugga och för världen uppenbara Guds oändliga kärlek, som Jesus kom till vår värld och bodde bland människorna.
Guds Son kom till världen för att uppenbara sin Fader. ’Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.’ ’Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.’ Joh. 1:18; Matt. 11:27. När en av lärjungarna bad: ’’Herre, låt oss få se Fadern’’, svarade Jesus: ’’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?’ Joh. 14:8, 9.
Då Jesus talade om sin jordiska gärning, sade han: ’Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet’. Luk. 4:18. Däri bestod hans uppgift. Han gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla, som på ett eller annat sätt var utsatta för fiendens angrepp. På den tiden fanns det hela städer, där man inte i något hus hörde någon jämra sig, sedan Jesus hade varit där och botat alla sjuka. Hans verksamhet var ett bevis på hans gudomliga ursprung. Kärlek, nåd och barmhärtighet uppenbarades i allt vad han gjorde. Hans hjärta överflödade av det varmaste medlidande med människorna. Han iklädde sig människans natur, för att han skulle kunna förstå och hjälpa henne. Även de fattigaste och mest föraktade kände att de kunde komma till honom. De små barnen kände att han älskade dem. De tyckte om att sitta i hans knä och se upp i hans tankfulla ansikte, som kärleken gjorde mjukt.
Jesus återhöll aldrig ett enda ord av sanning, men han uttalade det alltid i kärlek. Han visade alltid den största takt, omtänksamhet och vänlig uppmärksamhet i sitt umgänge med människor. Han var aldrig ohövlig, sade aldrig utan skäl ett strängt ord, plågade aldrig någons samvete, när det inte var nödvändigt. Han klandrade inte människorna för deras svagheter. Han sade sanningen, men alltid i kärlek. Han fördömde skrymteri, otro och ogudaktighet men det låg sorg i hans röst, då han tillrättavisade någon. Han grät över Jerusalem, den stad som han älskade fastän den vägrade att ta emot honom, som är ’vägen, sanningen och livet’. Folket hade förkastat sin Frälsare, men ändå betraktade han dem med medkännande mildhet. Hans liv var präglat av självförsakelse och omtänksamhet om andras välfärd. Varje människa var värdefull i hans ögon. Jesus förde sig alltid med gudomlig värdighet, men ägnade ändå alltid den kärleksfullaste omsorg åt varje medlem av Guds familj. I varje människa såg han en förlorad syndare, som han kommit för att frälsa.
Sådan är Kristus till sin natur såsom den uppenbarades i hans liv här på jorden. Och sådan är även Gud. Det är från Fadern som den i Kristus uppenbarade nåden strömmar ut till människorna. Jesus, den kärleksfulle och barmhärtige Frälsaren, var Gud, ’uppenbarad i köttet’. 1 Tim. 3:16.
Det var för vår återlösning som Jesus kom till jorden för att lida och dö. Han blev ’smärtornas man’, för att vi skulle få del av den eviga sällheten. Gud lät sin älskade Son, full av nåd och sanning, lämna en värld av obeskrivlig härlighet och komma till denna av synden härjade jord, som är förmörkad av dödens skuggor. Gud lät Sonen skiljas från den kärlek som Fadern omgav honom med och från änglarnas tillbedjan för att bli vanärad, skymfad, förödmjukad, hatad och korsfäst. ’Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.’ Jes. 53:5. Betrakta honom i öknen, i Getsemane, på korset! Guds syndfrie Son tog på sig vår börda av synd. Han som hade varit ett med Gud, fick nu i sitt innersta uppleva den fruktansvärda skilsmässa, som synden åstadkommer mellan Gud och människan. Det var detta som kom honom att ropa i ångest: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’ Matt. 27:46. Det var syndens tyngd, känslan av dess förödande djup, av själens skilsmässa från Gud, som krossade Guds Sons hjärta.
Men detta stora offer gjordes inte för att hos Fadern uppväcka kärlek till människan eller för att göra honom villig att frälsa henne. ’Ty så älskade Gud välden att han utgav sin enfödde Son’. Joh. 3:16. Fadern älskade oss, inte på grund av sitt stora försoningsoffer, utan han beredde oss denna försoning därför att han älskade oss. Genom Kristus kunde Fadern förmedla sin oändliga kärlek till en fallen värld. ’Det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv.’ 2 Kor. 5:19. Gud led med sin Son. I den ångest som Jesus utstod i Getsemane och i hans död på korset, betalade den oändliga kärleken vad vår frälsning kostade.
Jesus sade: ’Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.’ Joh. 10:17. Därmed ville han säga: ”Min Fader har älskat er så, att han älskar mig till och med mer, därför att jag gett mitt liv för att återlösa er. Då jag genom att offra mitt liv blivit er ställföreträdare och borgen, har jag tagit på mig er skuld och era överträdelser. Därför älskar min Fader mig ännu mer, ty på grund av mitt offer kunde Gud förbli rättfärdig och ändå göra dem rättfärdiga som tror på mig.”
Ingen annan än Guds Son kunde återlösa oss. Endast han som var i Faderns närhet kunde uppenbara honom. Endast han som kände höjden och djupet av Guds kärlek, kunde uppenbara den. Ingenting mindre än det oändliga offer, som Kristus gav för den fallna människan, kunde uttrycka Faderns kärlek till en förlorad värld.
’Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son’. Han inte bara gav honom för att han skulle bo bland människorna och bära deras synder och dö i deras ställe: han gjorde honom till ett med den fallna mänskligheten. Kristus har gjort mänsklighetens intressen och behov till sina egna. Han som var ett med Fadern, har förenat sig med människorna genom oupplösliga band. Han ’blygs’ inte för att ’kalla dem bröder’. Hebr. 2:11. Han är vårt offer, vår försvarare, vår broder. Han står som Människosonen inför Faderns tron, och i all evighet skall han förbli ett med dem, som han har återlöst. Och allt detta har skett, för att människan skall lyftas upp ur det fördärv och den förnedring, som synden störtat henne i, och för att hon skall kunna återspegla Guds kärlek och få del av helighetens glädje.
Det pris som betalats för vår återlösning, vår himmelske Faders oändliga offer, då han gav sin Son för att dö för oss, bör ge oss en djupare förståelse av vad vi kan bli genom Kristus. Aposteln Johannes får genom inspiration blicka in i höjden, djupet och bredden av Faderns kärlek till den värld som går mot sin undergång. Han uppfylls av beundran och vördnad. Han kan inte finna lämpliga ord för att uttrycka denna kärleks storhet och innerlighet. Han uppmanar därför världen att betrakta den: ’Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn’. 1 Joh. 3:1. Hur värdefull gör det inte människan! Genom överträdelse har vi blivit Satans livegna. Genom tron på Kristi försoningsoffer kan Adams barn åter bli Guds barn. Kristus har upphöjt mänskligheten genom att själv ikläda sig mänsklig natur. Syndfulla människor har fått möjlighet att genom förening med Kristus verkligen bli värdiga att kallas ’Guds barn’.
Denna kärlek är ojämförlig. Den himmelske Konungens barn! Vilket dyrbart löfte! Vilket ämne för den djupaste begrundan! Gud älskade en värld, som inte älskade honom. Enbart tanken härpå överväldigar oss och är ägnad att göra oss villiga att lyda Guds vilja. Ju mer vi betraktar den gudomliga kärleken i korsets ljus, dess bättre ser vi, hur nåd och förlåtelse är blandade med rätt och rättvisa. Då kan vi också klarare se otaliga bevis på en kärlek som är oändlig och en mildhet, som överträffar en moders ömmaste kärlek för sitt vilsegångna barn.” Ellen G. White, Vägen till Kristus, sid. 8-14, stolstilsutgåvan tryckt 1982. I alla fall utom ett har de här använda Bibelcitaten från 1917 Års Översättning ersatts med de mera lättförståeliga motsvarigheterna från Svenska Folk-Bibeln 98. Den lättlästa och inte särskilt långa, men desto mera uppskattade, andaktsboken Vägen till Kristus ingår som gratis bredvidläsning till den kostnadsfria brevkurs, som erbjuds sist i artikeln. Ditt personliga exemplar av Vägen till Kristus tillhör en senare upplaga, som inte använt 1917 års svenska Bibel. Således behöver Du inte ”frukta” för några ålderdomliga ord och verbformer.
Långtråkigt i det intressanta paradiset?
På tal om den Förnyade Jorden, där godhet och en sund personlighetsutveckling skall råda: ”Detta nya Eden-hem erbjuder inget liv med harpor på molntappar utan är en verklig, aktiv, intressant och gränslöst lycklig framtid, utan lidanden och besvikelser i en nära gemenskap med Skaparen och Frälsaren.
Kommer det inte att bli långtråkigt i evigheten? Har Du behövt sakna sysselsättning hittills i denna världen? På den nya jorden skall människan växa i kunskap och i visdom. Där kommer alltid att finnas något nytt som väcker förundran och kunskapstörst. Mer och mer skall förmågan att känna, älska och glädjas över livet utvecklas, bortom all fattningsförmåga. Skaparen erbjuder dig detta för intet om Du tar emot Hans ställföreträdande försoningsoffer och överlämnar dig helt i Hans händer samt låter Honom styra ditt liv.” Munmålaren Charles Axelsson (1943-1998), Vart Är Vi På Väg?, s. 47. Han var helförlamad i kroppen efter en trafikolycka, men lätt och ledig i tanken, som tog sig klara och rediga uttryck i en livlig korrespondens om de stora livsfrågorna och egen, litterär produktion. Har Du provat på ordbehandling hållande en skrivpinne i munnen? Dessutom stöttade trosbroder Charles andra, mera lyckligt lottade individer, trots de egna förutsättningarna.
Där kommer kärlekens lag att råda
”Oavsett vilken ras eller politisk ideologi vi tillhör, eller om vi är ateister, taoister, kristna, muhammedaner, buddister eller hinduer, så vet vi att:
Jag vill inte att någon skall ha begär till min käraste eller till mina ägodelar (10). Jag vill inte att någon talar illa eller ljuger om mig (9). Jag vill inte att någon stjäl från mig (8). Jag vill inte att min käraste begår äktenskapsbrott (7). Jag vill inte att någon dödar mig (6). Om jag har barn, vill jag att de hedrar mig (5). Det jag sätter högst i livet vill jag lyda och ära (4-1) och inte tvingas lyda och ära det som jag inte är övertygad om är rätt (2 Mos. 20:1-17).
Guds karaktär uttrycks i hans lag som vi alla bär inom oss. Alla vill vi bli bemötta efter den lagen. Problemet är att vår fördärvade natur, som vill utnyttja och härska, inte förmår bemöta vår medmänniska såsom vi själva vill bli bemötta. Gud vill råda bot för det genom att ge oss kraft till att omvända oss från synden [brott mot Guds Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17 ovan] och fostra en fullkomlig karaktär som inte skall fördärva tillvaron på den nya jorden (Joh. 15:5; Fil. 2:13; 4:13).
Definitionen på sann frihet är att en människa är fri att göra vad hon vill så länge hon inte inkräktar på en annan människas rätt till frihet. Friheten är därför en inskränkning till att endast göra det som är gott och det är uppfyllelsen av Guds lag vad gäller kärleken mot vår nästa.” Samma källa, s. 44. Charles A. vilar i graven till Guds döda vänners härliga uppståndelse. (Som synes, bröt Palmes baneman mot andan i buden: Vänlighet mot nästan – medmänniskorna – och respekt för Gud, lagstiftaren. Hur ofta har inte Du och jag gjort det också, även om vi inte har skjutit ihjäl någon! Fortsätt därför att läsa; lösningen på vårt dilemma kommer under nästa mellanrubrik. Utvägen ur återvändsgränden är utstakad för envar, Palmes mördare inräknad.)
Lösen är betalad
Priset för våra brott mot livets lag och vår biljett till den Nya Jorden har erlagts: ”Guds oskyldige Son hängde på ett kors. Hans kropp var sargad av gisselslag. Hans händer, som så ofta räckts ut för att välsigna, var nu fastspikade vid korset. Hans fötter, som trampat otaliga steg för att utföra kärlekens tjänster, var fastspikade vid samma kors. Detta konungsliga huvud var sargat av törnekronan. Dessa darrande läppar formades till ett fasans rop. Allt som han uthärdade – blodsdropparna som flöt ned från hans panna, hans händer och hans fötter, den plåga som sargade hans kropp och den ohyggliga ångest som fyllde hans själ, då Faderns ansikte doldes – talar till varje människa och förklarar: det var för dig Guds Son samtyckte till att bära denna syndens börda. Det var för dig han bröt dödens välde och öppnade paradisets portar. Han, som stillade de vreda vågorna och vandrade fram på det stormupprörda vattnet, han som kom demoner att darra och sjukdom att fly, som öppnade de blindas ögon och återkallade de döda till liv, ger sig själv att offras på ett kors och detta av kärlek till dig. Han som bär världens synd uthärdar den gudomliga rättvisans vrede och blir för din skull till synd. Under tystnad avvaktar åskådarna slutet på denna fruktansvärda scen. Solen lyser fram, men korset är ännu inhöljt i mörker. Präster och rådsherrar ser ned mot Jerusalem. De ser att det täta mörkret har lägrat sig över staden och över Judaslätten. Rättfärdighetens sol och världens ljus drog sina strålar tillbaka från den en gång så benådade staden Jerusalem. De skarpa blixtarna av Guds vrede var riktade mot den ödesmärkta staden.
Plötsligt lättade mörkret runt korset. I klara, trumpetliknande toner hördes en röst, som tycktes återljuda i hela skapelsen, då Jesus ropade: ’Det är fullbordat.’ ’Fader, i dina händer befaller jag min ande.’ Ett ljus omgav korset. Frälsarens ansikte upplystes av en härlighet lik solens. Sedan böjde han ned huvudet mot bröstet och dog.
Mitt under detta fruktansvärda mörker, då han kände sig övergiven av Gud, tömde Jesus de sista dropparna i mänsklighetens sorgfyllda olycksbägare. Under dessa fruktansvärda timmar hade han helt litat på de bevis på Guds erkännande, som dittills getts honom. Han kände sin Faders väsens egenskaper. Han förstod hans rättvisa. Han förstod hans barmhärtighet och hans stora kärlek. I tron vilade han i honom, vars vilja det alltid varit hans glädje att lyda. Och i det att han fullständigt underkastade sig och överlät sig åt Gud, försvann känslan av att han förlorat Faderns välvilja. Genom tron blev Jesus segrare.
[…] Då de hörde ropet: ’Det är fullbordat’, från Jesus, höll prästerna på att göra tjänst i templet. Det var vid tiden för kvällsoffret. Lammet, som var en symbol på Kristus, fördes fram för att slaktas. Klädd i sin ståtliga och värdiga dräkt stod prästen med lyftad kniv såsom Abraham, då han stod i begrepp att offra sin son. Med intensivt intresse såg folket på. Men jorden skakar såsom under ett jordskalv, ty Herren själv närmar sig. Med ett krasande ljud rämnar förlåten i templet uppifrån och ned och avslöjar för folket den plats som en gång var uppfylld av Guds närvaro. Och på denna plats hade Schekinah, härligheten av Guds närvaro, visat sig. Här hade Gud uppenbarat sin härlighet vid nådastolen. Ingen annan än översteprästen fick någonsin lyfta på denna förlåt som skilde denna avdelning från det övriga templet. Han gick in där en gång om året för att bringa försoning för folkets synder. Men se, denna förlåt hade nu rämnat i två delar, den allra heligaste platsen i den jordiska helgedomen var inte längre helig.
Allt var förvirring och skräck. Prästen skulle just slakta offret, men kniven föll ur hans darrande hand och lammet undkom. Symbolen hade mött sin förebild i Guds Sons död. Det stora offret hade getts. Vägen in i det allraheligaste låg nu öppen. En ny och levande väg var beredd för alla. Nu behöver inte längre en syndfull och sörjande mänsklighet vänta på en kommande överstepräst. Härefter skall Frälsaren utföra tjänst såsom präst och försvarare i himlarnas himmel. Det var som om en levande röst hade uttalat dessa ord till dem som var i templet: Det är nu slut på alla offer för synd.” Ellen G. White, Vändpunkten, sid. 760-762. Självfallet kan Du få ett gåvoexemplar även av Vändpunkten, när Du läser den kostnadsfria brevkursen, som nämns efter det här inlägget!
Han är uppstånden!
Kristi uppståndelse från de döda är en del av frälsningsplanen och alldeles nödvändig, för att vi ej skall gå förlorade. Läs här en lysande, kort skildring av denna underbara tilldragelse: ”Man hade lagt ned den största omsorg på, att bevaka Frälsarens grav, och ingången hade förseglats med en stor sten. På stenen hade Roms sigill anbringats på så sätt, att stenen inte kunde flyttas, utan att förseglingen skulle brytas.
Runt om graven stod romerska soldater på vakt. De skulle hålla noggrann uppsikt, så att Jesu kropp icke skulle bli ofredad. Somliga av soldaterna stegade hela tiden fram och åter vid graven, medan andra vilade sig på marken ett kort stycke därifrån.
Graven bevakades dessutom av andra. Mäktiga änglar från himmelen var på plats. Vilken som helst av änglavakten kunde, med sin kraft, ha slagit ned hela den romerska armén.
Natten till morgonen den första dagen i veckan har sakta lidit mot sitt slut, och den mörkaste timmen, strax före gryningen, har kommit.
En av de mäktigaste änglarna sänds ut från himmelen. Hans ansikte skiner som ljungelden, och hans kläder är vita som snö. Han banar sig väg genom mörkret, och hela himlavalvet lyses upp av hans härlighet.
De sovande soldaterna vaknar, och flyger upp i stående. Med förfäran och undran stirrar de på det öppna himlavalvet och den lysande gestalt, som närmar sig dem.
Marken skälver och gungar upp och ned, när den mäktige varelsen från en annan värld nalkas. Han kommer i ett glädjens ärende, och hastigheten och kraften hos hans flykt skakar världen likt en svår jordbävning. Soldater, befäl och vaktposter faller likt döda till marken.
Ytterligare vakter fanns utplacerade vid Frälsarens grav. Onda änglar var där. Eftersom Guds Son bringats om livet, gjorde Djävulen anspråk på kroppen i sin egenskap av den, som har makten över döden.
Satans änglar närvarade, för att se till att ingen makt skulle riva Jesus ur deras grepp. Men då den mäktige ängeln från Guds tron nalkades, flydde de i panik från platsen.
Ängeln greppade tag i den stora stenen vid gravens öppning, och rullade bort den, som om den varit en småsten. Sedan ropade han med en stämma, som fick Jorden att skälva:
’Jesus, Du Guds Son, kom ut. Din Fader kallar på Dig!’
Så kom Han, som förtjänat makten över döden och graven, ut ur graven. Utanför den rämnade gravkammaren tillkännagav Han: ’Jag är uppståndelsen och livet.’ Och änglahären bugade sig till marken i tillbedjan inför Förlossaren, och välkomnade Honom med hyllningssånger.
Jesus trädde ut lik en erövrare. Vid Hans närvaro raglade Jorden, blixten ljungade och åskan mullrade.
Ett jordskalv markerade den tidpunkt, då Kristus gav upp Sitt liv. Ett annat jordskalv markerade den tidpunkt, då Han återtog det i triumf.
Satan skummade av ilska över sina änglars flykt inför den annalkande himmelske budbäraren. Han hade vågat hoppas på, att Kristus inte skulle återta Sitt liv, och att frälsningsplanen skulle misslyckas. Men då han såg Frälsaren komma ut ur graven i triumf, var allt hopp ute. Satan insåg, att hans rike skulle få ett slut, och att han till sist skulle komma att dödas.” Ellen G. White, The Story of Jesus, sid. 153-156. En svensk översättning att tanka hem, Berättelsen om Jesus, finns på ellenwhite.se. Gå dit!
Avsikter och målsättning klarlagda
”Men det var inte bara för att frälsa människorna som Kristus kom till jorden för att lida och dö. Han kom för att ’låta sin lag komma till makt’ och till ’ära’. Han kom inte bara för att denna världens inbyggare skulle respektera lagen som den bör respekteras utan för att alla världar i universum skulle inse att Guds lag är oföränderlig. Kunde dess krav ha åsidosatts, hade Guds Son inte behövt ge sitt liv för att bringa försoning för överträdelsen. Kristi död bevisar att den inte kan förändras. Det offer som Fadern och Sonen i oändlig kärlek gav för att syndare skulle kunna bli återlösta, bevisar för hela världsalltet – vad ingenting annat än denna försoningsplan kunde ha gjort – att rättfärdighet och nåd bildar grundvalen för Guds lag och regering.
I det slutliga förverkligandet av domen kommer det att bli klart att det inte finns någon ursäkt för synd. När hela världens domare en gång kommer att ställa Satan denna fråga: ’Varför gjorde du uppror mot mig och rövade ifrån mig mitt rikes undersåtar?’ kommer upphovsmannen till det onda inte att kunna lägga fram någon som helst ursäkt. Varje mun skall tystas och hela upprorsskaran stå mållös.
Golgata kors som vittnar om att lagen är oföränderlig, förkunnar också inför universum att syndens lön är döden. Med Frälsarens rop i dödsögonblicket: ’Det är fullbordat!’ ringde dödsklockan för Satan. Den stora strid som så länge hade utkämpats, var nu avgjord och syndens slutliga utrotande säkrat. Guds Son hade gått igenom dödens portar ’för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen’. (Hebr. 2: 14.) Lucifers egoistiska begär efter makt kom honom att säga: ’Högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron, . . . Jag vill. . . göra mig lik den Högste.’ Gud förklarar: ’Jag lät dig ligga såsom aska på jorden. . . Du tog en ände. . . för evig tid.’ – Jes. 14: 13, 14; Hes. 28: 18, 19.
När ’dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra vad ogudaktigt är, bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger Herren Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem.’ – Mal. 4: 1.
Då skall hela världsalltet vara vittne till syndens natur och följder. Syndens fullständiga utrotande, som i början skulle ha väckt fruktan hos änglarna och dragit vanära över Gud, bevisar nu hans kärlek. Hans ära är återupprättad för alla skapade väsen i världsalltet som med glädje gör hans vilja och som har hans lag i sitt hjärta. Aldrig mer skall det uppstå något ont. Bibeln säger: ’Icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.’ – Nah. 1: 9. Guds lag, som Satan har klandrat som ett träldomsok, kommer att hedras som frihetens lag. Skapelsen har bestått sitt prov och kommer aldrig mer att avvika från lydnaden mot honom. Hans väsens karaktär har blivit fullständigt uppenbarat för dem som en ofattbar kärlek och en oändlig vishet.” Ellen G. White: Den Stora Striden, sid. 460-461, 1994 års häftade utgåva. (Även Den Stora Striden ingår som gåvobok i den utannonserade gratiskursen om Bibelns budskap för vår tid!)
Brott mot livets kärlekslag medför alltså lidande och död. Därför försöker ständigt Gud att skydda oss mot oss själva. Står vi emot Hans vädjanden och hjälp, hugger vi av den gren vi sitter på.
För frusna själar!
”Den levande mänskliga själen förfryser till en istapp i en värld utan Gud. Du minns kanske Homunculus – den konstgjorda människan som frambragtes på magisk väg av alkemister i andra delen av Goethes Faust. Han frös alltid. Du fryser när du tänker på dig själv som blott en komplicerad produkt av kemiska ämnen och kemiska reaktioner: som en själlös varelse. Vi människor hör innerst inne till dem som ivrigt åstundar en Fader, källan till värme, kärlek, ljus. Som alla fundamentala mänskliga behov uppfylls i verkligheten, så har också själen sina behov. Vi kan finna Gud. Vi kan känna honom.” – Pastor Richard Wurmbrand (1909-2001), Svar på Moskvas Bibel, s. 124.
Att tänka på för ateister
”Vi har förståelse för de stackars ateister som måste uttala sig på befallning [i form av Ateistens Handbok]. Men om en värdshusvärd serverar dåligt vin kan han minska sin skuldkänsla genom att inte servera för mycket.
Sju hundra sidor av förnekelse, förnekelse av Gud, av bibeln, av det eviga livet och av mänskligheten, är att överdriva sin pliktuppfyllelse.
Ni har skrivit en tråkig bok, och det rår ni inte för. Det kunde inte bli annat. Varje människa har ett av Gud skapat vakuum i sitt hjärta. I stället för att fylla detta vakuum med Gud har ni skrivit en bok om ett vakuums struktur och skönhet.
Ni var tvungna att skriva den. Ateistiska böcker är de enda dokument som finns om ateism medan däremot ’Vår Herre har skrivit sitt löfte om uppståndelse inte bara i böcker utan i varje blad som slår ut om våren’ (Luther).
Ja, er bok är tråkig. Men den är också ett gift för de själar som inte har frihet att lära känna religiösa böcker och på så sätt få kunskap om sanningen. Ni liknar en person som bedrar fjärilslarver genom att inbilla dem att alla deras strävanden är förgäves: de blir ändå aldrig fjärilar. Ni säger till knoppar att de aldrig kommer att slå ut. Ni dödar människosjälar genom att inbilla dem att de inte är förutbestämda att bli Kristus-lika i detta livet och att komma till paradiset för all evighet.
Jag vill inte förolämpa er. Jag vill bara få er att inse er oerhört farliga roll. Ni är värre än mördare, ty mördare dödar bara kroppen. Ni mördar själar, gör dem oförmögna att glädjas åt Gud.
Därför ger jag er samma råd som Sonja gav mördaren Raskolnikov [i Dostojevskijs roman Brott och Straff]: ’Stå upp. Gå genast ut och ställ dig vid skiljevägen; böj dig sedan ned och kyss jorden som du har besudlat och buga sedan mot hela världen, mot alla fyra väderstrecken, och säg högt till vart och ett ’jag har dödat’. Då ger dig Gud livet tillbaka. Kommer du att gå? Kommer du att gå?’
Jag böjer mig själv inför er därför att jag själv har dödat själar i det förgångna.
Liksom ni var jag ateist intill den dag då jag kom till sans och bokstavligen gjorde som Sonja hade sagt. Nu bävar jag inför det liv av våld och lidande som väntar er om ni fortsätter att förneka Gud. Kristus fann mig och räddade mig från ateismen, från förbrytelse. Samma väg ligger öppen för er.
Kommer ni att gå? Kommer ni att gå?” Samma, sid. 203-204. På missionenmr.se läser Du om pastor Wurmbrands organisation, som stöttar förföljda kristna världen över.
Några enkla punkter för ett gott liv
”Han söker att dra oss till Sig med kärlek och vänlighet. Vi reagerar genom att lära känna Honom med studium och bön.
Han överbevisar om synd, rättfärdighet och dom, så att skuldkänslor uppstår. Vi medger vår skuld utan att skylla på andra.
Han skänker oss ånger, så att äkta hjärtesorg över synd uppkommer. Vi erkänner med förkrossat hjärta, och uppger all rätt till det egna jaget och synd.
Han förlåter och renar från all synd samt skapar ett nytt hjärta och sinne. Vi tror på detta och upplever rening och förnyelse.
Han bor i oss genom den Helige Ande, givande oss kraft till att utföra Hans vilja. Vi lever ut det som Han verkar i vårt inre, vilket utmynnar i frukt till Hans ära.
Han larmar oss när vi frestas, och ger oss kraft till att stå emot frestaren. Vi underkastar oss Honom och står emot genom Hans kraft. Så vinner vi seger.
Han blir vår Försvarsadvokat och vädjar för oss om vi faller. Vi ångrar oss och vänder oss åter till Honom, så att Han kan återupprätta oss hos Sig Själv.
Genom Kristus har Gud utverkat vår fullständiga frälsning.” Margaret Davis, What Shall I Do To Inherit Eternal Life? Seminar, s. 6 (detta värdefulla, 93-sidiga häfte köps hos stepstolife.org).
Konsten att bli lycklig
”’Lycklig är den som förtröstar på Herren.’ Ordspråksboken 16:20. Om vi övade oss i, att öka vår tro, vår kärlek, vårt tålamod och vår obetingade förtröstan på vår himmelske Fader, skulle vi möta detta livs strider med större frid och glädje. Herren ogillar att vi skiljer oss från Honom genom vår grinighet och vårt oroande. Han är det enda källsprånget till varje gunst och nåd, garanten för alla löftens uppfyllande, förverkligandet av varje välsignelse.... Vår pilgrimsvandring skulle förvisso vara en marsch i enslighet, om det inte vore för Jesus. ’Jag skall inte lämna er faderslösa’ (Johannes-evangeliet 14:18), säger Han till oss. [I den engelska Bibeln King James Version heter det: Jag skall inte lämna er utan tröst.] Låt oss högt värdesätta Hans ord, tro på Hans löften, upprepa dem under dagens lopp och meditera på dem under nattens timmar, samt vara lyckliga.” Ellen G. White, Our High Calling, s. 120.
Säker landning
Gud har överblick över allting i våra liv, och vill inget hellre, än att leda oss i trygghet. Därför måste vi svenskar lägga om vårt tänkande, från att tro på evolutionen, till att tro på Gud och Honom som välvillig Skapare och Frälsare. Evolutionsläran har nämligen belastat vår verklighetsuppfattning och tanke på livets mening alltför länge. I stället behöver vi skyndsamt låta den Helige Ande övertyga oss om synd, rättfärdighet och dom. Synd är överträdelse av lagen, Första Johannesbrevet 3:4. Syndens lön är döden, Romarbrevet 6:23. Kristus tog på Sig straffet för våra överträdelser. Vad exakt gör vi, när vi syndar – ge exempel! I kapitlet om Guds utgivande av Sin heliga morallag (se Andra Moseboken 20:1-17) i Ellen G. Whites tidigare anförda Patriarchs and Prophets finner vi exempel (Du kan studera en varsam, språklig revision av en gammal, svensk översättning benämnd Patriarker och Profeter på ellenwhite.se. Detta utdrag har finputsats ytterligare för begriplighetens skull). Dessa försyndelser skall vi söka Herrens förlåtelse för och upphöra med. Följer vi buden, med Guds benägna bistånd, skyddar vi oss själva och andra mot det elände, som råder i världen.
I följande citat används ordet sedelag, vilket är detsamma som morallag. Ordet moral kommer från latinet och betyder just sed. Uttrycket ”seder och bruk” har att göra med våra ord och handlingar. Morallagen skall alltså styra vårt inbördes handlande, liksom förhållandet till Skaparen. På sidorna i Patriarchs and Prophets 305-311 läser vi därför dessa väsentligheter, som vi inte har råd att förbise:
”Lagen förkunnades inte vid denna tid uteslutande för hebréernas nytta. Gud ärade dem, genom att åt dem anförtro Sin lag, men den skulle anses som en helig skänk till hela världen. Sedelagens föreskrifter är tillämpliga på alla, och de förkunnades till undervisning och ledning för alla. Tio korta, högst omfattande och avgörande bud innehåller människans plikter mot Gud och mot medmänniskorna, och alla är grundade på kärlekens stora princip. ’’Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’’ Lukasevangeliet 10:27. Se också Femte Moseboken 6:4-5; Tredje Moseboken 19:18. Dessa grundsatser är noggrant framställda i de tio buden samt lämpade efter människans ställning och förhållanden.
’Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.’
Jehova, det eviga, självexisterande, ej skapade väsen, som självt är allas upphovsman och uppehållare, är allena berättigad till den högsta vördnad och tillbedjan. Människan förbjuds, att älska eller tjäna något föremål framför Gud. Allt vi håller kärt, som minskar vår kärlek till Gud eller hindrar oss från att tjäna Honom, såsom vi bör, det gör vi till en gud.
’Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.’
Det andra budet förbjuder tillbedjan av den sanne Guden med hjälp av bilder eller skulpturer. Många hedniska folkslag påstod, att deras bildstoder var endast sinnebilder eller symboler, genom vilka de tillbad gudomen. Men Herren har förklarat, att en sådan tillbedjan är synd. Ett försök, att framställa den Evige genom materiella föremål, skulle nedsätta människans begrepp om Gud. Då en persons tankar blir bortvända från den oändliga fullkomligheten hos Jehova, fattar han tillgivenhet för det skapade föremålet hellre, än för Skaparen. Och genom att människans begrepp om Gud förringades, skulle även hon bli förnedrad.
’Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud’. Guds nära och heliga förhållande till Sitt folk framställs under bilden av ett äktenskap. Avgudadyrkan är detsamma som andligt äktenskapsbrott. Därför kallas Guds misshag mot detta rätteligen för svartsjuka.
’Som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig’. Att barnen får lida på grund av föräldrarnas orätta handlingar, kan inte undvikas; men de straffas inte för sina föräldrars förbrytelser, såvida de inte deltar i dem. Det är likväl i allmänhet förhållandet, att barnen träder i föräldrarnas fotspår. Sönerna leds att ta del i faderns synder genom arv och föredöme. Såväl syndiga böjelser, förvända begär och en försvagad sedlighetskänsla som kroppslig sjukdom och försämring överlämnas i arv från fader till son ända till det tredje och fjärde ledet. Denna förskräckliga sanning borde vara tillräcklig, för att avhålla människorna från ett syndigt levnadssätt.
’Men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.’ Eftersom det andra budet förbjuder falska gudars tillbedjan, faller det sig naturligt, att det ålägger eller påbjuder den sanne Gudens tillbedjan. Och barmhärtighet lovas dem, som är trogna i Hans tjänst, inte bara intill tredje och fjärde ledet, såsom med den vrede, varmed Guds föraktare hotas, utan intill tusende ledet.
’Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.’
Detta bud förbjuder inte bara mened och vanligt svärande, utan det förbjuder oss även, att bruka Guds namn på ett lättfärdigt och vårdslöst sätt, utan att betänka dess stora och heliga betydelse. Vi vanärar Gud, genom att obetänksamt omnämna Honom i vanligt tal, genom att vädja till Honom i obetydliga saker samt genom att ofta och tanklöst upprepa Hans namn. ’Heligt är hans namn och värt att frukta.’ Psaltaren 111:9. Alla borde begrunda Hans majestät, Hans renhet och helighet, så att sinnet kan få ett rätt begrepp om Hans upphöjda karaktär, och Hans heliga namn bör uttalas på ett vördnadsfullt och allvarsamt sätt.
’Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna*, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.’
* Här använder Svenska Folk-Bibeln 98 orden ”tjänare och tjänarinna”. Övers. anm.
Sabbaten framställs inte som en ny inrättning, utan den sägs ha blivit instiftad vid skapelsen. Man skall tänka på och iaktta den som åminnelse av Skaparens verk. Genom att den hänvisar till Gud som himmelens och Jordens Skapare, urskiljs den sanne Guden från alla falska gudar. Alla, som håller den sjunde dagen, visar genom denna handling, att de tillber Jehova. Alltså är Sabbaten ett tecken på människans trohet mot Gud, så länge som det finns någon på Jorden, som tjänar Honom. Det fjärde budet är det enda av alla tio, i vilket Lagstiftarens namn såväl som Hans titel förekommer. Detta är det enda bud, som visar, genom vilkens myndighet lagen utgavs. Det innehåller alltså Guds insegel eller sigill, som är satt på Hans lag som bevis för dess äkthet och bindande kraft.
Gud har givit människorna sex dagar att arbeta på, och Han fordrar, att de skall förrätta sitt eget arbete på de sex arbetsdagarna. Nödfalls- och barmhärtighetsgärningar är tillåtna på Sabbaten. De sjuka och nödlidande bör alltid erhålla vård och skötsel; men onödigt arbete bör sorgfälligt undvikas. ’Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor’. Jesaja 58:13. Men förbudet slutar ej med detta: ’och tomt prat’, säger profeten vidare. Gud betraktar dem, som talar om affärer eller gör upp planer på Sabbaten, som om de verkligen vore upptagna med affärstransaktioner. För att hålla Sabbaten helig, bör man inte ens tänka på världsliga saker. Och budet omfattar alla, som bor inom våra portar. Husets invånare bör lämna sina världsliga sysslor under de heliga timmarna. Alla bör gemensamt ära Herren genom en villig gudstjänst på Hans heliga dag.
’Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.’
Barnen bör visa sina föräldrar en sådan kärlek och aktning, som de inte är skyldiga någon annan person. Gud Själv, som gjort föräldrarna ansvariga för de själar Han anförtrott i deras vård, har förordnat eller bestämt, att föräldrarna skall stå i Guds ställe gentemot barnen under deras yngre år. Och den, som förkastar sina föräldrars rättmätiga myndighet, förkastar Guds myndighet. Det femte budet fordrar, att barnen skall visa inte blott aktning, underdånighet och lydnad för sina föräldrar, utan även att de skall vara kärleksfulla och vänliga mot dem, lindra deras bekymmer, vaka över deras anseende samt vara deras tröst och hjälp på ålderdomens dagar. Det föreskriver även, att man skall visa aktning för församlingstjänare och styresmän samt för alla andra, vilka Gud har förlänat eller gett myndighet.
Aposteln säger, att detta är ’det första bud som följs av ett löfte’. Efésierbrevet 6:2. För de lydiga ibland Israels folk, som väntade sig, att de snart skulle gå in i Kanaan, var det ett löfte om ett långt liv i det goda landet. Men det har en vidsträcktare betydelse, emedan det innefattar hela Guds Israel och lovar evigt liv på den Nya Jorden, som skall vara fri från syndens förbannelse.
’Du skall inte dräpa.’
Alla orätta handlingar, som bidrar till att förkorta livet, såsom en hatfull och hämndgirig anda, hysandet av någon lidelse, vilkens utbrott förorsakar andra skada, eller föranleder oss att önska dem ont (ty: ’Den som hatar sin broder är en mördare’); all självisk försumlighet, att sörja för de nödställda och lidande; all efterlåtenhet mot sig själv eller onödig försakelse eller överansträngning, som skadar hälsan – alla dessa är i en större eller mindre grad överträdelser av det sjätte budet.
’Du skall inte begå äktenskapsbrott.’
Detta bud förbjuder inte bara osedliga handlingar, utan även liderliga tankar och begär eller varje handling, som kan uppväcka dem. Det påbjuder renhet inte bara i det yttre livet, utan även med hänsyn till hjärtats uppsåt och böjelser. Kristus, som lärde ut den gudomliga lagens vittomfattande fordringar, förklarade, att den onda tanken eller blicken var lika mycket synd, som den olagliga handlingen.
’Du skall inte stjäla.’
Både offentliga och privata synder är innefattade i detta förbud. Det åttonde budet fördömer stjälande av människor och slavhandel samt förbjuder erövringskrig. Det förbjuder tjuveri och rån. Det påbjuder en sträng redlighet i affärslivets minsta detaljer. Det förbjuder bedrägeri i handel, samt fordrar, att man skall betala sina skulder och en rättvis lön. Det försäkrar, att varje försök, att dra nytta av en annans okunnighet, svaghet eller olycka nedtecknas såsom bedrägeri i himmelens böcker.
’Du skall inte vittna falskt mot din nästa.’
Att tala falskt angående någon sak, varje försök eller avsikt att bedra vår nästa, innefattas i detta. En avsikt, att bedra, utgör en osanning. Genom ett ögonkast, en rörelse med handen, ett ansiktsuttryck kan en osanning lika verkligt uttalas som genom ord. All avsiktlig överdrift i tal, varje vink eller antydan, som avser att inge ett felaktigt eller överdrivet intryck, till och med framställningen av sakförhållanden på ett vilseförande sätt, är osanning. Denna föreskrift förbjuder alla försök, att skada vår nästas rykte genom vilseledande uppgifter eller onda misstankar, genom förtal eller skvaller. Även ett avsiktligt döljande av sanningen, varigenom andra kan skadas, är en överträdelse av det nionde budet.
’Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.’
Det tionde budet är riktat mot själva grunden till alla synder, därigenom att det förbjuder det själviska begäret, vilket är upphovet till syndiga handlingar. Den, som av lydnad för Guds lag, ej hyser ett syndigt begär efter det, som tillhör en annan, gör sig ej skyldig till en orätt handling mot sina medmänniskor.
Dessa var de Tio Budens heliga föreskrifter, som förkunnades under åska och ljungeld och med en underbar uppenbarelse av den store Lagstiftarens makt och majestät. Gud kungjorde Sin lag, samtidigt som Han gav prov på Sin makt och härlighet, så att Hans folk aldrig skulle glömma tilldragelsen, och för att det skulle lära sig, att hysa stor vördnad för lagens Upphovsman, himmelens och Jordens Skapare. Han ämnade även visa för alla människor Sin lags helighet, betydelse och eviga beständighet.”
Är också Du stockkonservativ till Ditt eget, eviga fördärv?
Den eftertänksamme krönikören Marcus Birro satte ett antal pärlor på pränt i Expressen den 11. April, 2012, s. 13; betoningar i originalet. Ett urval: ”Vem bär det moraliska ansvaret i ett land som gjort sig av med Gud?
På vilken grund vilar Sverige, i dag, april 2012?
’På kristen grund’ hörs det mumlas svagt en bit bort, en bit ner, rätt långt ifrån…
Och om det faktiskt är så att vi inte står på denna kristna grund längre, på vad står vi då, nu, i dag…?
Sverige riskerar inte sönderfall, Sverige står mitt i det.
Som allt sönderfall kan man njuta av utsikten medan vägen man går på sluttar brant rakt ner. Man skrattar medan man faller. Man småvisslar medan stormen drar ihop sig på en blålila himmel.
Vägen till undergången är kantad av clowner och gycklare. Vägen till undergången är ingen vindpinad, ödelagd grusstig, utan en väl upplyst boulevard med neonskyltar och människor som går hand i hand. Ingen ser bojorna runt deras händer…
Men har vi ingen grund, har vi ingen väg framåt.
Då blir vår dans och vår glädje en grimas bara. Då gråter clownerna blod. Då har vi förlorat mot mörkret fast vi satt på alla bra kort…
Vilket nederlag det vore för oss att stänga våra hjärtan för vår kristna grund. Den bär oss. Den bär dig, trots att du inte tror. Så god är Gud. Han glömmer dig inte fast du drömmer och hoppas att han ska glömma dig…
Ateisterna är de verkligt konservativa. Deras stentrista syn på världen är en återgång till individens förbannelse, till själviskhet och fåfänga.
Ateisternas världsbild är begränsande och statisk.
Kärlekens väg är oändlig… Det enda vi kan göra är att våga vara kristna i ett land och en tid som allt mer högljutt anser att vi ska hålla käften och glömma, förtränga och utrota våra naiva drömmar om en högre makt. ”
Rätt brevkurs för vår tid!
För att finna Guds mening med detta liv och nästa, finns den för svenska förhållanden noga anpassade brevkursen Sanningen för Vår Tid. Den är gratis, fri från fanatism och behandlar, bland väldigt mycket annat, orsakerna till lidandet; vad synd är och varför den är livsfarlig; hela personens naturenliga hälsa (utan att för den skull förkasta det goda hos vården); bön; ett botemedel mot ondskan; vad det är vi behöver frälsas/räddas ifrån; den yttersta tiden; tillståndet i döden; domen i den himmelska helgedomen; uppståndelsen; den yttersta domens verkställighet; paradisets återställande; vilodagens välsignelser för jäktade nutidsmänniskor; händelser i världen, som kommer att beröra oss alla.
Klenoder från hela Guds Ord beaktas. Materialet är således lämpligt även för Dig, som är nybörjare på området. Studiebreven tar det hela från början och går stegvis vidare, så att Du hinner med och förstår. Dessutom: Kursen manar till aktning för både Gud och våra medmänniskor, passar för ungdomsverksamhet och gruppstudier inom alla slags samfund, fastställer ej tidpunkten för Kristi återkomst, är utan förpliktelse för Dig och fås från: Sanningen för Vår Tid, Box 9, 511 21 KINNA. Önskar Du kristen samling på Bibelns grund? Då har Du här en källa att ösa guldkorn ur, för att åstadkomma enhet på ett säkert fundament!
Ingen försäljare kontaktar Dig eller Din studiegrupp å brevskolans vägnar. Inget åsiktsregister förs. Dina insända svar rättas och kommenteras vid behov, men betygsätts inte. Dina frågor besvaras. Sanningen för Vår Tid kan avbrytas skriftligen när som helst. Ditt frivilliga deltagande sker sålunda utan risk.
Besök också dessa nätsidor: livingwater.no; endtime.net (båda norska, med artiklar på många språk, däribland svenska); strawberrymeadowassociation.com (för likheter mellan Koranen och Bibeln. Utmärkt hjälpmedel vid studier med muslimer) och stepstolife.org (har även svenskt material) samt den skandinaviska TV-kanalen (med säte i Skåne) Lifestyle TV på lifestyletv.se. Kanalen ses på nätet, genom Canal Digitals programpaket och THOR 5 med följande inställningar (tagna från Lifestyles hemsida): Position: 1° West. Frekvens: 11403 MHZ. Polarization: Vertical. Symbol Rate: 24.500 Ms/s. FEC: 7/8.
Förstår Du tyska? Då får Du inte gå miste om lightchannel.de, som även har engelsktalande föreläsare. Dessa tolkas till tyska. Därmed ges Du tillfälle till, att uppfatta budskapet två gånger om och hinna ”smälta” det bättre. Sedan är det bara skojigt, när en engelskspråkig talare rättar den tyske tolken, eller förtydligar något på just tyska… (Vederbörande håller sig till sitt engelska manus, fastän personen tydligen även behärskar vårt södra grannlands tungomål. Visst är det intressant med språk!)
Särskilt omfattande, djuplodande och fängslande innehåll – i tal och skrift – har tidigare nämnda amazingdiscoveries.org. Botanisera flitigt på dess sida – det ångrar Du inte och meddela snarast andra om den!
